Fästingjävel

Måndagar. Jag har sällan något emot måndagar, snarare tvärtom. Jag gillar att det är nytt. En ny vecka som börjar. Men det är också lite svårt ibland med motivationen. Alla mina tankar riktar sig mot allt jag kan göra. Jag är optimistisk och ser möjligheterna. Men så kommer en tröttsam seghet och handlingsförlamning över mig och jag kryper ner i sängen igen, bara för att vila lite. Oftast så kommer jag upp snabbt igen, jag sätter mig vid datorn, jag jobbar eller plockar lite med saker. Men segheten vill inte riktigt försvinna och jag tror att det är bristen på kreativa flöden och lagom krävande uppdrag som gör mig sådan. Men jag är också rädd om mitt tillfälliga arbetslugn. Det har varit så mycket som stressat mig så nu vill jag bara låta hjärnan vila och kroppen göra sådant som den mår bra av.

Och så upptäcker jag fästingjäveln som satt sig i knävecket. Det kliar och är rött och jag vill inte ha borrelia igen.

Ute är det varmt som sommar och jag har ätit frukost i solen.