Vår igen

Det vårsprätter lite här och var i familjen. Vi har alla svårt att gå in, det är ljusa fina kvällar och vi vill vara ute så mycket det går. Vår och sommar är vi mer ute än inne.

Einar har fått tre promenader idag och så var vi ute och lekte en stund på eftermiddagen. Ändå är han alldeles full med spring i benen. Han jagar katterna med liv och lust, fast de tycker inte det är lika lustigt. Cosmo fick nog av Einars springande och rusade på honom.
- Gå och kamma dig snorvalp, sa han, och låt oss gamlingar vara i fred.
- Sickenblås, sa Einar och sprang ett varv till.

Det är fint med vår, det är som om jag vecklar ut mig och rätar på mig och andas in och blir som en ny människa.

Att säga ifrån

Vi borde säga i från mer. Problemet är att de flesta av oss inte ens reagerar när folk häver ur sig idiotiska kommentarer. Eller vet vad de ska svara. Jag har tampats med de problemen många gånger själv men jag håller på att bli bättre på att säga ifrån.

Det kan tyckas som fjuttigheter, inte så mycket att orda om. Men egentligen så sägs det allt för lättvindigt otroligt dumma och elaka och förstelnande saker. I dag till exempel så lyssnade jag på ett kort föredrag och i slutet så trasslade föredragshållaren in sig i ett mycket konstigt resonemang om människor med en viss nationalitet som förstörde för hennes jobb. Hon motsade sig själv gång på gång och hon sa saker som att de var importerade och annat dravel.

Sen så hade jag en träff på tu man hand med en kollega som började säga att homosexuella trycker upp sin sexualitet i ansiktet på folk. Och att de går i prideparaden och viftar och överdriver. Och där sitter han mittemot mig och säger sådana saker när han vet vad jag jobbar med och när han inte har en minstaste aning om min sexualitet. Men då talade jag om för honom att varje annan dag är en heteroparad och att pridefestivalen är till för att alla människor ska få vara sig själva oavsett vem de är eller vem de blir kära i.

Jag är glad att jag sa ifrån men jag skulle gärna ha velat sagt mer. Men hur får man de rätta svaren i rätt stund? De kommer allt som oftast en stund senare för min del.

Jag är rätt ledsen nu. Arg och förbannad och irriterad på att människor tycker sig ha rätten att häva ur sig skit. För varje sådan här sak cementerar ju våra föreställningar och normer på ett mycket beklagligt sätt.

Sjukling

Ligger i sängen med 38 graders feber och trolig urinvägsinfektion. Har suttit några timmar på vårdcentralen och tagit ett gäng prover. Men de kunde inte säkert säga vad det var så jag får vänta några dagar på att de fått svar på alla prov. Jag är i alla fall inte gravid och har troligtvis inte klamydia. De kollade för säkerhets skull.

Vaknade i natt med hemska magsmärtor och var kallsvettig, svimfärdig och det susade i öronen och huden kändes som den satt lös på nåt vis. När jag väckte mannen och sa att jag kanske behövde åka till akuten så klappade han lite på mig och sa nej då, det behöver du inte. Det går över.

Och jo, med en ipren i magen så lugnade det ner sig. Men jag tror nog att jag skulle behöva ligga avsvimmad på golvet i en blodpöl för att min käre make skulle åka med mig till akuten.

- Det var väl skönt att veta att du inte är gravid, sa läkaren till mig. Sen hejdade han sig. Eller, det kanske var tråkigt?

Men jag kunde lugna honom. Jag visste ju redan att jag inte är gravid och jag har inga planer på att bli det heller.

Dagens promenad

Så här mycket snö är det hemma hos oss.


Men när vi var på promenad hittade Einar och jag en snöfri backe.


Vi satt i solen en stund och njöt av mossa och stenar.

Resa utan mål

Jag har varit på säljmöte idag. Det är inget jag gör ofta så det var lite nervöst och lite ovant och jag förberedde mig noga. Och när jag kom dit så visste killen inte varför jag var där. Det var en annan som hade bokat mötet och jag fick bara info om vem jag skulle träffa och när.

Jag åkte bil i en och en halv timme enkel resa till ett möte som var rätt meningslöst. Fast det var skönt att åka på utflykt och kul att se mig omkring i världen och killen var en riktig tiopoängare, en sån som jag skulle kunna bli kär i. Han var riktigt, riktigt fin.

Så det var värt resan.

Jag ler

Jag ler lite mer mot världen idag. Igår fick jag välbehövlig näring för min själ och idag har jag fått näring för mitt ego. Och icke att förakta - jag har stått med huvudet i solen och njutit av värmen.

Det är flera saker som virat in sig så där snyggt i mitt livsnystan just nu och det är en liten fröjd att uppleva saker som passar in och faller på plats. Jag är nog lite defragmenterad igen.

Einar är glad som en lärka och tuggar på sina leksaker och puttar in dem under skrivbordet så jag får chansen att krypa runt på golvet för att ta fram dem. Om jag har tur kommer min älskling hem lite tidigare än vanligt.

Det här är lycka för mig. En helt vanlig vardag som lyser lite klarare och känns lite lenare mot huden.

Puss på er!