Tänk vad livet går upp och ned. Tidigare i veckan kände jag mig stressad och uppgiven. I går så hade jag fått ordning på en hel del och då började jag fundera på hur det skulle bli om jag inte får in några nya jobb. I dag ringde en kund som vill ha mer hjälp. Jag ska göra två foldrar åt dem. Och så kom jag på att jag har ganska många fakturor att skicka.
På söndag åker jag utomlands för att jobba med ett projekt och även gå på studiebesök och möten. (Jag var bara tvungen att prova skriva utomlands för det låter så flådigt, jag ska åka till Finland som ju nästan är mitt andra hemland. :0)
I april ska jag bli teamledare i det affärsnätverk som jag är med i. Det är som att vara chef och jag ser fram emot utmaningen att lära mig chefa. Jag har också antagit en annan utmaning. Fick en förfrågan om att föreläsa för ett antal kvinnor från andra länder. Det är en utmaning men en spännande sådan.
Och jag kan inte låta bli att berätta lite om när jag i måndags hade ett spännande möte med en transvestit som jag letat upp på nätet. Han är fotomodell i projektet jag jobbar med. Han är lång, hade kort röd läderkjol och snygga ben på skyhöga klackar, en rejäl byst och vackert röda läppar. Vi fikade tillsammans med fotografen och där satt jag och upptäckte att jag kände mig fullkomligt avslappnad och glad i deras sällskap. De är inga fotbollstokiga machomän som det finns ganska många av i det lilla samhälle där jag bor. Såna som jag inte känner mig riktigt bekväm med. Det här var i stället ett möte mellan människor och jag tror jag själv hade de flesta så kallade manliga dragen av oss tre. Det var en intressant upplevelse. Mycket berikande.
Livet är gott på många sätt och jag är glad när jag upptäcker det.
fredag, januari 30, 2009
onsdag, januari 28, 2009
måndag, januari 26, 2009
Duktig kvinna
Jag jobbar på att försöka hitta ett bättre sätt att använda mina dagar. Jag avskyr att stressa, att ha upp över öronen med grejor så jag knappt hinner andas. Då strejkar jag och så blir för lite gjort istället. Tempo är helt okej, det får inte vara för slött heller. Men det är svårt att veta hur jag ska prioritera. Istället förlitar jag mig på min kompetens och min förmåga att fixa saker även om det innebär att jag måste parallelljobba med 87 saker samtidigt. Simultankapacitet är något jag känner till.
Men kroppen och psyket mår inte bra av det här. Så nu får jag baske mig lära mig att prioritera.
Att vara duktig, kunnig och vilja visa det är inte så enkelt. Det pågår en ständig kamp inom mig. Mitt jobb handlar ju om att jag ska leva på min kompetens, förmåga, intelligens och mina starka sidor. Då måste jag ju också kunna stå för dem och visa dem. Och jag vill ju det och jag älskar utmaningar och att klara av saker och att avancera. Och samtidigt så vill jag krypa in i ett hörn och skriva böcker för mig själv och strunta i alla andra. Och vad man än vill påstå om jämställdhet i Sverige så är det inte alltid lätt att vara kvinna. Jag är så duktig så jag spricker men jag kan ändå inte låta bli.
Men kroppen och psyket mår inte bra av det här. Så nu får jag baske mig lära mig att prioritera.
Att vara duktig, kunnig och vilja visa det är inte så enkelt. Det pågår en ständig kamp inom mig. Mitt jobb handlar ju om att jag ska leva på min kompetens, förmåga, intelligens och mina starka sidor. Då måste jag ju också kunna stå för dem och visa dem. Och jag vill ju det och jag älskar utmaningar och att klara av saker och att avancera. Och samtidigt så vill jag krypa in i ett hörn och skriva böcker för mig själv och strunta i alla andra. Och vad man än vill påstå om jämställdhet i Sverige så är det inte alltid lätt att vara kvinna. Jag är så duktig så jag spricker men jag kan ändå inte låta bli.
Konferens om LCHF
Jag var på konferens i Stockholm i helgen. Det handlade om lågkolhydratskost och hälsa och där fanns flera kända namn som föreläsare: läkare, docenter och författare. Mycket intressant var det och fullsatt. Vi var nog närmare 400 som satt på plats mellan kl 9.00-16.30. Jag kunde ha suttit ett bra tag till.
Här kommer en lång sammanfattning:
LCHF står för Low Carb High Fat och det betyder lite kolhydrater och mycket fett. Lågkolhydratskost innebär att man drar ner på sitt intag av kolhydrater och istället ersätter dem med mer fett.
Här kommer en lång sammanfattning:
LCHF står för Low Carb High Fat och det betyder lite kolhydrater och mycket fett. Lågkolhydratskost innebär att man drar ner på sitt intag av kolhydrater och istället ersätter dem med mer fett.
Varför bör vi äta LCHF?
Kolhydrater är ett gemensamt namn för sockerarter och kedjor av sådana. Potatis, bröd, socker, pasta, grönsaker, frukt osv innehåller stora mångder kolhydrater. Alla kolhydrater oavsett om de är snabba eller långsamma bryts ner i kroppen och blir till socker.
Sockret påverkar insulinet i kroppen som börjar signalera fettinlagring. Så när man äter kolhydrater i form av t ex potatis, bröd eller frukt så börjar kroppen lagra fett.
Om vi istället ersätter kolhydraterna med fett så kommer kroppen att börja signalera fettförbränning.
Det här kallas hormonell viktreglering då insulin är ett hormon.
Men det finns också många andra anledningar till att vi bör dra ner på vårt intag av kolhydrater. Människokroppen är inte anpassad för att äta kolhydratrik föda och ännu mindre anpassad till spannmål.
Bakgrund
Vi har varit jägare/samlare i 4 miljoner år. Under den tiden har vi främst ätit animalisk mat och bär, rötter, svamp, örter, frukt mm efter säsong. Vi bör också påminna oss om att den frukt vi ser i dag inte såg ut så för några hundra år sedan. De sockerstinna, besprutade, importerade frukter som i dag ligger i våra butikshyllor och som vi äter året runt har mycket lite gemensamt med dem som våra förfäder kom över framåt hösten.
Jordbruket har funnits i 9000 år, här uppe i norden har det funnits i 4000 år. Socker och vitt mjöl har vi endast haft i ca 150 år.
Evulotionen behöver mycket längre tid på sig för att förändra våra kroppar så att de klarar den mängd kolhydrater många av oss stoppar i oss i dag. Dessutom så kanske inte evulotionen fungerar så bra i det här avseendet eftersom kolhydratssjukorna ofta kommer efter att vi har hunnit reproducera oss.
I början av 1700-talet åt vi 100 gram socker per person och år i Sverige. 1850 var den siffran 4 kg. Idag så är det 40 kg per person och år. Och då handlar det om rent socker. All pasta, potatis, bröd, chips m.m. har inte ens räknats in.
Vad händer om vi äter kolhydrater?
Att man kan bli överviktig av kolhydrater vet de flesta idag. Men att de flesta av våra välfärdssjukdomar beror på för högt intag av kolhydrater, på spannmål, margariner, lightprodukter och kemiska tillsatser i maten kanske inte alla vet.
Magproblem av olika slag, ledinflammationer, diabetes, artros, reumatism, depressioner, ångest, migrän, infertilitet, astma, allergier, psoriasis, hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter, aggressivitet, demens, infektionskänslighet, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, inkontinens, impotens, lunginflammationer, karies, tandlossning, problem med blodtrycket, snarkning, svampinfektioner, gallsten m.m. är sjukdomar och problem som beror på felaktig kost.
Bakterier, svamp och cancerceller kan inte förbränna fett men lever gott på socker.
Om man lägger om kosten, äter mer naturligt fett och färre kolhydrater och undviker tillsatser så kommer många av de här tillstånden att förbättras rejält och i många fall försvinna eller läka ut helt.
Är man insulinresistent så kan man behöver dra ner kolhydratintaget till nära noll, för andra kan det räcka med att ta bort coca colan, godiset och margarinet.
Men alla - oavsett om vi är sjuka, överviktiga eller fullt friska - skulle må bra av att se över sin kost och minska på kolhydrater och ta bort kemiska smörjor som margarin, lightprodukter och tillsatser. Du kanske inte är sjuk i dag men kan mycket väl vara det i morgon. Du kanske är smal i dag men kan mycket väl vara överviktig i morgon.
Behöver vi tillskott?
Om vi äter bra mat – ekologiskt, gräsbeteskött, viltfångad fisk, mättat fett osv. så får vi i oss mycket av det vi behöver. Men här uppe i Norden så får vi sällan i oss så mycket D-vitamin som vi behöver. Det är endast under sommarmånaderna vi kan tillgodogöra oss D-vitaminet från solen. Så ett tillskott av D-vitamin är att rekommendera.
Om vi inte får i oss tillräckligt med Omega3 från maten så kan vi behöva ett tillskott även av det. Det Omega3 som vi kan tillgodogöra oss finns i animalisk mat. I gräsbeteskött finns det mycket liksom i viltfångad fisk. Överlag så gäller det att djur som äter den mat de är anpassade att äta också får ett bra innehåll av Omega3. Odlad fisk och många av våra köttdjur föds tyvärr upp på foder (spannmål, majs osv) som gör att de istället får för mycket Omega6.
Om vi får i oss för mycket Omega6 jämfört med Omega3 så ökar risken för inflammationer, vi får försämrat infektionsförsvar, försämrat försvar mot cancer och ökad blodproppsbenägenhet. Tyvärr så får de flesta av oss alldeles för mycket Omega6 genom maten.
Det Omega3 som finns i växtriket kan vi inte tillgodogöra oss utan att det går igenom t ex en ko först. Vi kan alltså få i oss det genom att vi äter kon som i sin tur har ätit växterna med vegetabiliskt Omega3. Men äter vi det direkt så kan det till och med vara farligare än för mycket Omega6.
Vad det gäller salt och vatten så kan man säga att man får låta kroppen känna efter. Drick när du är törstig och inte däremellan. För mycket vatten är en belastning för kroppen. Smaka av när du saltar. Överskottet går ut passivt genom njurarna. Men för mycket är förstås inte bra.
Vilket fett ska vi äta?
Vi behöver fett dels för att många av de vitaminer vi behöver är fettlösliga. Men också för att fett är en av de viktigaste byggstenarna i vår kropp. Hjärnan består av fett. Våra kroppar består av 100 m2 cellmembran. Fettet bygger cellmembran och i fett finns kolesterol. Kolesterol skapar ordning och utgörs av 40% av molekylerna i cellmembranen. Kolesterol är också viktig för transport av proteiner. Vi kan inte funka utan mättat fett och utan kolesterolet skulle cellmembranen inte hålla ihop.
När man mäter kolesterol så tar man oftast totalkolesterol (tc), dvs summan av de onda (
Höjt kolesterol är ingen sjukdom. Det finns inget samband med sjukdomar och det är ingen riskfaktor i sig att ha högt kolesterol. Om vi får i oss mycket kolesterol via kosten så minskar vår egen produktion och tvärtom.
Mättat fett är det våra kroppar består av och behöver. Animaliskt fett som finns i kött, smör, ister osv är det vi behöver. Vi kan också äta ekologisk kokosolja då det är en av de mest inflammationshämmande fetter som finns. Naturligt fett som finns i nötter, avokado, olivolja och ekologisk rapsolja kan vi äta i begränsad mängd.
Men vi bör definitivt undvika margariner och de flesta av växtoljorna. Problemen med margarin är flera, dels hur det tillverkas och transporterna förstås, men framförallt att margarin marknadsförs som något nyttigt. Det ”nyttiga” margarinet framställs genom en tillverkning som till stor del är en brutal kemisk behandling av vegetabiliska oljor som fraktats hit från andra sidan jorden.
De vegetabiliska oljorna utsätts för raffinering för att fettmassan som är kvar ska få en lämplig konsistens för att kunna användas till bland annat kosmetika, målarfärger eller margariner. Efter raffineringen så köps fettmassan upp av olika företag som får tillföra tillsatser för att nå en önskad slutprodukt. Hudkrämen blir vit och får en fräsch doft, margarin blir gult och får smörarom. Vid raffineringen behandlas oljan som ska bli till margarin med bland annat extraktionsbensin, fosforsyra, lut, natrium-metylat och lösningsmedel. Margariner är en kemisk smörja som bara ställer till elände i kroppen.
I den flesta vegetabilska oljorna finns ett kraftigt överskott av Omega6.
Hur mycket protein bör vi äta?
De flesta av oss äter lagom mängd med protein. Vi behöver inga jättemängder. När vi drar ner på kolhydraterna så ska vi istället öka på fettet. Proteinet kan oftast vara kvar i samma mängd som förut.
Behöver vi inte fibrer?
Nej, fibrer är detsamma som cellulosa och det kan vi inte bryta ner. Istället retar fibrerna tarmen och kan ställa till mycket besvär. Om man har trög mage kan man istället äta mera fett och gärna då kokosfett då det sätter fart på magen.
Vem ska man lita på?
Statens livsmedelsverk, läkare, dieteister, olika hälsoorganisationer och vetenskapliga tidskrifter. Ska man inte kunna lita på dem? Och livsmedelsindustrin och läkemedlesindustrin, borde inte de vara omgivna av regler som gör så att de inte säljer farliga och onödiga saker till oss? Jo i den bästa av världar. Men inte i vår värld.
Livsmedlesverket är korrumperat. Hårda ord men inte desto mindre sant. SNF, ILSI, EFSA – organisationer som stöds av Coca Cola, MacDonalds, Unilever, sockerindustrin, margarinindustrin, läkemedelsindustrin osv. osv. Det är de som står bakom dagens kostråd. Många av de forskningsresultat som de stöder sig på är direkt felaktiga. De lever på att ingen kollar källor och referenser. Och de håller tyst om de mer än 100 studier som visar att mättat fett inte är farligt och att lågkolhydratskost är det bästa för oss.
måndag, januari 19, 2009
Min son
Detta blir ett litet inlägg om min son. Han är tolv år, på det trettonde. Han vet, precis som sig bör, väldigt mycket. Och han tycker en massa saker.
Min nya dator har inga externa högtalare vilket jag inte brytt mig om eftersom jag sällan använder ljudet på datorn. Det tyckte Will var hemskt konstigt. Ljudet är ju det viktigaste, enligt honom. Förstås blir man ju påverkad av sina barn vare sig man vill eller inte så jag har börjat att lite smått lyssna på musik i datorn när jag jobbar. Men mycket störande är det eftersom ljudet bara kommer från vänster och dessutom har en halvkonstig klang.
För några veckor sedan köpte Will hörlurar. Onödiga pengar på en onödig sak, tyckte jag. Men nu sitter jag här med hans hörlurar på mig och lyssnar på musik.
Will läser spanska i skolan och en dag kom han hem och lärde mig ett nytt ord. (Som jag tyvärr inte minns just nu.) Han svängde sig med ordet helt ogenerat tills jag frågade vad det betydde. För på svenska så blev ordet plötsligt genant. Så han förklarade vilket ord det var utan att ta det i sin mun. Jag kan ju säga att det börjar på knu och slutar på lla.
- Men varför kan du inte säga det på svenska när du kan säga det på spanska? frågade jag.
Jag kommer inte ihåg svaret men det ledde i alla fall till att vi började diskutera namn på könsorgan. Och de orden hade han inga problem att säga högt.
Kanske kan man kalla det för selektiv genans?
Min nya dator har inga externa högtalare vilket jag inte brytt mig om eftersom jag sällan använder ljudet på datorn. Det tyckte Will var hemskt konstigt. Ljudet är ju det viktigaste, enligt honom. Förstås blir man ju påverkad av sina barn vare sig man vill eller inte så jag har börjat att lite smått lyssna på musik i datorn när jag jobbar. Men mycket störande är det eftersom ljudet bara kommer från vänster och dessutom har en halvkonstig klang.
För några veckor sedan köpte Will hörlurar. Onödiga pengar på en onödig sak, tyckte jag. Men nu sitter jag här med hans hörlurar på mig och lyssnar på musik.
Will läser spanska i skolan och en dag kom han hem och lärde mig ett nytt ord. (Som jag tyvärr inte minns just nu.) Han svängde sig med ordet helt ogenerat tills jag frågade vad det betydde. För på svenska så blev ordet plötsligt genant. Så han förklarade vilket ord det var utan att ta det i sin mun. Jag kan ju säga att det börjar på knu och slutar på lla.
- Men varför kan du inte säga det på svenska när du kan säga det på spanska? frågade jag.
Jag kommer inte ihåg svaret men det ledde i alla fall till att vi började diskutera namn på könsorgan. Och de orden hade han inga problem att säga högt.
Kanske kan man kalla det för selektiv genans?
lördag, januari 17, 2009
torsdag, januari 15, 2009
Lycklig
Jag har just fått 7 olika sorters te med posten. Jag blir så lycklig. Jag har beställt dem från Sencha. Ekologiska och goda är de. Jag ska börja med en som heter Pukka Pleasure med smak av choklad, lakrits, kanel och kardemumma bland annat. Mmmm...
Jag fick också ett vykort från Malaysia från min vän Marie som jag träffade i Åbo förra våren. Roligt att höra av henne och få veta lite om hennes spännande semester på ön Langkaw.
En annan glad överraskning som kom med posten var räkningen från tryckeriet för mina vistkort. Jag fick dem till ett mycket bra pris.
Snart ska jag iväg på kurs. Talarkurs. Läxan var att berätta om ett barndomsminne så jag har fördjupat mig i mina minnen en stund.
Nu ska jag dricka te.
Jag fick också ett vykort från Malaysia från min vän Marie som jag träffade i Åbo förra våren. Roligt att höra av henne och få veta lite om hennes spännande semester på ön Langkaw.
En annan glad överraskning som kom med posten var räkningen från tryckeriet för mina vistkort. Jag fick dem till ett mycket bra pris.
Snart ska jag iväg på kurs. Talarkurs. Läxan var att berätta om ett barndomsminne så jag har fördjupat mig i mina minnen en stund.
Nu ska jag dricka te.
Våldtäkt och romantik
Jag har läst en bok som heter Våldtäkt och romantik. En mycket intressant bok. Tankeväckande. Och här sitter jag nu med tankar som jag försöker sortera. Jag vet hur jag menar men det är inte så lätt att säga det högt för det är svårt att sortera dem i ordning. Så jag gör ett försök att skriva istället.
Boken handlar om att vi måste prata om våldtäkt. Att kvinnor genom samhällets inställning blir våldtäktsbara, kvinnor får lära sig att vara rädda för att bli våldtagna och därför sänder ut signaler om sig själva som offer vilket leder till att de blir våldtäktsbara. Och upplevelsen av våldtäkt blir skuldfylld just för att kvinnor alltid har fått lära sig att de måste akta sig och om de blir våldtagna så har de inte aktat sig tillräckligt. Så hur man än vänder på det så är det kvinnans fel att hon blir våldtagen och hon begränsar sig för att hon kan bli våldtagen. Och mannen går på nåt sätt fri från skuld även om han åker i fängelse.
Det står också i boken om att kvinnor är rädda, för kvinnor ska vara rädda, det är helt naturligt. Kvinnor kan inte använda kroppen fullt ut för om man är ett offer, en svag natur så kan man inte motsäga det genom att använda kroppen hur mycket som helst. Därför finns det tjejkast. Ett fjuttigt litet försiktigt kast för att kvinnan inte kan använda hela armen.
Mycket av det här stämmer ju, men som en generell bild av hur det är att vara kvinna. I många sammanhang påverkas vi av samhällets syn på kvinnan som underordnad och beroenda av mannen. Mannen är norm. Men under ytan så är det inte alltid så. Ganska ofta så är de riktiga rollerna helt annorlunda. Jag känner många kvinnor som inte alls är den kvinna som beskrivs här ovanför. Som aldrig har lärt sig att vara rädd, som inte kastar tjejkast och som inte tänker sig våldtäktsbara. Och just därför tycker jag att det är så konstigt att vi ändå tvingas in i könsrollsmönster.
Som kvinna behöver man många gånger slåss för att komma ur de klassiska kvinnofällorna men problemet är dels att man måste vara jävligt stark och jävligt envis och dels att man många gånger får låta bli att göra det där man vill för att man ska slippa göra det man inte vill. För att till exempel vara mamma innebär ju inte att man automatiskt vill ta allt ansvar för barn och hem, men heller inte att man vill slippa ansvaret. Och ändå så är det inte alls säkert att mannen i förhållandet är det starke, den som styr, den som tjänar mest. Men det finns ett osynligt, nästan oförståbart massivt motstånd runtomkring oss som tvingar oss att slåss för varje liten mänsklig rättighet just för att vi är kvinnor. Okej, inte alltid. För det händer faktiskt att kvinnor inte ens ser det där motståndet, och det man inte vet nåt om det lider man inte av. För det finns faktiskt kvinnor som inte har behövt lära sig att det finns. Och det finns kvinnor som bara känner av delar av motståndet. Men så länge det överhuvudtaget finns ett motstånd så är vi bara kvinnor utifrån vad mannen är. Tyvärr straffas vi kollektivt.
Boken handlar om att vi måste prata om våldtäkt. Att kvinnor genom samhällets inställning blir våldtäktsbara, kvinnor får lära sig att vara rädda för att bli våldtagna och därför sänder ut signaler om sig själva som offer vilket leder till att de blir våldtäktsbara. Och upplevelsen av våldtäkt blir skuldfylld just för att kvinnor alltid har fått lära sig att de måste akta sig och om de blir våldtagna så har de inte aktat sig tillräckligt. Så hur man än vänder på det så är det kvinnans fel att hon blir våldtagen och hon begränsar sig för att hon kan bli våldtagen. Och mannen går på nåt sätt fri från skuld även om han åker i fängelse.
Det står också i boken om att kvinnor är rädda, för kvinnor ska vara rädda, det är helt naturligt. Kvinnor kan inte använda kroppen fullt ut för om man är ett offer, en svag natur så kan man inte motsäga det genom att använda kroppen hur mycket som helst. Därför finns det tjejkast. Ett fjuttigt litet försiktigt kast för att kvinnan inte kan använda hela armen.
Mycket av det här stämmer ju, men som en generell bild av hur det är att vara kvinna. I många sammanhang påverkas vi av samhällets syn på kvinnan som underordnad och beroenda av mannen. Mannen är norm. Men under ytan så är det inte alltid så. Ganska ofta så är de riktiga rollerna helt annorlunda. Jag känner många kvinnor som inte alls är den kvinna som beskrivs här ovanför. Som aldrig har lärt sig att vara rädd, som inte kastar tjejkast och som inte tänker sig våldtäktsbara. Och just därför tycker jag att det är så konstigt att vi ändå tvingas in i könsrollsmönster.
Som kvinna behöver man många gånger slåss för att komma ur de klassiska kvinnofällorna men problemet är dels att man måste vara jävligt stark och jävligt envis och dels att man många gånger får låta bli att göra det där man vill för att man ska slippa göra det man inte vill. För att till exempel vara mamma innebär ju inte att man automatiskt vill ta allt ansvar för barn och hem, men heller inte att man vill slippa ansvaret. Och ändå så är det inte alls säkert att mannen i förhållandet är det starke, den som styr, den som tjänar mest. Men det finns ett osynligt, nästan oförståbart massivt motstånd runtomkring oss som tvingar oss att slåss för varje liten mänsklig rättighet just för att vi är kvinnor. Okej, inte alltid. För det händer faktiskt att kvinnor inte ens ser det där motståndet, och det man inte vet nåt om det lider man inte av. För det finns faktiskt kvinnor som inte har behövt lära sig att det finns. Och det finns kvinnor som bara känner av delar av motståndet. Men så länge det överhuvudtaget finns ett motstånd så är vi bara kvinnor utifrån vad mannen är. Tyvärr straffas vi kollektivt.
tisdag, januari 13, 2009
Gott
Om man tänker en liten stund så inser man att livet är gott och att det finns möjligheter ända upp.
Om stunden är fylld med måsten och tider att passa och stress, stress, stress. Så kan man luta sig tillbaks och betrakta allt lite på avstånd och fråga sig om det verkligen är ett måste. Vad händer om jag låter bli? Vilka andra saker kan jag hitta på istället?
Om man lyfter blicken lite och ser allt det där roliga som finns.
Jag kom på häromdagen att jag mycket väl kan leva tills jag är 72 och längre än så med. Det innebär att jag har lika många år framför mig som bakom mig. Minst. De här trettiosex åren jag har levt har varit ganska många, tycker jag. Jag har gjort en hel del. Men om jag tänker mig att jag har trettiosex år till att leva och njuta av så är ju alla de åren som vuxen, vilket är en stooor fördel. Jag behöver inte gå på lågstadiet igen. Jag behöver inte vara en kärlekskrank 14-åring igen. Jag har lärt mig så många saker som jag kan ha nytta av under mina kommande 36 år. Och dessutom är chansen rätt stor att jag fortfarande är pigg och kry vid 72-års ålder om inget oförutsett inträffar.
Jag köpte en bok på ett antikvariat i lördags. Den heter Resor med moster Augusta och handlar om en sexig gammal tant. Ha ha.
Om stunden är fylld med måsten och tider att passa och stress, stress, stress. Så kan man luta sig tillbaks och betrakta allt lite på avstånd och fråga sig om det verkligen är ett måste. Vad händer om jag låter bli? Vilka andra saker kan jag hitta på istället?
Om man lyfter blicken lite och ser allt det där roliga som finns.
Jag kom på häromdagen att jag mycket väl kan leva tills jag är 72 och längre än så med. Det innebär att jag har lika många år framför mig som bakom mig. Minst. De här trettiosex åren jag har levt har varit ganska många, tycker jag. Jag har gjort en hel del. Men om jag tänker mig att jag har trettiosex år till att leva och njuta av så är ju alla de åren som vuxen, vilket är en stooor fördel. Jag behöver inte gå på lågstadiet igen. Jag behöver inte vara en kärlekskrank 14-åring igen. Jag har lärt mig så många saker som jag kan ha nytta av under mina kommande 36 år. Och dessutom är chansen rätt stor att jag fortfarande är pigg och kry vid 72-års ålder om inget oförutsett inträffar.
Jag köpte en bok på ett antikvariat i lördags. Den heter Resor med moster Augusta och handlar om en sexig gammal tant. Ha ha.
Sammanfattning
Jag har tagit mig lite sovmorgon. Boll är sjuk så vi kröp ner i min säng båda två när Will hade åkt. Jag undrar hur länge jag skulle kunna sova eller i alla fall ligga i halvdvala om jag inte behövde stiga upp. Eller hur länge jag kan sova om ingenting väcker mig. Det är svårt att få till sådana experiment när man har familj, djur och ett jobb. Annars så bor jag ju bra, det är ofta väldigt tyst den här tiden på året. Framåt våren så sätter fåglarna igång och sen kommer flugor, humlor, getingar, bin och traktorer.
Igår när jag tog en promenad så var det lite vårigt, en ganska tidigt vårighet blandad med lite höstrusk och mörker. Vintern försvann, antagligen ganska tillfälligt. Det var trevligt att gå i skogen och lyssna på träden som knarrade i blåsten och prova vattniga isar med mina nya blå stövlar. Har jag berättat att jag fick blå stövlar i födelsedagspresent?
Jag har fått lite mer ordning på jobbandet. Varje dag skriver jag upp vad jag ska göra i dag och vad som kan vänta till en annan dag. Det är mycket bra. Fast det betyder ju inte att det går att följa exakt. Ett oväntat samtal eller ett mail kan ju göra att hela planeringen falerar. Men jag fick en hel del gjort i går även om det blev lite annat än jag hade tänkt från början. Jag letar bland annat efter fotomodeller till ett projekt och det går riktigt bra. Vi har tagit de första bilderna. Har anlitat en fotograf som är mycket bra och rolig att samarbeta med.
Jag har köpt Alfapet. Oj vad jag gillar att spela Alfapet. Erk spelar med mig men inte med samma glädje som jag. Han muttrar om att jag fuskar eftersom jag oftast får många fler poäng. Men skillnaden är ju att jag har läst många fler böcker, löst många fler korsord och dessutom brukar spela ordspel på nätet. Och har längre utbildning och dessutom inom text. Om jag då kan komma på några fler ord är det väl inte så konstigt? Om vi spelade ett spel om elscheman så är jag säker på att han skulle vinna.
Jag borde klä på mig och sätta igång med dagens jobb. På eftermiddagen kommer några av mina favorittjejer hit (jag har en hel hög favvotjejer :0). Vi ska få massage, finsk massage. Aj!
Igår när jag tog en promenad så var det lite vårigt, en ganska tidigt vårighet blandad med lite höstrusk och mörker. Vintern försvann, antagligen ganska tillfälligt. Det var trevligt att gå i skogen och lyssna på träden som knarrade i blåsten och prova vattniga isar med mina nya blå stövlar. Har jag berättat att jag fick blå stövlar i födelsedagspresent?
Jag har fått lite mer ordning på jobbandet. Varje dag skriver jag upp vad jag ska göra i dag och vad som kan vänta till en annan dag. Det är mycket bra. Fast det betyder ju inte att det går att följa exakt. Ett oväntat samtal eller ett mail kan ju göra att hela planeringen falerar. Men jag fick en hel del gjort i går även om det blev lite annat än jag hade tänkt från början. Jag letar bland annat efter fotomodeller till ett projekt och det går riktigt bra. Vi har tagit de första bilderna. Har anlitat en fotograf som är mycket bra och rolig att samarbeta med.
Jag har köpt Alfapet. Oj vad jag gillar att spela Alfapet. Erk spelar med mig men inte med samma glädje som jag. Han muttrar om att jag fuskar eftersom jag oftast får många fler poäng. Men skillnaden är ju att jag har läst många fler böcker, löst många fler korsord och dessutom brukar spela ordspel på nätet. Och har längre utbildning och dessutom inom text. Om jag då kan komma på några fler ord är det väl inte så konstigt? Om vi spelade ett spel om elscheman så är jag säker på att han skulle vinna.
Jag borde klä på mig och sätta igång med dagens jobb. På eftermiddagen kommer några av mina favorittjejer hit (jag har en hel hög favvotjejer :0). Vi ska få massage, finsk massage. Aj!
torsdag, januari 08, 2009
Sextankar
I måndags var vi i Stockholm en sväng. Vi gick på Cosmonova och på Naturhistoriska museet. Museét hemsöker mig emellanåt. Det är lite läskigt med alla de där uppstoppade djuren. Jag har definitivt ingen längtan tillbaks dit. Men varför finns det inget museum med uppstoppade människor? Man skulle kunna trycka på knappar för att höra hur de låter. Och se filmer på hur de parar sig, äter och bygger bon. Jag antar att sådana museér inte finns för att vi måste hålla skenet uppe av att vi är civiliserade.
De hade även en utställning om homosexualitet bland djur. Många homofober hävdar ju att det inte förekommer i djurvärlden. Att det bara är människor som är "onaturliga". Därför var det intressant att läsa det som står på bilden här ovanför.
Jag har försökt komma på vad för sorts sexuell jag är. Just nu känner jag mig iofs ganska osexuell. Men ändå. Bisexuell ligger ju nära till hands men jag vet inte om det stämmer, det låter så bestämt. Heterosexuell är jag inte. Det finns massor av människor jag överhuvudtaget inte kan tänka mig ha sex med och det handlar inte om deras kön. Det finns människor som tilltalar mig, människor som jag gärna skulle vara hud mot hud med. Men det handlar heller inte om kön.
Jag läste i en bok att män aldrig avbildas med tanke på att tilltala den kvinnliga lusten. Och då började jag fundera på hur en man skulle vara på en bild för att jag skulle tycka att han var upphetsande. Det var mycket svårt att komma på. Mjuk, tror jag. Avslappnad och med blicken sänkt. Inne i sig själv och sårbar. Mjuk, len hud i vackra former. Händer och tunga som kan ge mig njutning. Hur vill jag se en kvinna då? Leende och mjuk, fullt påklädd och med öppen blick. Jag har tillräcklig fantasi för att kunna få till resten.
Men jag är trött på att erövras. Jag vill mötas.
Nu börjar vi om
Jag har varit ledig länge men så fort jag börjar jobba så sätter det igång direkt. Jag har tydligen inte lärt mig något.
Jag har mycket att göra. Många olika saker. Och det är svårt att hinna med allt samtidigt. Men istället för att i lugn och ro ta itu med en sak i taget som jag hade tänkt så blir jag stressad och försöker göra mycket på en gång.
Jag lägger mig inte i tid så jag sover för lite. Jag oroar mig för saker. Vilket leder till att jag blir trött, håglös och uppjagad.
Det var ju det jag skulle undvika det här året och så börjar jag direkt.
Jag måste ha en strategi som fungerar.
Jag har mycket att göra. Många olika saker. Och det är svårt att hinna med allt samtidigt. Men istället för att i lugn och ro ta itu med en sak i taget som jag hade tänkt så blir jag stressad och försöker göra mycket på en gång.
Jag lägger mig inte i tid så jag sover för lite. Jag oroar mig för saker. Vilket leder till att jag blir trött, håglös och uppjagad.
Det var ju det jag skulle undvika det här året och så börjar jag direkt.
Jag måste ha en strategi som fungerar.
fredag, januari 02, 2009
Grattis på födelsedagen
Jag bildgooglade på "grattis på födelsedagen" och hittade den här bilden. Passar ju bra, tycker jag, eftersom jag fyller år i morgon. Trettiosex stycken år fyller jag. Hur är man när man är 36? Vuxen? Ungdomlig? Seriös? Tantig? Skojig? Tråkig? Jag försöker vara som den här hunden ser ut, lite tokskojig, glad och med bus i blicken så hoppas vi att det går bra.
torsdag, januari 01, 2009
Början
Vi hade en trevlig nyårsaftonskväll hos goda vänner. Intressanta samtalsämnen - bland annat en diskussion om kvinnor vill ha stora bröst för att hävda sig mot andra kvinnor eller om det är för männens skull, förevisning av tatueringar och armhävningar med klapp var några av ingredienserna.
Jag lade mig vid halv 4 i morse. Känns helt okej, kanske för att jag var chaufför och nykter. Det är minus 7 grader ute och jag ska snart ta en promenad. Jag gillar första dagen på ett nytt år. Det är så krispigt på nåt sätt.
Jag lade mig vid halv 4 i morse. Känns helt okej, kanske för att jag var chaufför och nykter. Det är minus 7 grader ute och jag ska snart ta en promenad. Jag gillar första dagen på ett nytt år. Det är så krispigt på nåt sätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)