Det är verkligen som att ha en liten bäbis. När Einar börjar bli trött får jag vyssja honom en stund så han lugnar ner sig och kan somna. Helst vill han somna i min famn och sen kan jag lägga ner honom i hans låda. På nätterna vaknar han ibland och gnäller lite, då behöver han gå ut och kissa. Sen somnar han snällt om. När vi går ut så leker han en stund men när det börjar bli för kallt så kommer han fram till mig och vill bli upplyft. Han är så söt. Då står han och studsar vid mina fötter och liksom sträcker upp framtassarna. Han tyr sig mest till mig. Det kan vara lite läskigt med nya personer och då kommer han till mig. Det är rätt gott att ha någon som vill vara hos just mig, som tycker att jag är bäst och tryggast. Tänk va att man kan bli mamma åt en hund.
3 kommentarer:
Söt, mina vovvar hälsar å kramar!
Visst är det en fin känsla. :-)
Åh!
Man känner sig behövd och bra.
Tack Daniel - krama tillbaks
Kim - ja, precis... behövd och bra!
Skicka en kommentar