Äckligt värre

Jag har precis tagit bort 14! fästingar från Cosmo. För ett tag sedan fick han fästingmedel men det har nog slutat verka nu så jag gav honom en dos till. Vi plockar fästingar från katterna väldigt ofta så det är vansinnigt så mycket fästingar det måste finnas här. Vi har också väldigt mycket rådjur vilket kan vara en orsak till fästingtätheten. Usch och blä. De fick åka waterslide till avloppstanken.

Ketchup

Jag har massor att göra, nu igen. Det är liksom ketchupeffekt hela tiden. Inget, inget, splutt. Och jag lider av ändan i vagnen syndromet. I vilken ände ska jag börja? Hur ska jag få ihop allt på bästa sätt? Jag har finskaläxor som måste göras i dag. I kväll är det föräldramöte för både Will och Boll samtidigt. Meningen är att vi skulle ta varsin klass men Erk är sjuk så jag vet inte om han kan gå. Jag har ändringar på ett jobb att göra och det måste vara klart till på söndag då jag ska åka till Västerås och visa upp det samtidigt som jag ska fotografera. I morgon har jag bara förmiddagen på mig att jobba för sedan ska vi på kalas. Fredag är det först yoga och sedan Stockholm. På söndag ska jag skjutsa Erks faster och farbror till flyget innan jag ska jobba och sedan ska vi gå ut och äta och gå på bio med några kompisar innan vi ska hem och vara hundvakt. Jag har också två andra jobb som inte är lika bråttom med men som jag borde börja med. Och så skulle vi vilja hälsa på Erks kusiner från Tyskland som är här just nu men åker hem på lördag. Många av sakerna är ju sånt som är roligt och inte är jobb men problemet är ju inte att det är tråkigt utan att jag inte vet hur tiden ska räcka till. Ibland måste jag ju laga mat och ta hand om annat som hör till hem och familj också. Och vi skulle verkligen behöva städa.

Det här är ingen klagan. Jag har ju mig själv att skylla.

Nyt on tiistai

Det är ju så jäkla häftigt att lära sig ett nytt språk. Nu börjar jag kunna läsa enklare texter och förstå vad det står. Sesam öppnar sig. Se här vad jag har lärt mig:

Talon edessä on auto. Talon takana on metsä. Pallo on kukkien keskellä.

Framför huset står en bil. Bakom huset finns en skog. Bollen ligger mitt bland blommorna.

Minä puhun ruotsia ja englantia. Minä puhun suomea.

Jag pratar svenska och engelska. Jag pratar finska.

Det senaste i hotellhärvan del 318

Det var tre veckor sedan jag ringde senast om hotellvistelsen. Martina som svarade då lovade ända från tårna att hon skulle hjälpa mig. Men ingen ringde tillbaka förstås. Jag har dragit mig för att ringa igen men nu tog jag mig i kragen. Den första jag pratade med hittade överhuvudtaget inte mig i deras register. Inte så konstigt att jag inte får hjälp om jag inte finns med trots att jag har ringt och tjatat och gett alla uppgifter gång på gång. Hon ville att jag skulle faxa en ny beställning men jag frågade om vi inte kunde ta det på telefon istället. Då kopplade hon mig till en Sara som faktiskt hittade mig när jag sa vilken adress jag hade skickat det till från början. Och där stod ju allt som jag hade skrivit redan i juni. De har alltså fått pappret men bara struntat i det. Nu skulle denna Sara i alla fall ordna till det och återkomma.

Det här med att ringa upp och återkomma har för mig blivit detsamma som ingenting. Betyder det nåt överhuvudtaget?

Vi får väl se om det löser sig den här gången.

Bröllopsbestyr

Den här helgen har vi åkt nästan 120 mil. Ända upp till Örnsköldsvik och så ner igen. Men när vi hade kommit till Övik så insåg vi att det var nästan lika långt till till Haparanda. Herregud så långt Sverige är. Och jag som vill åka till Nordkap nångång.

Men vackert är det. Jag skulle gärna åka igen fast då ha mer tid på mig så jag hinner stanna och fotografera.

Bröllopet var fint, bruden vacker, maten god och det var härligt att träffa släkten. Synd bara att det var så kallt. Vi var i en hembygdsgård och bröllopsfesten var i en gammal loge som var dragig och utan värme. Men de två tjejerna som var värdpar var så fiffiga så de ordnade rörelselekar innan vi fick börja äta. Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå. Och så blev det ju dans senare på kvällen. Jag fick dansa med Erk, min pappa och brudgummens nästanpappa. Nästanpappan, alltså min fasters man (med efternamnet Svensson) dansade hela tiden åt samma håll så jag fick ont i höften. Men när låten var slut släppte han mig inte så det var bara att dansa nästa dans också. Jag trampade honom på tårna, det gör jag med alla. Jag kan inte dansa så bra. Men han trodde det var hans fel.
- Går ni ofta ut och dansar? frågade han.
- Nej, nästan aldrig, sa jag. Jag kan inte dansa.
- Det märks ju att du kan dansa, sa han.
Och i nästa andetag sa han (när jag trampade honom på tårna igen):
- Jag tror Svensson börjar bli onykter.

Förlagd pizza

Barnen och jag var på kalas på eftermiddagen. Lilla guddottern min fyllde två år. Trevligt att träffa alla och få en pratstund med tjejerna.

Sen handlade vi lite innan vi träffade Erk på en pizzeria för att få i oss lite kvällsmat. Där satt vi och ingen pizza kom. De hade glömt oss. Tjejen erbjöd oss sallad som plåster men jag bad att få dricka istället. När sen pizzan kom viskade hon konspiratoriskt till mig att om vi ville ha nåt mer så var det bara att säga till henne så skulle hon ordna det. Jag undrar vad hon menade.

Resten av kvällen ägnades åt att stryka skjortor och se på Heroes.

Nu ska jag knoppa. Det är ju en dag i morgon också.

Dagens goda gärning

Jag gjorde en kvinna lycklig i dag. Nej då, det har inget med min tungfärdighet att göra. Hon stod och försökte sälja på folk canal digitals kanalpaket. Jag som ju redan var inne på att skaffa det hoppade på henne och frågade om det var nåt förmånligt erbjudande och sen sa jag att jag skulle ta det. Hon blev helt till sig, så till den grad att hon började skaka. Troligtvis hade hon stått där hela dagen och fick väl lön baserad på antal värvade kunder. Vilket skitjobb det måste vara om en människa kan bli så till sig så hon skakar bara för att jag sa ja tack.

Antifeminister

Det står en ko på åkern. Jag packar, plockar undan och tvättar (min egen tvätt). Det är frågedags strax. Men först måste jag kommentera en insändare i dagens Eskilstuna kuriren.

En man som hade varit på en mässa eller liknande där största delen av besökarna bestod av män ondgjorde sig över några kvinnor som dristade sig in på herrtoaletten då damtoan hade lång kö. Trots att det var mycket färre kvinnor var damtoakön mycket längre. Vilket han verkade tyckta var typiskt kvinnligt på ett löjligt sätt.

Jag tycker inte det är konstigt om det tar längre tid för en kvinna att kissa. Hon ska dra ner byxorna alternativt dra upp kjolen, sätta sig ner, kissa, torka sig, dra upp byxorna/ner kjolen och tvätta händerna medan en man går in, tar fram snorren, kissar och går ut igen. (Okej det finns undantag.) Dessutom är det väldigt vanligt att det är kvinnorna och inte männen som hjälper barnen på toa. Spelar det så himla stor roll om två äventyrslystna kvinnor letar sig fram till herrtoan? Var han orolig att de skulle få en skymt av något han inte ville visa?

Ganska fånigt var det också att han drog igång den gamla visan att om det hade varit en man som hade gått in på damtoaletten så hade han beskyllts för en massa hemska saker som våldtäktsman m.m. Varför känner sig män så förorättade när kvinnor tar för sig lite? Varför är många män så rädda för kvinnor?

Fast det löjligaste av allt var hans signatur. Han kallade sig antifeminist. Jag tror han skulle må så mycket bättre i sin mansroll om fler var feminister.

Irriter, irriter, irritera

Jag är så irriterad just nu. På eftermiddagen började allt krångla. Svärmor ringde och bad om hundvakt och jag som tänkte ha en lugn kväll. Boll var jättehungrig men skulle inte äta när maten stod på bordet och naturligtvis råkade jag hälla varm soppa på hennes hand. Saker försvinner och hundarna hittar på tokigheter. Och den jävla tvätten. Varför ska jag hålla på med andras tvätt? Och så kommer två tv-program jag vill se samtidigt.

Jag har dessutom suttit större delen av dagen och försökt svara på frågor om fonologi och fonetik och det tar sån tid och är så krångligt. Så är det tydligen att läsa språk på högskolenivå. Det är ju intressant också men det är stressande eftersom jag måste hinna färdigt i morgon så jag kan skicka in det i tid. Och nacken känner av att jag har suttit vid köksbordet och läst och skrivit i flera timmar. Jag har varit ute på två promenader i dag men det hjälper inte axlarna och nacken så mycket. Nu måste jag slänga mig i soffan och koppla av.

Var?

Hur kan saker bara försvinna? Jag letar och letar men hittar inte. Jag hatar när saker försvinner så där spårlöst. KOM FRAM!

Soool

Åh vad det solar skönt ute. Knoddarna har kommit hem och vi har varit ute en stund. Naaaajjss!

Bara 30 frågor kvar att svara på. Jag ser längtansfullt ut genom köksfönstret.

Rumpont

Erks faster kom förbi och frågade om hon fick låna tvättmaskinen vilket ledde till att det nu är jag som tvättar och hänger ut hennes tvätt. Inte för att det gör så mycket men varför blir det alltid så? Jag kan höra mig själv erbjuda saker samtidigt som jag tänker att jaha nu gör jag så där igen utan att tänka efter om jag verkligen vill.

Men det kan ju vara bra att resa sig upp och hänga tvätt, jag börjar få träsmak i baken av att sitta på en köksstol och svara på svåra frågor om fonologi.

Tillägg: Tvättlinan gick sönder när jag skulle hänga upp tvätten. Jag fick solen i ögonen och mjölksyra i armarna när jag skulle försöka knyta ihop det igen. När jag sedan skulle plocka ner tvätten så tappade jag förstås tvättkorgen.

Och nu är jag hundvakt till en frisk Vilma och en sjuk Holly (urinvägsinfektion, vilket innebär att hon måste ut och kissa hela tiden). Holly åt kattskit och sprang iväg hela tiden. Nu ligger de bredvid mig.

Jag känner mig konstigt irriterad. Kan det bero på att jag inte kan säga ifrån?

Vad kommer före värre, värst?

Erk har en jobbarkompis som vi kan kalla för A. A berättade för Erk att han hade hittat en porrsida på nätet som han gillade.
- Jaha, vad sa din fru om att du porrsufar, skojade Erk
- Hon var inte hemma, muttrade A till svar.
Sen sa han till Erk att Erk minsann inte heller skulle våga berätta för sin fru om han porrsurfade. Vilket fick mig att skratta högt när han kom hem och berättade det.

Om det är någon som porrsurfar i det här huset så är det väl jag och den dagen Erk inte vågar berätta snuskiga saker för mig får vi nog gå till en familjerådgivare.

(Men det är lite sorgligt att tänka på hur många förhållanden det finns där folk måste smyga med saker.)

Erk kan berätta vad som helst för mig, jag är i alla fall alltid värre.

Nyheter och väder

Finskan var krånglig i dag. Fonologi på hög nivå. Men jag har lånat Peppi Pitkätossu och Eemeli på cd och även en hög barnböcker på finska samt en finsk/svensk ordbok. I morgon är det läxläsning som gäller.

Jag träffade oväntat en vän i dag och hans lille son. Det gjorde mig glad. När jag satt på finskan så tänkte jag lite på när vi träffades senast. Det var länge sedan. Länge sen är lite tråkigt.

Förövrigt så bearbetar jag Erk så vi snart ska kunna skaffa fler kanaler. Jag känner ett stort behov.

Det regnade på eftermiddan. Väldigt mycket. Jag såg en man som åkte hissbil i regnet. Det är som en arm på fyra hjul och en korg längst upp på armen. Han stod i korgen och körde. Det regnade och det var bilar överallt och det guppade när han körde. Ibland såg han sig stressat över axeln. Jag var glad att jag satt i min bil.

Terve!

Jag blir så glad av att läsa finska. Det bubblar i mig av glädje att upptäcka ett om inte nytt men i alla fall outforskat språk. Det öppnar sig för mig som en blomma. Det är som ett pussel jag länge har haft men inte förrän nu börjar förstå hur det ska läggas. Jag vill prata finska hela tiden och jag blir otålig när mina kunskaper inte räcker till. Jag suger i mig allt och jag skrattar glatt när jag kan säga en hel mening. Minä en ymmerrä suomea. Fast det gör jag ju, lite åtminstone. Och jag älskar hur det låter. Det där lite grovhuggna, tjocka ljudet. Det som gör att man måste ta i ända från magen och dra upp axlarna och får en att känna sig som en skogshuggare. Jag är stolt över att Finland är mitt andra hemland.

Tankar som måste ut

Jag har tankar jag måste få ner på pränt, saker som tumlar i mitt huvud. Jag vill få ut dem, se dem framför mig på papper och låta andra betrakta för att ge dem nya vinklar. Men oron för att lämna ut eller såra är lite för stor för att jag ska våga vara fri. Det är ett gissel, det här samvetet som så gärna vill bädda in och fluffa upp och ta bort alla taggar som kan skada. Men jag gör ett försök att låta mina tankar flöda om än i chiffrerad version.

Jag såg något igår som fick mig att förstå och förlåta mig själv lite grand. Minnets tyngd var lättare att bära än jag trott och påminnelsen kom som en befrielse. Några kilon mindre att släpa på. Jag blev glad men jag aktade mig för att låta det bli mer än så. Lite medicin mot samvetskvalets plåga, men jag är noga med att inte överdosera.

Det finns också saker jag inte förstår. Kanske har jag, mitt fluff till trots, sårat någon. Oavsiktligt och utan att förstå. Eller så har tiden runnit klart och det är avslutat och bra så, tack. Bara att betala för det som var och gå vidare. Men jag har svårt att förstå varför det blev så just nu. Och jag befarar att det har mer med mig att göra än det borde. Det lägger sig som en stilla sorg invid mitt hjärta. Jag har aldrig svikit men jag tror att du känner dig sviken ändå. Det gör mig ledsen men jag tror att du måste förstå att det ligger mer hos dig än hos mig. Det jag undrar nu är hur jag ska bete mig om du kommer tillbaka, som om inget har hänt? Kanske är ditt svek större än mitt? Och kanske ska jag för en gång skull behålla min stolthet.

Jag kan se er två, hur ni slåss som rivaler och sakta men obönhörligt närmar er kanten. Ska jag se på? Kan jag göra annat? Det är ju så enkelt, så klassiskt. Ni är alltför lika och slåss med samma vapen mot fiender som inte finns annat än inom er själva. Det är osäkerheten ni tampas med. Jag ser det så klart och känner mig som en mor som vill klappa er på huvudet och omständligt förklara vad ni gör för fel och hur ni ska göra rätt. Men vem är jag att vara förmer? Vem är jag att trampa på er osäkerhet? Men det är svårt att se hur andra blir lidande för era tillkortakommanden och ibland vill jag bara fnysa hånfullt och be er skärpa er. Använd hjärnan till att tänka med vill jag fräsa. Självklart gör jag inte det. Jag vet ju hur lätt det är att se vad tavlan föreställer om man tar några steg bakåt.

Jag är tacksam och nöjd. Jag är glad. Förvånat ser jag tillbaka på smärtan jag har upplevt förut. Ärren har bleknat som de alltid gör. Jag har nog ovanligt gott läkkött. Men jag har lärt mig en del på min väg och jag vet att inget är för evigt och kanske vill jag heller inte ha det så. Det finns en tröst i att veta att det kommer nytt och att det kan göra ont igen likaväl som att såren läker och stärker. En ärrad kropp håller konstigt nog för mer än en som varit skyddad mot livet. Jag älskar dig lugnt och sansat och hopplöst förtvivlat och pirrigt nyförälskat. Kärleken är som ett psykedeliskt mönster som växer i mig. Och om jag ska tacka för något så är det detta, att kärleken blir större med åren. Att den har så mycket kvar att ge. Och att jag förstår att den måste vårdas för att jag ska ha rätt till den.

Jag får vara tacksam. Jag får ha det bra. Och jag får tro att jag duger precis som jag är. Jag har byggt mitt liv själv med hammare och spik. Jag har inte kommit hit genom att köpa något färdigt. Jag har använt mina händer, skapat själv och jag har rätt till varje tum av det som finns i mitt liv. Utan att be om ursäkt för det.

Full fart igen

Livet det går upp och ner. Som en Tallinkfärja över Östersjön. Jag har precis skickat iväg en jobbansökan och sen ringde jag en av mina kunder som berättade att hon hade visat en broschyr som jag har gjort för en annan som blev intresserad och kanske vill anlita mig. Idag har jag en hel del jobb att göra så jag borde inte blogga och ikväll är det finska. Plötsligt är det inte stiltje längre.

Äppelmosritualen

Dags att sätta igång med äppelmoskokning.

Sedan mosar man äpplena i en sådan här antik sak.

När allt är mosat och sockrat hamnar det i burkar.

Av lite varm äppelsaft och mörk rom blev det en höstig drink.

Hushålle

Jag är hushållig i dag. Jag kokar äppelmos. Och så testar jag att göra äppellikör. Jag tog några äppelbitar, hällde på socker och sprit och så ställde jag det mörkt. Ska man göra så? Jag ska göra citronlikör också tänkte jag, så där limoncello eller vad det heter. Deet såg jag på tv. Han Niklas med maten gjorde sånt. Tur att det finns datorer för nu ska jag kolla receptet på svts hemsida.

Boll är inte hemma. Hon är hos mormor och morfar.

I kväll ska jag nog testa den 73 procentiga mörka romen som vi köpte i Riga.

Oj, måste kolla äpplena.

Jag älskar Winnerbäck

Åh han är så bra, jag blir alldeles salig när jag hör hans röst. Den sätter sig i bröstet på mig och gör mig mjuk och längtande och kär och lycklig och drömmande. Om han var min man skulle han få sjunga mig till sömns varje kväll.

Mun mot mun-metoden

Jag tror på det andra säger så till den grad att jag i vissa fall knappt tänker själv - förrän efteråt. Så är det med recensioner. Om någon älskar en bok eller en film så tror jag att jag också ska älska den. Eller tvärtom. Ofta påverkar det här mig väldigt mycket, så mycket så det stör mitt eget tyckande. En bit in i en bok eller en film så tar naturligtvis mitt eget tyckande vid. Men då har det redan förstört lite av min upplevelse.

Men det är ju så väldigt intressant att höra vad andra tycker och jag blir gärna rekommenderad en bok eller film eller något annat. Jag borde nog bara lära mig att lämna andras intryck utanför innan jag öppnar dörren och kliver in. Ta emot med öppet sinne. Precis om jag gör när jag dricker vin. Slappnar av, stoppar ner näsan och drar in, njuter ett ögonblick av det som ligger framför mig, öppnar munnen och låter det ta mig i besittning.

Efteråt kan jag säga:
- Nja, det var väl inte det bästa vinet jag har druckit.
Eller:
- Helt okej det här, speciellt med en bit choklad.
Eller:
- Åh, så underbart gott. Vi öppnar en flaska till.

Muuu

Jag måste handla kläder. Nästa helg är det bröllop och jag har bara svarta kläder att ta på mig. Är väl kanske inte så passande att vara helsvart på ett bröllop. Om det nu spelar någon roll egentligen.

60 mil ska vi åka. Det är rätt långt. Vi ska åka på fredag morgon så då behöver barnen ta ledigt. Vilket innebär att jag måste ringa deras fröknar. Jag vill inte. Wills fröken kommer nog att bli sur och vad det gäller Bolls fröken så är det så att när vi var på inskolningssamtal så berättade Boll om bröllopet och då frågade fröken om hon behövde ledigt. Nej då , sa korkade jag, det är ju en lördag som bröllopet är. Jag tror att Erk får ringa.

Den här veckan har jag varit iväg på saker tre kvällar i rad. Jag har inte träffat Erk förrän bortåt nio och jag har märkt på honom att nåt inte har varit riktigt bra. Dessutom har han varit ovanligt kärvänlig och kramig.
- Vad är det? frågade jag i går. Har du nåt problem med att jag inte är hemma när du kommer hem?
- Jag saknar dig ju, sa han. Och så är jag orolig för att det ska hända dig nåt.
- Jaha, sa jag, men hela dagarna då när vi inte träffas är du inte orolig då då?

Men det är väl så att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Speciellt tydligt är det kanske så här på landet.

Jag tror jag ska smita ut ur båset lite oftare. Det är trevligt när han saknar mig och kramar mig och säger att han älskar mig.

På huvudet

Jag fick min kompis att skratta i dag när jag berättade om mannen som badade med kläderna på. Hon tyckte det var hysteriskt roligt.

När jag lade i parkeringspengar i biljettautomaten så kom en annan äldre man förbi.
- Stoppar dom i sparbössan, mumlade han och gick vidare.

Jag vågade inte berätta det för henne för jag tänkte att hon kanske skulle få ett hysteriskt skrattanfall på yogan.

Ett moment som var svårt på yogan var när vi skulle stå på huvudet.
- Sätt er på knä, sa ledaren, och luta er fram över benen med huvudet i mattan. Lägg händerna bakåt och slappna av.
Jag sneglade på de andra som såg ut att klara det galant men jag fixade det inte. Mitt huvud blev alldeles konstigt och jag höll på att tippa. Sen sa hon något om att lägga händerna i knät och jag undrade hur hon tänkte att det skulle gå till. När jag skulle snegla på de andra igen så satt de upp. Och där stod jag med rumpan i vädret och kände mig fånig. Men det gick över snabbt.

Efteråt så sa min kompis att hon inte heller hade fixat det. Skönt att inte vara ensam.

Yoga

Jag ska försöka återge yogapasset så gott jag kan men jag är trött och minns inte riktigt allt känner jag. Det var i alla fall inte farligt på något vis och inte speciellt intimt eller naket. Mjuka kläder skulle man ha och så fick vi sätta oss på varsin matta. Först fick vi ligga ner och slappna av och andas med magen. Sedan satte vi oss upp igen och masserade oss själva i ansikte, nacke, på armar och ben. Sedan fortsatte det med olika avslappnings- och andningsövningar. Ibland fick vi säga en ramsa och ibland skulle vi bara tänka en ramsa. Helst skulle man blunda hela tiden och försöka låta bli att tänka för mycket på annat.

Det var väldigt fysiskt och mycket avslappnande. Jag blev varm och svettig av vissa rörelser och mjuk och avslappnad av andra. Tilläggas bör väl att jag gick på rehabyoga eftersom min kompis som var med har problem med rygg och axlar. Men det var nog bra även för mig.

Nu är jag så där skönt trött. Jag vet inte om man ska vara det men det är i alla fall jag. Och jag kommer att fortsätta gå på yoga.

Mer om böcker

Jeanette Winterson, ännu en intressant författare värd att kolla upp. Jag har beställt några böcker av Roman och en av Winterson på adlibris. Hon har skrivit en bok som heter Passionen och som man kan provläsa på adlibris. Något för bokklubben?

Läs här.

Jag borde definitivt ta mig upp ur sängen, klä på mig, ta en cykeltur och sedan åka in till stan för att gå på finskakurs. Jag fastnade i böckernas värld. Men snart så.

Roman

Therese tipsade igår om Andreas Roman. Jag blev nyfiken och hittade han hemsida och blogg. Han verkar intressant så därför har jag länkat till honom. Kolla.

Boktips

Jag samlar på boktips men sällan kommer jag ihåg att skriva ner dem. Och minnet är för kort. Därför ber jag er nu som läser det här att ge mig några boktips. Något ni läst som på något sätt har påverkat er.

TACK!

God morgon

Aslan och jag ligger i sängen och slöar. Det är fantastiskt med en bärbar dator. Ikväll är det finska. Igår var det bokklubb hos Linda. Kul som vanligt.

Jag tror jag ska ta mig en cykeltur om en stund. Ute i det fria. Det är ju så soligt och fint även om det är ganska kallt. Kanske skulle jag ta på mig varma kläder. Det är ju nästan höst. Då får man det.

Jag borde jobba lite och städa lite också. Kan jag få stoppa tiden en stund medan jag ligger här i sängen?

Duktig kisse

Böcker

Ikväll är det bokklubb. Jag blir lite nervös för Linda och Therese ska såga deckare. Jag älskar ju att läsa en bra deckare emellanåt. Jag älskar alla böcker. I tidningen frågade de studenter hur de gjorde med kurslitteraturen. Många lånar eller köper begagnat och sen säljer de vidare böckerna. Tur att inte jag fick frågan. Jag har köpt nästan alla böcker nya och bara sålt en. För att jag älskar böcker och vill ha kvar dem i bokhyllan. Mina bokhyllor räcker inte till längre och ändå har jag alldeles för lite böcker. Tycker jag. Jag skulle vilja ha ett stort bibliotek med bokhyllor på alla väggar och ett tjusigt skrivbord mitt på golvet och förstås en skön fåtölj framför en öppen spis.

Jag läste en bra bok nyligen. Mandelkärnan av Inger Alfvén. Jag fick den i nån bokklubb och den har blivit liggande ett tag för jag hade ingen lust att läsa den. Jag trodde den skulle vara tråkig. Men det var den inte. Den satte sig kvar på nåt sätt.

Och så har jag läst en bok som heter Italienaren av Sven Olov Karlsson, också en bra bok. Sorglig. Det jag gillade med den var att den beskriver så bra det här med släkt och rötter och flera generationer på landsbygden. Och så var den rolig också.

Jag läste också nyligen Svinalängorna av Susanna Alakoski. Även det en bok som sätter sig fast. Det är också en sån där bok jag gått och dragit på. Det har varit så mycket tjat om boken så jag tappade lusten ett tag. Men så köpte jag den på pocket och det ångrar jag inte. Fast det gör lite ont att läsa den.

Egentligen borde jag ha skrivit det här i den andra bloggen men det fick bli här. Kanske är bäst så.

Hörru Nisse

Jag ska ju åka på jobbmöte i kväll. Och i morgon är en ypperlig dag för marknadsföring. Vad gnäller jag för? Nu ska jag göra äppelpaj.

Nämen

Ha ha, det gick ju. En fullständigt ointressant film visserligen, men ändå. Vad kul, nu kan jag filma mer och lägga upp här.

Att ha tråkigt gör att man upptäcker nya saker.

Testar

Några små tankar

Min tanke att skriva ner vilka böcker jag har läst funkade visst inte i bloggform heller. Det är synd. Nu kommer jag inte ihåg alla böcker jag har läst sen jag skrev sista inlägget i Böcker.

Det blåser massor ute. Ibland låter det som om någon går på övervåningen eller som om någon försöker bryta sig in. Jag tror jag ska testa en sak. Återkommer.

Rigaresan i bilder

Hyttfönster


Systerdotter, jag, syster, mamma

Dansgolv

Hus vid vatten

Kranar

En intressant, inmurad kanon

Vampyr

Lite schizofreni piggar alltid upp

Jag har gjort flera viktiga saker i dag. Ringt samtal om försäkringar, fört bok över arbetad tid, läst läxor, bokat saker, planerat osv. Men det räcker inte. Sånt går ju att stöka undan ganska snabbt. Jag behöver mer jobb. Inte bara för pengarnas skull utan även för min själsliga tillfredsställelse. Erk hittade några jobb han tycker att jag ska söka. Ja, jag ska nog det. Jag vill ju så gärna ha min firma och kunna jobba med den på heltid men jag vet inte om det går. Fast jag har ju lite jobb på gång och i eftermiddag ska jag ut och göra reklam för mig. Och vi har ju sagt att jag ska ge det här en chans. Vi klarar oss ekonomiskt ett tag till. Så vad är det som stör mig? Antagligen att Erk vill att jag ska söka andra jobb och att jag har tråkigt när tiden står stilla.

- Äsch, ryck upp dig nu. Ut och gör reklam för dig så ska du se att det känns bättre. Du vill ju det här, eller hur Nisse?
- Ja det vill jag.
- Då så, jag håller tummarna och är med dig hela vägen.
- Tack, kära du.
- Det var så lite så, kära du.

Det senaste i hotellhärvan

De har ju inte ringt. Förstås. Så jag vet inte om vi får bo på hotell.

Men brevet (snigelpost, det där gamla sättet ni vet) jag skickade till Telia kom fram för i fredags så ringde en kvinna. Hon förklarade att de har haft mycket strul med företaget som ska ordna hotell. Många har hört av sig och klagat så det är inte bara jag. De har stött på men det har inte hjälpt så mycket.
- Du ska ha din hotellnatt, sa hon, men vi kan inte göra mer än det vi gör så det gäller att du fortsätter ringa och tjata på dem. Men som kompensation för dina besvär så drar vi av två månader på internetavgiften.
Jag tackade för det och för att hon ringde mig. Det är ju så skönt att få prata med någon som ger raka besked. Mer såna vill vi ha!

Något nytt på gång?

I dag har jag cyklat på motionscykeln för första gången. Jag nöjde mig med två km. Måste börja lugnt. Sen gick jag en sväng runt tomten för att andas in den kalla, klara höstluften. Det blåser rejält. Jag har också anmält mig till yoga och ska gå första gången på fredag. Vem vet, kanske är det här börjar på något nytt i mitt liv.

Igår var jag i Eskilstuna, köpte kläder till barnen som konstigt nog plötsligt är utan kläder när de ska börja skolan. Så är det alltid. Jag vet inte riktigt vad som händer under sommaren.

Jag hälsade också på en kompis som har fyllt år. Fick en trevlig pratstund och en påse äpplen. Så i dag tror jag att jag ska göra äppelmos och äppelpaj.

Det visade sig att tjuvarna som bröt sig in i vår bil faktiskt hade tagit några saker. De hade tagit Wills skolväska som innehöll skolböcker och lite leksaker. De hade hellre fått ta radion. För Will var legogubbarna han hade i väskan av stort värde men för dem är de säkert inte värda något alls. Troligtvis ligger de slängde i någon buske någonstans.

En trevlig resa med vissa dramatiska inslag

Så i fredags åkte vi till Stockholm och klev på båten till Riga. Vi parkerade i ett inhägnat område och gick genom passkontrollen. De kollade lite extra på Boll som ju har ändrat sig en del sedan bilden i passet togs. Men vi fick gå ombord utan några problem. På något sätt hade vi nog inbillat oss att båten skulle vara större och lyxigare än vad den var. Men ölen och vinet var gott och maten helt okej. Det var trevligt att resa tillsammans med de andra och senare på kvällen dansade vi så svetten rann, mest barnen och jag och Erk.

På morgonen när vi skulle kliva av så fick vi ingen bra information. Folk vimsade omkring och det gick rykten om att vi skulle gå av på bildäck. Vi fick stå länge i kö i trapporna innan vi lyckades komma ner dit och sen fick vi kryssa mellan bilarna för att komma ut. Mycket konstigt och förvirrande.

Men det var kul att se Riga. Vi gick på en stor marknad med saluhallar och många små stånd och bodar. Vi hoppade på en trådbuss för att komma dit och jag försökte göra mig förstådd med kvinnan som körde men vi pratade inte samma språk och handviftningarna räckte inte till. I vilket fall som helst så kom vi exakt dit vi skulle trots att jag fick för mig att hon menade att vi inte skulle åka med henne.

Det var heller inte så lätt att beställa mat och dricka men det är ganska så kul och lite spännande att prova sig fram och se vad man får. Ölen var billig, nio kronor för en stor stark. Kvinnor som jobbade på marknaden kom in på ölhaket och beställde supar, huttade i sig dem och gick tillbaks till jobbet. Vi handlade inte så mycket, lite choklad och lite annat smått bara. Och precis nu kom jag på att jag glömde bort att handla godis till Linda som hon hade beställt. Sorry Linda, minnet sviker tydligen. Vi gick en sväng i gamla staden också och jag tog lite bilder som jag lägger in sen.

Tillbaka på båten så åt vi och sedan tog vi ett dopp i poolen där vågorna gick höga. Så gjorde det även i havet. Vi dansade igen på fötter som var trötta efter mycket gående i Riga. Sedan gick vi och lade oss. Jag somnade men vaknade igen av att det gungade massor. Och värre blev det. Det gungade och slog i båten och det knakade och gnisslade. Båten var ju som sagt inte i världens bästa skick. Usch vad rädd jag var. Jag låg och stirrade ut i mörkret i flera timmar och hoppades på att vi inte skulle gå på grund eller förlisa. Men jag ville inte väcka Erk som sov så gott och inte skrämma upp barnen. Will låg och sov lugn som en filbunke och rörde sig nog inte på hela natten. Och jag låg vaken och skräckslagen i min säng och önskade att det skulle vara morgon så jag fick stiga upp. Boll vaknade och ville sova hos mig och inte kunde jag sova bättre av att ligga trångt och försöka verka lugn. Först bortåt fem när det lugnade ner sig somnade jag av ren utmattning men vaknade igen efter sex och då steg jag upp. Min åttaåriga systerdotter hade också varit rädd.
- Vi kommer att dö, hade hon sagt. Men på morgonen när hon vaknade så sa hon lättad:
- Vi dog ju inte heller.

Efter frukosten var det dags att kliva av båten och gå till bilarna. Jag var så trött och ville bara hem men så enkelt skulle det inte vara visade det sig. Både vår bil och mina föräldrars bil hade haft inbrott. Det enda som var borta från vår bil var ett billigt överfallslarm och som tur var hade de kommit in i bilen utan att skada den. Men mina föräldrars bil hade en sönderslagen bilruta och en GPS var stulen. Så det tog ju en stund att få ordning på sakerna. Och när vi kom hem ringde svärmor och sa att hon var på sjukhuset med svärfar igen. De var barnvakter åt Erks brorsbarn men var tvungna att lämna dem och hundarna var ensamma. Så jag åkte dit och fixade lunch åt dem och sen kom de med hit en stund.

Nu känner jag mig alldeles uppe i varv och samtidigt helt slut och magen har nog fått sig en lätt släng av magsår efter nattens hemska upplevelse. Men resan har i det stora hela varit bra. Kul att resa med mina föräldrar och min syster med familj. Mina ena systerdotter och jag hade en skojig stund vid middag i går och mycket roligt när vi badade i poolen. Och Will och min andra systerdotter dansade så det stod härliga till när vi var i nattklubben. Och så fick jag ett sånt där skojigt skrattanfall när Erk och jag stod på däck i blåsten och min tröja blåste upp och mitt hår blåste i ansiktet. Och så alla dessa roliga människor som finns. En kille stod och spelade lufttrummor med djup inlevelse precis bredvid orkestern, efter en stund gick han över till luftgitarr och spelade ett solo.

Så här mycket upplevelser och drama var det länge sedan jag hade. Och jag tror det räcker för ett tag.

Sommarens sista dopp?

Vi åkte till badet i går kväll. Kanske var det sommarens sista dopp, det ska ju bli kallare efter helgen. Sjön är speciell på kvällarna, vattnet ser så mjukt och lent ut och veckar sig som ett sammetstyg. Det var inte så varmt i vattnet men väldigt varmt i luften. Jag och Erk badade nakna (se så naken jag är hela tiden). Ingen annan dök upp så vi hade sjön för oss själva. Jag har censurerat bilden på Erk så ingen blir chockerad.

Vattenkrig

Barnen och jag har haft vattenkrig. Det är konstigt varmt ute. 27 grader fast det var molnigt såg jag för en stund sedan. Jag sprang faktiskt inte runt naken även om jag bara hade shorts och bh på mig. Men Will fuskade och tog hela hinken och hällde på mig och då passade Boll på att sno min blomspruta. Rackarns ungar.

Min finaste Boll

Första klass. Är det inte underbart med barn som älskar att gå i skolan, så länge det nu varar. Boll och jag har varit på inskolningssamtal med hennes fröken.

- Och vad är du för någon då? Kan du berätta om dig själv, frågade fröken.
- Jag är snäll och duktig och så är jag tyst på lektionerna, svarade Boll. Och så låter jag alla vara med och leka.
- Kan du alfabetet, frågade fröken sen.
Då satte hon händerna för ögonen så hon inte skulle se bokstavstavlorna på väggen och så rabblade hon alfabetet som ett rinnande vatten.
Och så fick hon berätta om vilka hon leker med och vad hon tycker om att göra.
- Är du allergisk mot något, frågade fröken.
- Ja, mot damm, sa Boll.
- Nej, sa jag, du är inte allergisk mot damm.
- Jo, lite, sa hon.
- Nja, sa jag, men du har mycket fantasi.
- Ja, det har jag, sa Boll.

Där satt jag bredvid och kunde inte göra annat än att le åt hennes svar. Tänk så glad och stolt man kan bli som förälder när man har en gullig liten unge som så uppenbart är en egen liten tänkande människa.

Kryssningsdebut

Jag har glömt att blogga om en sak. Jag åker ju till Riga i morgon. Tillsammans med hela min familj. Och då menar jag förutom Erk och barnen mina föräldrar och min syster och hennes familj. Kära mor och far bjuder oss på allt för att de fyller 60 i år. Ungefär som Pippi Långstrump som ger bort presenter när hon fyller.

Jag ser fram emot min första kryssning någonsin och god mat och nytt land att lägga under fötterna. Hoppas också på att hitta kul saker att köpa. Det var länge sen jag shoppade loss. Boll vill köpa klackskor att ha på bröllopet vi ska på i september. Det MÅSTE vara med klackar. Hon älskar skor. Jag vet inte vad jag vill köpa. Men jag hittar säkert något. Tur att Erk får lön i morgon.

Jag vill också ta efter Linda och sitta i solen på däck och dricka nåt gott och äta nåt gott och se havet breda ut sig omkring mig. Och så vill jag skratta. Jag ska nog leta reda på några skojiga historier att berätta för min syster för börjar hon skratta kan hon inte sluta och något mer smittsamt får man leta efter.

Nu är det dags

Min handledsskena hjälper. Var i dag tillbaka till rehab på vårdcentralen och fick en skena även till vänster hand. Jag fick också några slags strumpor att trä över händerna så inte skenorna ska glida. Hoppas det inte börjar klia nånstans mitt i natten när jag ligger där med händerna inlindade. Det är skönt att det har blivit bättre i handen. Tänk att det kan behövas så lite och ändå har det varit bökigt att få hjälp.

Jag ska få låna mammas träningscykel. Hoppas på att kunna förbättra min kondis utan att kunna skylla på väder och vind och andra saker. Jag måste göra något åt det här nu. Måste få bättre kondis och gå ner i vikt. Det finns inget att skylla på längre.

Skratta mera

Det är skönt att skratta. Jag lyssnade på radion och hörde en sak som fick mig att skratta så där hämningslöst. Insåg då att det var länge sedan jag skrattade så. Jag är ofta glad och ler men har inte skrattat så där befriande på hur länge som helst. Jag vill skratta mer, det är ju kul ju.

Sovmorgon tack

Jag har vant mig av vid att stiga upp tidigt. Det är inte min grej. Kan jag inte få sova till åtta åtminstone? Skolbussen hämtar barnen tio i sju. Det är för tidigt. B-samfundet låter som något för mig.

Så här ser det ut efter helgens jobb. Ethan är med på ett hörn.

Baddejt

Ethan är här i dag igen. Han ska sova över natten. Vi åkte till badet och där träffade han en tjejkompis. Ronja. Ronja kom med sin matte och mattes bror. De hade gått runt sjön och blev väldigt badsugna när de såg den fina badplatsen. Ronja hoppade i direkt. Karln mumlade nåt om att han inte hade badkläder. Sen kom han plötsligt med skjorta och byxor och hoppade i vattnet. Jag hade nog hellre badat i underbyxorna.

Barnbidrag

Fick ett brev från försäkringskassan. De gör stickprovskontroller för att se så att barnbidrag inte betalas ut till nån som inte är berättigad. Var skulle jag plötsligt ha gjort av mina barn? Säkert Fredrik och hans kumpaner som hittat på det för att få in några kronor till kaffekassan.

Skolstarter

Mikä sinun nimi on?

Se vad jag har lärt mig. Kursen startade med rivfart i den grammatiska världen. Vi fick lära oss hur ändelser fungerar och om bakre och främre vokaler. Vi fick också säga efter fröken i kör.

Som läxa ska jag ta ut stavelser i en text och skriva ändelser på ord som tåg, bil och vagn.

Ex. Tåg heter juna på finska. Om man säger "med tåg" så heter det junalla. Om man sedan frågar "kom du med tåget" då ska man lägga till en frågeändelse och då blir det junallako. Om jag har fattat rätt.

Skojigt var det och jag känner ett stort sug efter att lära mig. När jag har hämtat barnen efter första skoldagen ska jag sätta mig och läsa igenom alla papper jag fick. Många ord och en del grammatik. Intressant.

Frågan är bara när jag ska hämta barnen. Jag skjutsade dem i morse och eftersom Boll börjar första klass så följde jag med. Men hennes fröken motade ut alla föräldrar. Ni får hämta dem sen, sa hon. När är sen frågade jag en annan förälder. Jag vet inte, halv elva kanske, sa hon.

Vid skolavslutningen i våras så fick barnen fel papper. De fick förra årets papper. Jag har även kollat på nätet men där står inga tider heller. Och hur kul är det att stå och vänta i en timme? Och hur kul är det om barnen får stå och vänta på mig en timme? Information är viktigt! Anlita mig som kan sånt.

Minun nimi on Nisse.

Jag och telefoner del 2

Jag väntar just nu på samtal från 5 personer. Och så måste jag åka bort till svärföräldrarnas hus och släppa ut hundarna. Jag skulle kunna koppla över hemtelefonen till mobilen men det är rätt dålig mottagning här ute på landet. Men så får det bli. Om ni ser en människa som går runt med telefonen högt uppe luften så är det bara jag.

Jag och telefoner

Det finns ju telefoner. Varför skulle jag åka till ett tryckeri när jag kan ringa? Ibland är jag lite korkad.

Oroligt

Den här måndagen började inte så bra. Jag vaknade med en oro i kroppen. Kanske för drömmen jag drömde eller för att min finskakurs börjar i dag. Fast varför skulle jag vara orolig för den? Sen ringde svärmor. Hon måste åka in till sjukhuset med svärfar som inte mår bra. Det innebär att jag har Ethan här och att jag måste pussla ihop dagen med att fixa barnpassning och ordna hundpassning för tre hundar som inte kan lämnas ensamma tillsammans. Jag måste också göra färdigt ett jobb som ska lämnas in och helst hade jag velat hinna med att åka till ett tryckeri också men det går inte nu. De här sakerna ordnar sig, egentligen ingen större fara med det. Det är ändå oron som är värst. Att förklara för barnen så de inte ska bli onödigt oroliga. Veta att Erk är orolig på sitt håll och räcka till. Om det inte vore för min kurs i finska så skulle det inte vara några praktiska problem. Men jag har ju längtat så. Och dumma jag får alltid en släng av samvetskval och tahandomnoja och känner en obefogad känsla av att jag borde stå tillbaka. Och nu känner jag mig dum för att jag sitter här och gnäller över mitt när svärfar är dålig. Jag hoppas verkligen att han blir bra och att han får leva många bra år till.

Helgen i korthet

Helgen har inneburit en del kroppsarbete. Vi började lördagen med en ordentligt skogstur. Letade kantareller men hittade inte så mycket som vi hoppats på trots att mina föräldrar var med. Eftermiddagen bjöd på gräsklippning, krattning och diverse annan trädgårdsskötsel. Sen åkte vi en sväng med Mustangen. Tittade på alla människor som kryper fram när det är festligheter på stan. Vi hade inte tänkt kliva ur men Boll blev så ledsen när hon såg karusellerna och inte fick åka så vi stannade. Will, Boll och jag åkte en karusell. Will såg helt förstörd ut och Boll skrattade glatt. Jag ägnade i stort sett hela karusellturen åt att försöka trösta Will. Sen tittade vi på fyrverkerier innan vi åkte hem.

Idag har vi klippt mer gräs och krattat mer. Nu ser hela kullen som förut var full med högt gräs, tistlar, fästingar och annat jox ut som en park. Mycket snyggt.

Jag har provat ett nytt recept på grönsakssoppa som till och med barnen åt. Mycket uppskattad av både barn och föräldrar, mina alltså.

Vi har också kollat vad det skulle kosta att ha lite fler kanaler att titta på. Jag vet inte om jag fixar ännu en höst utan femman. Jag kommer att bli hjälplöst utanför. Jag är redan inne på det och barnen med. Gäller nu bara att helt och hållet övertyga karln. Det ska väl inte vara så svårt.

Dagens roligaste

Will vid middagen:
- Jag såg en jättebra film med morfar. Jag kommer inte ihåg vad den heter. Har ni sett den?

Skit

Det verkar vara helt omöjligt att få ordning på det här med hotellgrejset. Telia är svåra att nå om man inte vill prata om bredband eller telefoni. Så jag tänkte att jag skulle skicka e-post. På deras hemsida finns det formulär man kan fylla i för nån e-postadress finns förstås inte. Men när jag har skrivit klart och tryckte på skicka så gick det inte. Efter ett antal försök och en riskabelt stegrande irritationsnivå bestämde jag mig för att skriva ett vanligt brev. Jag gjorde så och gick ut till brevlådan med brevet. Här på landet så har vi så att vi kan lägga brev som ska postas i våra egna brevlådor så tar brevbäraren med sig dem. Vi får nästan aldrig post före kl ett och oftast kommer den vid 3 tiden så jag gick glad i hågen ut med brevet halv ett. Men då hade brevbäraren redan varit här. På något sätt känns det som att vi inte ska bo på hotell.

Länge sen

Det var länge sen jag gjorde nån lista så mitt i bedrövelsen tar jag och gör den här.

1. Vad tänkte du när du såg dig själv i spegeln första gången i morse?
Jag måste borsta håret.
2. Hur mycket kontanter har du på dig?
Inga alls men jag sitter nära min plånbok som innehåller 280 kr.
3. Vilket ord rimmar på "test"?
Fest
4. Favoritplanet?
Jag tror det är den planet jag bor på. Men jag gillar solen också.
5. Vem ligger fyra på missade samtal-listan på din mobil?
Jag har bara två... Linda och min pappa.
6. Vilken är din favoritringsignal på din mobil?
Sweet home Alabama
7. Vad har du på dig på överkroppen just nu?
Bh och en randig tröja
8. Sätter du etiketter på dig själv?
Helst inte
9. Vad är det för märke på skorna du har på dig?
Jag är barfota och har i övrigt ingen aning om några skomärken på mina skor
10. Ett ljust eller mörkt rum?
ljust på dagen och mörkt på natten
11. Vad gjorde du vid midnatt?
Sov tror jag
12. Vad står det i ditt senast mottagna SMS?
+468556.... ringde kl 19:14, 2007/08/16 men lämnade inget meddelande.
13. Var ligger ditt närmaste Seven Eleven?
Jag vet inte
14. Vilket uttryck använder du mest?
Vad håller ni på med?
15. Till vem sa du "jag älskar dig" senast?
Kan det har varit min man kanske?
16. Vilken pälsbeklädda sak rörde du senast?
Ethan, en engelsk springer spaniel
17. Hur många olika sorters droger har du nyttjat de senaste tre dagarna?
Vin, sex, lantluft, bilkörning
18. Hur många rullar film ligger och väntar på att bli framkallade?
Några stycken
19. Vilken ålder har varit bäst hittills?
Just nu är en ganska bra ålder men även när jag var 12 och när jag var 18 var bra.
20. Din värsta fiende?
Just nu telefonsvarare
21. Vad har du för skrivbordsbild på datorn just nu?
En bild från västkusten
22. Vad var det senaste du sa till någon?
Vad håller du på med
23. En miljon dollar eller förmågan att flyga?
En miljon dollar
24. Gillar du någon särskild lite extra mycket just nu?
ja
25. Senaste låten du lyssnade på?
eh... jag kan inte komma på vilken det kan ha varit

Knäpp

Jag blir knäpp. Ringde till Telia igen och fick faktiskt tala med en kille efter ett tag. Han gav mig ett nummer som jag skulle ringa. Där kunde de inte svara men jag fick lämna ett meddelande. När jag kollade upp numret så går det till en mediabyrå i Göteborg. Jag fattar inget.

När jag satt i telefonen och väntade började jag leta efter telefonen. Var sjutton har jag lagt den hann jag tänka innan jag insåg att jag satt med den mot örat.

Jag blir knäpp!

Ethan

Nu är han här, Ethan. Det första han gjorde var att hugga tag i en filt som låg på en pall i hallen. Sen sprang han ut i tvättstugan och tog en strumpa och ett par trosor. Strumpan satt nästan nere i halsen på honom. Nu har vi stängt flera dörrar och flyttat på saker och gett honom en leksak men han springer ändå runt och gör bus.

Han är fem månader och just inte mycket uppfostrad eftersom han liksom har blivit över. Familjen som tog honom fick lämna tillbaks honom efter ett tag då de blev allergiska. Sen har han varit hos några olika familjer men eftersom ingen av dem skulle behålla honom har ingen tagit tag i uppfostran. Nu bor han ju hos svärmor men hon har ju två andra hundar varav den ena är Ethans syster som också behöver uppfostras. Lite svårt läge.

Jag skulle ju kunna ta honom och ta hand om honom och lära honom det han behöver kunna. Men jag vet inte om jag har tillräckligt med tid för det. Det ska vara något man bestämmer sig för ordentligt och tänker sig in i så att det blir rätt.

Jag fick hämta en filt och stänga in honom hos mig i datarummet. Vilken flaxig hund.

Jävla, jävla, förbannad skitföretag

Jag bara hatar sånt här. Inte har de ringt. Självklart inte. Om hotellvistelsen alltså. Och nu när jag försöker ringa så säger en röst att numret inte kan nås.

Det är ju så att Telia har den här kampanjen och de har använt sig av ett företag som heter TLC Marketing som jobbar med att ordna såna här kampanjer för olika företag. Och det är till TLC man ska vända sig men de gör ju inte som de ska. Jag får inte veta något och de ringer inte upp fast de ska. Så jag tänkte att jag istället kunde ringa Telia och fråga hur jag nu ska gå vidare. Men det går ju inte att ringa Telia heller eftersom man inte kommer till en vanlig kundtjänst utan istället ska tala med en automatisk telefonröst som inte fattar vad jag säger.

- Tala om ditt ärende så kopplar jag dig, sa den.
Jag blev helt ställd... vilket ärende har jag?
- Eehh... kundtjänst, sa jag.
- För att kunna koppla dig till kundtjänst måste jag veta ditt ärende, svarade den.
Tänka, tänka, vad ska jag säga?
- Hotell... fick jag ur mig.
- Jag uppfattade inte ditt svar, var vänlig och försök igen.
- Hotellkampanjen, sa jag då.
- Jaha, sa den (och lät sur!), då kopplar jag dig.
- Du placeras nu i kö. Väntetiden beräknas till åtta minuter. Du är samtal 71 i kön.
Då lade jag på luren.

Jag hatar det här.

Om vi får en gratis hotellvistelse för att vi är kunder hos Telia så borde det väl vara just ett tjusigt gratiserbjudande och inte förenat med en massa besvär och gråa hår för vår del? Eller har jag missuppfattat nåt?

Hemma igen

Aslan har kommit hem igen och svärfar också. Vi hälsade på svärfar igår och han var trött men verkade ändå ganska okej. Hoppas att han inte får mer problem.

Jag var i Västerås igår och gjorde ett fotojobb. Tog bilder på en flyttstädning. Nu har jag gjort färdigt foldern och ska kolla vad den kan kosta att trycka hos några olika tryckerier. Jag har inte fulla arbetsdagar precis men det är kul när jag har jobb att göra.

I dag ska jag vara hundvakt en stund. Åt Ethan. Egentligen var det jag som frågade om jag fick låna honom några timmar. Mest för att underlätta för svärmor och svärfar och för att jag då kommer ut på promenad. Han borde dyka upp snart.

Borta

Våra katter försvinner en efter en. Marsipan brukar vara borta över sommaren. Hon försvann i midsomras och har inte kommit hem än men eftersom hon har gjort så i flera år så blir jag inte så orolig. Men Aslan brukar aldrig vara borta mer än högst ett par dagar och det väldigt sällan men nu har han varit borta sedan i fredags. Vad händer? Jag varit ute har letat efter honom och ropat varje kväll. Men ingen kisse. Nu är det bara Cosmo som är kvar hemma och han går runt och skriker. Han saknar nog sina kompisar. Jag vill att Aslan och Marsipan ska komma hem.

Rapport

Svärfar mår bättre i dag men han hade fått en liten hjärnblödning. Det verkar ändå som om det ordnar sig och han får den hjälp han behöver.

Jag har varit duktig och fixat med min hemsida. Den är i stort sett klar nu. Uppdateringar kommer förstås efterhand.

Eftermiddagen ska jag ta lite ledigt. Åka och bada med barnen och hitta på lite annat. Att vara egen företagare med få kunder och en man som drar in pengar innebär mycket frihet. Även om vi inte har massor av pengar känns det som att jag har det ganska bra. Jag ska inte klaga. Men visst skulle jag vilja ha många fler kunder och mycket mer pengar. Men frihet och ledighet smäller bra högt det med. (Faktiskt nästan högre ibland, men inte alltid.)

Jag hatar telefonörer

Vi fick ett tjusigt erbjudande av Telia. Om ni vill vara kvar hos oss i tolv månader till så får ni en hotellövernattning. Okej, sa vi, självklart vill vi bo på hotell gratis och vi hade ändå inte tänkt byta. Efter ett tag kom en tjusig broschyr som mycket omständligt förklarade hur man skulle boka hotell. Jag skickade in bokningen i slutet av juni efter konstens alla regler. Och har inte hört något. Så då ringde jag förstås. Och de skulle ringa upp. Men ingen ringde. Så jag ringde igen. Och de skulle ringa upp. Men ingen ringde. Så jag ringde igen. Och de skulle ringa upp. Men ingen ringde. Så jag ringde igen. Och de skulle ringa upp. Nej tack, sa jag. Jag vill ha svar nu. Jag vill boka om eftersom de datumen jag bokade från början redan har passerat, sa jag. Okej, sa hon, vilka datum vill du boka och var? Jag svarade och då sa hon att hon skulle lämna det till dem som har hand om det så ska de ringa upp i morgon. Jo då, jag tror på det när de ringer.

Varför ska det alltid vara så krångligt?

En dag vid sjön

Tankar om döden

Min svärfar är på akuten. Det känns oroligt. De börjar bli gamla. Saker är sällan för evigt och definitivt inte människor även om man gärna vill inbilla sig det. När jag var liten fanns de. De som alltid hade funnits. Äldre släktingar och bekanta. Nu är många av dem döda. Och jag inser att den tiden för alltid är förbi. Min barndom då livet var evigt och människorna runtomkring mig alltid skulle finnas. Nu ser jag istället att det är mina barn som befinner sig där och våra föräldrar är de människor de tror alltid ska finnas. Men så är det ju inte. De blir äldre och jag med. Sakta men säkert puttas jag uppåt tills jag en dag hamnar överst. Äldst. Närmast döden.

Det är inte konstigt att människor vill ha en gud att tro på. Och ändå kanske det vore mest trösterikt att kunna förlika sig med att dö är att förmultna, bli till jord. Att jag alltid kommer att vara en del av det jag känner till. Det man inte vet och inte förstår är det som sätter skräck i en. Vad ska jag i himlen och göra jag som är höjdrädd? Vad ska jag i helvetet och göra jag som inte tycker om att vara instängd? Bättre då att få vara här, mitt i allt jag älskar och nära dem jag älskar. Få dö trygg och kanske återfödas till ett annat liv.

Tentamen

Jag ordnar. Skriver scheman och fixar till saker. Snart börjar skolan för barnen och för mig. Jag blir lite nervös när jag tittar på mitt schema. Jag ska ha grammatiktenta en lördag. Det är säkert mycket värre än de duggor vi hade på textdesign. Och måndagen innan jul ska jag ha en tenta i skriftlig språkfärdighet. Uj uj, är det meningen att jag ska kunna skriva saker på finska redan till jul? Far är rar och mor ror. Eller ska det vara mer avancerade saker än så? Kymmenen uutiset ja sää. Stavningen då? Ska jag kunna den också? Jo det borde ju ingå i den skriftliga språkfärdigheten antar jag.

Här är jag

Jag är dålig på att skriva i bloggen för tillfället. Jag går in och tittar med jämna mellanrum och tänker att jag ska. Men sen blir det inget. Men nu är jag ju här i alla fall.

Igår åkte vi och tittade på ett slott och funderade på att bada i Hjälmaren. Den var sörjig av grönt och det låg en gädda på stranden. Vi badade inte. Sen åt vi på en slafsig pizzeria i en liten håla. Boll var hos en kompis. Det var underligt fuktvarmt och svettigt i går så vi åkte till sjön när vi kom hem. Där fanns det bland annat en toplessbadande stockholmare, en dansk och ett gäng tonåringar som utbytte erfarenheter. Vi tjuvlyssnade.

Vad gjorde vi mer? Åt tacos, tittade på tv, gick en sväng i den ljumma augustinatten. I dag städade jag och Erk slog gräset på ängen. Svettigt värre. Sen började det regna så då klädde jag av mig och sprang runt naken på gräsmattan. Varje gång det åkte förbi en bil fick jag springa iväg och gömma mig. Sen duschade vi. Och fixade tvätten. Mamma och pappa kom hem med Will och vi åt inlagda päron med vaniljsås. Nu försöker jag föra över program till Bärbara-Barbara. Naturligtvis krånglar det.

Ett svar

Svar till Kim: Titta här så får du veta mer om Karpaltunnelsyndrom.

Handledsskenan är av ljusblå plast och sitter från strax under fingrarna och ner på halva underarmen och har karborreband som håller den på plats. Jag kan ta kort på den. :0)

Hej och hå

Jag borde skriva. Men jag kommer mig inte riktigt för. Men jag ska göra ett försök.

Jag har precis varit på vårdcentralen hos rehab och fått en handledsskena som jag ska använda på natten. För mitt karpaltunnelsyndrom. De är lite konstiga på vårdcentralen, det är som om de inte fattar att jag har problem. Varför tror de att jag har sökt hjälp? Kvinnan som hjälpte mig var mycket trevlig och hjälpsam men blev förvånad då hon insåg att jag faktiskt har problem hela tiden. Ja ja.

Igår var mamma och jag på guidad visning på konstmuseet. Linda som guidade. Det är väldigt intressant att få veta mer om konstnärerna, få en inblick i vad de tänkt och hur de jobbar. Det ger väldigt mycket. Och så var det ju finska konstnärer. Just nu är jag extra intresserad av Finland. Kan det bero på att jag ska börja läsa finska snart? Fast iofs så är jag alltid intresserad av Finland. Jag har ju halva mitt hjärta där.

Will ska vara hos mormor och morfar i helgen, en lite försenad födelsdagspresent. Boll kommer att vara uttråkad och kommer inte att kunna sova. Så är det alltid. Jag tänkte ett tag att jag skulle se om hon kunde sova hos nån kompis eller hos sina kusiner men gav upp tanken. Vi får väl göra det bästa av situationen istället för att önska att vi kunde få en barnledig helg. Men visst skulle det behövas efter en sommar tillsammans. Jag kan inte påminna mig att jag varit i från barnen mer än några timmar. Jo förresten en gång hade vi barnvakt över natten.

Så trött jag blev. Jag borde jobba lite innan vi ska åka till stan. Tydligen är det fredag i dag.

Jobb

Mitt jobbmöte igår var mycket intressant. Jag ska åka till Västerås nästa vecka och fotografera. Det här kan bli en bra grej. Det är så kul att jobba.

Kvinnan som är min uppdragsgivare är från Sydamerika och även om hon pratar bra svenska så har hon en del skojiga uttryck. Vi pratade om hur svårt det kan vara att hitta jobb åt vissa invandrarkvinnor. Min uppdragsgivare har en städfirma och hon vet hur det är med fördomar, osäkerhet och ovana. Det är inte alltid så lätt att få en svensk arbetsgivare att anställa en muslimsk kvinna med tjocka slöjor, tjocka kläder och dålig svenska.

Hon sträckte ut armarna åt sidorna och så sa hon:
- Det är inte lätt att hitta jobb åt så här tjocka kvinnor med blöja på huvudet.

Bokdiskussion

Det blev en intressant bokdiskussion på Lindas blogg. Om vad som är bra/dålig litteratur och vilka som säljer och varför. Tyvärr satte hon stopp för den så jag fortsätter här. Man kan ju tycka vad man vill om vad som är bra eller dålig litteratur, för det är ju mest så att det är varje människas egen smak och tycke som avgör i vilket fack man placerar en författare.

Jag tycker att all litteratur borde vara mer lättillgänglig på så vis att även den mer udda, annorlunda eller tyngre litteraturen skulle uppmärksammas mer. Alla kakor ska läggas fram på kakbordet så att alla har möjlighet att smaka på alla sorter. Jag tycker inte man ska förakta något slags litteratur för de har alla sin plats. Och det är bra att läsa, vad man än läser. Men utrymmet borde vara större, möjligheterna vara fler både för författare och läsare.

När jag skickade in mitt bokmanus fick jag svaret att de inte vågade ge ut den typen av litteratur för de visste inte om den marknaden fanns. Men en lektör som läste mitt manus sa att hon skulle älska boken, köpa den direkt och be om författarens dedikation. Så visst är det med en liten sorg i hjärtat jag inser att inte all litteratur kommer fram. Jag vill också bli läst. Men jag har sparat pappret som lektören skrev.

Vi är alla människor under baddräkten

I dag ska jag jobba! Det känns bra. Även om det bara är ett litet möte. Jag vill jobba! Jag ska sätta igång och marknadsföra mig ordentligt nu. Hitta kunder. För jag vill jobba, jobba, jobba. (Påminn mig om det när jag klagar på att det är för mycket.)

Men först ska jag luncha med Linda. Vi ska ha picnic. Trevligt, trevligt.

Igår var barnen och jag på picnic med mamma och mina systerdöttrar. Det var trevligt det med. Vi var i Sundbyholm. Barnen badade. Inte jag. Jag föredrar att bada där inte hela stranden är fullsmockad med folk. Kanske fånigt egentligen för när man sitter så där och kollar på folk som ligger och solar så inser man ju att alla ser ut på sitt sätt och ingen är speciellt vacker naken egentligen och ingen är speciellt ful heller.

Vovvarna

Holly är den svart/vita och Vilma den brun/vita. De är lite blöta efter promenaden i skogen.

Dagens skörd

En bunke kantareller.

Alltid längtar man till något annat

Det mest spännande som händer just nu är att åka in till Flen och handla mat. Är inte det lite deprimerande?

Vad har jag gjort sista tiden?

Gått i skogen med hundarna och hittat kantareller.
Igår kom F och lilla O förbi en liten sväng på kvällen.
Blivit väckt flera gånger av hundar som hoppar upp i sängen, snarkar, bonkar till dörren, behöver kissa, är hungriga, tvättar sig så det slafsar.
Plockat ihop saker till loppis.
Tittat på tv.
Läst.

Ärligt talat så längtar jag efter jobb.

Sex på semestern - vem hittade på det?

Vi insåg igår att vi behöver ta semester från semestern för att orka ha sex. Här har man en partner, semester, lugna, lediga dagar hemmavid och så suckar man trött, kramas lite och säger:
- Vi borde ha sex.
Och svarar:
- Ja men vi orkar inte.

Hundtankar

Det positiva med hundar är att man kommer ut på promenader. Och att de är mjuka och sköna att krama på. Och trevliga som sällskap. Det som är negativt med att låna hund är att det inte är jag som har uppfostrat dem. Vilma och Holly är två trevliga hundar som är lätta att ha att göra med. De vill gärna vara till lags och de vill vara där jag är. Men de är inte direkt uppfostrade. I alla fall inte på mitt sätt. Det är till exempel väldigt svårt att få in dem genom en dörr. De bara vimsar omkring och ser glada ut hur mycket jag är lockar och ropar på dem. När en går in springer den andra ut. Och de drar i kopplet. Att gå ut med två hundar som drar innebär två lite längre armar. Men jag måste tillstå att jag tappade tålamodet och röt till och det gick bättre efter det. Som tur är så är jag tillräckligt stark och envis för att klara av att hålla två dragande hundar med ena handen. Men kul är det inte.

En annan sak som är lite jobbig är att Vilma löper. Vilket innebär att det var blodfläckar i hela huset i morse. Men å andra sidan så var det en bra orsak till att städa så nu är det städat och fint inne och hundarna är ute.

Förklarat

Jag har fått svar på varför min systerdotter ringde till mig och lade på luren. Det hände inte bara en gång utan två så då ringde jag min syster och frågade vad som var på gång. Tjuvringer hon? Men nej, det var faktiskt inte min systerdotter utan en kompis som också heter Emelie som skulle ringa hem men som råkade slå fel nummer. Antagligen blev det konstigt och pinsamt för henne så hon lade på luren.

Men nu vet jag att jag finns i alla fall. jag bor inte i nån bubbla. Och Erk har lovat att köpa ostbågar. Annars får du inte komma hem, hotade jag och kände mig som när jag var gravid. Då kunde en Japp betyda liv eller dö.

Sigge

Jag har en kompis som heter Sigge. Egentligen är jag kompis med hans matte. Hans blogg kan ni titta på om ni vill. Han finns i länklistan. Som Sigge förstås.

I en liten bubbla

Jag dricker rött vin som inte är så jättegott. Det skulle nog vara godare tillsammans med något. Som ostbågar. Jag är otroligt sugen på ostbågar just nu. Men eftersom jag dricker vin kan jag ju inte åka och handla såna. Fast Erk lovade köpa en påse när han brummar iväg med Mussen.

För några dagar sedan rensade jag hela min inkorg i mailen (säkert flera hundra mail) och sedan dess har jag knappt fått nån post. Bara i skräpkorgen ligger det misstänkta virusbrev från Jordan, Gail, Ed och Loren. Såna brev vill jag inte ha. Men andra brev är skojigt att få. Har alla glömt bort mig? Inte ens reklam får jag.

Och så det här med telefonvett. Nyss ringde min systerdotter. Jag svarade med mitt namn som jag oftast gör.
- Hej, det är Emelie, sa hon, får jag prata med Camilla.
- Camilla? Men du har ju ringt till moster, sa jag förvirrat.
Då blev det tyst en stund och sedan sa hon till någon annan i rummet:
- Det är ingen där.
Och sedan klick.

Kanske lever jag i en bubbla som bara sträcker sig några kilometer runt vårt hus. Världen utanför kan inte nå mig. Och här sitter jag och dricker vin och tror att jag existerar. Så konstigt det kan bli.

Matte

I dag är jag matte. Jag har två hundar som ska stanna till på lördag. Jag är mycket exemplarisk hittills. Vi gick en skogspromenad i morse och så gick vi en vägpromenad efter lunch. Vilma och Holly är snälla och glada hundar som gärna ligger nära mig när jag sätter mig någonstans. Det är positivt för då kan de vara lösa ute medan jag sitter i solen och läser eller vid utebordet och datar. Det är otroligt gulligt och ger en skön känsla i bröstet när hundarna lägger sig på mina fötter och gosar in sig och somnar. Jag vill gärna vara deras trygghet.

Det var också trevligt att gå i skogen tillsammans med hundarna. Det är mycket roligare än att gå ensam. Men det var bökigt för de har fällt en massa träd så det låg stammar och ris och grenar överallt. Och jag hade bara shorts och sandaler. Ja en t-shirt också. När vi gick igenom högt gräs tänkte jag på alla fästingar som säkert låg och lurpassade på mina bara ben.

I kväll är det bilträff. Men jag ska vara hemma. De andra får ta en tur med Mustangen så passar jag på att njuta av mitt eget och hundarnas sällskap. Det lockar mer.