Söndagstankar

Hur svårt är det att vara mamma? Att våga lyssna på sina barns problem och prata om sånt som är jobbigt? Det tycker i alla fall jag är en av de viktigaste uppgifter man har som förälder. Men min mamma har alltid försökt undvika sånt. Och när jag börjar prata om hur jag mår då får hon en klämkäckt glad eller beklagande röst som säger saker som: "nämen så bra då att det ordnar sig" eller: "ja så kan det vara". Och jag kan höra paniken smyga runt hennes ben. Hon har nog alltid undvikit sånt som är för jobbigt när det gäller mig. När jag var tonåring så kunde jag göra vad som helst bara jag var hemma ett visst klockslag. Det hon inte visste om gjorde inte ont. Kanske var det tur att jag aldrig hade nåt intresse av droger eller var självdestruktiv.

Jag pratar i alla fall med mina barn. På gott eller ont. Kanske är inte mitt sätt bättre men jag tycker att det är viktigt. Jag vill att mina barn ska våga prata med mig om allt. Att de ska veta att jag finns där även om det är svåra saker. De ska våga fråga om de undrar om sex eller döden eller om de får några problem. Jag tycker inte om tabun eller hyschhysch. Det ska inte vara som min pappa gjorde mot mig: "Gråt inte för då blir jag ledsen" eller "vi ska inte prata om döden, det är otäckt" eller med en hånfullt skratt: "jaså du undrar vad pilsk betyder... he he... det är inget ord du ska bry dig om".

Jag älskar mina föräldrar, de betyder jättemycket för mig. De finns där om jag behöver dom. De ställer upp. Jag har haft en bra uppväxt trots allt. Men ibland har de varit ovanligt korkade. Och är fortfarande.

Igår var vi på dragrace. Det var trevligt att sitta där med goda vänner och titta på bilarna och prata om ditt och datt. Jag tog lite bilder men fick inte riktigt såna bilder jag hade hoppats på. Jag skulle vilja ha en bättre kamera och vara tuff nog att gå innanför avspärrningarna och lägga mig på mage för att få rätta bilden. Men det är väl som med allt annat i mitt liv - nåt som får komma sen. Jag undrar när sen är.

För första gången på många veckor har jag klippt gräset. Det har varit för torrt. Jag gillar att köra åkgräsklippare. Men jag klipper inte raka rader och ordentliga kvadrater. Det är tråkigt. Det är mycket roligare att köra runt i ringar och åka lite hit och dit i ett slags ordningssamt kaos.

I morgon får jag ha sex igen. Det ser jag fram emot. Men jag är arg på alla de inblandade. Ingen kan stå för att de smittat oss. Jag känner en tjej som har varit med om samma sak. Det fanns två killar som kunde ha smittat henne och båda tvärnekar och skyller på henne. Jag trodde att Klamydia smittade genom sexuella kontakter och inte kom flygande genom luften. För om det vore så så tycker jag det är konstigt att det inte har landat på oss förut utan bara efter att vi har haft sex med några. Mycket konstigt.