Skoj

Så här roligt har vi ibland.

Spel

Mycket Einar blir det på bloggen. Men så är han ju en väldigt stor del av mitt liv. Fast det händer andra saker också. Min kollega har varit i Kina och kollat på produktionen av spelet. Hon fick med sig ett ex hem. Lite småjusteringar behövs men sen så är det bara att köra. Så nu hoppas vi på att det blir riktigt bra. Det är skitsnyggt, jag blir alldeles glad av att titta på det och känna på det. Vi har mycket framför oss med att försöka få ut spelet och sälja, sälja, sälja men samtidigt är det spännande och kul för vi har fått så mycket positiva reaktioner. Bilden är en detalj av spelet. Texten är präglad i guld. Snyggt!

Einar i bilder

Är man riktigt trött så kan man sova lite hur som helst.



Einar som undrar vart barnen ska ta vägen. Notera hans snygga veck ovanför svansstumpen.



Hemma hos mormor och morfar. Einar har hittat sin favoritsovplats i trappan.

Snöbilder

Här står Einar och tittar på vår fina gran med blå lampor. Vilket inte syns speciellt bra på den här bilden. Tog med mobilkameran så det bidde inte så värst bra bilder.



Här står han och undrar vilket håll vi ska gå åt. I sin fina tröja som snart är för liten.

Snö!

Det snöar!

Einar och jag tog en fantastisk promenad i skogen. Snöigt, vackert och magiskt på nåt sätt.

Tänk att snö kan göra en så glad. Och nu snöar det ännu mer.

Nisserapport

Jag har gjort en fin lista så jag ska få saker gjorde. Med klockslag och allt. Fast jag har redan frångått listan lite.

Nu är det dags för lunch.

Men Einar har somnat och om jag rör på mig så vaknar han. Det är ett dilemma. Han behöver ju sova, valp som han är. Men jag kan inte ens ställa mig upp utan att han vaknar och undrar om jag tänker överge honom. Jag brukar släpa hans korg mellan köket och kontoret så han snabbt ska kunna somna om när jag förflyttar mig till ett annat rum. Vad gör man inte för sin älsklingsvovve?

Ikväll ska jag på konsert med Ullis. Igår var jag på födelsedagskalas hos Madeleine. I onsdags var jag på tjejmingelafton med Annlouise. I morgon ska jag på kalas till Emelie och på söndag är det Noah som har kalas. I morgon kväll så kommer mina föräldrar hit på middag och på söndag ska vi klippa oss och eventuellt gå på luciashow i stallet innan Noahs kalas. Det är kul att göra saker och träffa vänner men tänk så skönt det är att bara slöglo på tv ibland.

Nej nu var det ju dags för lunch.

Einarrapport

Einar är en skojig person. Hemma hos mormor och morfar så brukar han ligga på understa trappsteget och sova. Här hemma så har han börjat klättra upp några steg i trappan och så sitter han där och gnäller lite. Där uppe är ju katterna och barnen och här nere är ju jag. Svårt att välja. Och så får han egentligen inte gå i trappen eftersom den är brant och hal och han har ramlat ner några gånger.

När jag dammsuger så blir han alldeles knasig. Då skäller han och försöker bita dammsugaren. Aja baja, säger jag.

Han ska alltid följa med mig in på toaletten även om det egentligen är jättetråkigt. Ibland får han frallefnatt och rusar som en tok fram och tillbaks i hela huset. Han gillar att leka tafatt med Boll och ibland när han har sitt tuggeben så kommer han och kastar det på mig för att jag ska skoja med honom.

Han ställer sig ofta på bakbenen med framtassarna på något. Han ser ju lite bättre då eftersom han inte är så stor. Hans skinn veckar sig precis ovanför den lilla svansstumpen när han står så och det ser ut som han har en för stor pyjamas på sig.

När han vill leka med katterna så står han och skuttar fram och tillbaks. Alltså framtassar, bakben, framtassar, bakben. Katterna nappar aldrig. De sätter sig under en stol och fräser och Einar fattar ingenting.

Han är lite feg men samtidigt nyfiken. När vi möter någon ny människa som är lite för på så skäller Einar och gömmer sig mellan mina ben. Eller så ställer han sig med framtassarna mot mina ben och piper:
- Lyft upp mig matte!

Einar är kärlek.

Telefonist... jaaaa viiiisst

Borde man inte ha lite telefonvettsutbildning om man sitter och svarar i sjukvårdsupplysningstelefon? Jag fick prata med en kvinna som hela tiden föll mig i talet med jajaja, uhum, uhum, jaaaa, mmmm, preciiis osv med en fånigt överdriven stockholms dialekt.

- Jaaa, det borde du... jaa... meeeen preciiis. Mmmm, jaaa, mmm, sååå är det.

Mellan fånerierna så fick jag ändå ur henne nåt vettigt så kanske hon har en plats där trots allt.