Skoj

Så här roligt har vi ibland.

Spel

Mycket Einar blir det på bloggen. Men så är han ju en väldigt stor del av mitt liv. Fast det händer andra saker också. Min kollega har varit i Kina och kollat på produktionen av spelet. Hon fick med sig ett ex hem. Lite småjusteringar behövs men sen så är det bara att köra. Så nu hoppas vi på att det blir riktigt bra. Det är skitsnyggt, jag blir alldeles glad av att titta på det och känna på det. Vi har mycket framför oss med att försöka få ut spelet och sälja, sälja, sälja men samtidigt är det spännande och kul för vi har fått så mycket positiva reaktioner. Bilden är en detalj av spelet. Texten är präglad i guld. Snyggt!

Einar i bilder

Är man riktigt trött så kan man sova lite hur som helst.



Einar som undrar vart barnen ska ta vägen. Notera hans snygga veck ovanför svansstumpen.



Hemma hos mormor och morfar. Einar har hittat sin favoritsovplats i trappan.

Snöbilder

Här står Einar och tittar på vår fina gran med blå lampor. Vilket inte syns speciellt bra på den här bilden. Tog med mobilkameran så det bidde inte så värst bra bilder.



Här står han och undrar vilket håll vi ska gå åt. I sin fina tröja som snart är för liten.

Snö!

Det snöar!

Einar och jag tog en fantastisk promenad i skogen. Snöigt, vackert och magiskt på nåt sätt.

Tänk att snö kan göra en så glad. Och nu snöar det ännu mer.

Nisserapport

Jag har gjort en fin lista så jag ska få saker gjorde. Med klockslag och allt. Fast jag har redan frångått listan lite.

Nu är det dags för lunch.

Men Einar har somnat och om jag rör på mig så vaknar han. Det är ett dilemma. Han behöver ju sova, valp som han är. Men jag kan inte ens ställa mig upp utan att han vaknar och undrar om jag tänker överge honom. Jag brukar släpa hans korg mellan köket och kontoret så han snabbt ska kunna somna om när jag förflyttar mig till ett annat rum. Vad gör man inte för sin älsklingsvovve?

Ikväll ska jag på konsert med Ullis. Igår var jag på födelsedagskalas hos Madeleine. I onsdags var jag på tjejmingelafton med Annlouise. I morgon ska jag på kalas till Emelie och på söndag är det Noah som har kalas. I morgon kväll så kommer mina föräldrar hit på middag och på söndag ska vi klippa oss och eventuellt gå på luciashow i stallet innan Noahs kalas. Det är kul att göra saker och träffa vänner men tänk så skönt det är att bara slöglo på tv ibland.

Nej nu var det ju dags för lunch.

Einarrapport

Einar är en skojig person. Hemma hos mormor och morfar så brukar han ligga på understa trappsteget och sova. Här hemma så har han börjat klättra upp några steg i trappan och så sitter han där och gnäller lite. Där uppe är ju katterna och barnen och här nere är ju jag. Svårt att välja. Och så får han egentligen inte gå i trappen eftersom den är brant och hal och han har ramlat ner några gånger.

När jag dammsuger så blir han alldeles knasig. Då skäller han och försöker bita dammsugaren. Aja baja, säger jag.

Han ska alltid följa med mig in på toaletten även om det egentligen är jättetråkigt. Ibland får han frallefnatt och rusar som en tok fram och tillbaks i hela huset. Han gillar att leka tafatt med Boll och ibland när han har sitt tuggeben så kommer han och kastar det på mig för att jag ska skoja med honom.

Han ställer sig ofta på bakbenen med framtassarna på något. Han ser ju lite bättre då eftersom han inte är så stor. Hans skinn veckar sig precis ovanför den lilla svansstumpen när han står så och det ser ut som han har en för stor pyjamas på sig.

När han vill leka med katterna så står han och skuttar fram och tillbaks. Alltså framtassar, bakben, framtassar, bakben. Katterna nappar aldrig. De sätter sig under en stol och fräser och Einar fattar ingenting.

Han är lite feg men samtidigt nyfiken. När vi möter någon ny människa som är lite för på så skäller Einar och gömmer sig mellan mina ben. Eller så ställer han sig med framtassarna mot mina ben och piper:
- Lyft upp mig matte!

Einar är kärlek.

Telefonist... jaaaa viiiisst

Borde man inte ha lite telefonvettsutbildning om man sitter och svarar i sjukvårdsupplysningstelefon? Jag fick prata med en kvinna som hela tiden föll mig i talet med jajaja, uhum, uhum, jaaaa, mmmm, preciiis osv med en fånigt överdriven stockholms dialekt.

- Jaaa, det borde du... jaa... meeeen preciiis. Mmmm, jaaa, mmm, sååå är det.

Mellan fånerierna så fick jag ändå ur henne nåt vettigt så kanske hon har en plats där trots allt.

:0(

Ledsen är jag också.

Aaaaaaarrrrrrrrrgggghhhhh

Jag är förbannad i dag. Jag hade ont i magen redan igår kväll och vaknade med samma onda i morse. Sån där oro-ont i magen.

Jag är också på krigsstigen och just nu så hatar jag alla jävla idioter.

Det är ett enda stort bråkande, kämpande, hållapåande hela tiden med sånt som borde vara enkelt och självklart. Fan, fan, fan.

Men jag tänker fan i mig inte krypa. Inte ta någon skit.

I skogen

Det är skönt att gå ut i skogen. Jag blir glad varje gång. Det spelar ingen roll om det regnar, är kallt eller grått. När jag var liten var jag ofta ute i skogen. Då lekte jag indian, byggde kojor eller gjorde dammar och vattenfall i bäckar. Eftersom vi skaffade hund när jag var 12 så fortsatte jag att gå ut i skogen och när jag flyttade hemifrån så skaffade jag hund direkt och kom ut i skogen då också. Men sen så dog ju Rossi. Jag blev utan hund, fick massor av annat att göra och glömde bort att gå ut.

Nu har jag ju Einar och blir påmind varje dag om att det är dags att gå ut. När han börjar fnatta runt så är det bara att kliva i stövlarna och traska iväg så han får springa av sig. Och varje gång så blir jag glad. Skogen är fantastisk. Den står där så lugn, grön och mjuk och bara finns.

Jag tränar med Einar varje gång vi går ut. Då ska han gå bredvid eller bakom mig när vi går på vägen. När vi kommer in i skogen så får han gå lös och springa lite som han vill. Men han har hela tiden koll på mig och vart jag går. Det är han som följer mig och inte tvärtom. Ibland vill han fnatta i väg men när jag gör som Cesar Milan säger och känner mig som en ledare så följer han mig. Det är fantastiskt.

Han får heller aldrig gå ut eller in först. Lydigt sätter han sig på trappen och väntar på att jag säger varsågod. Samma med maten. Det känns bra. Jag tror han mår bra av det.

Einar är en mycket glad hund. Han blir bara lite ledsen när jag är för långt i från honom. Som i morse när jag var på möte. Då fick husse visa honom att jag inte var hemma eftersom han trodde jag var på övervåningen. Sen när jag kom hem så blev han jätteglad och ville upp i famnen. Lyckligt somnade han i min famn och fast det var lite obekvämt ville han inte alls gå ner.

Hund och skog är en del av mig, det känner jag tydligt. Det har varit några vilsna år när jag var utan dem. Nu är ordningen återställd.

En annan jag

Så såg jag ut förra vintern. Så här ser jag ut nu. I like my new style.

Flera gånger sista tiden har jag upptäckt att jag säger i från. På en gång. Utan att tänka efter först.

En bra sak med kort hår och tuppkam är att jag inte "måste" se snygg ut. Inte måste se ut för någon annan. Jag är ju redan förtappad. Ha ha.

Skrivbordsbakgrund

Vet ni vad jag vill göra? Boa... eller nåt. Jag känner igen en del från hur det var då jag fick mina barn. Antagligen så har Einar en stor del i det hela. Han har väl triggat igång föräldern i mig. Allt jag vill är att mysa, pyssla, gå ute i skogen, baka, se på film osv. Allt som är mys.

Vet ni vad jag vill göra? Flippa ur... eller nåt. Springa runt som en tok och skrika en stund. Dricka mig full på rödtjut. Sitta uppe på nätterna i vilda diskussioner med goda vänner. Skapa, slå sönder, förändra. Allt som väcker liv i mig.

Jag tror att de här två sidorna egentligen funkar rätt bra ihop. Men de funkar inget vidare med alla måsten som kräver mig. Jag vill inte ringa det där samtalet. Jag har ingen lusta att skicka de där mailen. Jag tycker det är tungt att läsa böckerna som jag borde förkovra mig i. Det är jobbigt att inte ha några pengar och att inte ha lust att ta tag i det. Vet ni vad jag gör när jag inte vill? Då letar jag reda på en skrivbordsbakgrund som passar min sinnestämning. Och så sitter jag och tittar på den. Jag sitter ju ändå framför datorn. Just nu har jag en vy över Paris från filmen Råttatouille.

Ett med naturen

Det är lite segt på pengafronten just nu. Klent med jobb och svår engagemangsbrist. När jag går ut med Einar i skogen så känns det bra. Vill vara kvar där.

Jag är en igelkott

Jag har varit så trött. Trots att jag tog sovmorgon i måndags och att jag lagt mig tidigt om kvällarna. Igår somnade jag framför House och jag vaknade först när barnen var på väg ut genom dörren. Visst beror min trötthet till stor del på att jag har en bäbis i huset men jag tror det finns andra orsaker också. Jag har det lite ostrukturerat på jobbet just nu. Små jobb som inte är så givande och så en massa tråkigt pappersarbete som inte ger några pengar. Sen så är det stora beslut som påverkar inte bara mig utan hela min familj om jag gör fel val. Och så en hel del andra åtaganden som komplicerar min tillvaro en del.

Min käre make har grejat med sin nya jobbdator varenda kväll så honom har jag knappt pratat med känns det som. Jag behöver långpromenader men lilla Einar orkar inte gå mer än några hundra meter än så länge. Små problem men sånt som nog bidrar till tröttheten.

Fast Boll och jag hade en mysig stund i går kväll. Vi fixade frisyrer på varandra, gav varandra massage och kill på ryggen och gosade med Einar.

Det ringde nyss och snart ska jag bli intervjuad för en tidningsartikel om spelet jag har gjort. Ikväll ska jag på en slags utbildning i nätverkande. Ska lämna Einar i flera timmar för första gången. Inte ensam eftersom barnen är med honom men det känns lite kluvet.

Lite har jag nog den där grävanermig-lusten. Gå i ide. Var god sätt in en stor summa pengar på mitt konto, fixa mina papper och låt mig sedan grotta in mig så ses vi i januari igen.

Brrrr

När det är kallt ute och man fryser så man skakar så är det skönt med en stickad tröja. Einar är nöjd med sin och leker glatt i frosten. Fast efter en stund så är det ändå rätt skönt att komma upp i mattes famn och värma fötterna.

Liten rapport om min nya älskling

Det är verkligen som att ha en liten bäbis. När Einar börjar bli trött får jag vyssja honom en stund så han lugnar ner sig och kan somna. Helst vill han somna i min famn och sen kan jag lägga ner honom i hans låda. På nätterna vaknar han ibland och gnäller lite, då behöver han gå ut och kissa. Sen somnar han snällt om. När vi går ut så leker han en stund men när det börjar bli för kallt så kommer han fram till mig och vill bli upplyft. Han är så söt. Då står han och studsar vid mina fötter och liksom sträcker upp framtassarna. Han tyr sig mest till mig. Det kan vara lite läskigt med nya personer och då kommer han till mig. Det är rätt gott att ha någon som vill vara hos just mig, som tycker att jag är bäst och tryggast. Tänk va att man kan bli mamma åt en hund.

Värdefullt

Funderar lite kring vad som är värt nåt här i livet. Just nu så känns det som om det är små njutningar och mysiga stunder som är det mest värdefulla. Som ett tänt ljus vid frukosten, kramar av barnen, gos med Einar, stjärnklara höstnätter, middag med goda vänner, spela kort med mannen, ett glas vin, att pyssla lite och göra det fint omkring mig.

Jag gillar mina jobb men har nog haft lite av inställningen att jobb är en sak och njutning en annan. Jag är beredd att omvärdera det. Einar är ju en del av min valda förändring. Jag vill jobba på ett lite annat sätt. Inte flänga runt och stressa. Det mesta jobbet gör jag ju hemma och jag kan faktiskt sätta tempot och tonen själv. Kanske tjänar jag inte massor av pengar men det har jag ju inte gjort när jag stressat heller. Och det mest värdefulla handlar ju sällan om pengar.

Einar i bild

Einars supersöta tass!



Einar sover på min arm medan jag jobbar, jag får kanhända starka armar.



Einar när han precis hade kommit.

Matte

Plötsligt är jag alltså matte igen. Sitter just nu med en sovande Einar på magen innanför tröjan. Det har gått jättebra. Vi gick och lade oss halv 11 igår kväll. Einar fick sova i en låda bredvid min säng och han sov hela natten ända till klockan 6 då jag väckte honom och tog med honom ut för att kissa. Sen har vi ätit frukost och lekt och varit ute lite till och nu sover han.

Katterna har kikat nyfiket avvaktande på honom. Odessa tittade ner i lådan när han sov och Marsipan satt bredvid i soffan när han låg i mitt knä. De ser nog inte honom som ett hot och det är ju skönt.

Bilder kommer. Lite svårt att röra sig med en hund innanför tröjan.

Han har fått namnen Einar August Ford men kallas för Einar. Han är så gullig!

Wow!

Fem intensiva dagar på bokmässan i Göteborg. Har visat spelet för massor av människor och fått otroligt bra repons. Känns superkul men gissa om jag är glad att vara hemma igen. Jag vet inte hur vi hade fixat det utan Ullis och Linda som kom som två räddande änglar och hjälpte oss.

Jag har mött så många häftiga, härliga, roliga människor dessa dagar men också några riktigt läskiga typer som har varit såå fördomsfulla. Som tur är så är de ganska få.

Klockan är snart 13 och jag sitter här i handduken. Har sovit länge, duschat och ätit frukost. Ska packa ur bilen och fixa lite. Ikväll ska vi åka och hämta hem vår lille pojke.

Det händer mycket nu!

Egobilder

Min tuppkam får inte plats på bild. Sånt kan få vem som helst att bli lite ledsen.


Men ledsenheten gick över snabbt.

Av min trettonårige son har jag lärt mig om egobilder. Så eftersom jag känner mig lite flummig och har en sån där specialdag då jag packar och förbereder mig inför mässan så tyckte jag att det var på sin plats med några egobilder.

Hund

Vi får köpa Einar! :D

Jag vaknade tidigt efter jobbiga drömmar och var alldeles nervös. Jag vågade knappt kolla mailen. Men nu vet jag i alla fall, så det är bara resten kvar att oroa mig för :0)

Vägskäl

Jag sitter här och stirrar på datorn. Har förstås jobb att ta itu med men det är många tankar som far runt i skallen på mig.

Igår var vi och hälsade på valparna igen. Jag trodde nog att vi skulle få besked om vi får köpa en valp men inget är bestämt ännu. Det känns lite förvirrande eftersom de är leveransklara om en vecka. Men om vi får köpa en så kan vi i alla fall inte hämta den förrän om två veckor eftersom jag ska stå på mässa i Göteborg hela nästa helg.

Det är också förvirrande - mässan alltså. Så mycket som ska fixas, funka och bli bra. Jag tror nog att vi har koll på det mesta men det är så jäkla mycket ändå. Och så fick vi offerten på vad det kommer att kosta att ta fram grejorna. Det fick oss att inse att vi inte kan fega och köra på nåt småfjös. Ska det vara så ska det vara ordentligt direkt.

Min 13-årige son har blivit med flickvän. Helt okej förstås med ändå lite omvälvande. Helt plötsligt finns det saker att ta ställning till som inte existerade för några veckor sedan.

Jag höll också på att ramla av stolen nyss när jag fick se bilder på min kusins hand. Har har kapat av sig två fingrar.

Men det här med hund - jag har funderat så länge, i flera år. Nu har jag kommit till det läget att jag vill ha just den här hunden. Om vi inte får köpa den så vet jag inte om jag kommer att kasta mig ut och leta aktivt direkt. Hund innebär en förändring i mitt liv som jag har längtat efter och som känns nödvändig. De senaste åren har varit lite för flängiga och stressade för att jag ska må helt bra av det. Mina två företag är faktiskt inte så beroende av att jag flänger och far och ställer upp och stressar som jag nog velat inbilla mig för att på nåt sätt stå ut. Mycket är ju skitkul, utvecklande och givande på många sätt men när jag kände efter vilket liv jag vill leva så är det ett helt annat tempo, mycket mera vara ute i naturen och mycket mera närhet till min familj (och då räknas förstås både de tvåbenta och de fyrbenta in) och mina vänner som gäller.

Men om några veckor så vet jag ju. Hur mässan gick, om jag har en hund. Då är det nya saker att ta ställning till.

In love

Jag känner mig alldeles uppjagad. Det här är Einar. Jag är kär. Var och tittade på valpar i dag och det kändes helt rätt. Men inget är bestämt än. Så jag sitter här och är pirrig och uppjagad för tänk om jag inte får köpa Einar eller hans bror Rune. Det var en mycket bra uppfödare och det kändes bra både med henne och hundarna.

Åh, jag vill så gärna ha en liten hund.

Ny frisyr igen

Lustigt, men det kändes som jag hittade mig själv när håret föll. Jag borde klippt mig för länge sen. Det är en lättskött frisyr med, bara att stiga upp och dra fingrarna genom håret. :0)

Lite matt och åker i en raket

Jag är lite matt. Har börjat jobba igen och det är raketfart som gäller känns det som. Kanske inte så stressigt egentligen men oj vad det händer saker.

Jag har nu mer två företag. Jag är delägare i ett aktiebolag förutom min enskilda firma. Vårt projekt är nu mitt uppe i produktionsfasen. I dag var vi på möte i Stockholm med ett mycket spännande företag som troligtvis kommer att tillverka en del av de saker vi behöver. I förrgår lade vi in den första beställningen och igår den andra.

Det är stora saker för mig det här. Jag är som sagt lite matt.

Trema, tilde och circumflex

Jag har fått några insikter och lite nya vinklar att se på saker. Det är trevligt. Ibland behövs lite gnäll och nattvak och pratstunder och tid att fundera. Mmm, jo, det känns rätt okej.

Plattorna ligger på plats. Vi har lagt plattor under semestern och det blev riktigt bra, ser fint ut. Det är nöjsamt att se hur huset och trädgården formar sig under våra händer. Det tar tid och det är mödosamt emellanåt men när jag ser resultaten så känns det bra.

Jag fick en bok av min man på vår bröllopsdag. Jag läser högt ur den för honom. Den är lite speciell. Våtmark heter den.

Jag tittade lite närmare på tangentbordet och tremaprickarna såg ut som ögon. Vet ni den lilla knappen med trema, tilde och circumflex? Det är två ögon med en liten hatt och så mustaschen bredvid. Den sitter till vänster om pilen på entertangenten. En gång hade jag en fråga på en tipspromenad om Trema, Tilde och Circumflex. Är det:

1. Tre danska porrstjärnor
x. ^¨~
2. Hundraser

Eller nåt sånt.

Flera trodde det var porrstjärnor.

Sill

Jag spillde sillspad på min tröja. Det är ingen hit att gå runt och lukta sill.

Nattsurr

Jag har försovit mig. I en dryg vecka har jag haft semester och jag har sovit nio timmar per natt och nu är jag inte trött längre. Jag vet vad det vill säga att vara trött. Många kvällar har jag trots järnvilja inte kunnat hålla mina blå öppna framför en bra film. Jag har domnat bort, somnat snabbt, sovit som en stock. Trött, trött, trött.

Jag läste, jag blundade, jag försökte slappna av. Till slut steg jag upp och satte mig vid datorn och här sitter jag nu och känner mig möjligtvis lite långvakad men inte särskilt trött.

Nu har jag nästan bestämt mig för att klippa mig. Jag har hittat några snygga frisyrer som är ungefär vad jag vill ha. Fast jag vet inte vilken frisör jag ska gå till. Mitt mesiga, fega jag försöker hitta små undanflykter. Jag är ju inte så snygg som kvinnorna på bilderna, tänk om frisören tycker jag är knäpp, tänk om jag inte ser klok ut, tänk om jag ångrar mig, hur ska det bli när det växer ut, kanske orkar jag inte hålla på med vax och hårspray och vad man nu behöver för att det ska se ut som på bilderna och hur ser det ut om jag inte gör nåt och vad ska svärmor tycka.

Men inte går världen väl under om jag klipper mig? Jag är bara en feg liten lort som gömmer undan mina drömmar och mitt jag.

Jag insåg häromdan att jag inte har några dagdrömmar längre. Det är ju förskräckligt. Jag har inget att drömma om. Jag vill saker och jag längtar efter saker men dagdrömmarna har liksom tagit slut. När jag försöker är det lite som att smaka på en bakelse som ser väldigt god ut men som inte lockar alls efter första tuggan.

Inte har jag några speciella laster längre heller. Förut så missbrukade jag socker på olika sätt, jag kunde inte få nog av sex, jag lyssnade massor på musik, läste massor och när jag drack vin så hade jag svårt att sluta.

Jag behöver flippa ur. Klippa mig, tatuera mig, skaffa hund, låta bli att sova ibland, skriva mer, läsa mer, göra oväntade saker. Överraska mig själv och alla omkring mig. Inte vara så jävla fesljummen hela tiden. Usch!

Gnäll och tuppkam

Jag har klippt mig lite. Påbörjat min tuppkam. Dvs rakat mig ovanför öronen. Men det syns inte om jag låter resten av håret hänga ner som det brukar. Borde nog klippa mig lite mer.

Vi fixar och donar en massa varje dag och jag känner mig lite stressad ibland. Jag har aldrig haft semesterstress förut eftersom jag aldrig har haft semester på det här sättet förut. Egentligen skulle jag vilja ha mer tid för promenader, läsning och bara vara. Varför tar jag mig inte tid till det?

Varför gör jag inte mer sådant som jag vill? Vem eller vad finns det att skylla på? Det är ju bara att göra.

Och så går jag runt och ältar gammalt skit. Varför då?

Så där, nu har jag gnällt av mig. Annars är det bra.

Semesterpoet

Tra la la la la
jag har jobbat riktigt bra
och snart så är det kväll
och då ska jag vara snäll
mot mig
äta jordgubbar och dricka bubbel
så det blir lite snubbel
i säng
sova gott
och vakna pigg
till ledig tid och sköna dagar
och göra precis vad jag behagar

Något fint att titta på

Var sak har sin tid

Jag har massor att berätta men jag vet inte vad jag ska skriva. Det känns som om jag inte borde berätta något innan allt är klart. Det är så mycket på gång just nu så jag blir alldeles matt. Lite uppjagad är jag och jag jobbar massor. Det är tusen saker som ska klaffa. Men jag tror att det blir bra och att allt ordnar sig fast vi får ta det lite lugnt och helt enkelt göra vad som går att göra.

Tanken är att jag ska ha semester från och med nästa vecka. Jag tror nog att det blir så för alla andra är på semester och det går inte att göra saker när ingen annan jobbar. Men man vet ju aldrig.

Jag behöver semester.

I helgen som var så var vi på Power Meet i Västerås. Det var kul men jag vill mer. Det började ösregna så då kom vi av oss lite.

Jag behöver fler Power Meet också.

Något annat jag behöver är att komma ut och röra på mig och att jobba med musklerna. Min kropp bara längtar efter att få ta i.

Men först jobbet. Timmar framför datorn för att få färdigt allt. Sen kommer ledigheten, träningen och kanske andra bilträffar.

Var sak har sin tid.

Sommar är gott

Ha ha... här sitter jag och jobbar fast det känns som om jag har semester. Och så får jag en bild från fotografen som fotar till mitt projekt. Så jäkla bra. Mungiporna killar i öronen. Jag har det bra. Igår tog jag ett dopp i poolen på eftermiddagen. Idag fick jag till en grej i illustrator som jag blev jättenöjd med.

Många bra blir det. Och det är fint.

Vad gör jag mer då? Cyklar, badar, grillar, jobbar, åker på möten, bränner mig i solen, gräver, plockar blommor. Det enda jag tittar på på tv är Ernst. Jag kan stiga upp tidigt om jag vill utan att det känns jättejobbigt och jag kan ta sovmorgon en stund eller siesta på eftermiddagen.

Jag tycker om sommaren jättemassor.

Gott

Vi har varit i Finland över midsommarhelgen. Det var bra där, jag tycker mycket om att åka till stugan. Men det är också mycket skönt att komma hem.

Båda barnen är hemma igen. Will skulle ha varit kvar ett tag till i Finland men fick hemlängtan. Jag är glad över att ha båda hemma. Nu kan jag ge dem bra mat och vi kan göra roliga saker tillsammans även om jag har rätt mycket att göra på jobbet. Om två veckor går jag på semester.

Jag har en hög med bra böcker som jag ska läsa i sommar. Började på en mycket intressant bok igår. Jag har en intensiv och spännande jobbtid framför mig. Sommaren är vacker och varm och igår så hade E och jag flera intressanta samtal.

Jag är tacksam över allt det goda som finns i mitt liv.

Ledig

Önskar er en skön helg. Min börjar nu.

PS bilden är helt fräckt snodd

Hund?

Efter mycket funderande så har jag kommit fram till att vi nog ska ha en hund igen inom en rimlig framtid. Det betyder inte att det är just nu eller kanske inte ens i år. Men jag är sån som vill göra saker grundligt så jag har kontaktat uppfödare för att få veta mer om rasen jag tänker mig. Och i dag så fick vi komma och hälsa på och träffa ett gäng trevliga Frallor eller Fransk bulldog som ju rasen heter.

Kriterierna har varit en korthårig, relativt liten hund som är lätt att ta med och som är glad i barn, gillar att vara med och som är gosig och trevlig. Och jag har fastnat för just Fransk bulldog. Fast vad visste väl jag innan jag ens hade träffat nån. Men i dag har jag fått träffa flera och visst lutar det åt att det blir en sådan. Barnen tyckte definitivt att det var en bra ras så nu återstår mannens tyckande. Tyvärr kunde han inte följa med men eventuellt ska vi ta med oss en hund till Finland så då får han chansen att se en på närmare håll.

De här hundarna var bruna allihop men jag vill ha en svart eller brindle tror jag det heter. De är inte kolsvarta. Såna valpar blir det troligtvis till jul så kanske blir det en vovve då. Vi får se. Råd ska vi ju ha också. De är inte gratis precis de små rackarna.

Fördelen med att vara kvinna

Är att kvinnor blir kramade medan män oftast får nöja sig med ett handslag (från både män och kvinnor, ja ekvationen går inte riktigt ihop men på nåt sätt så blir det så i alla fall).

Varför är det så?

Bra

Vilket fantastiskt väder det är! Jag gick ut i trosor och en tröja i morse och lade mig i hängmattan. Gungade en stund och pratade lite med katterna innan jag tog in tidningen. Sen bläddrade jag igenom den, kokade ägg och gjorde frukost. Har suttit en stund vid datorn och svarat på några mail, betalt räkningar och lite annat. Jag funderade en stund på att vi inte har något överflöd av pengar och ringde till E som tyckte att vi ju har en del pengar trots allt. Och ja, vi har ju så vi klarar oss. Jag har det bra som har ett eget företag, jobbar hemifrån, kan ta det lugnt och strosa runt lite. Snart ska jag åka och jobba med projektet. Det är mycket trevligt.

Det finns så mycket som är bra.

Soligt

Jag har haft några riktigt bra möten i dag. Och i går vann jag en flaska vin. Snart kommer Linda och Therese hit och kanske Ullis. Min käre make är med sonen på skolresa och jag har kramats hårt med min dotter och klappat mina kissar. Mitt projekt går framåt och det känns jättekul och spännande. Och jag fick ett mail i dag som jag blev mycket glad för.

Allt det jobbiga som varit har nog fastnat lite i mig men det känns bra ändå. Mitt minne är ganska kort när det gäller sånt som är jobbigt och gör ont så snart kommer jag nog att skina som en sol igen.

Nu jäklar

En sån här ska jag skaffa mig! Kanske flera stycken och hänga runt huset och i sovrummet och på mig. Läs mer här.

Kläder

Jag har en ny favorit t-shirt. Det står jag är bäst på den och jag känner mig bra när jag har den på mig.

(Borde favorit-t-shirt skrivas så här? Eller så här: favoritt-shirt? Eller kanske: favoritttröja?)

I övrigt så gillar jag att gå klädd i mina arbetskläder som består av jeans jag krympt ur och en vit och mycket smutsig t-shirt (som fortsätter att vara smutsig trots att jag tvättar den). Det är skönt att ha kläder på sig som det bara är att torka av händerna på och som jag inte behöver vara ett dugg rädd om. Då kan jag bära tunga vedkubbar och stenplattor och köra jord så det står härliga till. Och känna mig stark. Då står det nästan jag är bäst av sig själv på bröstet.

Det är sånt jag behöver ibland. Det är inget vidare att gå omkring och känna att jag inte kan eller att alla andra är bättre. Då behövs det mer jag är bäst-mentalitet.

Fästingjävel

Måndagar. Jag har sällan något emot måndagar, snarare tvärtom. Jag gillar att det är nytt. En ny vecka som börjar. Men det är också lite svårt ibland med motivationen. Alla mina tankar riktar sig mot allt jag kan göra. Jag är optimistisk och ser möjligheterna. Men så kommer en tröttsam seghet och handlingsförlamning över mig och jag kryper ner i sängen igen, bara för att vila lite. Oftast så kommer jag upp snabbt igen, jag sätter mig vid datorn, jag jobbar eller plockar lite med saker. Men segheten vill inte riktigt försvinna och jag tror att det är bristen på kreativa flöden och lagom krävande uppdrag som gör mig sådan. Men jag är också rädd om mitt tillfälliga arbetslugn. Det har varit så mycket som stressat mig så nu vill jag bara låta hjärnan vila och kroppen göra sådant som den mår bra av.

Och så upptäcker jag fästingjäveln som satt sig i knävecket. Det kliar och är rött och jag vill inte ha borrelia igen.

Ute är det varmt som sommar och jag har ätit frukost i solen.

Varje dag är ny

Idag:

• Om några timmar åker jag iväg på en liten semester tillsammans med min familj.
• Jag har blivit invald som medlem i ett annat team i samma affärsnätverk som jag var medlem i tidigare. Annan plats, nya tider, nya möjligheter.
• Jag har landat i mig själv och situationen som råder efter en jobbig helg och jobbig början på veckan. Flera möten i Wills skola och långa samtal med honom. Men nu känns det bättre och jag tänker att varje dag är ny.
• En dröm och längtan som jag länge har haft har tagits till nästa steg. Från dröm till möjlighet till att snart kanske vara verklighet. Vi får se.

En bild för att muntra upp mig lite

Det hjälper inte med träskor

Aj, aj, aj... jag måste lära mig att bli lite mer okänslig, tror jag. Min mage fixar inte riktigt allt jobbigt. När blir man tillräckligt tuff egentligen? Det hjälper ju inte att mina muskler blir större av allt vedbärande och jordskottande. Inte funkar det så värst med en stor hund eller en fräck bil heller. Och inte med skinnväst och träskor. Eller kompisar som är med i motorcykelgäng. Kanske måste jag helt enkelt bara bli härdad. Med andra ord utsätta mig för så mycket jobbigt att huden hårdnar och inte släpper in det onda. Men inte så mycket att det går hål.

Eller så får jag njuta av det onda och tänka att jag faktiskt är en kännande människa som lever och lär mig av livet.

Nästa år vid den här tiden så har det nog gått över. I alla fall om tio år. Då är det andra saker som är jobbiga men det vet jag ju inget om nu.

Varför regnar det när jag behöver sol?

Jag borde skriva nåt. Det är ju inte så att tiden står still hos mig även om jag kunde önska det ibland. Jag inser att jag inte är helt okej. Jag mår bra och det fungerar men det är inte så att kaos och jobbigheter blir utplånade, raderade, borta bara för att man mår bättre.

På grund av det här så hoppade jag över Springpride. Känns konstigt och lite tråkigt. Men behövligt var det nog. Jag har också plockat bort andra saker och jag lär mig varje dag att lyssna på mig själv. Det handlar mycket om vad jag inte gör. Idag tvättade jag inte åt en släkting. Jag är inte längre teamledare i affärsnätverket. Jag jobbar inte på helgerna (med företaget och sådant).

Jag har planer. Jag har kommit till en punkt då mitt företag har blivit på riktigt. Inget mesande och fegande längre. Nu ska jag bli affärsmässig hela vägen. Det känns bra. Rätt och riktigt. Och saker jag gör just nu handlar mycket om det här. Att lyssna på vad jag behöver för att driva mitt företag på ett professionellt sätt. Satsa på rätt saker.

De senaste helgerna har jag ägnat mycket tid åt att jobba med kroppen. Tagit i så jag varit helt slut. Jag har grävt jord och kört tunga lass med skottkärran, burit mastodontvedkubbar och annat som rensar hjärnan rätt effektivt. Det har varit bra. Musklerna växer och hjärnan slappnar av. Det blir som ett gift, jag längtar ut. Jag längtar efter mina skitiga jobbarkläder, värkande muskler och känslan av att jag orkar hur mycket som helst. Jag älskar att känna mig stark. För några år sedan så orkade jag inte alls så mycket som jag orkar nu.

Det går framåt - även om det är lite snårigt emellanåt.

I dag mår jag bra

Jag har haft en period av kaos, jobbiga saker, mycket att göra, stress, jobbiga känslor och svåra beslut. Ibland hopar sig allt och jag har varit både ledsen och rädd. Rädd för att jag ska tappa fotfästet totalt, ledsen för svåra saker som hänt. Men jag är en positiv person, jag vill och jag försöker och jag har många goda vänner omkring mig. Mitt skyddsnät är stort och starkt och jag är mycket, mycket glad och tacksam för den saken.

Jag satte mig ner och listade allt som jag gör. Alla uppdrag, jobb, intressen, måsten och annat som finns i mitt liv och som har påverkat mig och som har lett till den här situationen. Det blev två A4-sidor. Sedan så färgkodade jag de olika sakerna utifrån vad som är nödvändigt, vad jag vill, vad som ger energi och vad jag kan skippa. Då stod det klart för mig vad som är viktigt i mitt liv och vad jag ska ägna min tid och min ork åt.

I onsdags så var jag och min man på ett viktigt möte. Ett samtal som gav energi och gjorde framtiden ljusare.

Och i dag tog jag första steget mot ett beslut som antagligen kommer att ge mig mer ork och mer affärer.

Livet är intressant. Ur svåra, jobbiga, tuffa, tunga, mörka stunder kan ett ljus växa fram. Plötsligt kan det i dessa svåra stunder uppenbara sig lösningar och val som gör att allt blir bättre.

Jag vet inte vad framtiden har att erbjuda mig men jag har tagit tag i ratten igen och det är fullt tillräckligt för att det ska se ljust ut därborta.

Inget jobb för mig i dag

I dag har jag inte jobbat mer än att jag kollat mejlen. Jag har istället kollat mina öron. Fick ha hörlurar på mig och vifta med händerna om jag hörde några ljud. Sedan fick jag upprepa nonsensord som lästes i mina öron. Först bara i höger och sedan i höger och vänster samtidigt fast olika nonsensord och jag skulle säga bara det som hördes i höger och sen i båda två fast det ju var olika och jag blev rätt förvirrad ett tag.

Jag hör lite konstigt precis som jag misstänkte. Inte så att jag hör dåligt utan att mina öron och min hjärna arbetar på ett sätt som gör att jag hör fast jag inte riktigt kopplar vad som sägs alla gånger. Det är rätt jobbigt. Men det finns bot tydligen. Uppgifterna från testet matas in i en dator och ut kommer en skiva med ljud/musik på som jag ska lyssna på 6 dagar i veckan i tre månader.

Det här tog bara en timme men resten av dagen har jag ägnat mig åt att handla lite, lösa korsord, surfa runt och ringa ett viktigt samtal. Detta viktiga samtal behövs nog för mitt välbefinnande. Jag hoppas och tror att det ska leda till något bra.

Nu ska barnen och jag gå till bäcken. Varför ska man jobba när man kan leka?

Sevärt

Äh jag fick inte in den här så ni får klicka istället.

Resultatet

Önskar er alla en fin helg.

Puss!

Lite nytt

Jag är nyklippt. Känns ovant men bra. Det blir nog bra det här. Fast jag ser fortfarande för snäll ut. Får öva på tuffa miner kanske. Eller så får det bli plastikoperation. :0)

Det var i alla fall väldigt bra att bli klippt hemma hos Linda. Många skratt, en trevlig stund och inte lika nervöst.

Och min käre make så glad ut när han såg mig vilket ju bådar gott.

I morgon ska jag försöka vara ledig. Få se hur det går. Känner redan hur det hopar sig. Kanske lika bra att jobba undan en del ikväll.

Det är i alla fall himla skönt att det är sol och vårvarmt ute och att barnen är lediga. Och att det snart är påsk. Då ska jag äta gott, slappa, ha trevligt och njuta av ledighet och förhoppningsvis fint väder.

Plattfall

Jag var på väg att kravla mig upp ur gropen när jag blev nerputtad igen. Livet är jävligt tufft ibland. Min mage gör lite ont och jag längtar, längtar, längtar efter påsklovet så jag får ha mina barn nära mig, andas och hämta kraft.

Will fick stryk i skolan häromdagen. Knytnävsslag rakt över munnen, sparkar och slag. Han blev så ledsen och arg och rädd så han sprang bort. Jag åkte runt och letade efter honom i en timme innan jag fick reda på att han hade tagit sig hem. Mötet dagen efter med killen som gjorde det var både bra och mycket sorgligt. Hans standardsvar var - jag bryr mig inte, mina föräldrar bryr sig inte. Naturligtvis var hans föräldrar inte där.
- Men jag bryr mig, sa jag till honom. Jag bryr mig både om dig och om Will. Jag vill inte att någon av er ska känna sig otrygg i skolan eller fara illa på något sätt. Vi är inte här för att skälla på dig utan för att se till att det här inte händer igen. Varken att du slår Will eller att Will hämnas på dig.

Kanske, kanske gjorde jag en liten, liten skillnad i den stora värld som sviker våra barn. Kanske.

I dag har jag varit teamledare för första gången. Det har också varit tufft. Inte alls som det med Will men visst är det något som kräver en hel del. Det kändes bra och jag tror att jag gjorde ett hyggligt jobb men det är ändå så att jag bra gärna skulle vilja släppa allt och krypa ner under täcket en stund och pusta ut.

Boll är sjuk i dag. Hon är en trygg och modig liten människa som lugnt kan vara hemma själv i några timmar och det är jag glad för. Vissa saker är inte så lätt att strunta i för att man har sjuka barn. Och ändå så är det ju så klart barnen som är viktigast av allt.

Det är jävligt tufft att ha ansvar. Men mycket lärorikt, utvecklande och givande också.

Fast fy fan för alla som sviker barnen. Fy fan för dom.

Jag älskar starka kvinnor

Det känns lite bättre. Jag försöker tänka på att jag kan välja själv hur jag vill må. Att jag faktiskt har möjligheterna i mina egna händer.

En vän sa något i går som gav mig en nyckel till varför jag reagerar som jag gör. Det är intressant och det är ganska stort i min värld att inse det.

Lite kortfattat så kan det uttryckas som att vi kan välja att inte ta skit om vi förstår bakgrunden till att vi tar skit.

En orsak till att vi faktiskt tar skit eller tillåter oss att bli illa behandlade eller låter oss bli underordnade är att vi blir straffade på ett eller annat sätt om vi står upp för oss själva. Det kanske låter tokigt men så är det ju många gånger. En kvinna som tar kommandot, som inte tar skit och som inte böjer sig för en man eller någon annan för den delen. Hon ses ju ofta som en ragata eller satkärring. Vem vill ha en satkärring?

Hur kommer vi ifrån det här då? Jag vet inte riktigt men om vi börjar tycka om kvinnor som tar plats så kanske vi har kommit en bra bit på vägen.

Jag letade lite på nätet om starka kvinnor och hittade det här. Intressant.

Frihet

Frihet är när man kan sitta på toaletten och skvala bäst man vill utan att behöva bry sig om i fall någon annan hör.

Drömmar

Jag har känt mig lite nere, deppig, ett tag. Egentligen sen före jul. Jag har tänkt att det har med stress att göra. Jag har många järn i elden och ibland blir det bara för mycket. Jag tog ledigt över jul och ägnade större delen av tiden åt att lösa korsord. Som någon slags terapi. Efter jul så har det varit lite lugnare men det har inte direkt blivit bättre. Förra veckan så var det ganska tufft och igår så tror jag att jag hittade ännu en pusselbit till varför det känns som det gör.

Jag har tappat bort mina drömmar.

Drömmar ska inte ha några begränsningar, det är ju därför de är drömmar. Jag har alltid haft många drömmar, både såna där storslagna som jag "vill" göra i framtiden och så små dagdrömmar som jag kunnat plocka fram vid ensamma promenader, när jag kör bil eller innan jag ska sova. Det har varit en njutning att förlora sig en stund i en dröm. Men jag hittar inte dit längre. Allt känns uttjatat eller tråkigt eller orealistiskt eller dumt eller meningslöst eller...

Det finns flera orsaker till att det blivit så och jag känner inte till alla. Men några vet jag. En är min man. Tyvärr. Jag har slutat att ta upp drömmar med honom eftersom han säger nej. Alltid säger nej. Och jag vill inte köra över honom. Jag vill ju inte själv bli överkörd eller struntad i så därför så gör jag inte så mot honom heller. Men igår så gjorde jag det ändå, tog upp en dröm med honom alltså. Och det slutade med att jag satt och grät. Det blev så tydligt och klart att jag begränsar mig, att mitt liv blir futtigt och innehållslöst för att en annan människa ser hinder i allt istället för möjligheter.

En annan orsak är pengar. Jag stressar och gör, gör, gör för att tjäna pengar. Jag älskar ju mitt jobb. Det blev jag påmind av en kund häromdagen. Hon påpekade att det måste vara härligt att få jobba med något man brinner för. Och lite förvånat sa jag ja, det är det ju. Jag har glömt det för just nu så känns det mest jobbigt att ta itu med jobbet. Helst av allt vill jag gå och lägga mig och sova. Jag har sovit massor sista tiden. Men jag är ändå trött.

Jag har mycket tid, egentligen, och jag jobbar snabbt och effektivt, egentligen. Men nu så blir jag stressad bara jag tänker på allt jag måste göra. Det känns som om det kommer att ta år att göra alla saker som står på min lista fast det egentligen skulle kunna vara klart på ett par dagar.

Men det är ju ingen idé att tjäna pengar om man inte ens har någon orsak att tjäna dem. Mat på bordet får vi ändå och räkningarna kan betalas. Och egentligen, om jag vågar tänka efter och se mina drömmar så är inte pengarna det viktigaste för att genomföra dem.

Höns till exempel. Jag skulle vilja ha höns. Då skulle jag ha egna ägg, och något att engagera mig i som ger ro och trivsel. Jobbet med hönsen och ansvaret ser jag inte som något problem utan som en utmaning och något som ger istället för att ta. Likadant med hund. Jag skulle vilja ha en hund också. En hund att gå på promenader med, att leka med, att lära saker, att ha sällskap av. Och jag vill bygga badrum på övervåningen. Vi har bott här i elva år. Badrummet är fortfarande inget annat än ett tomt rum. Jag längtar efter att bygga, att göra något med händerna som ger resultat. Jag ser det inte som något jobbigt. Orken kommer med lusten om man bara sätter igång. Jag vet det. Men jag har en stor stoppkloss som bara ser problemen med allting. Som inte ser mig.

För ett tag sedan så började jag slipa en köksstol som jag sedan skulle måla. När det var dags att måla den så stod stoppklossen där och tog bort all lust. Jag tänker nu att jag borde skita i honom. Köpa färg och göra allt på mitt sätt. Men lusten att göra det blandas med olusten och meningslösheten och gråten sitter som en klump strax under halsen.

Jag har pratat med honom. Han sa att han inte vill vara en stoppkloss men jag har levt med honom i snart 18 år och vet hur han fungerar. Jag vill göra saker tillsammans med honom och inte köra mitt eget race. Jag orkar inte slåss och bråka för minsta grej längre. Jag skulle vilja säga vad jag vill och få ett positivt svar och sedan gå in i det med liv och lust. Jag vill skapa, göra, leva tillsammans, sida vid sida. Jag vill inte slåss för mina drömmar och förlora eller genomföra dem med en besk smak i munnen.

Jag vill kunna njuta av mina drömmar igen.

Odessa igen

Lite mindre tjock har hon blivit. Men hon är inte kastrerad än. Hon går ut i bland men kommer gärna in igen. Och söt är hon, Odessa.

Sooooool

Idag har jag varit i våren. Hälsade på U och hade en trevlig pratstund och en skön promenad. Precis vad jag behövde. Vi hittade tussilago och såg fem rådjur som stod en bit i från oss i skogen.

Sen åkte jag och handlade till Bolls kalas. Hon fyller på lördag men ska ha kompisar här i morgon. I affären mötte jag en affärsbekant och vi pratade en stund och jag ska nog åka till henne och få hjälp med mina öron som är lite knasiga ibland. Jag var på ett möte på förmiddan, ett nytt jobb på gång. Och så har jag varit med i radion. Man fick ringa in och det gjorde jag utan att tänka mig för. Och där satt jag sen och pladdrade glatt om LCHF.

Jag har också hållt i små tvillingbäbisar i dag. De skrek lite och ville ha mat. Jag fick hålla i den som för tillfället inte blev matad.

Promenad i solen och positiva upplevelser är fint. Jag har mått lite lesset ett tag men nu känns det bättre. Snart kommer min älskling hem också och då ska jag nog föreslå en promenad. Solen går ju inte ner riktigt än.

Snart, snart, snart

Jag hörde ett tutande ljud med jämna mellanrum. Trodde först det kanske var någon av katterna som gjorde nåt, sen lyssnade jag i hörlurarna i fall jag skulle ha glömt att stänga av musiken. Men nej, tutandet kom någon annanstans ifrån. Jag öppnade då ytterdörren och se där, tutandet kom från en vårfågel. Jag är inte säker på vilken art men jag känner igen det. Vi bor ju vid en sjö och varje vår fylls den av fåglar.

Glad i hågen tog jag på mig gummistövlarna och tittade till blåsippsstället. Små, små, små knoppar ligger där och sover. Snart, snart vaknar de nog. Vi brukar hitta de första blåsipporna kring Bolls födelsedag. Hon fyller på lördag så det är ju snart.

Och i rabatten så hittade jag den här lilla gynnaren.

Jo, våren kommer snart. Jag lovar.

Lite frukost kanske gör susen

Jag startar datorn, kollar mailen, bläddrar runt lite håglöst och har ingen större lust att börja jobba. Sedan kommer jag på att jag inte har ätit frukost än.

Varför gör jag samma sak varenda morgon?

Om diabetes

Varför verkar diabetiker så ointresserade av sin hälsa?

Artikel av Sven Erik Nordin publicerad: 2009-03-13, Uppdaterad: 2009-03-13

Forskning och praktiska erfarenheter visar entydigt, att nuvarande kostråd till diabetiker motverkar sitt syfte - och att en relativt enkel omläggning av kosten förbättrar alla diabetikers hälsa. Många kan till och med slänga sina insulinsprutor!

Man kan tycka att alla diabetiker borde hoppa högt av förvåning och glädje över ett sådant forskningsresultat! (man kan bli frisk av att bara äta annan mat!). I stället verkar detta sensationella resultat mötas av ett synnerligen förstrött intresse - och på Diabetesförbundets hemsida nämns det inte ens!

Resultatet finns tillgängligt på: http://www.nutritionandmetabolism.com/content/5/1/14

Av de fem som i denna studie fortsatte att äta enligt läkarnas nuvarande rekommendationer (fettsnålt) fick fyra allvarliga hjärtproblem, och två av dem avled! I gruppen som åt mycket fett avled också av oklara orsaker en person, men alla övriga förbättrades dramatiskt. De gick ner i genomsnitt 11,4 kg i vikt, och två av dem går ej längre att definiera som diabetiker, varför de självklart inte längre behöver någon medicin!

Alltså: En ganska enkel omläggning av kosten kan dramatiskt förbättra diabetikerns sjukdomsbild - gratis och utan biverkningar!

Läs hela artikeln.

Jag tror att det är dags för vår snart

Det är skönt att det är fredag. Jag är trött. Igår så var jag i Stockholm hela dagen och gick mycket. Jag och en kollega hade trendspaning inför vårt projekt. Det var kul och givande men också tröttande. När jag kom hem på kvällen så var jag dessutom tvungen att förbereda saker till ett möte så jag kom för sent i säng och steg upp 5.30 i morse.

Jag gick nästan på Di Leva igår. Han var en uppenbarelse. Ungefär som den där mannen som åker runt i en stor klänningliknande sak i Men in Black.

Jag är lite förvirrad så jag tror att jag ska ta helg och lägga mig i soffan och läsa istället för att försöka få ordning på jobbandet.

Ha det skönt vänner!

Maginfluensa eller kräksjuka?

Barnen är hemma idag eftersom Will kräktes i natt. Han verkar i alla fall må bra nu så kanske var det bara en snabb och relativt enkel kräksjuka. Förhoppningsvis blir inte Boll sjuk men jag ville inte skicka henne till skolan i fall hon skulle vara sjuk.

Har ni tänkt på att det heter kräksjuka nuförtiden? När jag var liten sa man maginfluensa.

Fettskräckens förfärliga följder

Det finns mycket att läsa på nätet. Jag läser gärna om vetenskap och hälsa som ni ju vet. Här finns en artikel som jag tycker det är viktigt att ta del av.

Här är en annan.

Kanske orkar ni inte läsa allt som jag matar er med men jag tror på att man måste ta reda på saker själv. Bilda sig en egen uppfattning genom att läsa mycket, lyssna och även prova själv. Erfarenhet och kunskap är det som oftast leder en rätt här i världen. Öppenhet och nyfikenhet leder en framåt.

Djur

Will såg ett lodjur inte långt från huset. Han hann både ta kort och filma.

Vi har ju en hel del djur runtomkring oss. Vildsvin som bökar för fullt i skogen och mängder med rådjur. Även rävar, ekorrar, grävlingar, harar, bävrar, älgar, möss och sorkar och många olika slags fåglar.

Medeltiden är över

Ha ha!

Hummelihum

Vilken mat är värsta miljöboven?

Det är en intressant fråga tycker jag. Jag köper ganska mycket ekologiskt mat men närproducerat är förstås också viktigt. Och vad det gäller kött så bör man äta gräsbeteskött eftersom det snarare påverkar klimatet positivt än negativt.
En intressant jämförelse kan ni läsa här.

En annan intressant artikel i ämnet kan ni läsa här.

P.S nu när jag läser vad jag skrivit så måste jag lägga till att jag inte menar att man måste äta kött för att det ska vara bra för miljön

Jag är ju rödhårig

Åtminstone på bild.

Upprörande

Jag har hämtat bilden från ekuriren.se. Det är upprörande med denna hänsynslöshet och förstås relaterar jag till det Will utsätts för i skolan. Men är det så konstigt att sånt här händer när 12-åringar utan minsta samvetskval kan hota och trakassera och de vuxna omkring inte gör nåt åt det? Om man inte får lära sig att bry sig om och respektera andra så kan man naturligtvis bränna ner ett hotell fullt med människor.

Fina muskler både i kropp och knopp

Jonas Colting om kolhydratsbluffen. Läs hela artikeln, den är mycket bra skriven av en person som vet vad han pratar om. Dessutom är han fin att titta på :0)

Ingen älg i snön

Jag är glad för att jag har kloka kvinnor i min omgivning som lyssnar och kommer med råd. Det har varit mycket skönt att få prata av sig. Men gladast blev jag när Will kom hem och var glad. Ingen hade bråkat med honom i skolan idag.

Jag tog ledigt från jobbet som ändå sket sig i dag också (fast lite har jag faktiskt jobbat)och så tog vi oss till sjön i skogen där vi åkte pulka från klipporna och hade picnic. Det var fint att gå i en snöig skog med mina glada barn. Men jag vågade inte åka pulka från den brantaste backen. Läskigt. Vi såg älgspår i snön och vi funderade på vad vi skulle göra om vi mötte en älg. Boll skulle bara gå fram till den, Will skulle gömma sig bakom mig och jag skulle vifta med picnicpåsen. Men vi mötte ingen älg.

Jag ska försöka få lite mer jobb gjort i morgon. Jag har jobb att avsluta och fakturor att skicka och det är dags att ta tag i det nu. Och så behöver jag städa bland papperna på skrivbordet och tvätta kläder så jag har nåt rent att ta på mig när jag ska träffa folk. Räkningarna måste gås igenom och jag måste förbereda en föreläsning. Men det blir i morgon, i kväll ska jag unna mig ett halvt glas rött vin och en slö kväll i soffan.

Vintern är i alla fall vacker

Skoldramat fortsätter. Jag har inte hört något från Will så jag hoppas ju att det är lugnt. Men pappan som igår verkade vettig har ganska tydligt visat varför sonen är som han är.

Jag har lite svårt att komma igång med jobbandet. Det är många tankar som far runt i huvudet och tränger undan jobbtankarna. Det är så mycket jag bör göra men lite svårt att börja.

Men snön är fin. Jag tycker om snön och vintervädret som är just nu. Det är vackert ute och igår kväll så skottade Erk och jag snö tillsammans. Det är skönt att få ta tag i praktiska saker tillsammans när världen svajar.

Arg så in i helvete

Jag är arg. Ilska är bra ibland för då får man saker gjorda. Will ringde mig från skolan, helt förtvivlad grät han i telefon och berättade att han blivit hotad av några killar i klassen. De hotar och trakasserar honom för att han ska betala för en grej som han inte har haft sönder. Och det är inte första gången det händer.
- Jag kommer, sa jag.
Arg men hyggligt samlad gick jag in till rektorn och krävde ett slut på det här. Så nu är mobbinggruppen och lärarna inblandade. Men tyvärr så är min erfarenhet att skolan är ganska mesiga även om de gör saker. Så jag ringde även till pappan till en av killarna och sa att det får vara nog nu. Jag ska ringa de andra föräldrarna också. Den pappan reagerade i alla fall på ett bra sätt. Han blev arg - på sin son. Och glad att jag ringde. Tydligen så har inte skolan ringt och berättat att ungen har varit inblandade i diverse saker förut också. Det tycker jag är helt fel. Klart som korvspad att föräldrarna ska bli kontaktade om barnen gör nåt dumt. Jag vill i alla fall veta om mina barn beter sig dåligt i skolan.

Jag blir så jävla arg. Arg på alltihop. För även om ungarna är dumma och det är dom som mobbar så måste lärarna göra något vettigt också. Skolan måste agera på ett riktigt sätt. Egentligen tycker jag att det inte skulle finnas grundskola på det sätt som det gör. Det är för många barn och för få vuxna. Hela systemet är dumt.

Men det räcker nu. Om jag så ska tillbringa varenda dag i skolan så får jag väl göra det då. Eller om jag måste ringa hem till alla föräldrar varenda dag. Eller polisanmäla hela skiten. Det är mitt barn det handlar om. Och det är min förbannade skyldighet som förälder att skydda honom. Fy fan vad jag skulle kunna slår ner någon nu. Hårt och skoningslöst.

I will survive

Livsmedelsverket och andra "experter" påstår att man inte kan äta LCHF någon längre tid för då kan man dö. Så om man äter enligt tallriksmodellen och bara mår sämre och sämre och blir tjockare och tjockare och sedan lägger om till LCHF och blir frisk och går ner i vikt - skulle det då innebära att man plötsligt dör? Konstigt. Två år är väl den tiden som man kan överleva utan kolhydrater enligt dem. Vid det här laget så känner jag många som lever på övertid. Själv så har jag väl ett halvår kvar att leva ungefär. Men eftersom man blir glad och nöjd av LCHF så sjunger man gärna och då kan man sjunga så här:

LCHF-texten till I will survive:

First I was afraid

I was petrified

Kept thinking I could never live

without carbs in my life

But I spent so many nights

thinking how they made me sick

And I grew strong

and I learned how to get along


I feel like I’m

from outer space [UFO!!!]

I look at all the folks around

with that sad food upon their plates...

I want to tell them how to eat,

I want to feed them fat and meat

If I had thought for just one second

they'd be listening to me...


Come on and see, who I’ve become!

Just turn around now

I'm not unhealthy anymore

Weren't you the one who tried to lose some weight in vain?

You thought I'd crumble?

You thought I'd lay down and die?



Oh no, not I

I will survive

as long as I know how to eat

I know I will stay alive

I've got all my life to live

I've got all the fat and meat

and I'll survive

I will survive

PS. Ufo innebär Under Fem Om dagen och syftar på kolhydrater i gram

Tjocka Odessa

I dag har Odessa fått åka på långtur. Ända till Katrineholm för veterinärbesök. Hon har länge varit ovanligt stinn om magen och jag trodde först att hon bara var tjock men så tittade en veterinär på henne och trodde att det kanske var nåt annat. Så vi åkte och röntgade henne. Det visade sig vara helt okej. Hon är bara tjock. Lite ovanligt stinn men tjock. Så nu ska hon sättas på diet. Veterinären föreslog lightfoder med lite fett och mycket fibrer. Sällan, säger jag. Jag om någon är nu mer expert på hur man går ner i vikt. Vi rovdjur får allt hålla oss till kött och fett om vi ska bli mindre. Fibrerna river bara sönder tarmarna.

Jag tror att hennes hetsätande och att hon rört sig väldigt lite de senaste månaderna är boven. Så motion och lagom med mat innehållande nyttiga proteiner och fetter gör nog susen. Hoppas det snart blir vår så hon får mer lust att gå ut. Fast jag hoppas också att vårkänslorna håller sig i styr för det visade sig att hon inte är steriliserad. Så fort hon gått ner lite så blir det en ny tur till veterinären för att ta bort möjligheterna till fortplantning. Annars sitter vi väl snart här med åtta katter istället för fyra.

Tjuvlyssnat

Ha ha... läste den här på Tjuvlyssnat:


Svaret fick henne att blekna

Konsum, Göteborg

En mamma och hennes dotter ~4 står i kassan och ska betala.
Dottern (till kassörskan ~40): Vad heter du?
Kassörskan: Majken heter jag. Det känner du nog inte många som heter.
Dottern: Jo, det gör jag. Majken Jackson.

En promenad kan göra susen

Jag gick ut en sväng för att få blodet att röra sig lite fortare och för att rensa bland tankarna. Jag stoppade musik i öronen, kvinnoröster som Miss Li, Regina Spector, Marit Bergman och Suzi Quattro och en man vid namn Johnny Cash. Jag följde snöiga vägar in bland stora granar och gick till den plats där jag förut hittat mig själv. En plats där solen värmer och där stillheten bor. Där stod jag och blundade mot solen och frågade mig själv alla dessa frågor som jag inte ens visste att jag hade.

Senare när jag stod i köket så frågade Boll varför jag sjöng.

Listdags igen

Det var länge sen jag hade en lista och när jag hittade den här hos Kim som beslöt jag mig snabbt för att sno den.

01. Stänger du av mobilen när du sover?
Oftast men inte alltid. Kan ha den på om jag ska upp till nåt viktigt möte.

02. Vem såg dig senast naken?
Nån i familjen eller om det var jag själv.

03. Hur såg du ut på högstadiet?
Spretigt hår med grön färg i, röda hängslen, jeans nerstoppade i strumporna, gympadojjor och fåniga glasögon.

04. Hur kommer du se ut om tjugo år?
Snygg, smal och tuff

05. Hur var du på dagis?
Jag gick inte på dagis.

06. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Bra, eftersom jag gör allt.

07. Har du celluliter?
Nä jag tror inte att jag har det. Vet knappt vad det är.

08. Biter du på naglarna?
Väldigt sällan numera.

09. Har du något handikapp?
Jag hör snett och är närsynt, fast det är sällan handikappande.

10. Är du rädd för att få hängbröst?
nej, det har jag redan. Ha ha!

11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?
Nej

12. Svär du?
Ja för fan

13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Jag är alltid trevlig

14. Hur homo är du på en skala 1 - 10?
Jag har kommit fram till att jag inte är någonting alls vad det gäller sexuell läggning. Det är bara konstruktioner som inte funkar för mitt öppna sinne :0)

15. Tror du på utomjordingar?
Ja

16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
Ägg

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Kolhydrater

18. Har du blivit arresterad?
Nej

19. Ljuger du?
Ibland tyvärr

20. Har du kysst en polis?
Jag tror inte det

21. Är du rädd för Securitasvakter?
Nej

22. Har du någonting att dölja?
Egentligen inte, även om jag inte berättar allt för alla.

23. Vad har du på din nyckelknippa?
En enda hemnyckel

24. Är du / har du varit gift?
Ja

25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?
Självklart

26. Kan du laga cyklar?
Det kan jag säkert (men jag har en son som har cykelverkstad så jag behöver sällan det)

27. Kan du fixa med bilar?
Det kan jag säkert(men jag har en man som är bilmekare så jag behöver sällan det)

28. Brukar du köra om?
Japp

29. Kan du baka bröd?
Japp

30. Vet du hur man frostar av en frys?
Japp

31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i?
Ally McBeal... kanske... äh, vet inte

Snölek

Jag har haft en givande vecka i Finland. Var i Helsingfors på möte och presenterade mig på finska vilket resulterade i skratt och applåder. Sen så handlade jag på Marimekko och Stockmanns. Ska åka dit i sommar igen och handla mer. I övrigt så blev det mycket jobb och en del umgänge med släkten. Min mormor har hamnat på en vårdavdelning och det snörpte lite i hjärtat att se henne ligga där. Men hon var glad och nöjd så det kändes ändå bra att hon får den vård hon behöver.

Barnen och jag har lekt i snön i dag. Som ni ser. Om en stund ska vi åka på bio.

Det är skönt att vara hemma igen.