Jag lyssnar på p3 på radion. Relationsrådet. Någon skrev in och frågade när det börjar bli många man har haft sex med. Vid 100? Eller 50? Som om det är dåligt att ha haft sex med många. Är det dåligt? Är man en bättre människa om man bara har haft sex med en? Är det något man ska sträva efter, att ha sex med så få som möjligt? Måste man räkna överhuvudtaget? Måste man komma ihåg alla man har haft sex med?
Jag vet inte riktigt vad jag tycker själv. Jag tycker alla fall inte att det är fel att ha sex med många. Om något ska kallas för fel så borde det ju vara om man gör något man inte mår bra av. Själv kan jag tycka att det är lite kul att ha haft sex med många. Fast jag har inte kommit upp i 50...än... ha ha. Men om man börjar ha sex med folk bara för att få lägga till dom på sin lista så kanske det börjar bli lite fel.. eller... ? Sex borde ju ge något mer än ett namn i adressboken. Som i de flesta fall är kvalitet att föredra framför kvantitet. Det är i alla fall vad jag kommit fram till i min högst ovetenskapliga sexundersökning. :0)
torsdag, augusti 31, 2006
Hur gör man?
Ibland känns det som om jag sitter utanför och ingen ser mig eller ens vet att jag finns. Och tyvärr är det nog så också. Och ännu mer tyvärr så är det nog så att det är mitt eget fel. Jag vill ha ett jobb. Jag vill ha kontakter. Jag kan och jag vill. Men ingen vet ju att jag finns. Men hur gör man? Jag vet att man måste ringa och skriva och gå dit och höra sig för och ta reda på och erbjuda sig och nästla sig in och tjata och stå på sig och visa och berätta vad man kan. Men jag är så dålig på sånt. Jag tycker det är jättesvårt. Och framförallt så vet jag inte vem/vilka jag ska ringa/tjata på/skriva till/presentera mig för. Och ändå, överallt finns det ju möjligheter. Skolan anordnar seminareier och träffar och det ena med det andra. Det finns tidningar att läsa i och folk att prata med.
Men det finns två problem. Jag är feg. Och jag har barn.
Det är inte så lätt att engagera sig i massor av saker när man har barn. Jag är ju redan engagerad i saker. Förutom skolan och den tid det tar så är jag med i en skrivarcirkel, jag gör broschyrer och annat till vänner och släktingar, jag är kontaktperson i grannsamverkan och mailmellanhand åt polisen. Och så har jag ju ett hus och barn och katter och en trädgård och flera bilar och vänner och skrivlust och fotograferingslust och läslust. Och en man. Icke att förglömma. Fast visst skulle jag kunna klämma in några saker till. Det händer ju att jag blir alldeles tom som jag skrev i förra inlägget. Men inte massor av saker. Det skulle jag inte orka.
Och så det där med fegheten. Bara tanken på att jag skulle ringa någon och berätta att jag finns gör att jag börjar förringa mina kunskaper. Plötsligt kan jag ingenting.
Fast jag har i alla fall en sak jag ska göra. Jag har skrivit ett litet brev om mig själv och det ska jag skicka ut till olika företag. Som en intresseanmälan. För att visa att jag finns. Kanske kan det göra så att någon i alla fall tittar ut och ser att jag sitter där.
Men det finns två problem. Jag är feg. Och jag har barn.
Det är inte så lätt att engagera sig i massor av saker när man har barn. Jag är ju redan engagerad i saker. Förutom skolan och den tid det tar så är jag med i en skrivarcirkel, jag gör broschyrer och annat till vänner och släktingar, jag är kontaktperson i grannsamverkan och mailmellanhand åt polisen. Och så har jag ju ett hus och barn och katter och en trädgård och flera bilar och vänner och skrivlust och fotograferingslust och läslust. Och en man. Icke att förglömma. Fast visst skulle jag kunna klämma in några saker till. Det händer ju att jag blir alldeles tom som jag skrev i förra inlägget. Men inte massor av saker. Det skulle jag inte orka.
Och så det där med fegheten. Bara tanken på att jag skulle ringa någon och berätta att jag finns gör att jag börjar förringa mina kunskaper. Plötsligt kan jag ingenting.
Fast jag har i alla fall en sak jag ska göra. Jag har skrivit ett litet brev om mig själv och det ska jag skicka ut till olika företag. Som en intresseanmälan. För att visa att jag finns. Kanske kan det göra så att någon i alla fall tittar ut och ser att jag sitter där.
Stillastående
Frihet är konstigt. Eller om det är jag som är konstig. Jag slutade kl 11.30 i dag och ska hämta barnen kl 17. Många timmar till mitt förfogande. Men jag blir mest tom. Vad ska jag göra nu då? Inga överhängande läxor eller jobb att göra. Inget jag måste handla eller ordna med. Ingen jag bestämt träff med. Det är ju såna här dagar jag brukar längta efter. Tid för mig själv. Tid att göra vad jag känner för. Men problemet är att jag inte känner för något speciellt. Jag skulle ju kunna ringa någon kompis och ta en fika. Eller åka någonstans och göra nåt skoj. Passa på att handla kläder eller något annat roligt. Men njä...
Och det är då jag blir så där konstig. Då blir jag godissugen fast jag egentligen inte alls vill ha godis. Och då vill jag helst hem till min säng och lägga mig och sova. Mina tankar fladdrar runt. Ska jag? Eller inte? Vill jag? Njä. Vet inte. Eller jo. Fast inte. Och jag vill bara stänga av min hjärna.
Och det är då jag blir så där konstig. Då blir jag godissugen fast jag egentligen inte alls vill ha godis. Och då vill jag helst hem till min säng och lägga mig och sova. Mina tankar fladdrar runt. Ska jag? Eller inte? Vill jag? Njä. Vet inte. Eller jo. Fast inte. Och jag vill bara stänga av min hjärna.
onsdag, augusti 30, 2006
Utnyttjad
Konstigt ibland hur folk är. Erks faster har en sommarstuga nära oss. De bor på Irland annars. Medan de är här så lånar de en bil av oss och behöver någon som hämtar och lämnar dem vid flyget. Vi har inte haft möjlighet att göra det så det har svärfar gjort. Men istället för att fastern ringer sin bror (alltså min svärfar) och gör upp om skjuts så ber hon mig fråga honom. Och utan att tänka mig för så lovar jag en massa saker. Så i morse fick jag ringa svärfar och fråga om han kan skjutsa dem och sen ringa fastern och bekräfta men då slår det mig att de ju inte har gjort upp om tider. Så då sitter jag helt plötsligt där i telefonen och ber fastern att hon ska ringa sin bror för att han ska veta när hon ska vara vid flyget. Knäppt.
Erk har en annan faster också som även hon har en sommarstuga i närheten. Hon har också en förmåga att få mig att fixa saker hon lika gärna kan fixa själv. Erks farmor var precis likadan. Och det konstiga är att det är jag av alla människor som ska fixa allt. Inte Erk. Inte hans föräldrar. Inte hans syskon. Utan jag. Och jag är snäll och hjälpsam så jag är ju perfekt. Dessutom har jag bilar, dator, tid (eller?) och kunskaper som de gärna utnyttjar. Men nån har ju skrivit en bok om att det är bra att vara snäll så jag fortsätter väl.
Fast jag tycker nog att det mer ligger på de som utnyttjar snällheten att tänka efter än på den som är snäll att säga ifrån. Klart jag inte gör något jag verkligen inte vill eller kan men det känns lite trist att vissa bara häver över saker på mig de lika gärna kan göra själva.
Erk har en annan faster också som även hon har en sommarstuga i närheten. Hon har också en förmåga att få mig att fixa saker hon lika gärna kan fixa själv. Erks farmor var precis likadan. Och det konstiga är att det är jag av alla människor som ska fixa allt. Inte Erk. Inte hans föräldrar. Inte hans syskon. Utan jag. Och jag är snäll och hjälpsam så jag är ju perfekt. Dessutom har jag bilar, dator, tid (eller?) och kunskaper som de gärna utnyttjar. Men nån har ju skrivit en bok om att det är bra att vara snäll så jag fortsätter väl.
Fast jag tycker nog att det mer ligger på de som utnyttjar snällheten att tänka efter än på den som är snäll att säga ifrån. Klart jag inte gör något jag verkligen inte vill eller kan men det känns lite trist att vissa bara häver över saker på mig de lika gärna kan göra själva.
tisdag, augusti 29, 2006
Kalastajm
Om två minuter ska vi vara på kalas. Och Erk kom precis innanför dörren. Han ska duscha och byta kläder och det tar tio minuter att åka. Vilket nog innebär att vi kommer 20 minuter för sent. Hoppas att den stora blomman i den stora krukan med den blå rosetten gillas av födelsedagsbarnet.
Nu gråter Boll. Nu skriker hon. Undrar om jag borde lägga mig i. Nä, det verkar lugna ner sig. Men det är väl dags att sätta fart. Smörgåstårtan väntar.
Nu gråter Boll. Nu skriker hon. Undrar om jag borde lägga mig i. Nä, det verkar lugna ner sig. Men det är väl dags att sätta fart. Smörgåstårtan väntar.
The price of passion
Jag står i kö i mataffären. Bredvid kassan har de en tv som visar reklam för en film. Den snygge, manlige hjälten lägger sin hand om kvinnans nacke, hennes hår rufsas lätt. Passionerat trycker han henne mot sig och kysser henne. Jag står där och känner en häftig längtan efter att bli behandlad just så. Undrar om det skulle kännas just så ljuvligt som det ser ut att kännas. Reklamen byts och mina drömmar tonar bort. Jag ser att det är min tur att lägga upp varorna. Personen före mig är nästan färdig. Då börjar även min hörsel att fungera igen och jag inser att kvinnorna bakom mig är irriterade. Jag har låtit varubandet ligga tomt i flera decimeter. Jag har inte flyttat mig och börjat plocka upp varorna direkt efter mellanläggspinnen. Jag har istället stått och dagdrömt. Och kvinnorna bakom mig har på grund av min försumlighet fått stå och hålla sin korg en halv minut längre än nödvändigt. Jag är förskräcklig.
måndag, augusti 28, 2006
Mor lilla lathund del 2
Och vad gör man när ingen svarar? Ägnar sig åt något man borde? Eller stirrar ut i luften och väntar... på något. Inspiration kanske.
Mors lilla lathund
Jag är i stort sett färdig med skoljobbet. Det känns skönt. Fick en hel del gjort i går och nu är det mest en extra koll som behövs. Resten av familjen åkte iväg på marknad i går så jag fick lugn och ro framför datorn. Meningen var att jag skulle komma till marknaden efter ett tag. Jag gjorde visserligen det också men precis lagom till att de hade gått färdigt. Så i stort sett så åkte jag in på området och sedan ut igen. Fast jag var inte ledsen för det. Det var rätt skönt med en dag för mig själv.
Vi var bjudna på middag även igår. Hos kompisar. Och det urartade inte. Det tackar jag för. Det är faktiskt lite jobbigt fortfarande. Ibland orkar jag bara inte ha något med min pappa att göra. Fast ändå så känns det som att jag nog borde ringa. Men jag har verkligen ingen lust alls att prata med honom. Så det får vara så länge.
Vi spelade kubb hos kompisarna. Jag har aldrig riktigt förstått mig på kubb. Men de ville gärna spela så vi spelade. Och förlorade. Men det kändes helt okej att förlora, då kunde vi utan dåligt samvete tacka nej till en tredje omgång.
Jag har promenerat i dag med. Jag känner mig duktig. Och så hittade jag lite kantareller. Ikväll blir det köttfärsbiffar med kantarellsås. Nu funderar jag på vad jag ska göra. Jag skrev en lista på en massa saker - städa, byta lakan, tvätta. Det känns svårt att komma igång. Jag tror jag ringer A och skvallrar lite istället så får jag se om den rätta gnistan dyker upp sen. Mors lilla lathund sa, du må tro att jag jobbar bra. Men tycker du som jag, tycker du som jag, så gör jag det en annan dag.
Vi var bjudna på middag även igår. Hos kompisar. Och det urartade inte. Det tackar jag för. Det är faktiskt lite jobbigt fortfarande. Ibland orkar jag bara inte ha något med min pappa att göra. Fast ändå så känns det som att jag nog borde ringa. Men jag har verkligen ingen lust alls att prata med honom. Så det får vara så länge.
Vi spelade kubb hos kompisarna. Jag har aldrig riktigt förstått mig på kubb. Men de ville gärna spela så vi spelade. Och förlorade. Men det kändes helt okej att förlora, då kunde vi utan dåligt samvete tacka nej till en tredje omgång.
Jag har promenerat i dag med. Jag känner mig duktig. Och så hittade jag lite kantareller. Ikväll blir det köttfärsbiffar med kantarellsås. Nu funderar jag på vad jag ska göra. Jag skrev en lista på en massa saker - städa, byta lakan, tvätta. Det känns svårt att komma igång. Jag tror jag ringer A och skvallrar lite istället så får jag se om den rätta gnistan dyker upp sen. Mors lilla lathund sa, du må tro att jag jobbar bra. Men tycker du som jag, tycker du som jag, så gör jag det en annan dag.
lördag, augusti 26, 2006
Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig
Jag hade sett fram emot en dag och kväll med familjen. Ha det trevligt och mysigt tillsammans. Äta gott och prata och bara ha det bra. Vi, liksom.
Visst vi har varit tillsammans men något har smugit sig in och stört. Det har varit något med Erk som jag inte kunnat sätta fingret på och jag är så känslig för hans humör. Är han deppig så tar jag genast på mig det och undrar vad jag gjort för fel. Dumma tankar som: borde jag ha städat mer, kanske han inte tycker om mig, trivs han inte med oss, är det något jag borde ha gjort men glömt? dyker upp och ger mig klumpar i magen. Och när jag frågar får jag inga vettiga svar. Jag får dra ur honom vad som felas. Efter en stund kröp det fram att han tycker det är jobbigt på jobbet. För långa dagar och att han inte hinner med annat han skulle vilja göra. Men måste det gå ut över oss? Kan han inte njuta av och med oss och glädjas åt att vi finns? Att han har oss? Det gör han väl iofs. Men jag fixar inte att han är så här.
Det känns lite ledsamt att vi skulle kunna ha kul och bra tillsammans och så blir det vakuum istället.
Fan, den här helgen blir visst inte alls vad jag hade hoppats på.
Visst vi har varit tillsammans men något har smugit sig in och stört. Det har varit något med Erk som jag inte kunnat sätta fingret på och jag är så känslig för hans humör. Är han deppig så tar jag genast på mig det och undrar vad jag gjort för fel. Dumma tankar som: borde jag ha städat mer, kanske han inte tycker om mig, trivs han inte med oss, är det något jag borde ha gjort men glömt? dyker upp och ger mig klumpar i magen. Och när jag frågar får jag inga vettiga svar. Jag får dra ur honom vad som felas. Efter en stund kröp det fram att han tycker det är jobbigt på jobbet. För långa dagar och att han inte hinner med annat han skulle vilja göra. Men måste det gå ut över oss? Kan han inte njuta av och med oss och glädjas åt att vi finns? Att han har oss? Det gör han väl iofs. Men jag fixar inte att han är så här.
Det känns lite ledsamt att vi skulle kunna ha kul och bra tillsammans och så blir det vakuum istället.
Fan, den här helgen blir visst inte alls vad jag hade hoppats på.
Vilken fredag
Min fredag började med att jag snodde åt mig en sovmorgon och sen fick jag nervösa besvär pga min skoluppgift. Efter ett tag så kändes det i alla fall lite bättre. Jag lyckades komma igång och lite snack med L gjorde att vissa saker klarnade vilket var skönt. Men precis som jag skulle sätta igång och jobba på allvar så ringde en granne och tillika släkting med Erk och ville komma över och få hjälp med sin mobil. När det var avklarat så hann jag skriva lite innan barnen kom hem. Vi hade ett paket att hämta ut och en lott att kolla. Vi fick nämligen en lott på konsum i torsdags och dragningen var igår. Och vi vann första pris! Hurra! Lite synd bara att första pris var 4 paket kaffe. Jag hade gärna vunnit en resa eller en bil eller biobiljetter för ett år eller något sådant.
Klockan 19 skulle vi vara hemma hos mina föräldrar på middag men halv fem ringer Erk och säger att han nog blir lite sen eftersom Stockholm bestod av bilköer. Han hinner nog, tänkte jag. Men halv sju hade han inte kommit längre än till Södertälje. Så barnen och jag fick hoppa in i bilen och åka medan Erk försökte ta sig hem direkt till mina föräldrar istället. Han var hos dem halv åtta - tre och en halv timme efter han hade startat.
Middagen började bra. God mat och trevligt att prata med min syster, hennes man och mina föräldrar. Men sen urartade det. Det brukar inte urarta. Vi är inte såna som bråkar. Och vi har lärt oss att det inte är någon större idé att börja diskutera något med min pappa eftersom han är av den åsikten att han ALLTID har rätt och eftersom han blir förbannad om någon påstår något annat. Jag har rätt ofta irriterat mig på hans fördomar och hans sätt att hävda att han har rätt och den här gången kunde jag helt enkelt inte hålla mig. När han högljutt och självklart börjar säga att bögar inte borde få finnas, att de är hemska och onaturliga och att det blir anarki i samhället om de får adoptera barn och att såna där typer är sjuka och inte ska gå och trycka upp det i ansiktet på folk... osv... då reagerar jag. Då blir jag förbannad. Då tänker jag ta mig fan inte hålla käften. Så jag sa ifrån. Det hade inte behövt bli något annat än en vettig diskussion. Han har rätt till sina åsikter och jag till mina. Men man får inte kasta ur sig horribla fördomar och hävda dom som sanningar. I alla fall inte oemotsagd. Problemet var ju bara att han för det första inte kan diskutera, för det andra ändrar sig hela tiden, för det tredje inte lyssnar, för det fjärde skrattar hånfullt åt en och lägger ord i ens mun som man aldrig har sagt. Till en början var jag saklig och lade fram mina argument på en schysst sätt. Jag ifrågasatte det han sa och bad honom förklara hur han menade. Men det kunde han inte. Tillslut förnekade han att ens sagt ordet bög och så påstod han att hans bästa vän var homosexuell. Han har inte ens någon bästa vän. Och när han hela tiden ändrade det han hade sagt och vinklade allt fel så blev jag förbannad. Riktigt jävla förbannad. Vilket han inte klarade av. Grejen med hans fördomsfullhet och hans brist på empati grundar sig nog på en stor osäkerhet och rädsla. Men det är ingen orsak att vara en idiot. Och det är definitivt ingen orsak att pådyvla mina barn en snedvriden och fördomsfull syn på världen. Antagligen var det orsaken till att jag blev så arg. För att han vid flera tillfällen sagt dumma saker till mina barn. Som när han sa åt min tioårige son att han inte fick klä ut sig och sminka sig för då kunde han bli sån där. Vadå sån där? Mina barn ska inte begränsas på det sättet. jag blev lika arg på min svärmor när hon sa åt min dotter att hon inte skulle åka minimotorcykel för att hon är tjej. Vilket jävla skitsnack. Jag blir så förbannad. Här försöker jag få mina barn att bli öppna och nyfikna och att man inte ska döma på förhand. Jag försöker lära dem att de har alla möjligheter i världen och att det inte finns nåt som heter att man inte kan eller får pga sitt kön. Jag vill ge dem möjligheter istället för begränsningar. Och så kommer andra och utan en tanke bara vräker ur sig dynga som de sen ska kliva i och få på fötterna. I helvet heller.
Klockan 19 skulle vi vara hemma hos mina föräldrar på middag men halv fem ringer Erk och säger att han nog blir lite sen eftersom Stockholm bestod av bilköer. Han hinner nog, tänkte jag. Men halv sju hade han inte kommit längre än till Södertälje. Så barnen och jag fick hoppa in i bilen och åka medan Erk försökte ta sig hem direkt till mina föräldrar istället. Han var hos dem halv åtta - tre och en halv timme efter han hade startat.
Middagen började bra. God mat och trevligt att prata med min syster, hennes man och mina föräldrar. Men sen urartade det. Det brukar inte urarta. Vi är inte såna som bråkar. Och vi har lärt oss att det inte är någon större idé att börja diskutera något med min pappa eftersom han är av den åsikten att han ALLTID har rätt och eftersom han blir förbannad om någon påstår något annat. Jag har rätt ofta irriterat mig på hans fördomar och hans sätt att hävda att han har rätt och den här gången kunde jag helt enkelt inte hålla mig. När han högljutt och självklart börjar säga att bögar inte borde få finnas, att de är hemska och onaturliga och att det blir anarki i samhället om de får adoptera barn och att såna där typer är sjuka och inte ska gå och trycka upp det i ansiktet på folk... osv... då reagerar jag. Då blir jag förbannad. Då tänker jag ta mig fan inte hålla käften. Så jag sa ifrån. Det hade inte behövt bli något annat än en vettig diskussion. Han har rätt till sina åsikter och jag till mina. Men man får inte kasta ur sig horribla fördomar och hävda dom som sanningar. I alla fall inte oemotsagd. Problemet var ju bara att han för det första inte kan diskutera, för det andra ändrar sig hela tiden, för det tredje inte lyssnar, för det fjärde skrattar hånfullt åt en och lägger ord i ens mun som man aldrig har sagt. Till en början var jag saklig och lade fram mina argument på en schysst sätt. Jag ifrågasatte det han sa och bad honom förklara hur han menade. Men det kunde han inte. Tillslut förnekade han att ens sagt ordet bög och så påstod han att hans bästa vän var homosexuell. Han har inte ens någon bästa vän. Och när han hela tiden ändrade det han hade sagt och vinklade allt fel så blev jag förbannad. Riktigt jävla förbannad. Vilket han inte klarade av. Grejen med hans fördomsfullhet och hans brist på empati grundar sig nog på en stor osäkerhet och rädsla. Men det är ingen orsak att vara en idiot. Och det är definitivt ingen orsak att pådyvla mina barn en snedvriden och fördomsfull syn på världen. Antagligen var det orsaken till att jag blev så arg. För att han vid flera tillfällen sagt dumma saker till mina barn. Som när han sa åt min tioårige son att han inte fick klä ut sig och sminka sig för då kunde han bli sån där. Vadå sån där? Mina barn ska inte begränsas på det sättet. jag blev lika arg på min svärmor när hon sa åt min dotter att hon inte skulle åka minimotorcykel för att hon är tjej. Vilket jävla skitsnack. Jag blir så förbannad. Här försöker jag få mina barn att bli öppna och nyfikna och att man inte ska döma på förhand. Jag försöker lära dem att de har alla möjligheter i världen och att det inte finns nåt som heter att man inte kan eller får pga sitt kön. Jag vill ge dem möjligheter istället för begränsningar. Och så kommer andra och utan en tanke bara vräker ur sig dynga som de sen ska kliva i och få på fötterna. I helvet heller.
torsdag, augusti 24, 2006
Går ju inte
.jpg)
.jpg)
Bilderna är från i somras. Power Meet i Västerås och nattbad där jag stötte på fem nakna 20-åringar. :0) Tagna med mobilen så kvaliten är därefter.
Photoshop funkar inte heller. Vad är det med datorn i dag? De jobb jag skulle göra är beroende av photoshop och att jag kan öppna en pdf. Suck!
Jag är sugen på nåt gott också. Dubbelsuck.
Äh tror jag hoppar in i duschen istället.
Irriterande
Ska det vara så jäkla svårt att öppna en pdf? När jag nu hittar en text som jag vill använda så hänger sig datorn varje gång jag försöker öppna pdf:en. Skit! Beror det på min dator eller på migrationsverkets hemsida? Jag vill ha en nya dator! Ska i alla fall köpa en snart. Förhoppningsvis. En kompis ska fixa en till ett bra pris och det verkar ju bra. Men jag ska nog inte ropa hej innan jag har grisen i säcken.
Tänka sig - jag har motionerat i dag med! Tre dagar i rad. Fantastiskt. Och solen skiner. Och på eftermiddan ska vi på kalas till M-kompisen. Kul! Men jag vill ha tag i texten så jag kan börja jobba... buhu... dumma dator. Eller hemsida. Nä dumma pdf såklart. Pdf:er krånglar alldeles för ofta.
Tänka sig - jag har motionerat i dag med! Tre dagar i rad. Fantastiskt. Och solen skiner. Och på eftermiddan ska vi på kalas till M-kompisen. Kul! Men jag vill ha tag i texten så jag kan börja jobba... buhu... dumma dator. Eller hemsida. Nä dumma pdf såklart. Pdf:er krånglar alldeles för ofta.
onsdag, augusti 23, 2006
100 listor
Nu känner jag igen mig själv. Ungefär 20 sekunder har jag spenderat på skoluppgiften i dag. Bra jobbat! Av de övriga uppgifterna jag måste ta itu med har jag gjort... i stort sett ingenting. Jag har hämtat Wills schema och lagt det framför mig. Så bra är jag på att jobba.
Jaha ja. Vad ska jag hitta på nu då?
Jag har läst lite olika bloggar och tydligen är det populärt att göra 100 listor. 100 saker om en själv eller 100 saker man är bra på. En sån lista kan nog vara bra för självkänslan. Det är alltid kul att skriva om sig själv och framhäva sina bra egenskaper. Eller chocka folk med allt konstigt eller udda man har gjort.
Jag samlar på upplevelser. Kanske skulle jag göra en upplevelselista. 100 upplevelser.
1.
Eh... jag inser plötsligt att min lista såna fall till stor del kommer att handla om sex. Försöker börja med något annat.
1. Jag har kört ett antal bilar i olika storlekar och olika åldrar. Raggarbilar, nya bilar, minibuss, stor buss, traktor. Just nu har vi 6 bilar. Vi har haft ytterligare 5 bilar som vi har gjort oss av med. Att köra olika sorters bilar och att köra vid olika tillfällen (i storstäder, i mörker, långa sträckor, på skogsvägar, i snöstorm osv) är upplevelser jag samlar på.
Förresten så var ju nr 1 egentligen flera olika upplevelser. Minst 10. Nej ännu fler när jag tänker efter.
2. Sex. Jag samlar på sexupplevelser. Är det någon som blir förvånad? Men det känns inte riktigt, riktigt rumsrent att återge allt här. I alla fall är det en hel del. :0)
3. Naturupplevelser. Som att bada naken och ensam sent en kväll när allting är ljummet och stilla. Åskväder. Känslan av varm, mjuk klippa mot kinden. Vinden. Himlens alla skiftningar. Stjärnfall. Doften av solvarma barr. En kvällspromenad om vintern när kylan biter och det sjunger i isen och natten är svart och stjärnorna glimrar. Fullmåne. Älgar, rävar, tranor, harar, bävrar och andra djur. Trädkramning. Och ännu mer.
4. Det där man känner när man läser något riktigt bra eller ser en riktigt bra film. Musik förstås.
5. Mat och smak upplevelser. Förstås.
Finns ju massor men jag nöjer mig nog med det så länge. En 100 lista i fem punkter. Det blir inte så tjatigt då.
Förresten är jag arg. På en typ som heter Niklas. Eller som säkert inte alls heter Niklas. Dum och korkad är han i alla fall. Men jag tänker inte ha något mer med honom att göra. Nu skulle jag vilja säga nåt barnsligt och fult som fuck you eller jävla kukhuvud. Men det gör jag inte för det låter så fånigt när det väl kommer ut genom munnen.
Se där. Ännu lite tid spenderad på något annat än skoljobb. Bra jobbat!
Jaha ja. Vad ska jag hitta på nu då?
Jag har läst lite olika bloggar och tydligen är det populärt att göra 100 listor. 100 saker om en själv eller 100 saker man är bra på. En sån lista kan nog vara bra för självkänslan. Det är alltid kul att skriva om sig själv och framhäva sina bra egenskaper. Eller chocka folk med allt konstigt eller udda man har gjort.
Jag samlar på upplevelser. Kanske skulle jag göra en upplevelselista. 100 upplevelser.
1.
Eh... jag inser plötsligt att min lista såna fall till stor del kommer att handla om sex. Försöker börja med något annat.
1. Jag har kört ett antal bilar i olika storlekar och olika åldrar. Raggarbilar, nya bilar, minibuss, stor buss, traktor. Just nu har vi 6 bilar. Vi har haft ytterligare 5 bilar som vi har gjort oss av med. Att köra olika sorters bilar och att köra vid olika tillfällen (i storstäder, i mörker, långa sträckor, på skogsvägar, i snöstorm osv) är upplevelser jag samlar på.
Förresten så var ju nr 1 egentligen flera olika upplevelser. Minst 10. Nej ännu fler när jag tänker efter.
2. Sex. Jag samlar på sexupplevelser. Är det någon som blir förvånad? Men det känns inte riktigt, riktigt rumsrent att återge allt här. I alla fall är det en hel del. :0)
3. Naturupplevelser. Som att bada naken och ensam sent en kväll när allting är ljummet och stilla. Åskväder. Känslan av varm, mjuk klippa mot kinden. Vinden. Himlens alla skiftningar. Stjärnfall. Doften av solvarma barr. En kvällspromenad om vintern när kylan biter och det sjunger i isen och natten är svart och stjärnorna glimrar. Fullmåne. Älgar, rävar, tranor, harar, bävrar och andra djur. Trädkramning. Och ännu mer.
4. Det där man känner när man läser något riktigt bra eller ser en riktigt bra film. Musik förstås.
5. Mat och smak upplevelser. Förstås.
Finns ju massor men jag nöjer mig nog med det så länge. En 100 lista i fem punkter. Det blir inte så tjatigt då.
Förresten är jag arg. På en typ som heter Niklas. Eller som säkert inte alls heter Niklas. Dum och korkad är han i alla fall. Men jag tänker inte ha något mer med honom att göra. Nu skulle jag vilja säga nåt barnsligt och fult som fuck you eller jävla kukhuvud. Men det gör jag inte för det låter så fånigt när det väl kommer ut genom munnen.
Se där. Ännu lite tid spenderad på något annat än skoljobb. Bra jobbat!
Bra fortsättning
Jag har varit ute och gått även denna morgon. Känner mig duktig. Hade tur och slapp regnet som nu öser ner från en igenmulen himmel. Snart består vägen av klegglera som den brukar höst, vinter och vår och ibland sommar. Det har varit så skönt med en torr sommar och torr väg och torrt golv. Men nu är det tydligen dags igen. Fram med skurhinken.
Jag sitter här och samlar mig inför skoljobbet. Ska ta itu med det nu. Snart. Om en stund. Och allt annat jag har att göra. Snart.
Jag sitter här och samlar mig inför skoljobbet. Ska ta itu med det nu. Snart. Om en stund. Och allt annat jag har att göra. Snart.
tisdag, augusti 22, 2006
Bra början
Jag har fått för mig att jag ska börja motionera. Min plan är att jag varje morgon efter barnen har åkt i väg med skoltaxin ska ta en 40 minuters promenad. Sen äta en bra frukost innan jag åker till skolan eller sätter mig och jobbar. Och det började bra. Exakt 40 minuter var jag ute och gick. Jag blev svettig vilket ju borde vara ett gott tecken. Sen åt jag två kokta ägg, lite makrill i tomatsås, en bit gurka och en liten rödlök. Till det några glas vatten. Och dessutom har jag jobbat undan lite. Håller på med en broschyr till en kompis och har gjort ett andra utkast färdigt och ska skicka det till henne. Känns bra. Nu är det bara resten kvar.
Jag har lite svårt att hitta motivationen för att motionera och gå ner i vikt. Nog för att jag gillar grönsaker och vet hur man äter nyttigt. Och jag gillar att cykla och promenera. Men jag behöver ha någon bra orsak. En morot. Visst är det morot nog att gå ner i vikt, må bra osv. Fast det är inte tillräckligt tydligt. Jag fixar bara inte om någon viftar med pekfingret och säger aja baja och rycker undan godispåsen eller puttar ut mig i motionsspåret. Då blir jag som ett litet barn och gör tvärtom.
Förra hösten gick jag ner tio kg. Största orsaken till det var att jag var motiverad. Jag sa nämligen till Erk att jag behövde nåt som skulle sporra mig. Inte pekfingrar utan morötter. Något som verkligen skulle få mig att vilja gå ner i vikt. En överraskning efter 5 kg till exempel. Inte nåt enkelt som ett biobesök eller ett par nya byxor utan nåt större. De andra sakerna kunde jag ju skaffa mig ändå. En resa kanske. Erk funderade ett tag och sen log han finurligt. Nu vet jag, sa han. Om du går ner fem kg så ska du få två killar. I sängen alltså. Trekant. Han vet vad jag gillar. Och jag lovar, det gick som på räls.
Det ledde till att min (vår) lover number one kom in i bilden. Det är jag glad för. Jag gick inte bara ner i vikt och fick bra sex, jag fick också en väldigt god vän. Där ser man hur det kan gå. Fast jag måste nog hitta någon annan motivation i år. Jag vet ju att jag kan få trekant ändå. Undrar vad jag behöver för morot - tre killar kanske. Ha ha...
Jag har lite svårt att hitta motivationen för att motionera och gå ner i vikt. Nog för att jag gillar grönsaker och vet hur man äter nyttigt. Och jag gillar att cykla och promenera. Men jag behöver ha någon bra orsak. En morot. Visst är det morot nog att gå ner i vikt, må bra osv. Fast det är inte tillräckligt tydligt. Jag fixar bara inte om någon viftar med pekfingret och säger aja baja och rycker undan godispåsen eller puttar ut mig i motionsspåret. Då blir jag som ett litet barn och gör tvärtom.
Förra hösten gick jag ner tio kg. Största orsaken till det var att jag var motiverad. Jag sa nämligen till Erk att jag behövde nåt som skulle sporra mig. Inte pekfingrar utan morötter. Något som verkligen skulle få mig att vilja gå ner i vikt. En överraskning efter 5 kg till exempel. Inte nåt enkelt som ett biobesök eller ett par nya byxor utan nåt större. De andra sakerna kunde jag ju skaffa mig ändå. En resa kanske. Erk funderade ett tag och sen log han finurligt. Nu vet jag, sa han. Om du går ner fem kg så ska du få två killar. I sängen alltså. Trekant. Han vet vad jag gillar. Och jag lovar, det gick som på räls.
Det ledde till att min (vår) lover number one kom in i bilden. Det är jag glad för. Jag gick inte bara ner i vikt och fick bra sex, jag fick också en väldigt god vän. Där ser man hur det kan gå. Fast jag måste nog hitta någon annan motivation i år. Jag vet ju att jag kan få trekant ändå. Undrar vad jag behöver för morot - tre killar kanske. Ha ha...
måndag, augusti 21, 2006
Aj som fan
Dumma jag. Nu är jag där igen. Osäkerhetens drottning. Jag blir så trött på mig själv för att jag inte kan lita på mig själv och min förmåga och för att jag ska ta åt mig. Teflon, teflon. Ge mig teflon. Ett kungarike för lite teflon.
Jag lät Erk läsa historien jag skrev i dag. Vad tyckte du? frågade jag. Varför jag frågar vet jag inte riktigt. Vad vill jag ha för svar? Konstigt nog så är det alltid hans svar som tar mig hårdast. Trots att han verkligen inte är någon som kan ge konstruktiv kritik på skrivna saker. Herregud han läser ju inte ens, människan. Och ändå så smakar det beskt. Det är lite platt i början, var hans kommentar. Huva, tänkte jag. Jag måste skriva om. Men sen tog jag mitt förnuft tillfånga. Det ska vara platt. Det är en sån historia. Om jag broderar ut så tror jag att meningen försvinner. Syftet med historien är viktigare än läsupplevelsen. Rätt sak på rätt plats. Dumma karl. Och dumma jag. Jag borde veta bättre än att fråga när jag inte vill ha hans svar.
Jag lät Erk läsa historien jag skrev i dag. Vad tyckte du? frågade jag. Varför jag frågar vet jag inte riktigt. Vad vill jag ha för svar? Konstigt nog så är det alltid hans svar som tar mig hårdast. Trots att han verkligen inte är någon som kan ge konstruktiv kritik på skrivna saker. Herregud han läser ju inte ens, människan. Och ändå så smakar det beskt. Det är lite platt i början, var hans kommentar. Huva, tänkte jag. Jag måste skriva om. Men sen tog jag mitt förnuft tillfånga. Det ska vara platt. Det är en sån historia. Om jag broderar ut så tror jag att meningen försvinner. Syftet med historien är viktigare än läsupplevelsen. Rätt sak på rätt plats. Dumma karl. Och dumma jag. Jag borde veta bättre än att fråga när jag inte vill ha hans svar.
Back to life
Första dagen i skolan. Det kändes riktigt bra. Back to life på nåt sätt. Och kursen verkar intressant. Fast kurslitteraturen vet jag inte riktigt hur jag ska göra med. Ena boken hade jag förut men sålde den. Den andra boken fanns inte inne men de kunde beställa den åt mig men den kostar nåt på tvåhundrafemtio. Jag vill bo i ett bibliotek där alla böcker finns.
Jag har en knäpp ovana som jag lagt mig till med sen jag började på högskolan. Det är att jag tänker sexfantasier om mina lärare. Inte nödvändigtvis med mig inblandad utan mer som något jag kunde ha med i en bok. De flesta lärare jag har haft har varit män. Men nu har jag en kvinnlig lärare. En typisk bokrad som slog mig när jag satt där i klassrummet var:
" Hon hade ett förhållande med sin lärare - en kvinna vid namn Kerstin."
Vem vet, det kanske är nåt ni får läsa om i en bok nångång :0)
Jag höll på att glömma mina barn i dag. Körde förbi utan en tanke på att jag skulle stanna. Så det var bara att slänga i backen och vända när jag kom på det. Som tur var så hann jag inte så långt.
Jag har i alla fall varit väldigt duktig idag och skrivit en fem sidor lång historia. Den ska jag ge till U.
Det var skoj att fika med L och S i dag. Alltid kul att få vara människa och jag och inte bara mamma och måste och maka och mor. Även om det är kul det med - för det mesta.
Om det är fint väder ska jag nog åka Opel i morgon. Håll tummarna för sol.
Jag har en knäpp ovana som jag lagt mig till med sen jag började på högskolan. Det är att jag tänker sexfantasier om mina lärare. Inte nödvändigtvis med mig inblandad utan mer som något jag kunde ha med i en bok. De flesta lärare jag har haft har varit män. Men nu har jag en kvinnlig lärare. En typisk bokrad som slog mig när jag satt där i klassrummet var:
" Hon hade ett förhållande med sin lärare - en kvinna vid namn Kerstin."
Vem vet, det kanske är nåt ni får läsa om i en bok nångång :0)
Jag höll på att glömma mina barn i dag. Körde förbi utan en tanke på att jag skulle stanna. Så det var bara att slänga i backen och vända när jag kom på det. Som tur var så hann jag inte så långt.
Jag har i alla fall varit väldigt duktig idag och skrivit en fem sidor lång historia. Den ska jag ge till U.
Det var skoj att fika med L och S i dag. Alltid kul att få vara människa och jag och inte bara mamma och måste och maka och mor. Även om det är kul det med - för det mesta.
Om det är fint väder ska jag nog åka Opel i morgon. Håll tummarna för sol.
söndag, augusti 20, 2006
Rörigt
Det märks att ledigheten snart är slut. Mitt hjärna börjar varva upp. Måste skriva scheman till allt och alla, komma ihåg det och det. Tänka, tänka, tänka. Det är jobbigare än fysisk motion. Och det värsta är att jag inte vet allt redan nu. Har inte alla tider klara, har inte Wills schema än. Och jag vet ju inte hur jag känner sen om några veckor. Kanske vill och behöver jag mer tid då än jag skriver ner på schemat nu. Eller tvärtom. Visst går det att ändra men det vore bra skönt att ha alla tider färdigt redan nu så jag slipper ändra och glömma och fundera.
Det är krångligt att ha barn när man studerar. Mitt i allt ska man ha grupparbete och det antagligen en dag när man sagt att man ska hämta barnen tidigt och då ska man krångla med att ringa runt och försöka få nån annan som hämtar dom. Utifrån det så borde man kanske bestämma att de ska vara på fritids till klockan fem varje dag. Men det vet alla som har barn hur jobbigt det blir och slipper man så är det skönt. Och om jag nu skulle ha dom på fritids till fem varje dag och hämta dom tidigare de dagar det finns möjlighet så skulle personalen inte bli så glada och inte barnen heller för det skulle röra till det för mycket för dom.
Men jag har ju fixat det (med lite missar) de andra åren. Jag borde vara rutinerad vid det här laget. Och jag har ju farmor och farfar och mormor och morfar som ställer upp om jag inte hinner. Men var finns Erk i alltihopa kan man undra? Han jobbar hem pengar och sköter sig själv. Om vi skulle få ett barn till nån gång så kommer han att få vara pappaledig. Jag tar det första halvåret och han får ta resten. Med allt vad det innebär. Tyvärr så är det nog så att jämställdhet och att dela lika på hushållssysslor och ansvar för hemmet flyger ut när första barnet kommer. Det blir en vana att fixa allt och den vanan sitter i när man börjar jobba eller studera. Det är nog inte alls medvetet från någons sida, det bara blir så. Och sen står man där som mor och maka och undrar varför det är så tungt.
Jag hörde nåt bra förut. Att det är ansvaret som är jobbigt. Mannen kan mycket väl göra hälften av sysslorna hemma men tar han inget ansvar så är det liksom inte så mycket bevänt med det. Att bestämma är faktiskt rätt jobbigt. Man kan laga mat eller diska om någon annan säger åt en när och hur man ska göra. Att vara den som ser till att maten blir inhandlad och lagad och serverad vid rätt tidpunkt är många gånger jobbigare än att vara den som blir tillsagd och bara gör det.
Nu när vi var med våra kompisar på semester så blev det så väldigt tydligt. Vi var ute och åkte båt och när vi kom tillbaka till hamnen så satt alla bara där i båten och ingen gjorde nåt. Då ställde jag mig upp och försökte knyta fast båten vilket var väldigt svårt eftersom jag hade barn runt fötterna och inte nådde fram och båten åkte iväg hela tiden. Dessutom så är jag den minst sjövana i sällskapet. Min tjejkompis U satt med ett sovande barn i knät och försökt få männen uppmärksamma på att nåt behövde göras. Vi hade inte bråttom nånstans och det var ingen fara men båda U och jag blev väldigt frusterade över att kommunikationen var lika med noll.
Lite senare pratade vi om det och vi förklarade för våra män att vi tyckte att de skulle ta mera ansvar och säga åt oss vem som skulle göra vad. Vi är helt enkelt vana att ta ansvar för saker och ting men i en situation som vi inte behärskar så blir det konstigt. Då blir man lätt förvirrad och vet inte vilket ben man ska stå på och då är det skönt att nån annan tar kommandot.
Då säger Erk: "Men du U kan ju bestämma så gör vi andra som du säger".
Och det är ju just där skon klämmer. Hon ville ju slippa ansvaret. Precis som jag. För en gång skull. Vi ville inte slippa göra nåt bara slippa ansvaret. Vi hoppade gärna i land och band fast båten eller nåt annat bara nån annan tog på sig rollen som kapten och sa åt oss. För det är rätt skönt att bara göra ibland och slippa tänka och planera och vara den som alla förlitar sig på.
Men å andra sidan kanske jag kan söka jobb som chef sen.
Det är krångligt att ha barn när man studerar. Mitt i allt ska man ha grupparbete och det antagligen en dag när man sagt att man ska hämta barnen tidigt och då ska man krångla med att ringa runt och försöka få nån annan som hämtar dom. Utifrån det så borde man kanske bestämma att de ska vara på fritids till klockan fem varje dag. Men det vet alla som har barn hur jobbigt det blir och slipper man så är det skönt. Och om jag nu skulle ha dom på fritids till fem varje dag och hämta dom tidigare de dagar det finns möjlighet så skulle personalen inte bli så glada och inte barnen heller för det skulle röra till det för mycket för dom.
Men jag har ju fixat det (med lite missar) de andra åren. Jag borde vara rutinerad vid det här laget. Och jag har ju farmor och farfar och mormor och morfar som ställer upp om jag inte hinner. Men var finns Erk i alltihopa kan man undra? Han jobbar hem pengar och sköter sig själv. Om vi skulle få ett barn till nån gång så kommer han att få vara pappaledig. Jag tar det första halvåret och han får ta resten. Med allt vad det innebär. Tyvärr så är det nog så att jämställdhet och att dela lika på hushållssysslor och ansvar för hemmet flyger ut när första barnet kommer. Det blir en vana att fixa allt och den vanan sitter i när man börjar jobba eller studera. Det är nog inte alls medvetet från någons sida, det bara blir så. Och sen står man där som mor och maka och undrar varför det är så tungt.
Jag hörde nåt bra förut. Att det är ansvaret som är jobbigt. Mannen kan mycket väl göra hälften av sysslorna hemma men tar han inget ansvar så är det liksom inte så mycket bevänt med det. Att bestämma är faktiskt rätt jobbigt. Man kan laga mat eller diska om någon annan säger åt en när och hur man ska göra. Att vara den som ser till att maten blir inhandlad och lagad och serverad vid rätt tidpunkt är många gånger jobbigare än att vara den som blir tillsagd och bara gör det.
Nu när vi var med våra kompisar på semester så blev det så väldigt tydligt. Vi var ute och åkte båt och när vi kom tillbaka till hamnen så satt alla bara där i båten och ingen gjorde nåt. Då ställde jag mig upp och försökte knyta fast båten vilket var väldigt svårt eftersom jag hade barn runt fötterna och inte nådde fram och båten åkte iväg hela tiden. Dessutom så är jag den minst sjövana i sällskapet. Min tjejkompis U satt med ett sovande barn i knät och försökt få männen uppmärksamma på att nåt behövde göras. Vi hade inte bråttom nånstans och det var ingen fara men båda U och jag blev väldigt frusterade över att kommunikationen var lika med noll.
Lite senare pratade vi om det och vi förklarade för våra män att vi tyckte att de skulle ta mera ansvar och säga åt oss vem som skulle göra vad. Vi är helt enkelt vana att ta ansvar för saker och ting men i en situation som vi inte behärskar så blir det konstigt. Då blir man lätt förvirrad och vet inte vilket ben man ska stå på och då är det skönt att nån annan tar kommandot.
Då säger Erk: "Men du U kan ju bestämma så gör vi andra som du säger".
Och det är ju just där skon klämmer. Hon ville ju slippa ansvaret. Precis som jag. För en gång skull. Vi ville inte slippa göra nåt bara slippa ansvaret. Vi hoppade gärna i land och band fast båten eller nåt annat bara nån annan tog på sig rollen som kapten och sa åt oss. För det är rätt skönt att bara göra ibland och slippa tänka och planera och vara den som alla förlitar sig på.
Men å andra sidan kanske jag kan söka jobb som chef sen.
Hemma igen
Västkusten är vacker. Jag gillar färgerna. Blått hav, grå klippor, lila ljung och grönt däremellan. Försökte fånga det på bild men verkligheten är vackrare. Vi hyrde en båt och åkte ut på havet och till några små öar där vi badade och solade och gick på upptäcktsfärd. Det var helt underbart och såå skönt att bara vara och koppla av. När man har en strand med mjuk, varm sand, solsken, vacker natur, klart vatten och varma klippor så känns fyra timmar som en kort stund. Jag hade kunnat vara där många timmar till.
Räkfesten var kul. En bra trubadur och de självklara Taube-visorna och så mycket färska räkor man orkar skala och stoppa i sig. Lite vin på det och trevligt sällskap och barn som är nöjda med att vara ute och leka med de andra barnen. Och det på en ö där man inte behöver oroa sig för bilar och fula gubbar. Perfekt.
Fast det är skönt att vara hemma igen. Egen säng i eget hus. Men katterna var inte snälla. Jag som var så trött. Vi var hemma strax efter tolv på natten efter att ha åkt bil i sex timmar och jag ville bara sova. Men Prassel låg och kloade på mig och kurrade så det ekade i sovrummet tills Erk slängde ut honom. Då kom Koffe in istället och sa mjau, mjau, mjau i ungefär en timmes tid tills jag tröttnade och slängde ut honom.
Will har haft en dålig dag idag. Han hade fått brev om att han får börja spela gitarr. Jättekul, tycker jag. Vill inte, sa han. Men sån är han. Han vill inte göra nåt som är nytt och som han inte redan kan - för han kan inte. Och då blir allt så jobbigt och hemskt och tårarna rinner. Men jag tror inte att det blir bättre av att jag säger att han inte behöver. För så här är det ju med allt när det gäller honom. Men efter mycket prat och kramar så ska han i alla fall prova. Självklart kommer jag ju inte att tvinga honom till nåt som känns helt fel men hur ska han veta det om han inte vågar prova? Min snälla mamma lovade att hon ska följa med honom första gången eftersom jag har föreläsning den dan. Jag tror han behöver den tryggheten. Jag hoppas att jag gör rätt som "tvingar" honom att göra saker han inte vågar. Jag vill ju bara att han ska se att det inte är så farligt. Och tänk om han tycker det är jättekul att spela gitarr och om det verkligen är hans grej och han får nya kompisar och ett nytt intresse. Orsaken till att det blev gitarr är ju att han sen han var ganska liten har velat lära sig spela. Han hade leksaksgitarrer först och fick en riktig för några år sedan. Han har stått i kö ett tag och så nu när han äntligen ska få börja spela så blir allt så jobbigt och då vill han inte.
Så hans morgon var mest tårar och han åt nästan ingen frukost vilket inte är så bra för humöret i övrigt. Han ville hjälpa Erk klippa gräset och när han inte fick det direkt så blev det ännu mera ledset. Och när han väl fick köra åkgräsklipparn så tappade han kontrollen och välte. Hans skrik fick mig att flyga ut. Hu så hemskt när man tror att barnen har skadat sig. Som tur var så klarade han sig. Men nu förstår han nog varför vi inte tycker att han ska klippa. Efter en lång hård kram så tog jag med honom in och gav honom en smörgås med sardiner på och päronjuice. Och nu kvittrar han där han sitter i köket. Förhoppningsvis så blir resten av dagen mycket bättre.
I morgon börjar skolan. Jag ser fram emot det. Ska bli kul att komma igång igen och kul att lära mig nya saker. Skönt att få lite mer ordning på saker, mer vardag. Faktiskt.
Och kul att träffa kompisar igen.
Räkfesten var kul. En bra trubadur och de självklara Taube-visorna och så mycket färska räkor man orkar skala och stoppa i sig. Lite vin på det och trevligt sällskap och barn som är nöjda med att vara ute och leka med de andra barnen. Och det på en ö där man inte behöver oroa sig för bilar och fula gubbar. Perfekt.
Fast det är skönt att vara hemma igen. Egen säng i eget hus. Men katterna var inte snälla. Jag som var så trött. Vi var hemma strax efter tolv på natten efter att ha åkt bil i sex timmar och jag ville bara sova. Men Prassel låg och kloade på mig och kurrade så det ekade i sovrummet tills Erk slängde ut honom. Då kom Koffe in istället och sa mjau, mjau, mjau i ungefär en timmes tid tills jag tröttnade och slängde ut honom.
Will har haft en dålig dag idag. Han hade fått brev om att han får börja spela gitarr. Jättekul, tycker jag. Vill inte, sa han. Men sån är han. Han vill inte göra nåt som är nytt och som han inte redan kan - för han kan inte. Och då blir allt så jobbigt och hemskt och tårarna rinner. Men jag tror inte att det blir bättre av att jag säger att han inte behöver. För så här är det ju med allt när det gäller honom. Men efter mycket prat och kramar så ska han i alla fall prova. Självklart kommer jag ju inte att tvinga honom till nåt som känns helt fel men hur ska han veta det om han inte vågar prova? Min snälla mamma lovade att hon ska följa med honom första gången eftersom jag har föreläsning den dan. Jag tror han behöver den tryggheten. Jag hoppas att jag gör rätt som "tvingar" honom att göra saker han inte vågar. Jag vill ju bara att han ska se att det inte är så farligt. Och tänk om han tycker det är jättekul att spela gitarr och om det verkligen är hans grej och han får nya kompisar och ett nytt intresse. Orsaken till att det blev gitarr är ju att han sen han var ganska liten har velat lära sig spela. Han hade leksaksgitarrer först och fick en riktig för några år sedan. Han har stått i kö ett tag och så nu när han äntligen ska få börja spela så blir allt så jobbigt och då vill han inte.
Så hans morgon var mest tårar och han åt nästan ingen frukost vilket inte är så bra för humöret i övrigt. Han ville hjälpa Erk klippa gräset och när han inte fick det direkt så blev det ännu mera ledset. Och när han väl fick köra åkgräsklipparn så tappade han kontrollen och välte. Hans skrik fick mig att flyga ut. Hu så hemskt när man tror att barnen har skadat sig. Som tur var så klarade han sig. Men nu förstår han nog varför vi inte tycker att han ska klippa. Efter en lång hård kram så tog jag med honom in och gav honom en smörgås med sardiner på och päronjuice. Och nu kvittrar han där han sitter i köket. Förhoppningsvis så blir resten av dagen mycket bättre.
I morgon börjar skolan. Jag ser fram emot det. Ska bli kul att komma igång igen och kul att lära mig nya saker. Skönt att få lite mer ordning på saker, mer vardag. Faktiskt.
Och kul att träffa kompisar igen.
lördag, augusti 12, 2006
Gullig älg
Älgkalv på Skansen som gillade att bli klappad. Första gången jag klappar en älg tror jag. Vanligtvis så springer dom eller jag innan vi kommit så nära varandra.
Dan före dan
Hela dagen har gått åt till förberedande. Tvätta, packa, plocka undan, fixa. Kul att åka i väg i morgon.
I torsdags så handlade jag lite kläder åt Erk. Han blev sååå snygg! Nyklippt, solbrun och med vit linneskjorta och snygga jeansshorts...mmm. Nu kommer tanterna på västkusten att smälla av :0)
Vi ska åka till en liten ö utanför Strömstad. En hel vecka utan att behöva göra nåt speciellt. Inte laga mat eftersom vi får frukost, lunch och middag serverad. Inte städa eller tvätta. Inte måste nånting. Bara bada, läsa, gå på upptäcksfärd, åka båt, fiska, plocka stenar och snäckor, fotografera, skriva lite, dricka vin, prata med våra goda vänner som också åker med. Titta på vågorna. Sova. Sköööönt.
Ikväll blir det tomater till middag. Handlade hem lite för många. Och de står sig ju knappast en hel vecka. Tomat och löksallad. Grillade tomater. Tomatsås? Annars får väl svärmor ta resten.
Måste packa mera. Ha det gott ALLA ni som läser min blogg :0)
I torsdags så handlade jag lite kläder åt Erk. Han blev sååå snygg! Nyklippt, solbrun och med vit linneskjorta och snygga jeansshorts...mmm. Nu kommer tanterna på västkusten att smälla av :0)
Vi ska åka till en liten ö utanför Strömstad. En hel vecka utan att behöva göra nåt speciellt. Inte laga mat eftersom vi får frukost, lunch och middag serverad. Inte städa eller tvätta. Inte måste nånting. Bara bada, läsa, gå på upptäcksfärd, åka båt, fiska, plocka stenar och snäckor, fotografera, skriva lite, dricka vin, prata med våra goda vänner som också åker med. Titta på vågorna. Sova. Sköööönt.
Ikväll blir det tomater till middag. Handlade hem lite för många. Och de står sig ju knappast en hel vecka. Tomat och löksallad. Grillade tomater. Tomatsås? Annars får väl svärmor ta resten.
Måste packa mera. Ha det gott ALLA ni som läser min blogg :0)
fredag, augusti 11, 2006
Uppdatering
Det värker i mitt huvud. Kanske för att jag har gått hela dagen i Stockholm. Igen. Fast den här gången var vi mest på Skansen. Och så åkte vi tåg! Det var inte igår jag gjorde det precis.
Blankt papper blev resultatet av besiktningen igår. Hurra! Nu får jag åka gammelbil i två år utan att besikta. Finemang.
Det finns ett bra botemedel mot huvudvärk - sex. Fast det får vi väl ta sen när barnen somnat. Tror jag ska sätta mig i soffan och slöa lite. Äta glass. Gott!
Uj uj, snart åker vi till västkusten. I morgon är det packa som gäller. Söndag morgon ska vi åka. Sköööönt!
Blankt papper blev resultatet av besiktningen igår. Hurra! Nu får jag åka gammelbil i två år utan att besikta. Finemang.
Det finns ett bra botemedel mot huvudvärk - sex. Fast det får vi väl ta sen när barnen somnat. Tror jag ska sätta mig i soffan och slöa lite. Äta glass. Gott!
Uj uj, snart åker vi till västkusten. I morgon är det packa som gäller. Söndag morgon ska vi åka. Sköööönt!
torsdag, augusti 10, 2006
Igår
Igår hade jag en god vän här. En som jag. Det gör ont att se henne ledsen och så trött. Trött rent psykiskt. Och inte blev det bättre när henne kille kom. Han är ju också min vän och jag förstår så väl deras problem och jag ser hur svårt de har att mötas. Om man inte pratar samma språk men tror att man gör det. Då blir det lätt fel.
Nu ska jag äta frukost och sen ska jag ta min fina gamla bil och åka till besiktningen med den innan jag hämtar upp min vän.
Nu ska jag äta frukost och sen ska jag ta min fina gamla bil och åka till besiktningen med den innan jag hämtar upp min vän.
Utmaning
Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
Kontrollingeniörsassistent
Kofrisör
Kakförpackare
Kommunalarbetare
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
American pie (ehh jag vet... lite fånigt)
Kopps (ja jag vet... också fånigt)
Harry Potterfilmerna (säg inget)
King Kong (ja det låter som en knäpp lista och jag vet faktiskt inte om jag verkligen skulle vilja se dessa filmer gång på gång, men jag har i alla fall haft kul de gånger jag sett dom)
Fyra städer jag har bott i:
Torshälla
Malmköping
Rimforsa
Karis (fast det beror lite på vad man menar med bott)
Fyra tv-serier jag gärna ser:
Seinfeldt
Ally McBeal
Sex and the city
Det står still... jag kommer inte på nån sån där super till
Fyra ställen jag vill åka till:
Wien
Island
Nordkap
Finland
Sydlångö (det blev fem)
Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
en onämnbar sida
Lindas blogg
sen kan det vara rätt olika
Fyra favoriträtter:
Grönsaker i ugnen, paprikor, lök, morötter med lite olja och lite kryddor... jättegott... och så en grillad köttbit till och gärna en tomat och rödlökssallad och ett glas rött vin och vatten och kanske en sås... eller tzatziki
jaha... det var en rätt... sen då?
saffranspannkaka med sylt och grädde
en riktigt god sallad med mögelost och bacon kanske
potatisgratäng med en köttbit är ju gott förstås
räcker det?
Fyra ställen där jag trivs:
Hemma
I stugan i Finland
På Sydlångö
I sjön i skogen
Kontrollingeniörsassistent
Kofrisör
Kakförpackare
Kommunalarbetare
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
American pie (ehh jag vet... lite fånigt)
Kopps (ja jag vet... också fånigt)
Harry Potterfilmerna (säg inget)
King Kong (ja det låter som en knäpp lista och jag vet faktiskt inte om jag verkligen skulle vilja se dessa filmer gång på gång, men jag har i alla fall haft kul de gånger jag sett dom)
Fyra städer jag har bott i:
Torshälla
Malmköping
Rimforsa
Karis (fast det beror lite på vad man menar med bott)
Fyra tv-serier jag gärna ser:
Seinfeldt
Ally McBeal
Sex and the city
Det står still... jag kommer inte på nån sån där super till
Fyra ställen jag vill åka till:
Wien
Island
Nordkap
Finland
Sydlångö (det blev fem)
Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
en onämnbar sida
Lindas blogg
sen kan det vara rätt olika
Fyra favoriträtter:
Grönsaker i ugnen, paprikor, lök, morötter med lite olja och lite kryddor... jättegott... och så en grillad köttbit till och gärna en tomat och rödlökssallad och ett glas rött vin och vatten och kanske en sås... eller tzatziki
jaha... det var en rätt... sen då?
saffranspannkaka med sylt och grädde
en riktigt god sallad med mögelost och bacon kanske
potatisgratäng med en köttbit är ju gott förstås
räcker det?
Fyra ställen där jag trivs:
Hemma
I stugan i Finland
På Sydlångö
I sjön i skogen
Ensam
En hel dag ensam. Inget ansvar och inga tider att passa. Ovant och lite konstigt. Jag vill så mycket men jag tror nästan jag skulle behöva en dag att vänja mig på innan jag kan börja njuta av det ordentligt. Knäppt.
I dag ska jag bara släppa allt. Jag är så dum ibland. Sitter här och känner mig lite konstig istället för att slappna av och passa på. Åh jag blir arg på mig själv för att jag är så knäpp.
Skärp dig dummer!
I dag ska jag bara släppa allt. Jag är så dum ibland. Sitter här och känner mig lite konstig istället för att slappna av och passa på. Åh jag blir arg på mig själv för att jag är så knäpp.
Skärp dig dummer!
onsdag, augusti 09, 2006
Det där med djur
Jag har svårt att slita mig från datorn. Klockan är 01.16 och jag njuter av att sitta här i tystnaden och skriva. Kommer på nya saker hela tiden.
Idag har varit en sån där djurdag. Vi bor bredvid en sjö. En fågelsjö. Och plötsligt i dag, mitt på dan, så började fåglarna nere på sjön att skräna och tjoa. De brukar mest låta tidigt på morgnarna eller sent på kvällarna så jag blev lite förvånad. Jag gick ut på trappen och spanande mot sjön. Och vad får jag se då? Jo tre stycken tranor som kommer gående genom hagen några tiotal meter i från mig. Men varför fåglarna på sjön skrek, det vet jag inte.
När vi var och badade så var det Erks tur att tjoa till. För där framför honom så kom det plötsligt en snok simmande. När han kom för nära så blev den rädd och dök. Och sen simmade den bort mot den andra stranden.
Övriga djur vi omger oss med är ett antal getingar som vimsar runt, två katter, tre tjurar och en himla massa myror, gräshoppor, flugor, bromsar och andra småkryp. Och så rådjur och sjöfåglar och en och annan älg. Och hundarna förstås.
Inte så långt i från oss finns en bro. På räcket har getingar byggt ett bo. Jag är glad att ingen har tagit bort det. Det finns säkert folk som tycker att det inte borde vara där. Men jag tycker att de har större rätt att bo där än vad någon människa har rätt att förstöra.
Vi har ju tre katter. Men bara två är hemma. Kiddan är på semester nånstans i skogen. Fast hon har det nog bra tror jag. Hon har i alla fall varit hemma lite emellanåt och sagt hej så vi vet att hon lever. Det är skönt.
Och just nu så är det en dum fluga som hela tiden sätter sig på mina ben och biter mig. Kanske den tycker att jag ska gå och lägga mig så jag orkar vara barnvakt åt en busig 3 åring vid namn Oskar i morgon.
Idag har varit en sån där djurdag. Vi bor bredvid en sjö. En fågelsjö. Och plötsligt i dag, mitt på dan, så började fåglarna nere på sjön att skräna och tjoa. De brukar mest låta tidigt på morgnarna eller sent på kvällarna så jag blev lite förvånad. Jag gick ut på trappen och spanande mot sjön. Och vad får jag se då? Jo tre stycken tranor som kommer gående genom hagen några tiotal meter i från mig. Men varför fåglarna på sjön skrek, det vet jag inte.
När vi var och badade så var det Erks tur att tjoa till. För där framför honom så kom det plötsligt en snok simmande. När han kom för nära så blev den rädd och dök. Och sen simmade den bort mot den andra stranden.
Övriga djur vi omger oss med är ett antal getingar som vimsar runt, två katter, tre tjurar och en himla massa myror, gräshoppor, flugor, bromsar och andra småkryp. Och så rådjur och sjöfåglar och en och annan älg. Och hundarna förstås.
Inte så långt i från oss finns en bro. På räcket har getingar byggt ett bo. Jag är glad att ingen har tagit bort det. Det finns säkert folk som tycker att det inte borde vara där. Men jag tycker att de har större rätt att bo där än vad någon människa har rätt att förstöra.
Vi har ju tre katter. Men bara två är hemma. Kiddan är på semester nånstans i skogen. Fast hon har det nog bra tror jag. Hon har i alla fall varit hemma lite emellanåt och sagt hej så vi vet att hon lever. Det är skönt.
Och just nu så är det en dum fluga som hela tiden sätter sig på mina ben och biter mig. Kanske den tycker att jag ska gå och lägga mig så jag orkar vara barnvakt åt en busig 3 åring vid namn Oskar i morgon.
Är det värmen?
Har nån annan än jag märkt hur många felaktiga dem det är överallt nu? Varje dag i tidningen så ser jag flera stycken. Kanske är det värmen eller så är det sommarjobbare.
Själv är jag ganska så inkonsekvent vad det gäller de, dem och dom. Jag skriver de ibland och dom ibland. Och blandar hejvilt. Men jag undviker dem. För att jag helt enkelt inte är hundra på när dem ska användas. Fast jag är hundra på när dem inte ska användas. Och det skär i mitt skrivarsinne när jag läser dessa felaktiga dem.
Jag tycker att vi ska slopa de och dem och gå över till dom istället. Skulle vara enklare och bättre.
En annan sak. Jag läste i tidningen om några veganer. Jag tycker det är bra med folk som engagerar sig och som lever efter sina princper. Men jag kan bli lite trött på att en del är så korkat bestämda i sina åsikter. Det är nog aldrig fel att tänka efter lite.
Jag äter visserligen kött men tycker ändå att djur har rättigheter och att vi inte har nån rätt att plåga djur. Men livet är inte så enkelt. Veganerna i tidningen påstod att alla lurar sina barn och om barnen visste vad de äter så skulle de inte äta kött. Fel. Mina barn vet mycket väl vad de äter. De vet vad det handlar om. Och de äter ändå kött. Och gillar det. Om de inte ville ha kött av den anledningen att de inte vill äta djur så skulle jag aldrig tvinga dom. Det finns andra alternativ i såna fall. Och veganerna verkade så präktiga där de satt i sin lägenhet inne i stan. Om man bor på landet, i naturen, så ställs man plötsligt inför lite andra utsikter.
Sen om det är rätt eller fel att äta kött. Ja det funderar jag också på. Och jag tycker det finns mycket att ändra på vad det gäller hur vi behandlar djur. Men vi är också djur. Och livet i naturen är mer krasst än man kan tro när man bor i stan.
Det är så lätt att veta bäst när man inte sitter i den situationen själv. Som med barnuppfostran. Eller laster.
Egentligen så tycker jag nog att det är synd att det så ofta är så att de som är engagerade i nåt har brister i sitt resonemang. Vi skulle behöva fler som kämpar. Men då måste de också vara trovärdiga. Hela vägen.
Själv är jag ganska så inkonsekvent vad det gäller de, dem och dom. Jag skriver de ibland och dom ibland. Och blandar hejvilt. Men jag undviker dem. För att jag helt enkelt inte är hundra på när dem ska användas. Fast jag är hundra på när dem inte ska användas. Och det skär i mitt skrivarsinne när jag läser dessa felaktiga dem.
Jag tycker att vi ska slopa de och dem och gå över till dom istället. Skulle vara enklare och bättre.
En annan sak. Jag läste i tidningen om några veganer. Jag tycker det är bra med folk som engagerar sig och som lever efter sina princper. Men jag kan bli lite trött på att en del är så korkat bestämda i sina åsikter. Det är nog aldrig fel att tänka efter lite.
Jag äter visserligen kött men tycker ändå att djur har rättigheter och att vi inte har nån rätt att plåga djur. Men livet är inte så enkelt. Veganerna i tidningen påstod att alla lurar sina barn och om barnen visste vad de äter så skulle de inte äta kött. Fel. Mina barn vet mycket väl vad de äter. De vet vad det handlar om. Och de äter ändå kött. Och gillar det. Om de inte ville ha kött av den anledningen att de inte vill äta djur så skulle jag aldrig tvinga dom. Det finns andra alternativ i såna fall. Och veganerna verkade så präktiga där de satt i sin lägenhet inne i stan. Om man bor på landet, i naturen, så ställs man plötsligt inför lite andra utsikter.
Sen om det är rätt eller fel att äta kött. Ja det funderar jag också på. Och jag tycker det finns mycket att ändra på vad det gäller hur vi behandlar djur. Men vi är också djur. Och livet i naturen är mer krasst än man kan tro när man bor i stan.
Det är så lätt att veta bäst när man inte sitter i den situationen själv. Som med barnuppfostran. Eller laster.
Egentligen så tycker jag nog att det är synd att det så ofta är så att de som är engagerade i nåt har brister i sitt resonemang. Vi skulle behöva fler som kämpar. Men då måste de också vara trovärdiga. Hela vägen.
Det är skönt att skriva
.jpg)
Det här med blogg är väldans bra. Även om det inte är så många som läser. Hihi. Det är så skönt att skriva. Att strunta i vad alla tycker och bara skriva det som kommer. Få lite reda på tankarna och kunna gå tillbaks och se vad jag tänkte då. Jag vet ju hur bra jag mår av att skriva och det blir liksom ännu mer sant nu när jag verkligen tar mig tid att skriva. Tack Linda för att du sa åt mig.
Hundvaktandet är över för den här gången. Det gick riktigt bra. Jag gillar att vara med hund. Men samtidigt är det skönt att slippa det ansvaret också. Och det känns ju inte riktigt bra när inte katterna vågar vara hemma. Men nu ligger Trassel här och sover bredvid mig och han är nog glad för att det är hundfritt igen.
Igår så hade vi plötsligt två hundar. En likadan hund som tillhör en granne (på landet så är man grannar fast det är en bra bit emellan). Hon brukar vara på rymmen och jag förstår henne. Hennes husse är inte så bra som husse. Tillråga på allt så är både hussen och matten rätt kända. Förut brukade jag ringa dom när hon var på rymmen men det gör jag inte längre. Jag vägrar medverka till misshandel. Så istället fick hon stanna och ligga under bordet när vi åt mat och sen cyklade vi en vända med båda hundarna. Men det är nog lite synd om den hunden. Hon kryper alltid som om hon tror att man ska vara arg på henne och hon blir överlycklig om man visar lite kärlek. Folk borde inte skaffa hund om de inte vet vad en hund behöver.
tisdag, augusti 08, 2006
Men det finns bra stunder också
När det är sommar och varmt. Och vattnet ljummet. Och vi åker till sjön och badar nakna och alla är lyckliga. Skrattande, lekande barn och en stund gemensamt. Upplevelser vi delar. Det är fint.
Och vad illustrerar det bättre än en chockerande nakenbild på mig. :0)
Det är svårt att vara en familj ibland
Är jag en häxa? En som är elak och dum och vill bråka med folk? Nej, det tycker inte jag att jag är. Men det känns som att jag uppfattas så ibland. När jag bara försöker få saker att bli bra. När jag inte ger mig om jag tycker nåt är fel. När jag vill må bra och när jag vill att mina barn ska må bra och när jag kräver att även Erk måste ta sitt ansvar för att vi ska kunna må bra. Det är så himla jobbigt när han står där och suckar och säger jaja eller förlåt då och jag märker att han bara vill att jag slutar så han kan gå iväg och glömma det jag har sagt. Om han bara kunde tänka lite mer och framförallt tänka lite mer på oss. Och om jag kunde låta bli att ta åt mig allt och få ont i magen för allt. Och om det ändå vore så att inte Will var så himla lik mig.
Ibland är det svårt.
Ibland är det svårt.
söndag, augusti 06, 2006
Söndagstankar
Hur svårt är det att vara mamma? Att våga lyssna på sina barns problem och prata om sånt som är jobbigt? Det tycker i alla fall jag är en av de viktigaste uppgifter man har som förälder. Men min mamma har alltid försökt undvika sånt. Och när jag börjar prata om hur jag mår då får hon en klämkäckt glad eller beklagande röst som säger saker som: "nämen så bra då att det ordnar sig" eller: "ja så kan det vara". Och jag kan höra paniken smyga runt hennes ben. Hon har nog alltid undvikit sånt som är för jobbigt när det gäller mig. När jag var tonåring så kunde jag göra vad som helst bara jag var hemma ett visst klockslag. Det hon inte visste om gjorde inte ont. Kanske var det tur att jag aldrig hade nåt intresse av droger eller var självdestruktiv.
Jag pratar i alla fall med mina barn. På gott eller ont. Kanske är inte mitt sätt bättre men jag tycker att det är viktigt. Jag vill att mina barn ska våga prata med mig om allt. Att de ska veta att jag finns där även om det är svåra saker. De ska våga fråga om de undrar om sex eller döden eller om de får några problem. Jag tycker inte om tabun eller hyschhysch. Det ska inte vara som min pappa gjorde mot mig: "Gråt inte för då blir jag ledsen" eller "vi ska inte prata om döden, det är otäckt" eller med en hånfullt skratt: "jaså du undrar vad pilsk betyder... he he... det är inget ord du ska bry dig om".
Jag älskar mina föräldrar, de betyder jättemycket för mig. De finns där om jag behöver dom. De ställer upp. Jag har haft en bra uppväxt trots allt. Men ibland har de varit ovanligt korkade. Och är fortfarande.
Igår var vi på dragrace. Det var trevligt att sitta där med goda vänner och titta på bilarna och prata om ditt och datt. Jag tog lite bilder men fick inte riktigt såna bilder jag hade hoppats på. Jag skulle vilja ha en bättre kamera och vara tuff nog att gå innanför avspärrningarna och lägga mig på mage för att få rätta bilden. Men det är väl som med allt annat i mitt liv - nåt som får komma sen. Jag undrar när sen är.
För första gången på många veckor har jag klippt gräset. Det har varit för torrt. Jag gillar att köra åkgräsklippare. Men jag klipper inte raka rader och ordentliga kvadrater. Det är tråkigt. Det är mycket roligare att köra runt i ringar och åka lite hit och dit i ett slags ordningssamt kaos.
I morgon får jag ha sex igen. Det ser jag fram emot. Men jag är arg på alla de inblandade. Ingen kan stå för att de smittat oss. Jag känner en tjej som har varit med om samma sak. Det fanns två killar som kunde ha smittat henne och båda tvärnekar och skyller på henne. Jag trodde att Klamydia smittade genom sexuella kontakter och inte kom flygande genom luften. För om det vore så så tycker jag det är konstigt att det inte har landat på oss förut utan bara efter att vi har haft sex med några. Mycket konstigt.
Jag pratar i alla fall med mina barn. På gott eller ont. Kanske är inte mitt sätt bättre men jag tycker att det är viktigt. Jag vill att mina barn ska våga prata med mig om allt. Att de ska veta att jag finns där även om det är svåra saker. De ska våga fråga om de undrar om sex eller döden eller om de får några problem. Jag tycker inte om tabun eller hyschhysch. Det ska inte vara som min pappa gjorde mot mig: "Gråt inte för då blir jag ledsen" eller "vi ska inte prata om döden, det är otäckt" eller med en hånfullt skratt: "jaså du undrar vad pilsk betyder... he he... det är inget ord du ska bry dig om".
Jag älskar mina föräldrar, de betyder jättemycket för mig. De finns där om jag behöver dom. De ställer upp. Jag har haft en bra uppväxt trots allt. Men ibland har de varit ovanligt korkade. Och är fortfarande.
Igår var vi på dragrace. Det var trevligt att sitta där med goda vänner och titta på bilarna och prata om ditt och datt. Jag tog lite bilder men fick inte riktigt såna bilder jag hade hoppats på. Jag skulle vilja ha en bättre kamera och vara tuff nog att gå innanför avspärrningarna och lägga mig på mage för att få rätta bilden. Men det är väl som med allt annat i mitt liv - nåt som får komma sen. Jag undrar när sen är.
För första gången på många veckor har jag klippt gräset. Det har varit för torrt. Jag gillar att köra åkgräsklippare. Men jag klipper inte raka rader och ordentliga kvadrater. Det är tråkigt. Det är mycket roligare att köra runt i ringar och åka lite hit och dit i ett slags ordningssamt kaos.
I morgon får jag ha sex igen. Det ser jag fram emot. Men jag är arg på alla de inblandade. Ingen kan stå för att de smittat oss. Jag känner en tjej som har varit med om samma sak. Det fanns två killar som kunde ha smittat henne och båda tvärnekar och skyller på henne. Jag trodde att Klamydia smittade genom sexuella kontakter och inte kom flygande genom luften. För om det vore så så tycker jag det är konstigt att det inte har landat på oss förut utan bara efter att vi har haft sex med några. Mycket konstigt.
fredag, augusti 04, 2006
Dildon som försvann
Nyss hemkomna från ett riktigt skönt bad. Jag flöt runt i vattnet och bara njöt. Solen glittrade så där poetiskt i det nästan stilla vattnet. Precis vad jag behövde efter en luftengåtturen-dag. Jag har äntligen släppt en massa jobbiga saker som farit runt i mitt huvud och blev istället alldeles konstigt avslappnad och håglös på nåt sätt. Men nu är jag fit for fight igen och ska snart sätta mig med en rom och cola och djungelvrål och se på Jurassic Park 3.
Sent i går kväll när vi lagt oss så bekände Erk en sak. Det är så att jag har en 45 år gammal bil som jag kör med ibland. Saker på gamla bilar säckar ihop eller stelnar eller smälter eller torkar bort eller bara puff - försvinner ut i det blå. Och det var vad som hände med växelspaken eller snarare en gummibussning som håller ihop växelspaksgrejerna. Plötsligt var spaken bara en sladdrig arm som hängde i konstig vinkel. Men jag har ju en bilveterinär tillgänglig så min kära Erk lovade att fixa det. Och så igår kväll så berättade han att han hade tagit en av mina dildosar, sågat av ollonet och borrat hål i en bit av skaftet och försökt använda den som gummibussning till växelspaken. Jag skrattade så jag höll på att ramla ur sängen. Men det är tur att jag föredrar äkta vara framför gummiatrapper annars kanske jag hade undrat var den hade tagit vägen. Synd bara att det inte funkade, den var för mjuk. Hade ju varit lite roligt annars att köra runt med en dildo runt växelspaken.
Hundvaktandet funkar bra hittills. Boll har kammat henne och haft henne som docka. Och så har hon varit slaskhink och ätit upp våra rester. Man blir bortskämd med sånt när man har hund. Utan hund så ska man hålla på och skrapa av tallrikar och kompostera och kladda. Nu är det bara att ställa ner tallrikarna och slurp, så är det borta. Jättepraktiskt. Och säkert döäckligt för alla andra.
Nä nu måste jag nog sluta så jag hinner blanda grogg och mota bort de andra från mitt soffhörn innan filmen börjar.
Bye bye
Sent i går kväll när vi lagt oss så bekände Erk en sak. Det är så att jag har en 45 år gammal bil som jag kör med ibland. Saker på gamla bilar säckar ihop eller stelnar eller smälter eller torkar bort eller bara puff - försvinner ut i det blå. Och det var vad som hände med växelspaken eller snarare en gummibussning som håller ihop växelspaksgrejerna. Plötsligt var spaken bara en sladdrig arm som hängde i konstig vinkel. Men jag har ju en bilveterinär tillgänglig så min kära Erk lovade att fixa det. Och så igår kväll så berättade han att han hade tagit en av mina dildosar, sågat av ollonet och borrat hål i en bit av skaftet och försökt använda den som gummibussning till växelspaken. Jag skrattade så jag höll på att ramla ur sängen. Men det är tur att jag föredrar äkta vara framför gummiatrapper annars kanske jag hade undrat var den hade tagit vägen. Synd bara att det inte funkade, den var för mjuk. Hade ju varit lite roligt annars att köra runt med en dildo runt växelspaken.
Hundvaktandet funkar bra hittills. Boll har kammat henne och haft henne som docka. Och så har hon varit slaskhink och ätit upp våra rester. Man blir bortskämd med sånt när man har hund. Utan hund så ska man hålla på och skrapa av tallrikar och kompostera och kladda. Nu är det bara att ställa ner tallrikarna och slurp, så är det borta. Jättepraktiskt. Och säkert döäckligt för alla andra.
Nä nu måste jag nog sluta så jag hinner blanda grogg och mota bort de andra från mitt soffhörn innan filmen börjar.
Bye bye
torsdag, augusti 03, 2006
Stockholm
Stockholm är en oas av oskrivna dikter och berättelser. Människorna är rollkaratärer som ännu inte uppfunnits och gatorna ständiga kulisser för händelser som ännu inte blivit nedskrivna. Jag och barnen var i Stockholm i dag. Jag köpte inte så mycket. Mitt största fynd var en dikt som dök upp i mitt huvud på ett internetcafé.
en man på internetcafé
håret noggrant tillrufsat
glasögon med bred svart skalm
löjlig mustasch
säckig byxbak
medvetet ful och strindberghipp
han har utsikt över disken
där en kvinna
i svartprickig klänning
jobbar
hennes mustasch
är sexigare
än hans
jag betraktar dem båda
jag plockar dem
som små vackra stenar
i strandkanten
nyfiket och smått erotiskt
han är sexig i sin tillgjorda fulhet
när han visslar i mustaschen
jag vill hålla om hennes kinder
och kyssa henne
Vi gick en stund på söder innan vi tog oss till Hötorget. Därifrån vandrade vi mot gamla stan. Det är skönt att få vara turist och inte behöva bry sig om att försöka vara nåt annat. I Gamla stan hade vi fått ont i fötterna så då satte vi oss på ett internetcafé. Sen tog vi tunnelbanan till bilen och åkte till Heron City där vi träffade Erk och åt mat. Will och Boll var hänförda över att få åka tunnelbana. Mycket spännande för två barn från landet.
När vi åkte hem så stannade vi vid ett majsfält. Erk hade nämligen fått idén att vi skulle springa runt i majsfältet och gömma oss för varandra som de brukar göra på film. Jo det funkade bra. Man behövde inte gå långt i från varandra innan det var omöjligt att se var de andra befann sig.
I morgon ska vi vara hundvakt. Jag som ju gillar hundar är lite kluven. Hunden jagar katterna och hårar ner och måste ut tidigt och vill hela tiden vara där jag är. Det är lite jobbigt. Men annars är det helt okej. Hon är en snäll och gullig hund.
Svårt att skriva när alla ska vara där jag är hela tiden. Suck... jag måste skaffa den där skylten och sätta upp på dörren. Det är som om resten av familjen blir svartsjuk på datorn.
en man på internetcafé
håret noggrant tillrufsat
glasögon med bred svart skalm
löjlig mustasch
säckig byxbak
medvetet ful och strindberghipp
han har utsikt över disken
där en kvinna
i svartprickig klänning
jobbar
hennes mustasch
är sexigare
än hans
jag betraktar dem båda
jag plockar dem
som små vackra stenar
i strandkanten
nyfiket och smått erotiskt
han är sexig i sin tillgjorda fulhet
när han visslar i mustaschen
jag vill hålla om hennes kinder
och kyssa henne
Vi gick en stund på söder innan vi tog oss till Hötorget. Därifrån vandrade vi mot gamla stan. Det är skönt att få vara turist och inte behöva bry sig om att försöka vara nåt annat. I Gamla stan hade vi fått ont i fötterna så då satte vi oss på ett internetcafé. Sen tog vi tunnelbanan till bilen och åkte till Heron City där vi träffade Erk och åt mat. Will och Boll var hänförda över att få åka tunnelbana. Mycket spännande för två barn från landet.
När vi åkte hem så stannade vi vid ett majsfält. Erk hade nämligen fått idén att vi skulle springa runt i majsfältet och gömma oss för varandra som de brukar göra på film. Jo det funkade bra. Man behövde inte gå långt i från varandra innan det var omöjligt att se var de andra befann sig.
I morgon ska vi vara hundvakt. Jag som ju gillar hundar är lite kluven. Hunden jagar katterna och hårar ner och måste ut tidigt och vill hela tiden vara där jag är. Det är lite jobbigt. Men annars är det helt okej. Hon är en snäll och gullig hund.
Svårt att skriva när alla ska vara där jag är hela tiden. Suck... jag måste skaffa den där skylten och sätta upp på dörren. Det är som om resten av familjen blir svartsjuk på datorn.
onsdag, augusti 02, 2006
En ny dag
Idag var jag med om något intressant. Jag ska fixa en broschyr till en vän som håller på med Rosenmetoden. En slags behandling där hon känner igenom kroppen efter spänningar och sånt och hjälper en att lossa på dom. Jag fick en gratisbehandling för att jag hjälper henne och för att jag skulle veta vad det handlar om. Och det var en sån lättnad att känna hur jag plötsligt kunde andas fritt. Utan att veta om det har jag burit runt på de här spänningarna och låsningarna och andats ytligt och så släppte det och jag kunde andas ända från tårna. Vilken lättnad. Och så skönt att komma på saker. Sånt jag visserligen tänkt på men inte riktigt formulerat för mig själv. Helt klart en putt i rätt riktning. Något att gå vidare med.
Jag måste lära mig att säga i från mer, stå på mig mer. Lyssna på mig själv och inte be om ursäkt för att jag är den jag är. Ta mer plats utan att behöva försvara mig. Om jag vill sitta vid datorn och skriva ska jag inte behöva förklara mig eller känna att jag inte får. Jag ska ta mig den tiden och de andra får lov att acceptera det. Precis som jag accepterar att Erk står i garaget eller att barnen gör sitt.
Det känns skönt. Och härmed lovar jag mig själv att jag inte ska glömma bort det här. Att jag inte ska göra så mot mig själv. Och om jag känner det komma krypande så ska jag ta tag i det och slänga det långt bort.
Och så känns det himla skönt att min vän som jag saknat och oroat mig för och som jag trott övergett mig inte alls varit nån annan än den jag trodde han var. Glad!
Jag måste lära mig att säga i från mer, stå på mig mer. Lyssna på mig själv och inte be om ursäkt för att jag är den jag är. Ta mer plats utan att behöva försvara mig. Om jag vill sitta vid datorn och skriva ska jag inte behöva förklara mig eller känna att jag inte får. Jag ska ta mig den tiden och de andra får lov att acceptera det. Precis som jag accepterar att Erk står i garaget eller att barnen gör sitt.
Det känns skönt. Och härmed lovar jag mig själv att jag inte ska glömma bort det här. Att jag inte ska göra så mot mig själv. Och om jag känner det komma krypande så ska jag ta tag i det och slänga det långt bort.
Och så känns det himla skönt att min vän som jag saknat och oroat mig för och som jag trott övergett mig inte alls varit nån annan än den jag trodde han var. Glad!
tisdag, augusti 01, 2006
Regndopp
Vi åkte och badade. Ljummet i vattnet. Fiskarna pluppade på ytan. Det är väl så att det nappar bäst när det har regnat? Vi simmade runt där och så plupp... så började det pluppa uppifrån också. Efter en liten stund så stod regnet som spön... i vattnet. vad betyder det egentligen? Regnet står som spön i backen. Fiskespön eller? Ehh...
Det var riktigt härligt att bada i regnet. Varmare i vattnet än i luften. Men när det började mullra så steg vi upp ur badet och traskade i badkläderna genom skogen. Var ju liksom ingen idé att klä på sig. Sen åkte vi hem och såg på Allsång på Skansen. Man ska ju tydligen göra det även om jag inte riktigt tycker att det är så himlans bra som alla andra verkar tycka.
Klockan har plötsligt gått och blivit natt. Alla ligger i sina sängar utom jag och en stackars vilsekommen fjäril som vimsar omkring härinne. Nu landade den på tangentbordet. Alla dessa djur. Undrar om det beror på att vi bor på landet eller om de dras till mig av nån annan orsak. Som den där sorken förra veckan som anföll mina fötter. Eller vårtbitaren som trasslade in sig i mina tår. Eller alla dessa fästingar. Två gånger har jag haft Borrelia. Eller grodan som Will lade på mitt nakna ben när jag pratade i telefon. Den som befann sig i andra änden blev nog närapå döv av mitt skrik av fasa. Jag vill inte ha grodor på benen. Inte alls.
Annars så gillar jag djur. Hundar och katter speciellt. Skulle gärna ha en hund igen. Saknar min fina goshund. Men det får bli en mindre och korthårigare hund såna fall. En jättestor och jättelurvig hund är inte så lätt att ta med hem till folk. Men jag får nog nöja mig med mina tre katter just nu. Man ska inte ta på sig mer ansvar än man mäktar med. Kiddan, Koffe och Trassel skulle säkert inte vara nådiga mot en ny hund heller. De älskade sin storebrorshund men han fanns ju där före dom och han var dessutom väldigt snäll mot katter. En liten lekfull valp skulle nog inte få det så lätt.
Nej nu är det natter. I morgon är en ny dag. Natti natti.
Det var riktigt härligt att bada i regnet. Varmare i vattnet än i luften. Men när det började mullra så steg vi upp ur badet och traskade i badkläderna genom skogen. Var ju liksom ingen idé att klä på sig. Sen åkte vi hem och såg på Allsång på Skansen. Man ska ju tydligen göra det även om jag inte riktigt tycker att det är så himlans bra som alla andra verkar tycka.
Klockan har plötsligt gått och blivit natt. Alla ligger i sina sängar utom jag och en stackars vilsekommen fjäril som vimsar omkring härinne. Nu landade den på tangentbordet. Alla dessa djur. Undrar om det beror på att vi bor på landet eller om de dras till mig av nån annan orsak. Som den där sorken förra veckan som anföll mina fötter. Eller vårtbitaren som trasslade in sig i mina tår. Eller alla dessa fästingar. Två gånger har jag haft Borrelia. Eller grodan som Will lade på mitt nakna ben när jag pratade i telefon. Den som befann sig i andra änden blev nog närapå döv av mitt skrik av fasa. Jag vill inte ha grodor på benen. Inte alls.
Annars så gillar jag djur. Hundar och katter speciellt. Skulle gärna ha en hund igen. Saknar min fina goshund. Men det får bli en mindre och korthårigare hund såna fall. En jättestor och jättelurvig hund är inte så lätt att ta med hem till folk. Men jag får nog nöja mig med mina tre katter just nu. Man ska inte ta på sig mer ansvar än man mäktar med. Kiddan, Koffe och Trassel skulle säkert inte vara nådiga mot en ny hund heller. De älskade sin storebrorshund men han fanns ju där före dom och han var dessutom väldigt snäll mot katter. En liten lekfull valp skulle nog inte få det så lätt.
Nej nu är det natter. I morgon är en ny dag. Natti natti.
Man ska tydligen inte ha sex
Idag är det en jävla skitdag. Fick reda på att provsvaret var positivt. Men att den jag trodde smittat mig är frisk. Så nu är allt en jävla soppa och jag vet inte om folk ljuger eller talar sanning. Jag kräver bara ärlighet. Skitsamma om jag blivit smittad, det går ju att bota. Men snälla var ärliga. Folk är så jävla fega.
Så hela dagen har gått åt till att prata i telefon och skicka sms och försöka reda ut saker. Och när jag blir orolig och arg och ledsen så går det sällan ut över dom som är orsaken. Istället är det mina barn som får ta smällen. Boll hällde i misstag ut ett glas vatten över mig och golvet och då blev jag arg på båda barnen och sa åt dom att städa upp allt dom slänger omkring sig. Men nu har jag bett dom om ursäkt och förklarat att jag är stressad.
Okej, så vad har jag lärt mig av det här kan man fråga sig. Att jag inte ska ha sex med någon annan än min man? Att jag alltid ska använda kondom? Att jag ska kräva att folk testar sig innan vi har sex? Att jag ska leva i celibat? Att jag inte ska lita på folk? Att allt som är skönt och allt som är gott är onyttigt? Att jag har syndat och fått mitt straff?
Och varför verkar alla anse att det är mitt fel? För att jag är ärlig och bryr mig... eller? De som stoppar huvudet i sanden och låtsas som ingenting är oskyldiga. Jävligt bra inställning.
Så hela dagen har gått åt till att prata i telefon och skicka sms och försöka reda ut saker. Och när jag blir orolig och arg och ledsen så går det sällan ut över dom som är orsaken. Istället är det mina barn som får ta smällen. Boll hällde i misstag ut ett glas vatten över mig och golvet och då blev jag arg på båda barnen och sa åt dom att städa upp allt dom slänger omkring sig. Men nu har jag bett dom om ursäkt och förklarat att jag är stressad.
Okej, så vad har jag lärt mig av det här kan man fråga sig. Att jag inte ska ha sex med någon annan än min man? Att jag alltid ska använda kondom? Att jag ska kräva att folk testar sig innan vi har sex? Att jag ska leva i celibat? Att jag inte ska lita på folk? Att allt som är skönt och allt som är gott är onyttigt? Att jag har syndat och fått mitt straff?
Och varför verkar alla anse att det är mitt fel? För att jag är ärlig och bryr mig... eller? De som stoppar huvudet i sanden och låtsas som ingenting är oskyldiga. Jävligt bra inställning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)