I dag är det ett år sedan Rossi dog. Min fina lilla, stora hund. Saknar honom. Han var min första sambo. Då fick han sova i min säng. Men sen kom Erk och han ville också sova i sängen. Rossi var den goaste och snällaste hunden. Stor och lurvig och han älskade människor och djur. Men han kunde skälla också. Ofta stod han på kullen och skällde - voff, voff, här är jag. Eller wroff, wroff, wroff om nån ringde på dörren. Han skällde även när det ringde på dörren hemma hos Reidar och Beatrice i Rederiet (på tv alltså). Bilden är en av de sista jag tog på honom. Så glad och fin trots att han hade ont. Jag ska gå ut och tända ett ljus på din grav. Jag älskar dig Rossi, alltid.
2 kommentarer:
Jaha nu fick du mig att böla litegrann och klockan är inte ens åtta hehe.
De är så fina, alla våra husdjur.
Saknar Missy,min och mammas katt. Hon blev fjorton år och var en dröm att få ha hos sig.
Saknar henne jättemycket....
Visst är det sorgligt. Men de ger så himla mycket också. Svårt att vara utan dom.
Skicka en kommentar