skip to main |
skip to sidebar
Jag har haft några riktigt bra möten i dag. Och i går vann jag en flaska vin. Snart kommer Linda och Therese hit och kanske Ullis. Min käre make är med sonen på skolresa och jag har kramats hårt med min dotter och klappat mina kissar. Mitt projekt går framåt och det känns jättekul och spännande. Och jag fick ett mail i dag som jag blev mycket glad för.
Allt det jobbiga som varit har nog fastnat lite i mig men det känns bra ändå. Mitt minne är ganska kort när det gäller sånt som är jobbigt och gör ont så snart kommer jag nog att skina som en sol igen.
En sån här ska jag skaffa mig! Kanske flera stycken och hänga runt huset och i sovrummet och på mig. Läs mer här.
Jag har en ny favorit t-shirt. Det står jag är bäst på den och jag känner mig bra när jag har den på mig. (Borde favorit-t-shirt skrivas så här? Eller så här: favoritt-shirt? Eller kanske: favoritttröja?)I övrigt så gillar jag att gå klädd i mina arbetskläder som består av jeans jag krympt ur och en vit och mycket smutsig t-shirt (som fortsätter att vara smutsig trots att jag tvättar den). Det är skönt att ha kläder på sig som det bara är att torka av händerna på och som jag inte behöver vara ett dugg rädd om. Då kan jag bära tunga vedkubbar och stenplattor och köra jord så det står härliga till. Och känna mig stark. Då står det nästan jag är bäst av sig själv på bröstet.
Det är sånt jag behöver ibland. Det är inget vidare att gå omkring och känna att jag inte kan eller att alla andra är bättre. Då behövs det mer jag är bäst-mentalitet.
Måndagar. Jag har sällan något emot måndagar, snarare tvärtom. Jag gillar att det är nytt. En ny vecka som börjar. Men det är också lite svårt ibland med motivationen. Alla mina tankar riktar sig mot allt jag kan göra. Jag är optimistisk och ser möjligheterna. Men så kommer en tröttsam seghet och handlingsförlamning över mig och jag kryper ner i sängen igen, bara för att vila lite. Oftast så kommer jag upp snabbt igen, jag sätter mig vid datorn, jag jobbar eller plockar lite med saker. Men segheten vill inte riktigt försvinna och jag tror att det är bristen på kreativa flöden och lagom krävande uppdrag som gör mig sådan. Men jag är också rädd om mitt tillfälliga arbetslugn. Det har varit så mycket som stressat mig så nu vill jag bara låta hjärnan vila och kroppen göra sådant som den mår bra av. Och så upptäcker jag fästingjäveln som satt sig i knävecket. Det kliar och är rött och jag vill inte ha borrelia igen. Ute är det varmt som sommar och jag har ätit frukost i solen.
Idag: - Om några timmar åker jag iväg på en liten semester tillsammans med min familj.
- Jag har blivit invald som medlem i ett annat team i samma affärsnätverk som jag var medlem i tidigare. Annan plats, nya tider, nya möjligheter.
- Jag har landat i mig själv och situationen som råder efter en jobbig helg och jobbig början på veckan. Flera möten i Wills skola och långa samtal med honom. Men nu känns det bättre och jag tänker att varje dag är ny.
- En dröm och längtan som jag länge har haft har tagits till nästa steg. Från dröm till möjlighet till att snart kanske vara verklighet. Vi får se.
Aj, aj, aj... jag måste lära mig att bli lite mer okänslig, tror jag. Min mage fixar inte riktigt allt jobbigt. När blir man tillräckligt tuff egentligen? Det hjälper ju inte att mina muskler blir större av allt vedbärande och jordskottande. Inte funkar det så värst med en stor hund eller en fräck bil heller. Och inte med skinnväst och träskor. Eller kompisar som är med i motorcykelgäng. Kanske måste jag helt enkelt bara bli härdad. Med andra ord utsätta mig för så mycket jobbigt att huden hårdnar och inte släpper in det onda. Men inte så mycket att det går hål. Eller så får jag njuta av det onda och tänka att jag faktiskt är en kännande människa som lever och lär mig av livet. Nästa år vid den här tiden så har det nog gått över. I alla fall om tio år. Då är det andra saker som är jobbiga men det vet jag ju inget om nu.
Jag borde skriva nåt. Det är ju inte så att tiden står still hos mig även om jag kunde önska det ibland. Jag inser att jag inte är helt okej. Jag mår bra och det fungerar men det är inte så att kaos och jobbigheter blir utplånade, raderade, borta bara för att man mår bättre. På grund av det här så hoppade jag över Springpride. Känns konstigt och lite tråkigt. Men behövligt var det nog. Jag har också plockat bort andra saker och jag lär mig varje dag att lyssna på mig själv. Det handlar mycket om vad jag inte gör. Idag tvättade jag inte åt en släkting. Jag är inte längre teamledare i affärsnätverket. Jag jobbar inte på helgerna (med företaget och sådant). Jag har planer. Jag har kommit till en punkt då mitt företag har blivit på riktigt. Inget mesande och fegande längre. Nu ska jag bli affärsmässig hela vägen. Det känns bra. Rätt och riktigt. Och saker jag gör just nu handlar mycket om det här. Att lyssna på vad jag behöver för att driva mitt företag på ett professionellt sätt. Satsa på rätt saker. De senaste helgerna har jag ägnat mycket tid åt att jobba med kroppen. Tagit i så jag varit helt slut. Jag har grävt jord och kört tunga lass med skottkärran, burit mastodontvedkubbar och annat som rensar hjärnan rätt effektivt. Det har varit bra. Musklerna växer och hjärnan slappnar av. Det blir som ett gift, jag längtar ut. Jag längtar efter mina skitiga jobbarkläder, värkande muskler och känslan av att jag orkar hur mycket som helst. Jag älskar att känna mig stark. För några år sedan så orkade jag inte alls så mycket som jag orkar nu. Det går framåt - även om det är lite snårigt emellanåt.
