Osynlig

När jag började skriva blogg så var jag lite tveksam. Jag gillar inte att censurera mig när jag skriver. Så min blogg skulle innehålla precis det jag ville skriva. Vilket ju också innebär delar om mitt sexliv eller om jag blir arg på någon. Men istället för att censurera mig så valde jag att inte berätta för nån att jag bloggar, vilket ju var ganska korkat. Så efter ett litet tag så hoppade jag ut... för några. Men nu så inser jag att det jag vill allra helst är att bli läst. Oavsett vad jag skriver. Oavsett om det är strunt eller saker som kanske inte intresserar någon. Det handlar om att vilja vara någon för någon annan, antar jag. Och att inte känna sig ensam. Så jag får väl riskera att folk får reda på att jag har flera älskare och älskarinnor. Att jag kan bli förbannad. Att jag kan vara knäpp. Att jag kan vara sentimental. Att jag kan vara fånig. För det är ingenting mot att vara osynlig.