Einar och jag har varit på café i dag. Ett nytt ställe där hunden får följa med. Sånt gillar jag. Ska nog bli stamkund där. Det enda (vanliga) problemet är sortimentet, jag borde ju inte äta kakor och bullar. Men en kopp te kan jag ju ta, fast det bidrar väl knappast till att stället går runt. Kan ju iofs dra med mig andra människor varje gång, sådana som kan äta bullar.
Bullar ja, jag kan egentligen inte äta sötsaker, bröd och annat som innehåller kolhydrater. Det har jag konstaterat ett antal gånger. Och jag har ju ätit LCHF i över tre år. Men nu så har jag trillat dit. Sockerdjävulen har fått grepp om mig igen. Det går bra stundvis men så flippar jag ur. Och det är jobbigt. Jobbigt att ha svårt att styra sig, jobbigt att äta sådant jag inte mår helt bra av och jobbigt att ta tag i det.
Det finns så många fördelar med att äta LCHF och så många nackdelar med att äta kolhydrater. Enda fördelen är att det är gott, ibland. Många gånger så får jag en konstig känsla och nästan lite ont i magen efter bara någon tugga. Men det är som en drog. Jag har skitsvårt att låta bli när det får grepp om mig. Har jag inget hemma går det rätt bra ändå men är jag nånstans så poff så har jag köpt nåt och smällt i mig.
Det svåraste just nu är att jag inte har kommit till det läget där jag orkar bryta beteendet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som sagt: tillsammans blir vi drogfria. :-)
Kul café men det finns så få sådana.
Därför hänger jag och Sebbe på uteserveringar när årstiden är den rätta.
Ja, det känns redan bättre!
Jag hittade en lista på hundcaféer i stockholmstrakten men här har det inte funnits nåt förut vad jag vet. På sommaren satt vi också på uteserveringar. Det är trevligt att kunna ha hunden med sig.
Skicka en kommentar