tisdag, oktober 31, 2006

Öuh huh

Så många konstiga människor det finns.

Idag ska Boll och jag åka in till högskolan. Jag har tjugo minuter med läraren. (Och hur lät det då? Som om jag skulle... med honom...hmmm)

I alla fall så får hon följa med eftersom det är det enda skolbaserade jag har i dag och då tänkte jag passa på att åka och köpa vinterstövlar åt henne sen. Vi ska äta lunch med pappa också. Det är bra för då bjuder han. Och sen ska vi hämta Will som är i stan med fritidsklubben.

Jag köpte mattor åt barnen i går. Det ser trevligt ut i deras rum nu. Och det är fortfarande städat.

Men nu ska jag försöka hinna städa ur ett skåp innan vi åker. Jag blir bara deprimerad om jag sitter på nätet och försöker få utlopp för mina förvirrade behov och funderingar. Kan ju nämna ett så ni slipper fundera på vad jag menar. Jag har hört Linda Sundblads låt Oh father på radion en massa gånger och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Hon låter ju så konstig när hon sjunger. Jag vet inte varför jag ens bryr mig men jag har gått och undrat hur en människa som sjunger så ser ut. Och så hittade jag videon på youtube. Herregud.

Fast det där var ju bara en sak... resten kan ni gott fundera på. Det är inte värt att skriva ner dom här.

Var är snön?

Stormen kom aldrig hit. Och snön är regn. Jag är nog lite konstig men jag vill ha oväder, snö och kyla. Jag vill sitta inne med tända ljus och se ut genom fönstret på snön som yr och känna blåsten dra i knutarna. Men helst inte strömavbrott om jag slipper.

måndag, oktober 30, 2006

Åtrå

Vissa dagar, vissa stunder blir behovet av att vara åtrådd större än vanligt. Då blir världen full av män. Och ibland kvinnor. Då ser jag på dom med hungriga ögon och då längtar jag efter saker jag inte riktigt förstår. Jag vet inte riktigt hur jag ska mätta min hunger. Jag vet inte om svaret finns. Och jag minns inte frågan.

Sökes: kunnig

Finns det någon därute som vill komma hit och sätta sig bredvid mig vid datorn och förklara hur man gör? Om det finns någon som kan allt det jag vill kunna och som är bra på att lära ut och som har tid och lust så finns här en stol brevid mig som är ledig. Jag bjuder på middag.

söndag, oktober 29, 2006

Ganska bra ändå

Både barnens rum är städade. Ommöblerat och trevligt. Och vi har ätit fläskfilé med kantarellsås. Och druckit glögg. Känns inte så tokigt. Vi funderar allvarligt på att gå och lägga oss när vi har nattat barnen. Det är skööönt att sova. Och vem vet... kanske får jag göra nåt snuskigt med Erk :0)

Medium

En annan konstig sak med Boll är att hon kan läsa mina tankar. Fast det kan också vara så att jag sänder ut väldigt tydliga signaler och att hon är väldigt mottaglig för dom. Det händer i alla fall rätt ofta att hon säger det jag tänker på. I fredags så tänkte jag när jag körde hem att jag skulle vilja se på film med barnen. Vi kan titta på Lassie, tänkte jag. Och det första Boll sa när jag hämtade henne var:
- Mamma, vi kan väl se på den där filmen med hunden.

För några år sedan var vi i Finland hon och jag. Vi körde runt lite och jag råkade köra vilse. Hon var väl fyra år eller så så jag sa inget till henne utan funderade bara på hur jag skulle hitta. Men hon blev arg och sa att vi skulle åka tillbaks.
- Ja, sa jag, vi är på väg.
Då suckade hon och sa:
- När vi kommer över järnvägen så hittar du.
- Det finns ingen järnväg här, svarade jag.
Men en liten stund senare så körde vi över järnvägen och sen så hittade jag tillbaks till stugan.

Deprimerande städning

Det är deprimerande att städa barnens rum. Boll är expert på att ha sönder saker, rita på väggar, golv och möbler och samla på sig skräp. Hälla ut är också populärt. Jag undrar när det går över. Om det går över. Hon är sex och ett halvt år nu. Kanske när hon blir sju? När hon gick på dagis så sa de att hon var väldigt duktig på att hålla ordning på saker. Kanske förtog hon sig där?

Det känns inte som det är någon idé att köpa mer leksaker åt henne. Men ska man sluta ge barnen leksaker i julklapp när de är sex år? Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle kunna ge henne som hon inte har sönder. En upplevelse? Eller måste jag hålla ständig koll på henne? Sätta henne med tvångströja i ett madrasserat rum? Nej, nu börjar det väl låta lite väl drastiskt. Det finns faktiskt stunder när hon inte ritar eller klipper eller plockar isär saker som inte ska ritas, klippas eller plockas isär.

När jag frågar henne varför hon gör så, så ser hon oftast väldigt förvirrad ut och säger:
-Jag vet inte.
Eller om jag frågar varför hon har ritat på väggen, då säger hon:
- Det var inte jag. Jag kommer i alla fall inte ihåg det.

Nu är hennes rum städat i alla fall. Det går att gå in där och det ligger bara täcke och kuddar i hennes säng. Golvet är rent och dammet borta. Alla konstiga saker som jag nog helst inte vill veta vad det är, är borta.

Ett råd till alla er därute som funderar på att skaffa barn. Köp inte saker åt dom. Ge dom kottar och låt dom hållas med dom ute.

lördag, oktober 28, 2006

En lördag i oktober

En stund utan dator gjorde mig gott och nu är tillbaks igen, nästan normal. Läraren lugnade mig, han ska hjälpa mig på måndag och jag får inte underkänt. Hurra! Jag hade också missat en sak. Av de tio punkterna man skulle göra i Flashprojektet räckte det med sju för att få godkänt. Och jag som slitit som en galning för att fixa alla tio. Men jag vill lära mig allt och ha en chans på vg som de andra så han får hjälpa mig ändå.

Vaknade fredag morgon och hade ont i halsen, snuva och huvudvärk. Åkte i alla fall till skolan och redovisade grupp-projektet. Tog en liten tur på stan m Clary och handlade choklad. Gott. Kom hem och fixade mat, såg på Canonball run och hoppade i säng kl nio. Sov till halv tio i morse. Så skönt att vakna pigg och glad. Och faktiskt inte så himlans sjuk heller. Lite snuvig bara.

Halva dagen har vi städat. Nu är mitt skrivbord inte överbelamerat med papper längre. Dammet är borta och det är skönt, skönt, skönt att i alla fall en del av huset är i ordning. Egentligen borde vi ha ett mindre hus. Mindre grejer. Mindre att städa. Och mer tid för kärlek. Alltså, kärleken finns ju där men det skulle vara trevligt att hinna ge den lite mer fysiska uttryck också.

Will kom och frågade vad kåt betyder. Han hade hört det i en rap-låt. Jag sa att det är när man blir alldeles pirrig i kroppen för att man gillar nån och bara vill pussas och kramas med den personen. Ungefär.
-Jaha, sa han, konstigt men han som sjunger ser inte ut som en sån person som sjunger om sånt.
- Jaså, sa jag. Hur ser han ut då?
- Han har kostym och mustasch.

Jag har ju suttit vid datorn i flera veckor (känns det som) och det var väldigt skönt att komma ut och cykla lite i dag. Will och jag cyklade bort till svärmor och svärfar och matade hästarna och tog in tidningen. Dom är nämligen i Finland med mina föräldrar. Det låg en död kråka på deras uppfart. På hemvägen mötte vi stavtanten. Stavtanten är en kvinna som brukar gå med stavar. Jag visste inte vad hon hette förut så då blev det stavtanten när jag skulle säga nåt om henne. Förut såg hon alltid förskräckt ut när jag sa hej. Men i dag så pratade vi riktigt länge om katter och guldsmycken och inbrott och att studera.

Lite förkyld är jag nog i alla fall. Svider lite i näsan. Ska natta barnen och titta på Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Och i morgon är det en timme extra. Väl?

torsdag, oktober 26, 2006

Nu skiter jag i det här

Jag orkar inte mer nu. Jävla Flash. Jävla alltihopa. Igår kväll satt jag vid datorn i 6 timmar och försökte fixa till mitt flashprojekt. Men vissa saker bara gick inte. Jag fattar helt enkelt inte hur. Och nu har jag suttit vid datorn i 5 timmar och det går fortfarande inte. Läraren svarar inte på mail. Jag har försökt med tusen olika saker, läst anteckningar, i boken, i lärarens filer, sökt på nätet... men det går inte. Jag är dum i huvudet. Eller så kräver han för mycket.

Så nu skiter jag i det här. Han får hjälpa mig i morgon. Om andra i gruppen har fått hjälp att fixa sitt projekt och de får godkänt så borde inte jag få underkänt för att jag inte fixar det själv. Hur ska man på fem veckor hinna lära sig ett nytt avancerat program, göra ett eget avancerat projekt och ett stort grupp-projekt och läsa en bok och skriva om den? Jag har jobbat och slitit med det här så jag är helt slut och nu går det inte mer. Nu ger jag upp innan huvudet spricker.

Jag har skrivarkurs i kväll också och lite förberedd måste jag ju vara till dess också.

Mitt huvud känns helt skumt. Det vibrerar liksom. Jag tror inte det är bra att sitta så mycket vid datorn och anstränga sig så mycket. Jag ska stänga ner det här nu och gå och lägga mig en stund och stirra i taket.

Jo, en sak till. Jag testade en sak i går. Man skulle ladda upp en ansiktsbild på sig själv och så skulle man få veta vilka kändisar man liknar. Den kvinnliga kändisen jag liknar mest är Viktoria Silvstedt! Men hallå, det var ju ansiktsbild jag laddade upp inte tuttbild. Fast det som var knasigare var att jag mest liknade Colin Firth, han som har stickad jultröja i Bridget Jones dagbok... Ser jag ut som honom? Snälla, säg att jag inte gör det. Kan jag inte få se ut som Johnny Depp i Pirates of the Caribbean istället?

onsdag, oktober 25, 2006

Det är kul med konst

I dag har varit en trevlig dag. Jag och Sanna fick en privat guidning på Konstmuséet. Jättebra Linda! Intressant var det. Jag ska ta med mig barnen och åka dit nästa vecka när de har lov.

Sen åt vi lunch och även det var trevligt. Även om vi fick springa runt en stund innan vi hittade ett lunchställe som hade lediga bord och en lockande meny.

Men jag började dagen med att fota Klara som ska vara med i mitt skolprojekt. Klara kör traktor och gillar utmaningar. Förhoppningsvis kommer jag att kunna lägga ut mitt projekt på nätet och då lägger jag en länk dit.

Sen åkte jag och tog några blodprov inför operationen. Sköterskan hittade inget bra ställe att sticka på. Hon kände och klämde en lång stund och jag trodde armen skulle domna bort totalt innan hon var klar. Men så säger hon - "vi provar här" och kör in nålen i armen. "Jaha, ja det gick ju bra. Vilken tur", säger hon sen. Tur för mig ja. Sist jag tog blodprov så gick det inte lika bra. Den kvinnan slet och drog i nålen (när den satt i min arm) så jag trodde jag skulle bli tokig. I alla fall så gick det bra och jag fick ett tjusigt bandage.

Nu har jag hjälpt Will att uppdatera sin blogg. Kolla gärna, länk finns till höger.

Och nu så är det dags att Flasha.

tisdag, oktober 24, 2006

Träd och himmel


Jag - en magnet

Vart tar tiden vägen? De senaste veckorna så har 24 timmar om dygnet och 7 dagar i veckan inte känts tillräckligt för att jag ska hinna med. Allting tar sån tid. Vi hinner inte ens städa ordentligt hemma och det lider nog Erk mer av än vad jag gör men jag å min sida lider av att se honom lida. När han ser så där moloken ut, av trötthet, för att det inte är städat, för att han inte hinner med allt han borde, så får jag alltid en klump i magen och tänker att det är mitt fel. Att jag borde städa och ta hand om allt annat så han hinner med sitt. Men så funkar det ju inte. Och det är ju inte alls vad han vill. Men jag har någon slags magnetism i mig som gör att jag suger åt mig allt.

Ibland är jag så otroligt korkad. Jag har en kompis som brukar skicka sms till mig rätt mycket. I torsdags skickade hon sjuttinitton stycken och jag svarade så gott jag hann men så tog mina pengar slut. Jag skrev ett sista sms att pengarna snart var slut. Och då slutade även hon att skicka... mitt i liksom. Och sen hörde jag ingenting på hela helgen trots att jag skickade sms till henne då. Och genast får jag för mig att hon blev stött. Att jag uttryckte mig klantigt. Att jag borde åkt i väg sent på kvällen och fyllt på mobilen så jag kunde fortsatt skicka. Varför bryr jag min hjärna med såna tankar? Varför tar jag alls åt mig? Varför får jag ens för mig att det skulle vara ett problem? Antagligen sitter de andra där och inte ens fattar att jag tänker så. Så jag går runt med klumpar i magen och oro och är full av saker som min magnet suger åt sig utan att det finns en enda anledning till det. Men det är ju bra att jag kan hitta på mina egna problem. Har man inga så gör man sig några.

Nån som vet nån bra kurs? Antimagnetism kanske.

Apropå magnet. Jag har en kompis som hade en bil som han kallade för mu-magnet. Den skulle alltså dra till sig tjejer. Jag tror inte det funkade.

Mattias, I need you!

När jag skrev under protestlistan för några dagar sen så var det 8000 namn... nu är det 18000. Den här listan alltså.

Jag tyckte jag hade flyt i kursen. Att Flash började likna en god vän. Men nu...aaahhh... är jag där igen. Hur? Boken räcker inte till, länkarna på kurshemsidan räcker inte till, inte anteckningarna heller. Och jag kan inte öppna filerna som läraren lagt ut för jag har för gammal version av Flash. Han är dessutom svår att nå på mail, om inte omöjlig. Och jag fattar inte. Jag funderar allvarligt på att bjuda hem honom på middag. Jag måste ju bli klar med det här nu ju.

Ska det vara så förbaskat omöjligt att räkna ut hur jag ska göra?

måndag, oktober 23, 2006

Osynlig

När jag började skriva blogg så var jag lite tveksam. Jag gillar inte att censurera mig när jag skriver. Så min blogg skulle innehålla precis det jag ville skriva. Vilket ju också innebär delar om mitt sexliv eller om jag blir arg på någon. Men istället för att censurera mig så valde jag att inte berätta för nån att jag bloggar, vilket ju var ganska korkat. Så efter ett litet tag så hoppade jag ut... för några. Men nu så inser jag att det jag vill allra helst är att bli läst. Oavsett vad jag skriver. Oavsett om det är strunt eller saker som kanske inte intresserar någon. Det handlar om att vilja vara någon för någon annan, antar jag. Och att inte känna sig ensam. Så jag får väl riskera att folk får reda på att jag har flera älskare och älskarinnor. Att jag kan bli förbannad. Att jag kan vara knäpp. Att jag kan vara sentimental. Att jag kan vara fånig. För det är ingenting mot att vara osynlig.

Tycker du som jag, tycker du som jag så gör jag det en annan dag

Som vanligt så gör jag inte det jag har föresatt mig. Jag har mycket att göra. Redovisning på fredag. Så jag borde ligga i och jobba. Men det var skönt att krypa ner i sängen en stund till när barnen hade åkt, läsa lite i Historikern. Och nu när jag då äntligen sitter vid datorn så läser jag bloggar i stället. Hmm. Bara för att skjuta på det lite till så funderar jag faktiskt på att gå ut. Det ösregnar ute. Jag kommer inte att gå ut. Men medan jag funderar så är det ju ingen idé att jag börjar med skoljobbet. Fast egentligen har det ingen större roll att jag skjuter på det jag ska göra. Jag är alldeles för plikttrogen för att missa något. Jag har största koll på tiden. Jag vet precis när jag måste sätta igång. Men att för en gångs skull jobba undan och vara klar långt innan jag behöver... nää, det kommer inte att hända.

söndag, oktober 22, 2006

Golv

Vad har man golv till? Det beror förstås på vem man frågar. Men många skulle nog säga; gå på, ha möbler på, städa (kanske?). Om man frågar en sexåring så säger hon nog; ha saker på. Papperslappar, kläder, pennvässare, muggar, filmer och mycket annat passar väldigt bra att ha på golvet. Gärna mitt på så man hittar det man ska ha. Ett golv är också bra att sitta och rita på eller leka på i största allmänhet. När jag var liten brukade jag ligga i en solfläck och läsa eller titta i taken och fantisera. Nu för tiden sitter eller ligger jag sällan på golvet. Det kanske är synd. Man får nog ett annat perspektiv på saker om man ligger på golvet. Fast man kan också få ont i ryggen eller domnade ben (om man sitter) och kanske är det därför jag sällan sitter eller ligger på golvet. Troligtvis.

Jag kommer aldrig bli ett barn igen. Visst är det sorgligt.

Är de snygga eller snygga?

Red red wine

Middag hos mor och far. Den här gången gick det lugnare till. Inget stort bråk. Alla var så snälla så. Och pappa blev glad för presenten som var ett presentkort på en Rosenbehandling. Alltså en sorts alternativ massage. Mer inriktat på att man ska släppa kroppsliga spänningar och hitta sina inre möjligheter. Vilket han nog behöver. Men nu är jag mätt och lite lagom lullig efter vin, snaps och likör. Jag underhåller fyllan med lite vin här vid datorn. Blev en halv flaska kvar sen igår och det är ju synd på goda droppar och synd på snurret att inte dricka upp det.

När vi rensade i källaren igår hittade vi gamla dataspel som nog är snudd på kult nu. Kändes synd att slänga så vi hörde med en kusin till mig om han var intresserad och han blev jätteglad. Hittade också ett Lee-bälte från 70-talet, filmisar och lite annat smått och gott som vi ska spara. Kanske eventuella barnbarn kan sälja och tjäna en hacka på. Man måste planera för framtiden.

lördag, oktober 21, 2006

Protestera mera

Jag känner mig smutsig. Har städat källaren. Nu ser det snyggt ut i förrådet och massor av skräp är slängt. Sköööönt. Men jag är smutsig av allt damm och elände. Fast just nu slits jag mellan att ta en dusch och att äta för jag är vrålhungrig och så blev jag trött så jag orkar inte resa mig från stolen. Vilket dilemma. Men det får nog bli duschen. När jag orkat resa på mig.

Fick ett mail. Kanske något för dig med? Rör inte a-kassan.

fredag, oktober 20, 2006

Filoso... filisi...fifilise... äsch, tänker

Jag försökte komma på vilken tid på dygnet jag gillar bäst. Ja, knäpp grej jag vet. Men jag kom inte på någon. Det är nästan så jag skulle vilja påstå att jag inte gillar någon tid alls. Helst skulle jag inte vilja ha någon tid. Förmiddagar är trevliga, eftermiddagar med. Och kvällar kan vara riktigt bra liksom nätter och morgnar. Men kl 15.00? Njä. Eller kl 07.05. Nej. Inte 23.15 heller. Och veckordagar då? Jamen det beror ju på vad som händer då. En måndag kan vara toppen och en onsdag gudomlig. Men å andra sidan kan sju dagar i veckan vara alldeles för jävliga.

Om tiden inte fanns. Om allt var nu, så skulle nu kunna vara precis när som helst. När jag tittar ut genom mitt fönster så ser nu ut som vilket nu som helst.

Kan man inte köra efter stämningar istället? Vi ses när solen värmer i pannan och vinden blåser från väster. Fast å andra sidan skulle man nog ha lite svårt att träffas då. Lektionen börjar en hårtvätt och en tallrik gröt efter soluppgången. Eller: du har läkartid efter fru Pettersson som kommer efter Herr Karlsson-Löfgren som ska vara här lagom för en kopp te. Eller så ses vi när vi råkas.

Jag tror jag behöver bli miljonär eller möjligtvis politiker. Då behöver jag nog inte bry mig om tiden. Jag funderar på att erbjuda Freddan mina tjänster. Jag skulle nog kunna vara vilken minister som helst. Man måste väl inte vara moderat? Eller höger? Jag kan säkert komma på nån skumraskaffär jag har gjort nångång och det räcker väl?

Nähäpp. Fredag. Skoljobb som hägrar. Städning likaså. Några viktiga samtal. Ett möte. Och här sitter jag i morgonrock och raggsockor. Lika bra att jag åtminstone försöker låtsas att jag ska göra nåt vettigt.

Ta ingen skit - Grynet, var är du?

Ingen skrivarkurs igår. För många sjuka så jag ställde in och gick på föräldramöte istället. Bra snack med fröken efteråt men hon var allt lite mesig när hon pratade inför alla föräldrarna. Jag hade bett henne ta upp det här med mobbing och stämningen i klassen och det gjorde hon. Men hon slätade över och fick det att låta som om det inte var nåt problem. Fegt. Men vi stannade kvar och pratade och det kändes bra. Jag tror att det löser sig. Och jag tror att jag överreagerar ibland. Will säger ju att det har blivit bättre.

Men nu ska vi ha kurs med honom här hemma om hur man står upp för sig själv. Ta ingen skit och säg i från-kurs. Ingen har rätt att ge sig på någon annan, retas, mobbas eller på andra sätt vara dum men tyvärr så spelar det inte alltid någon roll vad man får eller inte får göra. Det finns idioter där ute och för att överleva måste vi lära oss handskas med dom. Så om Will får lära sig att inte ta någon skit så har han vunnit mycket tror jag.

Men om de små djävlarna ställer till det för honom igen så utnämner jag mig själv till Gudmodern. Donna Corleone.

onsdag, oktober 18, 2006

Bloggar

Nu har jag snurrat runt lite på andras bloggar och tänk att man kan bli glad av att läsa andras tankar. Bloggar är något bra. Lite intimitet i ett annars ganska avståndstagande samhälle. Jag vill veta hur andra känner och vad andra tycker. Det spelar ingen roll att jag inte känner dom. Att få en liten inblick i andras liv kan många gånger vara en ynnest. Som igår, då fick jag några bilder av en vän. Bilder från hans liv. Och det gjorde min dag lite ljusare. Det är fint att få dela andras liv även om det är genom en dator.

En liten dikt

Life is hell. Life is fucking hell. Jag försöker minnas goda tider. Och visst gör jag det. Minns. Men vad är ett minne mot verkligheten? Mot nu? När allt är tillsynes perfekt. Nästan i alla fall. När livet är på sin topp. Sysselsättning. Sådant jag gillar. Vänner. God mat. Ett fungerande liv. Men inom mig rasar väggarna. Inom mig dör morgonen redan i soluppgången. Inom mig härskar en gråhet som jag inte kan slå mig fri ifrån. Jag behöver ett uppror. Jag behöver tid. Längtan. Jag behöver få kännas viddernas frihet i ett skoningslöst knull. Jag behöver. Men når inte. Kakburken.

Snart brister det. Sömmarna håller inte min övergödning. Jag svälter trots välfyllt skafferi. Strupen hopsnörd.

Du vet. Det finns tårar.

Det finns något som heter utlösning.

Efter det kommer frid.

Men jag hittar inte vägen.

Bakom knuten ömsar världen skinn. Alla är där. Som i en dröm blir jag uppehållen. Jag springer och ringer men ingen svarar och jag når inte. Fram. Båten går och jag hinner inte med. Jag känner paniken och jag ser mig om. Ser mot tryggheten och gömmandet. Ser mot framtid och hinna med. Står ensam och vilse kvar på en hållplats jag inte kan värja mig mot. En tom väg.

Och här står jag.

Aldrig har det varit så grått förut.

I'm an animal

Var kommer den där känslan i från? Den som säger: gräv ner dig, göm dig, dra täcket över huvudet och kom upp om ett halvår så ska du se att allt har ordnat sig. Är det det djuret i mig som säger åt mig att fly från allt som är jobbigt? Ibland undrar jag om det här med att vara medveten och tänkande inte bara är en bisarr biverkning av vår genetiska överlevnadsstrategi. Andra djur är snabba, starka, har huggtänder, är små eller bra på att gräva. För att överleva. Vi kan istället tänka. För att kunna bygga ett skydd, fånga maten eller göra upp eld. Men på köpet kommer samvetet, känslorna, förmågan att planera och fundera ut saker i förväg. Både bra och mindre bra. Just nu vill jag ta mina barn och se till att vi kommer till ett säkert ställe. Eller försvara dem med huggtänder och klor. Jag vill inte sitta ner och samtala och försöka komma fram till en lösning efter några konstiga uppdiktade regler som bara är till för att skydda förövaren och inte offret. Jag vill vara det djur jag är och inte låtsas att vi människor är något förmer på grund av en biverkning, en defekt. Jag vill inte sitta där och låtsas när allt handlar om att överleva och göra det på bästa sätt. Varför ska jag då vara människa och göra det på ett krångligt och "civiliserat" sätt? När det är så mycket bättre att vara rak. Att vara det djur jag är.

Ledsen

Det gick inte. Om jag ska ha spiral så måste jag få den insatt under operation. Kanalen in till livmodern har nästan växt ihop så det går inte utan att det gör för ont. Det känns inte så bra. Operation? Men samtidigt så kanske det är bra att genomgå den operationen ändå så det inte blir värre. Men jag blir orolig och ledsen och vet inte riktigt hur jag ska göra. Och så det här med Will. Hann inte åka till hans klass i dag. Oron där sitter som en klump i magen och bröstet. Jag behöver en kram. Jag vill att Erk ska komma hem. Jag är ledsen.

tisdag, oktober 17, 2006

Fan, fan, fan

Ska det aldrig ta slut? Idioterna i Wills klass fortsätter mobba honom. Jag känner mig så jävla maktlös och samtidigt förbannad. Säg till om det inte blir bättre, säger hans lärare. Visst, men vad händer då då? Okej de tog tag i det och de pratade med ungarna och det blev bättre ett tag men nu är vi ju där igen. Ska jag prata med hans lärare gång på gång? Det verkar som om allt ska vara så hysch pysch, man får inte nämna några namn, inte prata med föräldrarna, inte gå till rektorn. Jo visst får man, men man ska helst inte. Det ska skötas diskret och snyggt och man ska göra alla turer i rätt ordning. MEN DET HÄR ÄR INGEN JÄVLA ORDNING! DET HÄR ÄR FEL OCH DET SKA TA MIG FAN BANKAS IN I SKALLEN PÅ IDIOTERNA TILL UNGAR OCH IDIOTERNA TILL FÖRÄLDRAR SOM INTE KAN UPPFOSTRA SINA BARN.

Jag undrar vad som skulle hända om jag gick till rektorn och krävde att de skulle flytta på ungen som är det största problemet.

På torsdag är det föräldramöte i Wills klass och då ska Erk ta upp det här. Om inte det hjälper så kommer jag inte att gå till läraren nästa gång. Då åker jag hem till föräldrarna och ungarna och säger åt dom att nu får det fan vara nog.

Jag önskar att jag inte hade så himla mycket att göra. Men jag ska nog ta mig tid att åka till hans skola i morgon och vara med några timmar. Man får inte slå barn, jag vet. Men det kliar i fingrarna. Och jag är så jävla förbannad.

måndag, oktober 16, 2006

Vill inte

Det är så lätt att förtränga det jag borde göra. Helst skulle jag vilja lägga mig i sängen och läsa min bok som jag ännu inte unnat mig. Jag har börjat läsa och vill så gärna fortsätta men jag vet ju också hur tråkigt det är att fastna i en bok och inte få läsa färdigt. Och allt jag borde känns så tråkigt just nu. Sen kanske... i morgon, eller på onsdag. Men inte just nu. Men jag måste.

Simma lugnt

I'm back. Känns som om jag blev lite sentimental igår. Men det var nog mest för att min mamma reagerade så knasigt när jag berättade om att barnen grät åt King Kong. Jag tyckte ju det var nåt positivt medan hon tyckte att vi inte skulle låta dem se filmer som de gråter av. Det är ju inte bra med för starka känsloyttringar gubevars.

Men här är jag igen, stenhård och kall. Nädå, skoja bara.

I dag haver jag inhandlat ett stycke nytt tangentbord med funktioner jag inte förstår mig på. Men det blir säkert bra. Och så har jag ätit lunch med Linda. Trevligt, trevligt. Vi börjar bli stammisar på Thai Classic.

Jag håller på att lära Will installera saker på sin dator. Nu ska han installera illustrator, få se om det funkar. Är nog inte helt fel att lära sig illustrator, photoshop och indesign när man är tio år. Äsch nu skriker han. Går visst inte.

Jaha, jag fick hjälpa honom lite i alla fall. Men nästa gång kanske det funkar. Nu sitter han och ritar.

Värst vad det är grått ute. Kanske sörjer även vädret vår regering. Jag tycker inte att de har börjat bra. Istället för att ta vara på möjligheterna och göra något bra, något bättre, så har de redan efter några veckor slagit stora hål i skrovet. Suck. Tur att jag flyter som en kork.

söndag, oktober 15, 2006

Känslor

Vi såg på King Kong i går. Barnen grät floder när han dog på slutet. Det känns skönt att de kan gråta så öppet åt en film och att de kan känna empati med en filmapa. Jag hade inte gråtit så inför mina föräldrar. Om det säger mer om mig eller om dom kan man ju fundera på. Men jag hade varit lika ledsen.

När jag såg King Kong på bio så levde jag mig med. Jag var nära tårarna på slutet men runtomkring mig fanns människor som verkade oberörda. Tänk om vi skulle våga visa lite mer känslor. Vi biter ihop om tårarna eller så rycker vi på axlarna och låter inte känslorna få fäste ens inom oss. Och ändå så är det ju så skönt att få släppa loss dom. Tänk att få gråta eller skratta ohejdat utan skam eller tveksamhet eller rädsla för att någon annan ska håna oss.

Det var en lång lista

Namn: Cathrin
Happening på gång: Funderar på att gå ut (kanske inte räknas?)
Jag älskar: Erk, Will, Boll, katterna och så mina vänner, släktingar och andra också
Jag hatar: jag tycker inte om att hata så jag försöker undvika det
Snyggast just nu: Naturen i höstskrud
Snygging denna veckan som inte är din pojk/flickvän: Har varit ont om snyggingar den här veckan
Om jag kunde skulle jag: låta bli att nedvärdera mig själv och mina kunskaper
Person jag vill känna bättre: jag lär gärna känna många människor bättre
Katter är: gulliga och skojiga
Snällast denna vecka:Uffe som hjälpte mig med datorn
Nån jag stör mig på: stör mig på tröga, fördomsfulla människor
Jag får ont i magen när: När jag oroar mig, vilket jag gör alldeles för ofta
Jag är rädd för: för att det ska hända min familj något
Främling jag vill lära känna bättre: nån snygg, sexig, ung kille kanske... ha ha
Bekant jag vill pussa på: min loverboy kanske
Jag pratade senast med: Will
Just nu är jag: Godissugen
Just nu är jag inte: Utomhus
Dömer folk efter utseendet: Självklart så gör jag det till en viss del men nog inte så väldigt mycket faktiskt
Är dödligt kär? dödligt kär låter konstigt... nä det är jag inte
Diggar mest: oj mycket, creedence kanske...
Om jag var döende skulle jag: kämpa
Har hemlig passion för: vet inte om jag har några hemliga passioner... annars finns det mycket, köra fort, äta choklad, ostbågar och rödvin, rom och cola, bli kliad på ryggen
Jag blir kåt när: nån uppenbart är kåt på mig
Hälsning till nån babe: då vill jag hälsa till Madeleine
Är du snäll: ja jag är snäll
Är du fåfäng: lite grann
Är du blyg: ibland men inte alls så mycket som förr
Är du piercad: ja i örat
Är du bestämd: jo det kan jag nog vara
Intressen: skriva, fota, bilar, djur, natur, musik, film, jobba vid datorn, laga god mat
Favoritdricka: vatten, rött vin, pepsi, rom och cola
Vad gör du just nu: funderar, sitter vid datorn, borde skriva en målgruppsanalys
Senaste person du kramade: Boll
Senaste person du ringde: Det var nog Erk
Vad köpte du senast: Mat och godis
När var du i en affär senast: I går kväll
Vad har du för framtidsplaner: Att få ett bra, roligt, välbetalt jobb så jag kan försörja Erk och så att skriva en bok och att göra i ordning badrummet och gästrummet här hemma
Vad drack du senast: vatten
Har du stadigt sällskap: Ihop med samma man i 15 år och gift med honom sen elva antar jag är stadigt?
Vill du ha barn: Ja jag vill ha kvar de två jag har och kanske, kanske ha ett till nån gång
Längtar du till din nästa födelsedag: Inte så jättemycket, möjligtvis för att jag hoppas på att äntligen få en sån födelsedag jag vill ha dvs gå ut och äta och på bio med min familj och slippa koka kaffe och baka bullar till andra
Har du rakat dina ben någon gång: ja
Är du sugen på något nu: jo lite
Hur många hål har du i öronen: tre st gjorda och så de vanliga två
Född? ja en vinterdag i början av 70-talet på eskilstuna BB
Bor du? På landet i ett hus
Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag? Ingen
Använder du hudkräm? inte så ofta
Byter du kanal under reklampauser, går du därifrån eller sitter du kvar vid tv:n? ja
Vad jobbar du med? skoljobb, skrivarcirkelledare och frilansar lite med att göra broschyrer och sånt
Vad läste du för språk i skolan? svenska, engelska, tyska och ryska
Har du någon gång gjort något olagligt som resulterade i att brandkåren fick rycka ut? Nej
Äger du en diskmaskin eller diskar du för hand? diskmaskin
Är du miljövänlig? ja jag försöker vara det genom att sortera, köpa ekologiskt och tänka på vad jag gör osv... men visst brister det ibland
Attraheras du av män med skägg? Nej inte speciellt... i alla fall inte själva skägget
Brukar du torka håret med hårtork, handduk eller inte alls efter en dusch? handduk
Var brukar du handla dina kläder? Lindex, kappahl, HM, de där vanliga kedjorna
Tycker du att du är snygg? nån gång ibland så tycker jag att jag ser helt okej ut och andra gånger så suckar jag lite
Micro-pop eller poppa själv? vilket som... äter inte popcorn så ofta
Fredrik Lindström, Henrik Schyffert eller Kristian Luuk? Fredrik Lindström
Har du några fobier? lite höjdskräck
Tycker du att du har fin dialekt? tycker inte den är varken fin eller ful
Hångel? ja tack
Var du med i barnens trafikklubb när du var liten? nej
Vilken har varit den bästa julkalendern genom tiderna? kommer inte ihåg
Brukar du baka? ganska sällan nu förtiden
Röstade du i det senaste valet? ja
Är du nöjd med ditt liv som det är nu? ja det är jag, men jag vill mer också
Är du mytoman? Nej
När hånglade du senast: lite igår
När åt du senast: frukost vid halv tio
Vilken låt lyssnade du senast på: det var nog på Boten Anna, vilket inte var självvalt, det är Boll som spelar den ca 20 ggr om dagen
Har du sovit i din egen säng inatt: japp
Har någon annan sovit i din säng inatt: ja Erk
Vad tycker du är fint? glädje, skratt, kärlek och gemenskap och så naturen och mina barn
Vad tycker du är äckligt? att se knäppa tvprogram där de äter äckliga saker och håller på att spy... usch
Vem fick du senast sms från: Sanna
Har du pengar på mobilen: ja omkring 80 kr skulle jag tro

fredag, oktober 13, 2006

Fredag som känns som lördag

Det känns som om det är lördag. Antagligen för att vi har varit lediga i dag. Erks farmor begravdes i dag och sedan var det mat och fika hemma hos hans föräldrar. Det blir lite konstigt att äta så där på eftermiddan, vet inte om vi ska äta nåt mer i kväll eller låta bli. Just nu är jag mest trött efter att ha ägnat förmiddagen åt att stryka skjortor och prova kläder och sedan själva begravningen följt av mat, vin, servering och avplockning. Jag blev i alla fall väldigt glad när Eriks två fastrar tackade mig för att jag ställer upp och finns där för dom. Det kändes mycket bra att få veta att de uppskattar det jag gör. You have a mature head on young shoulders, sa fastern som bor på Irland, till mig. Antar att det var en komplimang.

I går var det dags för skrivarkursen. Det var kul att träffa mina elever, det verkar vara en bra grupp. Mycket engagerade var de och som de skrev. De fick nog ihop ett antal A4 sidor var under kvällen. Fast jag måste nog lära mig att prata lugnare och tydligare. Känner att jag blir lite rörig när jag sätter igång. Jag vill säga så mycket och så blir det att jag säger allt på en gång. Men övning ger färdighet.

I morgon ska jag ut med mamma och syster på afternoon tea. Det ser jag fram emot. Nu däremot ska jag se till så att i alla fall Boll får lite mat i sig.

torsdag, oktober 12, 2006

Våren 1972

Städning pågår

Jag skolkar. Har lånat ut bilen och måste hinna städa och fixa papper innan jag ska in till stan och jobba med grupp-projektet och hålla skrivarkurs. Måste städa för att mamma ska hämta barnen och komma hit. Då kan det inte se ut som hejkomochhjälpmig för då är det precis det hon gör. Börjar städa alltså. Men hon ska följa med barnen till fotografen och så ska hon handla åt oss, det räcker gott tycker jag.

Lite nervös är jag.

I morse lyste ljuset för Rossi fortfarande. Det kändes bra.

onsdag, oktober 11, 2006

Ett år sedan


I dag är det ett år sedan Rossi dog. Min fina lilla, stora hund. Saknar honom. Han var min första sambo. Då fick han sova i min säng. Men sen kom Erk och han ville också sova i sängen. Rossi var den goaste och snällaste hunden. Stor och lurvig och han älskade människor och djur. Men han kunde skälla också. Ofta stod han på kullen och skällde - voff, voff, här är jag. Eller wroff, wroff, wroff om nån ringde på dörren. Han skällde även när det ringde på dörren hemma hos Reidar och Beatrice i Rederiet (på tv alltså). Bilden är en av de sista jag tog på honom. Så glad och fin trots att han hade ont. Jag ska gå ut och tända ett ljus på din grav. Jag älskar dig Rossi, alltid.

Överraskad

Det är kul med ny dator. Trevliga funktioner som den gamla inte hade. Och föräldramötet var rätt bra faktiskt. Normala stolar, fika, relevant information och engagerade ledare. Inte så dumt alls. Trevligt att man kan bli positivt överraskad av ett föräldramöte. Men några föräldrar smet lite tidigare, det är ju tydligen fotboll på tv. Fotboll? Vad är det?

I morgon är det dags. Kursstart. Jag har förberett och planerat. Jag är nog en planeringsnörd, jag tycker det är skitkul att fundera ut uppgifter och skriva schema. Har jag bara lydiga och intresserade elever så är det toppen. Jag tänkte ha en praktisk övning lite längre fram. Får se hur de reagerar på det.

Men jag måste snart få tid att själv vara elev. Eller student heter det förstås. Måste hinna göra mina uppgifter. Tiden rinner i väg. Böckerna har kommit, måste läsa. Jag har inte börjat med mitt projekt än. Fast vi har i alla fall kommit en liten bit i grupp-projektet. Liten bit.

Yes!

Jag har en ny dator! Hurra! Nu håller jag tummarna för att den ska funka hela vägen också. Men jag har ju min personlige datortekniker som jag kan ringa till om nåt strular. Och det borde ju funka. För 3800 kr så ska man väl få något, hoppas jag. Men jag kom ju i alla fall billigare undan än om jag hade gått till OnOff eller Elgiganten, och dessutom så slapp jag få en cykel på köpet.

Min hjärna hotar att koka över emellanåt när jag tänker på allt jag måste göra. Så jag försöker undvika att tänka på allt jag måste göra. Istället har jag bjudit hit U och lilla O så jag kan bli ännu mer stressad sen när allt hopar sig ännu mer.

Jag fick med Erk på min idé att vi ska hitta på något på barnens höstlov. Att vi tar en dag ledigt från allt och bara är tillsammans. Kanske blir det Tom Tits och eventuellt en natt på hotell också. Egentligen skulle jag vilja åka till Finland men det faller nog på tiden. Tar ju trots allt en stund att ta sig dit.

Och i kväll är det föräldramöte. Suck. Finns det något jobbigare? Små, hårda stolar, evinnerligt tjat och prat om allt och inget och så alla dessa föräldrar. De sitter där och försöker se engagerade ut men längtar säkerligen hem till sina tv-apparater. Fast nästa föräldramöte slipper i alla fall jag gå på.

Nej, nu måste jag utforska min nya dator och se vad han har stoppat in för intressanta saker i den.

måndag, oktober 09, 2006

Snäll, kåt och tacksam... eller hur var det?

Nu är jag trött. Nu vill jag sova. Jag undrar om jag vill ha sex. Jag vet inte riktigt. Förut så ville jag jämt. Men sen allt strul i somras så känns det inte riktigt likadant längre. Det är synd. Jag vill vara kåt igen. Det är trevligt att vara kåt och kul med sex. Mysigt att ha två älskare att kramas med. Men just nu vill jag sova.

Jag undrar om det blir bättre när jag har fått spiralen insatt. Lite lättare med spontanitet då hoppas jag. Om det nu finns nån som kan sätta in den. Jag är ju tydligen bakochfram eller nåt. "Det behövs en manlig läkare som kan ta i." Sa den kvinnliga gynekologen som skulle sätta in spiralen för några veckor sedan. Men om man måste vara stark för att sätta in en spiral så vet jag inte om jag vill ha nån.

Ibland drömmer jag om sex. Då vaknar jag och vill fortsätta drömmen på riktigt. Ibland drömmer jag mardrömmar. Då vill jag sudda ut dom och somna om.

Just nu vill jag ligga i min säng och bli kysst i nacken.

Sova.

Det är mycket nu

Nu är det så där mycket igen. Så mycket att hålla reda på så hjärnan riskerar att börja koka, min mobil piper påminnelser stup i kvarten och lapparna brer ut sig. Jag betar av sakerna så fort jag hinner och hoppas att jag inte har glömt något. Fast istället så är det barnen som hamnar i kläm. Och mina kompisrelationer. Jag skulle behöva sitta uppe sent och jobba vid datorn men jag orkar inte. Jag behöver sova. Men det lugnar ner sig, det brukar det göra.

Helgen blev ändå ganska lugn trots vissa incidenter. Hann med en svamptur i skogen tillsammans med barnen. Och en biltur i skogen också. Vi skulle ut och bromsa lite med min gamla Opel för att bromsarna var lite ledsna när den hade stått ett tag. Så vi åkte in på en skogsväg som bara går rakt in i skogen. Den slutar vid en vändplan en bra bit in. Och när vi nästan var framme vid vändplanen så mötte vi min galna svägerska. Eftersom vägen är smal och det inte finns utrymme att vända hur som helst så måste man åka ända till vändplanen. Och eftersom hon precis kom från vändplanen så kunde man ju tycka att det var mest lämpligt att hon backade tillbaks och släppte förbi oss. Men inte då. Nej istället fortsätter hon köra emot oss tills hon står med fronten mot min bil. Jag slog ut med händerna för att visa att jag inte kunde ta vägen nånstans och då kliver hon ut ur bilen och stövlar fram till passagerarsidan på min bil och börjar vifta och gapa och peka att jag kan köra åt sidan. Min bil är 45 år gammal och såna bilar är oftast inte så manövrerbara på små utrymmen. Hon har en relativt ny volvo. Jag skulle bli tvungen att köra in bland en massa stenar och ojämn mark för att komma åt sidan medan hon lätt kunde ha backat en liten bit. Tror ni hon flyttade på sig? Nej, förstås inte. Det fick jag göra. Sedan fräste hon förbi med gasen i botten. Visst är det trevligt med släkten!? Fast jag är jäkligt glad för att vi inte är släkt på riktigt.

fredag, oktober 06, 2006

Vinterkatt

Kiddan har kommit hem! Hon har varit borta i två månader. Knasiga katt. Men två månader är inte så farligt ändå. Förra året var hon borta från juni till mitten av november. I flera år har hon försvunnit varje sommar och sedan kommer hon hem framåt hösten och är vrålhungrig och superkelig och så går hon mer eller mindre i ide tills det blir vår igen. Men i år talade jag om för henne att jag skulle bli glad om hon kunde titta hem ibland så jag vet att hon lever och det funkade rätt bra. Hon var borta några veckor och sen hemma några veckor och först i slutet av juli försvann hon, tills nu. Andra brukar ha sommarkatt men vi har vinterkatt. Fast sålänge hon gör det självmant och inte far illa så är det väl okej. Lite tråkigt och klart vi oroar oss för henne men det är ju hennes liv. Skönt att hon är hemma igen i alla fall.

torsdag, oktober 05, 2006

Att handla eller inte handla

Tänk att man kan bli förvånad över att folk är trevliga och glada i affären. Några skämt och leenden som borde vara vardag istället för undantag. Men varför blir då så många irriterade och sura när de handlar? Hundar brukar bli överlyckliga när man kommer hem med fulla matkassar. De skulle säkert tycka det var jätteskoj om de fick följa med och handla. Och många säger sig ju vara shopaholics. Men det kanske inte gäller mat? Kan det vara för att folk jobbat hela dagen och är trötta? Eller så är det köerna. Vem gillar köer? Undrar om folk skulle vara lika irriterade om de var tvungna att odla och jaga och samla sin mat själva. "Nej, har jag sagt, det blir inga blåbär före maten. Sluta tjata."
"Jag var faktiskt först på den där renen. Flytta på dig. "
"Va?! Tvåhundrasjutton ekollon! För den där lilla kaninen. Hutlöst!"
Och hur kul är det om man står där i skogen och ska veckosamla och upptäcker att man inte har nån femma till kundvagnen? Eller om man går vilse? För om man går vilse i stormarknaden är man i alla fall inomhus om det börjar regna. Och det finns mat på hyllorna. Och har man tur så kanske man blir hittad av städpersonalen.

Fast ändå. Det vore ganska skönt att leva av naturen lite mer. Skulle inte bli så mycket papper och kartonger då. Och om man blev sugen på nåt gott framför tv:n så kunde man ju bara kila ut till grönsakslandet och knipa en palsternacka. Och vem vet, man kanske träffar på nån gammal kompis där ute i skogen och kan ta sig några grannbarr tillsammans. Det vore väl grejor det.

Nä, jag tror att jag ska stänga ner datorn innan jag blir för exalterad. Det är ju Medium på fyran snart. Jag har ju inte femman.

Måste hinna ut och norpa lite gräs och samla lite regnvatten innan det börjar.

Konstiga test

Jag är Ernst Billgren (tydligen)
Trygghetsfaktor: 36 %
Du jobbar lite för att vara rörlig.Det är ju bra på arbetsmarknaden, tänker du. Det är rätt tänkt.Så du hänger med. Du är pigg på nytt, men vårdar dina gamla upptäckter.Säkert lycklig i dina förhållanden. Kräsen utan att tappa perspektiven.
Lämpliga yrken: AD på reklambyrå, Stjärnjournalist på lokaltidning, Musiker.

Vill du också testa?
Klicka här... eller där blev det visst.

Klantigt och sorgligt

Jag har ont i handen. Jag låg och sov när telefonen ringde. Yr i mössan kastade jag mig upp ur sängen och rusade ner för trappan samtidigt som jag höll i ledstången. Och brände mig i handen. Hur klantig får man vara? Nu har jag en blank grop på kanten av handen som bränner. Aj!

Jag har också pratat med en fax i dag. Det var den som ringde. Piip, piip, piip, sa den. Hallå, sa jag. Och sen lite ilsknare, hallå! Men den fortsatte bara säga piip. Sen ringde faxägaren upp. Det var från begravningsbyrån som har hand om Erks farmors begravning. Erks faster hade lämnat ut vårt nummer och sagt att de kunde faxa annonsen för korrekturläsning till oss. Utan att prata med oss. Han fick mejla istället och så åkte jag hem till fastern med annonsen. Men fastern var inte hemma så då åkte jag till svärfar. Som godkände den. Och så fick jag mejla tillbaka och säga det. Jag ska även prata med Erks syskon om vi ska gå ihop och köpa en bukett till begravningen. Inte för att jag inte kan göra det. Men varför kan inte folk be mig? Och inte bara ta saker för givet? Visst kan jag göra det för Erks farmors skull men samtidigt så är jag ju "bara" gift med ett barnbarn. Det är inte min mamma. Inte min farmor. Fast svärfar sa faktiskt tack. Och det kändes ju bra.

Ibland undrar jag om närmast sörjande alltid är de som är närmast rent blodsligt. Jag tror inte det. Det är lite konstigt det där med sorg. Det är som om man får tilldelat sig en viss mängd sorg beroende på var i släkten/bekantskapskretsen man befinner sig. Och skulle man sörja mer så får man inte visa det. När min morfar dog så kändes det så. Hur skulle jag kunna vara mer ledsen än min mamma eller min mormor? Eller de som bodde nära honom. Antagligen så ligger det hos mig. Som vanligt kan jag inte ta plats.

onsdag, oktober 04, 2006

Poesi igen... eller nåt

Var lite tyst är du snäll
jag försöker höra vad de säger på teve
kanske kör de ingen repris
men du finns ju kvar
du sitter där i samma hörn av soffan
och du pratar om samma saker
år efter år
samma dumma uppsyn
och tråkiga tjat
så var lite tyst om du kan
för på teven kör de reklam
jag visserligen sett förut
men den är kul
och tjejerna är snygga
så om du vill vara snäll och sitta still
och vara tyst en stund
så skulle jag bli glad
för filmen de visar
är rätt bra
jag har ju sett den förut
och vet hur den slutar
och jag vill se den igen
även om jag vet varåt det lutar
jag kan knulla dig sen
om du är tyst nu
och låter mig se
på teve
nej gå inte
vart ska du
jag vill att du håller mig sällskap
så jag slipper undra
vad du har för dig
måste du ta så mycket plats
kan du inte bara sitta här
utan att störa
tyst och snäll en liten stund
se på filmen nu
den är bra
kan du inte vara den fru

jag så gärna vill ha

Grisar


Rita en gris!

Följetong

Kom på att jag ju kan lägga ut saker jag skrivit här. Så kanske någon läser i alla fall. Det här är första stycket i en novell som heter Finns du. Resten kommer publiceras senare.


Hennes händer darrade lätt när hon sträckte fram dem mot hans ansikte. Nu släppte hon taget och lät sig falla. Fingertopparna nuddade vid hans varmsträva kinder. Ögonen fann hans i ett sugande ögonblick, sedan såg hon ner. Där var hans knän. I jeans. Hon ville ta på de där varma jeansen. Någonstans spelade musik, någonstans hördes röster prata och skratta. Men det var någon annanstans, i det här tomrummet befann sig bara hon och han. Han kunde heller inte prata. Av förundran, kanske. Eller kände han som hon? Såg han också hur varma hennes byxor var och hur gärna deras kinder skulle vilja lägga sig tätt intill varandra? Kunde han som hon inte prata för att en pirrning envisats med att fastna i bröstkorgen? Hon vågade knappt andas av rädsla för att ett för djupt andetag skulle spräcka hennes skenbara lugn. Tänk om hon skulle skrika och få det här ur världen. Tänk om hon skulle böja sig fram och kyssa hans ögonlock och sedan ta till sig att hon redan hade släppt taget och bara hade kvar att hoppas på att hon skulle landa mjukt. Det var bara sekunder som hade gått, inte ett helt liv fastän hon kände sig redo att dö. Snart skulle han bryta tomrummet och lämna henne kvar i fallande position. Hans varma händer skulle inte dämpa fallet och hans kind som längtade efter hennes skulle aldrig få veta hur det kändes. En sekund kvar. Sedan skulle hon sätta sig bredvid honom och falla färdigt.

To be continued.

En dikt

Jag är inte här för dina hungriga ögons skull
jag har inte kommit för att stanna
den ska vara ömsesidig
den här lusten
tvåsam
men du gör den till din egen
du smakar
utan varsågod
och du reser dig upp
mätt och belåten
utan tack
för du tror
att jag får mitt
genom att se dig äta
du tror att din belåtenhet
är en självklar smitta
men det enda självklara för mig
är att vara vaccinerad mot män som du

Att skriva

Vad ska man skriva? Och hur? Jag vill skriva nåt som säljer men allra helst så vill jag skriva som jag. Och jag vet inte om det säljer. I alla fall har ingen köpt nåt. Kan ju också bero på att det inte finns nåt att köpa. Fast jag har lämnat saker till förlag. Som inte vill ge ut.

Nästa vecka ska jag hålla skrivarkurs. Och förhoppningsvis få andra att börja skriva, eller utveckla sitt skrivande. Det ska bli spännande.

Jag har lyckats lägga in länkar. Men det blev bara tre. Jag vill ha fler att länka till. Varför bloggar inte alla mina vänner?

Typiskt

Så var det med det. Ingen dator. Uffe kom hit och han installerade datorn och förde över mina filer jag ville ha kvar från den gamla och så la den av. Poff! Men jag är inte förvånad. Det brukar vara så med elektriska och mekaniska prylar vi köper. Vi brukar få byta för det mesta. Men andra eller tredje gången så fungerar det oftast. Så nu hoppas jag på nästa onsdag istället. Vi funderar på att starta en onsdagsklubb Uffe och jag.

Det som blev lite jobbigt var att han hade fört över mina filer. Men han lovade att han skulle radera dom. Och det hoppas jag verkligen. Vore ju lite trist om sakerna skulle hamna på fel ställe. En del saker är lite känsliga.

Igår dog Erks farmor.

I söndags tappade Boll sin första tand.

I dag regnar det. Och jag har ingen ny dator. Men det känns något ljusare i kursen. Kanske kan jag lära mig Flash trots allt.

söndag, oktober 01, 2006

På andra sidan häcken

Det blev bio och sen blev det Grappa. Filmen var rätt kul och lagom lång. Jag gjorde ett litet misstag när jag bokade biljetter bara. De vi gick med har en dotter på tre år så de ville sitta längst ut i fall hon inte fixade att sitta hela filmen. Så jag bokade biljetter längst ut på en rad, trodde jag. Det visad sig att det var en vägg där så istället blev det längst in. Men det gick bra. Hon spillde bara ut lite popcorn.

Maten på Grappa var god men det gick ju knappt att prata för allt sorl. De borde ha något som dämpar ljudet. Vi var ju faktiskt där redan vid halv sex på kvällen så det var ju inte fullt precis och inte speciellt många fulla människor heller. Efterrätten åt vi på en thairesturang. Kyparen såg lite sur ut när vi bara beställde efterrätt.

Och i dag har vi varit på 60-årskalas. En av mina många farbröder som fyllde. Fick god mat och goda kakor. Våra barn proppade i sig chokladbollar. Det är mest när nån fyller eller gifter sig som vi träffar släkten men det är ju trevligt att göra det emellanåt i alla fall.

Men nu har vi gjort så mycket de senaste helgerna så nu vill Erk ha det lugnt ett tag. Han fixar inte att vara hemifrån för mycket. Fast jag tycker också det ska bli rätt skönt att inte ha för mycket inplanerat ett tag. jag antar att jag måste sitta vid datorn och traggla med Flash ett bra tag framöver. Huvaligen.

Aaaahhhh

Hjälp, vad jobbigt det känns med den här kursen. När jag läser om uppgifterna så blir jag alldeles svettig. Jag kan ju inte. Hur ska jag hinna lära mig och kunna producera något på fem veckor? Nej, fyra veckor är det kvar nu. Aaaahhhh.

Jag avskyr att känna så här. Hur det stiger mig över huvudet. Blicken blir stirrig, hjärtat pumpar i otakt och myror börjar kila runt i bröstet, magen och hjärnan och ställer till med ännu mer oreda. Reptilhjärnan säger åt mig att fly och kopplar effektivt bort den lilla gnutta sans och vett jag har kvar. Aaaahhhh.

Jag måste samla mig. Jag måste ta itu med det här. Nu. Jag måste kunna be om hjälp. Om det bara inte kändes så oöverstigligt det här. Men jag får se det från den ljusa sidan. Mindre intelligenta människor än jag har lyckats lära sig Flash. Det måste vara så. Säg att det är så. Aaaahhhh.