Vilken fredag

Min fredag började med att jag snodde åt mig en sovmorgon och sen fick jag nervösa besvär pga min skoluppgift. Efter ett tag så kändes det i alla fall lite bättre. Jag lyckades komma igång och lite snack med L gjorde att vissa saker klarnade vilket var skönt. Men precis som jag skulle sätta igång och jobba på allvar så ringde en granne och tillika släkting med Erk och ville komma över och få hjälp med sin mobil. När det var avklarat så hann jag skriva lite innan barnen kom hem. Vi hade ett paket att hämta ut och en lott att kolla. Vi fick nämligen en lott på konsum i torsdags och dragningen var igår. Och vi vann första pris! Hurra! Lite synd bara att första pris var 4 paket kaffe. Jag hade gärna vunnit en resa eller en bil eller biobiljetter för ett år eller något sådant.

Klockan 19 skulle vi vara hemma hos mina föräldrar på middag men halv fem ringer Erk och säger att han nog blir lite sen eftersom Stockholm bestod av bilköer. Han hinner nog, tänkte jag. Men halv sju hade han inte kommit längre än till Södertälje. Så barnen och jag fick hoppa in i bilen och åka medan Erk försökte ta sig hem direkt till mina föräldrar istället. Han var hos dem halv åtta - tre och en halv timme efter han hade startat.

Middagen började bra. God mat och trevligt att prata med min syster, hennes man och mina föräldrar. Men sen urartade det. Det brukar inte urarta. Vi är inte såna som bråkar. Och vi har lärt oss att det inte är någon större idé att börja diskutera något med min pappa eftersom han är av den åsikten att han ALLTID har rätt och eftersom han blir förbannad om någon påstår något annat. Jag har rätt ofta irriterat mig på hans fördomar och hans sätt att hävda att han har rätt och den här gången kunde jag helt enkelt inte hålla mig. När han högljutt och självklart börjar säga att bögar inte borde få finnas, att de är hemska och onaturliga och att det blir anarki i samhället om de får adoptera barn och att såna där typer är sjuka och inte ska gå och trycka upp det i ansiktet på folk... osv... då reagerar jag. Då blir jag förbannad. Då tänker jag ta mig fan inte hålla käften. Så jag sa ifrån. Det hade inte behövt bli något annat än en vettig diskussion. Han har rätt till sina åsikter och jag till mina. Men man får inte kasta ur sig horribla fördomar och hävda dom som sanningar. I alla fall inte oemotsagd. Problemet var ju bara att han för det första inte kan diskutera, för det andra ändrar sig hela tiden, för det tredje inte lyssnar, för det fjärde skrattar hånfullt åt en och lägger ord i ens mun som man aldrig har sagt. Till en början var jag saklig och lade fram mina argument på en schysst sätt. Jag ifrågasatte det han sa och bad honom förklara hur han menade. Men det kunde han inte. Tillslut förnekade han att ens sagt ordet bög och så påstod han att hans bästa vän var homosexuell. Han har inte ens någon bästa vän. Och när han hela tiden ändrade det han hade sagt och vinklade allt fel så blev jag förbannad. Riktigt jävla förbannad. Vilket han inte klarade av. Grejen med hans fördomsfullhet och hans brist på empati grundar sig nog på en stor osäkerhet och rädsla. Men det är ingen orsak att vara en idiot. Och det är definitivt ingen orsak att pådyvla mina barn en snedvriden och fördomsfull syn på världen. Antagligen var det orsaken till att jag blev så arg. För att han vid flera tillfällen sagt dumma saker till mina barn. Som när han sa åt min tioårige son att han inte fick klä ut sig och sminka sig för då kunde han bli sån där. Vadå sån där? Mina barn ska inte begränsas på det sättet. jag blev lika arg på min svärmor när hon sa åt min dotter att hon inte skulle åka minimotorcykel för att hon är tjej. Vilket jävla skitsnack. Jag blir så förbannad. Här försöker jag få mina barn att bli öppna och nyfikna och att man inte ska döma på förhand. Jag försöker lära dem att de har alla möjligheter i världen och att det inte finns nåt som heter att man inte kan eller får pga sitt kön. Jag vill ge dem möjligheter istället för begränsningar. Och så kommer andra och utan en tanke bara vräker ur sig dynga som de sen ska kliva i och få på fötterna. I helvet heller.