På hal is

Det är stökigt på mitt skrivbord och lite stökigt i mitt huvud. Jag får inte plats med alla papper och böcker jag behöver ha framme när jag arbetar och då blir det ett översvämmande kaos som hotar att ramla över mig. Jag borde städa. Tror jag.

Fast idag är det en sån där måndag. En sådan som börjar med att man vaknar och känner sig olustig och som sedan liksom inte blir nåt av.

Jag är inne i en drömperiod, jag drömmer en massa konstiga saker och vet inte alltid vad som är dröm och vad som verkligen har hänt. Som igår när jag såg att någon rökte på tv och jag kom på att jag hade rökt eller nåt och sen så blev jag förvirrad, för jag har aldrig någonsin ens haft en cigarett i munnen. Men jag kunde verkligen känna känslan av att dra ett halsbloss, som ett verkligt minne. Skumt.

Jag är lite uppjagade över några saker, en del har med jobb att göra och annat mer på det privata planet. Det är som om jag väntar på att bryta igenom isen, först efter det kan jag försöka ta mig upp.

Och så det där med sockret. Ibland går det jättebra och sen så får jag återfall. Och det är så irriterande. Jag vill hitta tillbaks till mitt lchf-flyt.

Men överlag så känns det inte så pjåkigt. Jag har en varm hund på fötterna och så har jag tagit en skön promenad, jag har spelat spel med dottern som är hemma från skolan och så har jag faktiskt fått en del jobb gjort även om det inte känns så.

Isen spricker nog snart och sen så är det bara att gå vidare.

Kung Bore frostar till

Det är kallt i dag. Nordvindar gör att det känns kallare än vanligt hörde jag på radion. Och igår läste jag i tidningen att forskare tror att det kan slå till och bli riktigt kallt från februari till april. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Jag har inget emot vinter, tvärtom så gillar jag det. Men att frysa är ingen höjdare.

Det är extra synd om Einar. Att sitta i den kalla snön med små nakna tassar och försöka uträtta sina behov är inte roligt. Han får kramp i tassarna och de börjar spreta åt alla håll och då är det inte lätt att skita.

Här är det på sin plats med investeringar och uppfinningar känner jag.

Vem gör bästa bytet?

I morse skjutsade jag Will till skolan. Det är en nätt tur på ca 6 mil fram och tillbaka. Vanligtvis skjutsar jag honom till bussen men idag började han tidigare. Bussar går inte så ofta på landet så det finns inte mycket att välja på. Einar och jag passade på att ta en promenad i ett litet samhälle på vägen hem. Det är mycket spännande att få känna nya dofter och upptäcka nya ställen. Här hemma blir det lite tradigt ibland att gå samma vägar hela tiden utan att möta någon.

Fast först så stannade jag på en mack för att köpa nya vindrutetorkare. De gamla var trasiga och det är inte så bra när det snöar. Sikten blir lite dålig då. Jag stod och tittade en stund på alla vindrutetorkarblad och alla olika sifferbeteckningar och insåg snabbt att det är enkelt men dyrt att köpa original. Desto krångligare är det att hitta rätt bland universaltorkarna. En annan kund fick hjälp med att hitta rätt torkare till sin bil så då tänkte jag att jag kunde be om hjälp jag med. Mannen i kassan var trevlig och hjälpsam så jag passade på att fråga om det var lätt att byta torkare.
- Var har du bilen? frågade han. Kör fram den till dörren så kommer jag och byter dem åt dig.
Jag körde fram bilen och tjipp, tjopp så hade han bytt dem och så tog han hand om de gamla. Det är service det. Fast jag kan ändå inte låta bli att undra om han var extra snabb att erbjuda sin hjälp för att jag är kvinna. Och egentligen skulle jag ha velat gjort det själv så jag vet hur man gör nästa gång. Men samtidigt så är det ju någonting jag verkligen påpekar när det gäller mitt jobb, att man ska låta proffs sköta sådant de är bra på. Det går snabbare, enklare och lönar sig i längden. Var ska man dra gränsen för jämställdhetsarbete och ren och skär service?

Livet är vackert

Idag är en bra dag. Jag är kreativ och får mycket gjort. Det gäller att ta vara på stunderna men när jag hamnar i det här tillståndet så räcker aldrig tiden till. Dessutom har jag inte ätit en enda gnutta socker eller sådant som blir till socker i kroppen. Och så har jag fått två stora paket. Det ena på över 30 kg och det andra väger nog runt 15. Foldrar i det mindre och kattmat och kattsand i det andra. Även om det är saker jag har betalt för och visste skulle komma så är det ändå alltid kul med paket.

Jag tog också en lång promenad direkt innan frukost och så hade jag en härlig, kärleksfylld dröm som fanns kvar långt efter att jag hade vaknat.

Maken och jag gick och filosoferade kring det nya året några dagar efter nyår och då kom vi fram till att det går att se det mesta ur en positiv synvinkel och att vi skulle försöka göra det under året. Livet blir skojigare då. Till exempel så pratade vi om när han hade gått ut i skogen och sågat upp ett omkullfallet träd för att ha till ved. Om han såg det negativt så var det mycket jobb för väldigt lite, flera timmar till att få ihop lite ved. Men med positivt synsätt så fick han gratis motion, frisk luft och gratis ved.

Jag har också kramat och pussat min dotter och min hund, något som väcker livsandarna till liv. Tänk att hud mot hud och lite kärlek och värme kan göra så mycket.

Caféer och socker

Einar och jag har varit på café i dag. Ett nytt ställe där hunden får följa med. Sånt gillar jag. Ska nog bli stamkund där. Det enda (vanliga) problemet är sortimentet, jag borde ju inte äta kakor och bullar. Men en kopp te kan jag ju ta, fast det bidrar väl knappast till att stället går runt. Kan ju iofs dra med mig andra människor varje gång, sådana som kan äta bullar.

Bullar ja, jag kan egentligen inte äta sötsaker, bröd och annat som innehåller kolhydrater. Det har jag konstaterat ett antal gånger. Och jag har ju ätit LCHF i över tre år. Men nu så har jag trillat dit. Sockerdjävulen har fått grepp om mig igen. Det går bra stundvis men så flippar jag ur. Och det är jobbigt. Jobbigt att ha svårt att styra sig, jobbigt att äta sådant jag inte mår helt bra av och jobbigt att ta tag i det.

Det finns så många fördelar med att äta LCHF och så många nackdelar med att äta kolhydrater. Enda fördelen är att det är gott, ibland. Många gånger så får jag en konstig känsla och nästan lite ont i magen efter bara någon tugga. Men det är som en drog. Jag har skitsvårt att låta bli när det får grepp om mig. Har jag inget hemma går det rätt bra ändå men är jag nånstans så poff så har jag köpt nåt och smällt i mig.

Det svåraste just nu är att jag inte har kommit till det läget där jag orkar bryta beteendet.

Restips

Kollar lite på Google Earth och har nu två nya resmål. Bajkalsjön och Pitcairn Islands.

Det finns så många spännande och vackra platser och jag har så lite pengar.

Einar och hundar

Einar gillar andra hundar. Så fort han får syn på en hund så blir han glad. Även om de är på TV. Han kan ligga och sova och inte alls bry sig om TV:n men om det dyker upp en hund i rutan så är han snabbt framme och ställer sig med framtassarna på TV-bänken och tittar. Och om det låter så springer han till högtalaren och vickar på huvudet. Var är hunden? undrar han.

Han ser mycket söt ut när han står och tittar på TV.

Just nu ligger han under skrivbordet och fiser. Vilket får mig att överväga att gå upp och sätta mig i en fåtölj och läsa vidare i boken som handlar om hur man får en hemsida att locka besökare och få dem att göra det man vill. (se föregående inlägg, här är ett mycket bra exempel på hur jag kan lura mig själv att tro att jag inte bestämmer över mig själv)

Ingen ska komma här och bestämma

Jag har ibland problem med att lyda mig själv. Jag är överlag inte så lydig. Jag tycker helt inte om att någon ska säga till mig vad jag ska göra. Inte ens jag själv. Jag blir så där barnsligt trotsig och gör nåt annat istället. Det bästa är att få mig att tro att jag kommit på det själv och att det är nåt jag verkligen vill göra. Då brukar det gå bra. Så just nu jobbar jag på att lura mig själv. Att tro att jag kommit på det själv. Och att jag inte bestämmer över mig själv. Fast att ingen annan gör det heller. Förstås. Att jag bestämmer själv, fast inte över mig själv.

Nåt sånt.

Väder

Det kändes lite vårigt ute ett ögonblick men jag tror att det är ytterst tillfälligt. Jag brukar ofta fundera över vädret när jag är ute och går. Jag är väldigt väderintresserad, kan bero på att jag är svensk/finlandssvensk och lantis eller så är jag bara en tönt. Jag tycker om alla möjliga slags väder bara de kommer vid rätt tillfälle. Gärna snöstorm, hagel, drivis och ett par meter snö - vintertid.

Mitt i mitt väderfunderande i dag så kom jag på att jag struntar i det. Bara så där. Det får bli som det blir. Det blir nog bra.

Tacksamhet

Att vara förälder är förknippat med många känslor. Oro bland annat. Det går ju inte att gå omkring och vara orolig hela dagarna, det får man försöka skjuta ifrån sig. Men ibland händer det saker som gör att man går runt med en ständigt molande oro som visserligen kan hålla sig i schack och inte göra så stort väsen av sig men som blir väldigt tydlig när den är borta.

Min son är fjorton år och har varit utsatt för allt möjligt i skolan, allt från lärare som inte alltid varit så vettiga till mobbing och ren misshandel. Många gånger så var det ändå bra i skolan vilket gjorde att han fick fortsätta gå där. Han är väldigt social, har lätt att få vänner, är trevlig och nyfiken. Och för det mesta en glad person. Men under den jobbigaste tiden så var han inte så glad. Jag har väldigt lätt att känna av folks sinnesstämningar, kanske speciellt min familjs och det påverkar mig mycket om de inte mår bra. Ändå var det inte så lätt att ta på, inte alltid uttalat eller tydligt.

I höstas så bytte han skola. Första dagarna var det lite jobbigt men sen har det rullat på. Och det slår mig varje dag hur glad han är. Han är en människa som trivs med livet och det är väldigt uppenbart. Och jag är tacksam. Det är skönt att inte behöva oroa sig hela tiden, det är skönt att se barnens glädje och höra deras prat och skratt.

Det är en konstig tanke att det borde vara självklart men att det inte är det. Hur kan det vara så? Många yttre omständigheter kan man inte göra så mycket åt men att ett barn ska känna sig tryggt i skolan borde vara en självklarhet.

Jag lyssnar på hans lek med hunden och allt han berättar om saker han upplever och intresserar sig för. Jag lyssnar på musiken han spelar på hög volym, jag lyssnar på hans protester mot att gå och lägga sig och behöva hjälpa till med disk och städning och jag är tacksam. För att han får vara en vanlig och glad tonåring.