torsdag, november 30, 2006

Som en blixt

Nej det funkade inte. Jag gjorde inte riktigt allt jag skulle göra igår. Men å andra sidan gjorde jag en del andra saker som jag hade glömt att jag behövde göra. I alla fall blev det en god och hyggligt nyttig middag och en promenad med barnen förutom det jag hann med på förmiddagen.

Det som blev kvar var naturligtvis att skriva recension om boken. Jag steg upp halv sju för att hinna göra det idag innan jag ska iväg till skolan på eftermiddan och sedan skrivarkursen. Men istället för att sätta mig vid datorn direkt gick jag och la mig igen efter frukosten. Steg upp klockan nio och satte mig vid datorn och nu klockan tio så har jag skrivit recensionen och större delen av rapporten (som vi ska träffas i eftermiddag och skriva ihop). Ha! Jag kan när jag vill. Och jag vet ju efter ett antal år av studier att jag jobbar bäst i sista minuten. Men nog sjutton ska jag ha lite ångest innan jag gör det.

Flashproduktionen är nu bränd på CD och testad på en annan dator. Ska testa den i skolan också och jag hoppas verkligen att den funkar. Blir annars lite smått stressigt att hinna få till det när jag kommer hem vid halv tio i kväll.

onsdag, november 29, 2006

Poetry slam som inte är slam

Läsa dikter på fredag? Ja, nu har jag ju lovat. Fast det är en himla tur att det inte är slam i alla fall. Känns pirrigt men också kul.

Jag skrev ut intressebreven, efter diverse strul med skrivaren. Lade dom i kuvert och klistrade på frimärke. Gick ut till brevlådan och såg att postbilen redan varit här. Så är det på landet. Vill man skicka nåt så får man lägga det i lådan innan postbilen kommer, för då tar de med sig breven. Men jag vet aldrig när postbilen kommer för det kan skilja timmar ibland. Så bara för att jag slöade så kom inte breven iväg. Men jag ska skicka dom i morgon.

Lista

Eftersom jag just nu jobbar stenhårt på att fullfölja mina mål för dagen så har jag fyllt i en lista som jag hittade på Myras sida eftersom hon skrev att den som har grön tröja på sig när den läser det där vill hon ska göra listan så ja det är ju bara att göra den då.

Tio första:
Första bästa kompis - Marit
Första bil - Opel rekord från 1961, royalblue med vitt tak
Första kärlek - en kille i grön overall, jag var fyra år (har förresten skrivit en dikt om det:

jag blir alltid så kär
när det blir vår
jag blir alltid så kåt
när det blir vår
jag tror det började
när jag vara fyra år
det var en kille i grön overall
han brukade cykla förbi
och sen har det bara rullat på)

Första husdjur - Skruttis, en grå dvärgkanin
Första semester - antar att det var att åka till Finland och hälsa på släkten, jag var nog några månader
Första jobb - städjobb på sommarlovet, eller kanske räknas tidningen jag startade när jag var ganska liten, Suset hette den och hade inte så stor upplaga
Första köpta skiva - jag tror det kan ha varit Bruce Springsteen, Greetings from Ashbury park (nåt sånt)
Första riktiga kärlek - oj, jag var konstant kär i olika killar när jag var barn och tonåring och jag trodde nog att jag mött den riktiga kärleken när jag var femton... men nu skulle jag nog säga Erk, the one and only
Första piercing - i örat
Första konsert - Bon Jovi

Nio sista:
Sista alkoholdrycken - nästan en hel flaska rött vin i söndags
Sista bilfärden - igår när jag åkte hem från stan
Sista filmen du såg - Casino Royale
Sista ringde telefonsamtal - var nog till Erk i går när jag åkte hem
Sista bubbelbadet - jag vet inte om jag har badat bubbelbad sen jag var tonåring
Sist spelade cd - en skiva med julsånger (försöker hitta julstämning) annars var det Lars Winnerbäcks Dans med svåra steg
Sista kyss - torde ha varit av Erk i går kväll
Sista gången du grät - i söndags
Sista måltiden - frukost bestående av bröd med leverpastej och keso och en kopp te och ett glas vatten

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar - jag har varit dålig på dejtande men nåt åt det hållet kan jag nog ha gjort
Blivit arresterad - nej, bara tagen för fortköring och åkt fast vid flygande besiktning och en gång stoppad när vi åkte två på en moped
Blivit kär vid första ögonkastet - ja
Fått ditt hjärta krossat - ständigt och jämt
Sagt att du älskar någon utan att mena det - nja, jag säger inte det så ofta till andra än familjen och jag har mycket plats i mitt hjärta så jag har nog menat det om jag har sagt det
Haft one night stand - måste det vara natt? jo ett antal gånger
Busringt till nån - javisst

Sju saker du har på dig:
grön tröja
svart linne
svart bh
svarta trosor
två bruna strumpor
jeans

Sex saker du har gjort i dag:
Läst
Ätit frukost
Skrivit början på en historia
Kört igång en tvättmaskin
Kört igång en diskmaskin
Plockat undan i köket

Fem favoritsaker (ingen speceill ordning)
Jag räknar inte med familjen, annars skulle det ju vara dom förstås
Mina böcker
Mina bilar
Mitt hus
Min kamera
Min dator

Fyra personer du kan berätta allt för:
Erk
Ullis
Annika (nästan allt)
JB

Tre val:
Svart eller vitt - svart
Sommar eller vinter - sommar
Choklad eller chips - choklad

Två saker att göra innan du dör:
Skriva en bok
Äga en Buick

En sak du ångrar:
Jag har inte för vana att ångra saker, bättre att lära sig av misstaget och göra nåt bättre nästa gång

Fyra personer som du vill ska göra samma blogginlägg:
Olof
Birgitta
Petri
Svante
(det är inga jag känner, heter du så så varsågod)




tisdag, november 28, 2006

Ge mig ett tips

En fråga. Någon? En kvinna vid namn Kerstin bor i en mellanstor stad. Hon lever ensam efter att ha skilt sig från sin andra man. Att han lämnade henne är som att ha vunnit högsta vinsten tycker hon. Hon njuter hejdlöst över att leva själv och få ägna sig åt sitt jobb som hon älskar, sina intressen och njutningar. Hon är någonstans mellan 35 och 45, lite överviktig, blond, gillar högklackade stövlar och jobbar på ett förlag. Hon är väldigt kulturell, läser massor, är med i en bokcirkel och älskar att diskutera. Hon njuter också mycket av kulinariska utsvävningar. Ett annat nöje är att dricka ett glas vin, läsa en bra bok och samtidigt lyssna på musik. Det enda hon saknar i sitt liv är sex.

Okej, nu till frågan. Vad lyssnar hon på för sorts musik?

Enligt min räknare har över fyrahundra varit inne på min blogg. Några måste väl kunna ge mig bra tips på musik som passar denna kvinna. Ska det vara musik som känns typisk för hennes person eller kanske överraskande? Svulstigt eller mjukt? Visor eller pop? Opera, klassiskt eller punk? Allra helst skulle jag vilja ha namn på kompositörer, artister, låtar, inte bara en musikstil.

Tackar allra ödmjukast på förhand.

Mål

Om jag skriver upp mina mål för i morgon här på bloggen så kommer jag inte undan lika lätt. Jag är mycket bra på att inbilla mig att jag ska göra alla de saker jag föresatt mig. Och jag tror det ända tills jag inser att det är försent. Så det här är vad jag ska göra:

Jag ska skicka iväg minst två intressebrev.
Jag ska ta en promenad.
Jag ska fixa lite (bara lite, ha ha det är bara lite kvar) med flashprojektet.
Jag ska skriva mina två sidor om kursboken.
Jag ska städa undan lite i köket och köra igång ett maskin med tvätt. (aj aj aj, där blev det luddigt... städa undan lite i köket, hmm... det kan betyda vad som helst. Det här ett typiskt första tecken på att jag försöker smita. Mer konkret tack.)
Okej, jag ska plocka undan allt som ligger och skräpar i köket på en plats där det definitivt inte hör hemma. (Bättre så?)
Och så ska jag komma på en god, nyttig och inte så vanligt förekommande (förekommande här hemma alltså) middagsrätt som jag sedan ska tillaga.

Jag tror det får räcka. Jag återkommer med rapport i morgon om vad jag har lyckats genomföra. Jag förväntar mig en rejäl uppsträckning om jag struntar i något.


Informationsdesign... eller nåt

Jag köpte i dag en fin liten pryl med tillhörande instruktionsbok. Här nedan skriver jag ordagrant och exakt vad det står i bruksanvisningen. Informationsdesign på hög nivå. Fatta att jag behövs.

Här kommer den:

Placera etiketten runt CD LaBuilder/CDlabel Flip(TM) pistongen med klister sidan upp. Placera CDn på CD LABUILDER påstrykaren, med sidan som ska erhålla en etikett, ner. Användandes påstrykaren, Pressa CDn neda för att skapa kontakt med etiketten (användandes CD LaBuilder påstrykaren) eller grip huvudet och rotera (upp-o-ner)för att skapa kontakt med etiketten användandes CDlabel Flip påstrykaren. Frigör pistongen och ta bort CDn försedd med etikett. Jämna ut etiketten med milda, radiella rörelser rörandes utåtgående ifrån hålet i mitten. Fotsätt runt hela disken.

Jobb i sikte

Nästan, nästan, nästan färdig med flashproduktionen! Lite småfix och så rapportskrivning. Och redovisning på fredag. Det ska bli riktigt skönt att vara färdig.

Möte i dag. Känns bra det här. Fyra personer som drar åt samma håll är en riktigt bra start.

Och så har jag ett annat möte på gång. Som kan leda till jobb. Och om det inte blir nåt av det så blir jag i alla fall bjuden på middag. Inte fy det heller.

Det känns verkligen som det bara är att ge järnet nu. Nappa på allt och slänga ut sina långa armar åt olika håll. Snart är skolan slut och då står jag där om jag inte har nåt på gång. Eller snarare så hoppar jag och måste hitta nåt att landa på. Jag klarar bara inte att ännu en gång hamna i en arbetslöshet där framtiden är ett grått töcken. Jag vill jobba med det här som jag kan och gillar. Vill, vill, vill. Jag måste verkligen se till att få iväg dom där intressebreven jag har skrivit.

Jag har pysslat. Ska ju göra julklappar till tjejerna. Det blev två skojiga saker som jag inte vet om jag kan ge bort. Får väl se om jag kan hitta på något som är mer min grej.

måndag, november 27, 2006

Lussebullar

Advent?

Lussebullsdeg på jäsning. Jag har svårt att tro att det snart är jul. Bara några dagar till första advent. Är det så? Flash har tagit över min tillvaro och i den världen finns det inte mycket till övers för julstök, pyssel och samvaro. Men jag har slitit mig loss och smällt ihop en deg tillsammans med barnen. Will mätte och Boll rörde. Och jag tog i där det behövdes.

Det är något med min mamma och mat. Hon måste nästan maniskt bjuda på mat om vi är där. Om vi säger nej tack så kan hon inte tro att det beror på att vi inte vill ha. Antingen duger inte hennes mat eller så vill vi inte ställa till besvär eller så (o hemska tanke) kanske vi tänker gå ut och äta istället. Att maten kanske inte duger vill hon nog inte tro så hon propsar bestämt på att vi måste äta och ännu mer bestämt i fall det nu skulle vara så att vi inte vill vara till besvär. För faktiskt så är det ju mer besvär för henne om vi inte äter. Och om vi nu hade tänkt gå ut och äta något onyttigt så är det ju mycket bättre vi äter hos henne. Så nej finns inte i hennes värld. Även om vi säger nej tack flera gånger och väldigt bestämt så har hon ändå lagat mat. Och det gör mig till ett litet barn igen. Jag blir obstinat och är hellre hungrig.

Hur förklarar man för en sexåring att man måste jobba fastän man är hemma? Att alternativet är att hon får vara på fritids? Visst vet hon att det är så för det har jag ju sagt. Men ändå står hon där med gråten i halsen och tycker jag är dum som inte leker med henne. Allt är elände och ingenting är roligt. Och tråkigare mamma finns bara inte. Tills storebror kommer hem.

I dag hände det igen. Jag tänkte för mig själv att vi kanske skulle baka. Jag har inte pratat om det och inte planerat det på något sätt. En tanke som kom för mig bara. Så kommer Boll hem, hon tycker jag är tråkigt och jag lovar att vi ska hitta på något när jag jobbat färdigt.
- Vi kan väl baka, säger hon då.

Svära, svära

Precis. Hon kunde inte hjälpa mig. Men hon ringde i alla fall. Nästan en hel timmes väntan på ingenting. Det är vid sådana här tillfällen jag vill säga fula ord. #%*"/#

Telefonkö

Jag sitter i telefonkö. De spelar musik i mitt öra. Telefonköer gör mig nervös. Jag ska sitta i tio minuter (eller mer) och vara förberedd på vad jag ska säga. Efter en liten stund så börjar jag tänka på annat eller göra något och när rösten meddelar att jag fortfarande är placerad i kö så rycks jag tillbaka till verkligheten och börjar leta efter pappret som ligger framför mig, försöker komma på vad jag skulle säga och viftar till så pennan flyger i väg. Och naturligtvis så blir jag kissnödig just när jag sitter där i kön. Och så tappar jag rösten. Med jämna mellanrum måste jag testa att den håller. Och säkerligen säger jag högt: hrm, hrm, ett, två, testing, testing, just när de äntligen svarar.

Nu har jag suttit i tjugo minuter. Måste alla ringa på måndag morgon? Räcker det inte om jag gör det?

...jag tror på dig, i skymningen och dagen efter...trallala... jag tror på dig, ja jag tror på dig, jag tror på dig... (musiken som spelas just nu)

Men vad fan. De svarade och när jag precis börjat säga mitt ärende bad tjejen mig att vänta lite och så satte musiken igång igen. Laleh.

Nu kom hon tillbaks och säger att det är fel på deras telefon så hon hör mig väldigt långt i från. Och hon ska ringa upp mig. Är det ett skämt eller? Jag hörde henne hur bra som helst. Hoppas hon har mitt nummer.

Jag vill inte sitta här. Jag vill klä på mig. Jag vill gå ut. Jag vill börja med Flashet. Och det värsta är att hon säkert inte kan hjälpa mig när jag väl fått henne på tråden igen. Om hon nu ringer upp mig. Jag tror det är en konspiration.

söndag, november 26, 2006

Tiden som inte fanns

Jag vill ju så mycket. Skriva. Helst. Har mina historier som ligger där och väntar. Jag tror jag borde vara bättre på att ta mig tid. Dom finns där och dom lever men det är jag som har makten och skyldigheten att släppa ut dom. Jag som ska se till att deras liv fortsätter. Som Andreas, han väntar i ett pubertalt töcken på att förföra Kerstin. Om det någonsin blir av. Eller om det går på tok? Eller hon som utsätts för ett experiment... Överrakningen som väntar. Jag måste förlösa dom.

Kommentarer

Fram för mer kommentarer. Jag har kollat runt på lite bloggar och det finns ju en hel del. Men alldeles för få kommentarer. Det är tråkigt. Jag skulle vilja säga till alla att JAG läser dina inlägg och tycker det är kul, även om jag inte alltid skriver nåt.

Vinlull

Nu äter jag choklad och dricker vin. Gott med mat var det. Maten avnjöts med en trevlig diskussion om film. Och så lärde jag barnen att säga: Ursäktar ni mig om jag går från bordet? Istället för att de ska slänga i sig maten för att sedan rusa iväg med halva tallriken oäten och halva glaset ourdrucket för att de ska titta på Skärgårdsdoktorn. ( vad konstigt... om man säger att glaset är ourdrucket så förstår man ju att det gäller innehållet medan halva tallriken oäten låter som om det är tallriken själv man ska äta... hmm).

Jag inser att vinet har gått mig åt huvudet eftersom jag hela tiden skriver fel. Och eftersom jag tänker så knasigt.

Det är rätt trevligt att dricka vin. Och rätt trevligt att vara lite onykter ibland. Det är väl det som är problemet med droger och sånt, att det finns positiva saker i det hela. En kompis som tidigare varit amfetaminist (om det nu heter så) har sagt att skulle det inte dra med sig en massa skit, som att behöva pengar t ex, så skulle han lätt fortsätta.

Jag har aldrig rökt. Knappt ens hållt i en cigarett. Jag skulle aldrig prova narkotika av nåt slag. Och jag drack just ingen sprit innan jag var 18 och knappt efter det heller. Förrän jag var i mitten av tjugoårsåldern. Jag vet inte varför. Men nu är jag fördärvad. Men så är det med det mesta när det gäller mig. Blygheten, osäkerheten och nykterheten slåss med det kaxiga, säkra och vilda jaget. Och som tur är så segrar det vilda rätt ofta. Det är jag glad för. Men röka och nyttja tunga droger, det skiter jag nog i.

Hektiskt helg

Här sitter jag och dricker ett glas vin och slappnar av efter en helg som varit rätt mycket på nåt sätt. Lördagen började jag med att åka in till lilla samhället och uträtta ärenden. Sen satte jag mig vid datorn och flashade halvt hysteriskt för att hinna klart med så mycket som möjligt så jag skulle kunna ta med grejerna och visa mamma som ju är vår uppdragsgivare. De skulle vara barnvakt för att vi skulle ut och äta och gå på Bondfilmen. U och F skulle följa med men ringer och berättar att Lilla O är sjuk så de kanske får ställa in. Det verkar ordna sig med Lilla O så de kommer till resturangen och när vi ätit går vi på bion. Som precis hinner börja när de får sms från Fs mamma att Lilla O är sämre. U åker i väg och får ta honom till akuten. Jag blir rätt okoncentrerad på filmen emellanåt när jag ser F smsa, förstår ju att nåt händer. När filmen är slut skjutsar vi F till akuten och jag följer med in för att se hur det är. Då verkar det vara rätt okej så vi lämnar dem där och åker hem. Men i dag fick vi veta att det blev sämre sen. Fast som tur var ordnade det upp sig. Puh!

Och idag har vi storhandlat och jag har gråtit lite. Var lite ledsen på Erk. Men jag tror att han förstod vad jag menade. Skönt i alla fall att komma hem och öppna en flaska vin och sätta igång med maten. Ska äta potatisbåtar med vitlök, sallad, chorizo och dricka vin till. Hungrig. Inte hunnit äta lunch idag.

Bondfilmen var bra och jag skulle vilja se den igen utan att vara orolig för lilleman. Daniel Craig är så där charmigt fulsnygg så jag får lust att vara den gifta kvinnan han lägger ner på golvet mellan actionscenerna. Filmen var riktigt snyggt gjord och jag gillade förtexterna. Bara en sak som inte var snygg. De lägger svart över halva ansiktet på honom, sen pannan (så bara ögonen syns) och sen hela ansiktet så det blir en silhuett. Det var inte snyggt gjort. Bättre kan ni!

Nu blir det mat.

fredag, november 24, 2006

Mår bra

Idag känns som en bra dag. Kan bero på att jag är ledig. Kan bero på att jag ser ett slut på Flashkursen. Kan bero på att jag har haft sex. Kan bero på att jag ska träffa Linda och Sanna idag. Kan bero på att jag har sovit ut. Kan bero på att det är fredag. Kan också bero på att jag höll skrivarkurs igår. Fler människor borde gå på skrivarkurs. På min skrivarkurs. (Är du intresserad så säg till, det finns plats och vi har inte hållt på så många gånger än.)

Men det kan ju också bero på att det inte regnar. Fast mest troligt så är det en kombination av allting.

Det är i alla fall väldigt skönt att må bra och vara glad.

onsdag, november 22, 2006

qkloghh

Word verification - alla dessa nonsensord man ska skriva in för att kunna publicera, dom fastnar i huvudet på mig. Jag är en sån som har alla lösenord i huvudet, kommer ihåg ett stort antal. Men dom här nonsensorden vill också vara i lösenordsrummet i min hjärna. Där har de party. Kuppkk, ozweed, yeghtpl, qweklatt, supziy, huhhmgq... Får jag bjuda på en öl, snygging?

Ingenting

Jag tycker inte om att vänta. Det har jag aldrig gjort. Det gör mig stressad och nervös och otålig. Och speciellt jobbigt är det att vänta på något som jag inte vet när det kommer. Att vänta på en efterlängtad semester är helt okej, den vet jag ju när den är. Men när jag bara väntar och väntar och väntar och jag inte vet, då blir jag frustrerad.

Jag vill NU!

I dag har jag inte gjort nåt vettigt direkt. Surfat, chattat och inte så mycket mer. Boll har haft en kompis här och Will cyklade till farmor en sväng. Jag vill ha mer tid till att göra ingenting. Klockan är snart fyra och jag har inte hunnit göra ingenting färdigt än. Snart måste jag ta itu med sånt jag måste.

Vansinnen

När jag sitter vid datorn så kan jag i högra ögonvrån se köksfönstret. Rätt ofta ser jag hur något rör sig där men när jag vänder mig ditåt så finns inget där. Kanske är det fåglar som flyger förbi eller så spökar det eller så har jag något konstigt synfel. Ibland hör jag hur Rossi skäller också. Rossi har varit död i över ett år. Och vi har inga nära grannar. Fast att jag hör konstigt det har jag vetat länge.

Min gitarrhjälte


Vi var på konsert igår. Det var elever från musikskolan som uppträdde. Will spelade gitarr. Vad duktiga dom är, några riktigt proffesionella och andra modiga nybörjare. Will var snygg i sin nyinhandlade kavaj.

Något

Jag skulle vilja ha en kort period av uppochner och bakochfram och somjagvill. Sova halva dagen och vara uppe hela natten och gå på bio mitt i veckan och åka iväg dit näsan pekar och bjuda hem folk på fest och köpa hämtmat och sitta med det i knät och äta medan jag ser en djup film och skriva, skriva, skriva och läsa och sjunga och dansa på bordet och sätta mig i min gamla Opel i garaget och fundera på livet och dricka grogg och bli full och gå på tå och smyga i skogen och vara lite rädd så jag kan skriva ännu mer och le mot människor som behöver ett leende och prata i telefon och inte ha tider och måsten och saker som hänger över och dansa och ligga på golvet och tänka och åka nånstans mitt i natten och bara vara jag.

Vad är det jag egentligen behöver?

måndag, november 20, 2006

Begdräglig glädje

Det är när man provar ett plagg som är flera storlekar mindre än vad man vanligtvis har, och kan ha det. Att det kanske är felmärkt eller att storlekarna kan skilja sig spelar ingen större roll. Jag blir glad. Mycket bättre än att banta.

Fototest



Jag har testat min nya kamera. Inte helt nöjd med den. Jag har inte köpt den utan fått den som betalning för att jag har lånat ut min bil. Det är nog inte nåt större fel på kameran men displayen är inte riktigt bra och jag är väl inte helt van än. Men några bilder blev det i alla fall.
Jag testar om jag passar i tuppkam och så Will och jag som poserar. Syns det att han är min son?

Måndag morgon

Några minuter innan jag måste iväg till skolan. Mamma Mia var jättebra, en trevlig resa på det hela taget. Trevligt och ovanligt att åka buss (för mig alltså), väldigt smidigt. Trevligt att umgås med mamma och syster och trevligt att vara i Stockholm. God mat också. Och trevligt att komma hem igen.

Men en oro har tagit min mage som gisslan. Jag brukar vara orolig titt som tätt men det är frustrerande när jag inte vet varför. Oron gnager och pockar på en uppmärksamhet jag inte vill ge den. Jag har ju inte ens något att oroa mig för. Eller har jag?

Känns som om jag ligger bra till vad det gäller tidsplanen i kursen i alla fall. Och det mesta funkar riktigt bra här hemma. Jag har dessutom ev fått några småjobb. Varför kan jag då inte bara flyta med och ha det bra? Måste jag oroa mig för påhittade saker?

Aah!

lördag, november 18, 2006

Mobilångest

Jag brukar stänga av mobilen på kvällen. När Erk har kommit hem och hela familjen är samlad så finns det ingen anledning att ha den på brukar jag tänka. Då vet jag ju var de är och de vet var jag är och jag behöver inte ha på mobilen för att de ska kunna nå mig. Och så tycker jag det är rätt skönt att slippa ha den på emellanåt. Så igår satte jag överhuvudtaget inte på den. Men det gör mig också lite nervös. Jag får nästan ångest när jag väl ska sätta på den. Kanske lika bra att låta bli, tänker jag, för tänk om jag har massor av sms och folk undrar varför jag inte hör av mig. Och då är det nästan bättre att inte veta. Jag tror att det här är något som dröjt sig kvar från en period då jag hade en kompis som var helt hysterisk vad det gällde sms. Om jag inte svarade genast så blev han tokig. Av förklarliga skäl umgås jag inte med den människan längre. Men stressen sitter kvar.

Jag tycker sms är skitbra. Men det är också lite tråkigt att så många antingen är sms-människor eller telefon-människor. Antingen så kan de bara höra av sig via telefon eller bara sms. Skickar jag ett sms till en telefon-människa så svarar den inte alls eller med ett enda ord. Medan en sms-människa hellre skickar tusen sms än ringer mig om den behöver få tag i mig. Jag vill gärna få använda båda möjligheterna och även ha möjligheten att vara onåbar.

Men så är det ju också så att jag blir lite orolig för att missa nåt skojigt eller nåt viktigt om jag inte har mobilen på. Vissa människor har bara mitt mobilnummer. Eller om jag inte kollar mejlen varje dag. Fast det är ju så skönt att låta bli ibland. Igår var en sån där mejl- och mobilfri dag. U, F och Lilla O var här. Det är så trevligt att ha dom här. Vi är liksom familj på nåt sätt. Vi åt tacos, drack vin (mest jag eftersom U och F åkte varsin bil hit), och pratade. Barnen lekte och så gjorde även papporna emellanåt. Vi planerade för skridskoåkning med tillhörande middag hemma hos dom och så biobesök vid ett annat tillfälle. Då med barnvakt.

I dag har jag inte gjort mycket annat än jobbat i Flash. En tur in till lilla samhället för att köpa lördagsgodis var väl det andra. Men snart ska jag stänga av datorn och ägna mig åt matlagning och vindrickning (kanske en rom och cola också) och tv-tittande. I morgon ska jag till Sthlm och gå på Mamma Mia med mamma och syster. Det är en tidig födelsedagspresent från mamma. Bra tycker jag eftersom jag bestämt mig för att endast fira min födelsedag med Erk och barnen och ett biobesök. Jag älskar att gå på bio. I dag kom jag att tänka på när jag var liten och var med i skolans filmklubb. Det var helt underbart. Jag bara älskade dessa lördagseftermiddagar när vi gick till skolans aula och såg på film. Beautiful.

onsdag, november 15, 2006

Hungrig, trött och ont i baken

Hu, så trött jag är. Tillbringat hela kvällen framför Flash. På en stol som numer känns fastvuxen i rumpan.

Jag lyckades lösa ett problem och det känns stort. Men den här jäkla Flash ActionScript Bible som jag har handlat på mig är mer förvirrande än till nån hjälp. Fast i och för sig så kanske den skulle vara bra om jag gick lite mer systematiskt tillväga, dvs läste den i rätt ordning och gjorde övningarna. Men jag har inte tid. Bokskrället är ju på mer än 800 sidor.

Hungrig är jag också. Fast sju minuter över elva på kvällen är väl ingen lämplig tidpunkt för mat. Eller så är det alldeles utmärkt att moffa i sig nåt och inte gå och lägga sig hungrig. Ja, inte vet jag.

Will börjar kunna spela gitarr riktigt bra nu och det är glädjande att han har börjat gilla det. Nu spelar han Spanien, Lunka på och Lilla snigel för fulla muggar varje kväll. Gitarren är lite ostämd och han är inte så bra på att sjunga samma melodi som han spelar. Men det är härligt att höra honom gå in för det. Man har stor glädje av musik även om man inte är ett musikaliskt underbarn.

Hå hå ja ja, sängen hägrar. I morgon är det fulltecknat. Ska sitta i skolan och jobba då det är handledning. Sen är det skrivarkurs på kvällen. En del att förbereda till dess.

Natti natti.

tisdag, november 14, 2006

I dag

Efter en något tröttsam föreläsning träffade jag U. Vi åt lunch ihop och gick en sväng på stan. Hade mycket att prata om, som vanligt. Tiden rinner i väg. När vi skulle åka hem följde hon mig till bilen och sen skjutsade jag henne till hennes bil. Men istället för att åka åt varsitt håll så blev vi sittande i min bil och pratade vidare. Det finns så mycket att prata om. Livet, männen, barnen och känslorna. Och så allting annat förstås. Vi träffas alldeles för sällan. Vi behöver ju det här båda två.

Ibland inser jag hur mycket Erk betyder för mig. Hur mycket jag älskar honom. Och det är en glädje att känna att det efter femton år tillsammans och mycket som varit svårt och gjort ont finns en stor lycka och trygghet i min kärlek till honom. Jag kan se på honom och förundras. Jag kan smeka hans hud, borra in min näsa i hans nacke eller lägga armarna runt hans hals och känna en lugn, ren lycka över att han finns vid min sida.

70-tal



Överst Creedence, sedan hela Dr Hook och därefter sångaren i samma band. Snyggingar. Mina två favoritband. Gillar också Status Quo (min hund hette Francis Rossi efter sångaren), Suzi Quattro, The Sweet och Queen förstås. Smokie är inte så dumma heller.

Fula män och snygga rader

Vissa låtrader/textrader sätter sig fast. Det finns flera som jag gillar lite extra. Jag önskar jag skulle ha skrivit ner dom nånstans. Ha dom samlade. För när jag ska ha dom till nåt så har jag glömt den exakta formuleringen eller glömt exakt var de fanns. Jag har en bokserie jag gillar, böckerna om Burke av Andrew Vacchs (tror det var så) och i en av dom så finns det en mening jag gillar skarpt. Men jag vet inte i vilken bok den stod och inte exakt hur den löd. Det var nåt om att: imorgon är för medborgare, för oss finns bara nu. Jag gillar den för att det är lite rebelliskt och samtidigt lite sorgligt på nåt sätt. Det är samma sak med låten Nowhere fast från filmen Streets of fire:

Everybody's going nowhere slowly
they're only fighthing for the chance to be last
there's nothing wrong with going nowhere baby
but we should be going nowhere fast

Jag gillar också första meningen i Darkness låt I believe in a thing called love:

Can't explain all the feelings that you're making me feel
my heart's in overdrive and you're behind the steering wheel

Det är nåt speciellt med den mannen, sångaren i Darkness alltså. Egentligen ser han rätt skojig ut på gränsen till ful men ändå tycker jag han är otroligt sexig. Speciellt när han har klämt in sig i ett sånt där förskräckligt, hårresande fodral. Antingen är jag vrickad eller så är han bara sexig helt enkelt oavsett vad han har på sig eller hur han ser ut. Vissa män har en speciell effekt på mig. Jag blir som i nån slags trans och skulle kunna kasta mig över dom om dom bara var i närheten. Men dessa män är oftast ganska gräsliga. Eller fulsnygga. Överväldigande på nåt sätt. Medan en fotomodell lämnar mig oberörd.

Ballad of Lucy Jordan är också en låt med intressanta rader i. De flesta har väl hört den låten i någon version, men jag gillar Dr Hooks version bäst:

Her husband he was off to work
and the kids were off to school
and there were oh so many ways for her to spend the day
she could clean the house for hours
or rearrange the flowers
or run naked down the shady street screaming all the way

Finns nåt snyggt där tycker jag.

måndag, november 13, 2006

En bula i huvudet

Jag skulle hämta barnen vid skolan i dag. Will slutade klockan två så jag satt i bilen och väntade. Men han kom inte. Efter en stund gick jag och frågade en lärare och hon sa att han redan hade åkt hem för att han mådde dåligt. Farmor eller mormor hade hämtat honom. ??? Jag kollade mobilen. Jo, den var okej. Ringde farmor som berättade att han hade ramlat och slagit sig i huvudet och att hon hade åkt och hämtat honom. Varför ringde ingen till mig eller Erk? Jo, farmor hade försökt ringa mig, sa hon. Men ingen hade ju ringt. Fast det var inte så konstigt för hon ringde på mitt gamla mobilnummer som jag inte har använt på flera år. Nu var det ju ingen större fara. En stor bula i bakhuvudet och lite ont men troligtvis inget värre. Men borde inte skolan alltid ringa föräldrarna? Och borde inte farmor kunna hålla reda på sina barns och svärdöttrars telefonnummer? Sånt här får en ju att fundera på hur det kan bli om nåt värre händer. Tänk om jag inte får reda på det förrän det är för sent. Usch så hemskt.

Jag har programmerat i dag. Massor. I Flash. Känner mig duktig och trött. Det är jobbigt att använda hjärnan så mycket. Men kul att kunna göra saker.

Fårhundar eller kanske nåt annat

Igår såg jag en man som var ute och gick med sina två hundar. Den ena var en bullterrier, en sån där vit hund med stort huvud, och den andra var någon grålurvig sak. Jag tyckte att bullterriern var ovanligt stor, den nådde över knät på mannen. Till saken hör att jag är lite närsynt. De kom från en affär och han hade bra pli på sina hundar för ingen av dem var kopplad. Han sa något åt dem och viftade lite med handen så kom de skuttande efter. Jag gillar ju hundar så jag tittade naturligtvis lite extra. Speciellt som bullterriern var så ovanligt stor. Men när jag kom närmare så såg jag att det inte alls vara hundar, utan getter. Undrar om han hade dem med sig i affären eller om de satt lösa utanför och väntade. Undrar också om han har dem inomhus eller om de bor i en lagård. Lustigt.

söndag, november 12, 2006

Kladdkaka till far

Igår åkte barnen och jag in till den stora staden Eskilstuna och handlade kläder. Will behövde en vinterjacka och Boll behövde byxor. Men vi kom hem med mycket mer. Will fick syn på en kavaj och en skjorta han ville ha. Det blev en väst och ytterligare en skjorta också. Med ett lyckligt leende stod han sedan framför spegeln och provade kläderna hemma hos mormor. Han gillar att klä upp sig och att vara snygg. Han är mycket medveten om vad han vill ha och passar i och vad som är snyggt osv. Trots att han bara är tio år.

Boll fick två par byxor, en tröja och en mössa. Enligt Will ser hon ut som en gris i mössan. Det är en rosa mössa med öronlappar och ludd. Men hon älskar den och den var den enda mössan som inte gjorde hennes hår elektriskt. Hon gillar också snygga kläder men är mer praktisk(förutom när det gäller prinsess-saker). Hon vill hellre ha overall än jacka och byxor. "För att inte få snö på ryggen."

Sen åt vi lunch hos mamma. Erk jobbade. Kvällen tillbringade vi framför tvn. Såg Flightplan. Det var en lite långsökt historia men okej underhållning. Såg Down in the valley häromdan och den var bättre. Kul, lite knasig och lite sorglig.

I dag ska pappa och mamma och syster med familj komma hit på fika. Det är ju farsdag. Erk fick presenter av barnen i morse. En hushållspappershållare gjord i slöjden, teckningar, en tianlott och ett paket tuggummi. Min pappa ska få en trisslott och kladdkaka med vispgrädde.

Jag började morgonen med att åka på ett spännande möte med Linda och en man vid namn Jimmy. Riktigt kul.

Jag tror jag ska stänga av radion i köket. Will spelar andra låtar i sitt rum och jag börjar känna mig lite snurrig av blandningen.

torsdag, november 09, 2006

Döden och sex

Idag har jag gjort två saker; varit på operation och haft skrivarcirkel.

Igår kväll trodde jag att jag skulle dö. I dag på operationen alltså. Inte av själva operationen utan av att bli sövd. Jag har aldrig blivit sövd och jag har fått för mig att jag inte skulle fixa det. Fånigt antagligen. Men när det är mörkt och tyst och bara tankarna håller en sällskap då kan man lätt få för sig saker. Och jag kunde inte somna förrän jag hade insett att ingen kan tvinga mig att bli sövd. Tänk så otroligt fånigt det hade varit att dö för att man hade blivit sövd för att de skulle sätta in en spiral. Nej, antingen ska jag dö av ålderdom eller så ska min död vara häftigare än så.

Jag skulle opereras kl 09.15 och själva ingreppet skulle ta ca tio min. Men jag fick vänta så länge att jag inte var klar förrän klockan tre. Så i dryga 4 timmar låg jag på en brits i en blå pappersrock och oformliga vita knästrumpor och väntade. Men som tur var hade jag en klasskompis bredvid mig så jag hade i alla fall nån att prata med. Och sen visade det sig att läkaren är syssling med Erk.

Men nu är spiralen på plats och jag hoppas eländet med preventivmedel ska vara över. För skojet med sex försvinner i takt med att krånglet med preventivmedel ökar. Om inte det här funkar så får jag väl ställa mig i skogen och titta på alla andra som har sex.

tisdag, november 07, 2006

Kissemiss

Det är skönt att ligga på husses uppvärmda stol tycker Koffe. Som egentligen heter Cosmo. Efter Kramer i Seinfeld.

Sexträffar

Läste i Lindas blogg (heter det i eller på förresten?). I alla fall, jag började fundera på det här med om det finns sexträffställen för andra än homosexuella män? För lesbiska? För bisexuella? Var? Varför får jag aldrig reda på nåt intressant? Jag vet ju att det finns dogging. Har faktiskt själv åkt på en sån tillställning en gång som var helt misslyckad. Lika bra det kanske för jag hade nog inte gjort nåt i alla fall. Men nyfiken får man ju vara. Fast det var ju inget ställe där det brukade ske såna saker. Jag kanske får hitta på ett sånt ställe själv och sprida ut det.

Glögg


Jag har köpt tre olika sorters glögg i dag. Ska bli spännande att smaka på dom. Jag är speciellt nyfiken på den till vänster som heter Lucia Choklad. Intressant.

Ännu en bild på sjön

Rätt fint ändå. Jag gillar vår utsikt. Och jag gillar att greja med bilder i photshop :0)

Strandnära?

En bild jag tog i somras. (Numera tillfixad bild.) Ungefär den utsikt vi har från tomten. Jag har gått in en bit i hagen för att ta bilden. Enligt skatteverket så har vi strandnära. För att komma till vattnet måste vi gå igenom en hage med tjurar och sedan 100 meter genom nästan oigenomtränglig vass. Men där vattnet är så finns ingen strand. Bara vass och sen vatten till midjan och fötterna i dyn. Jag skulle gärna betala skatt för sjöutsikt för det har vi ju. Men det finns det inget som heter. Men strandnära kan jag inte hålla med om. Strand ska väl åtminstone vara något man kan gå på?

måndag, november 06, 2006

Sagopromenad

Boll och jag tog en promenad. En solig och skön höstdag. Som gjord för en promenad. Åh, suckade hon, det är ju minst tre kilometer. Nejdå, det är det inte alls, svarade jag. Är det långt kvar? frågade hon. Och jag förstod att något måste göras för att rädda promenaden. Jag kan berätta en saga, sa jag. Det blev en saga om tvillingkaninerna Stina och Nina som rymde hemifrån för att de fick ta hand om disken. Morotsstuvning till middag, att diska katrullerna efter det skulle få vem som helst att vilja rymma. De rymde in i skogen men blev skrämda av en uggla och gick vilse. Som tur var kom en hare och räddade dem. De rusade in i köket, övertygade om att alla skulle ha saknat dem nåt förskräckligt, men ingen var där. En liten stund senare kom deras mamma in. Nämen vad bra, sa hon, ni är klara med disken. Då får ni gå ut och leka nu då.

Lagom som sagan var slut vände vi och gick hemåt igen. Berätta en saga till, bad Boll. En om troll. Fast inte som rymmer. Så jag berättade om en familj som bodde i kanten av en skog. De var fattiga och pappan blev sjuk i svårartad lunginflammation och barnen var tvungna att gå lång väg till skolan varje dag fastän de inte hade några skor och det var höst och kallt. Men flickan, som hade hört att trollen var snälla om man var snäll mot dem, steg upp tidigt en morgon innan de andra hade vaknat och så gick hon ut i skogen för att leta rätt på trollen. Till slut hittade hon dem och det visade sig mycket riktigt att trollen var snälla. En människoflicka som snällt kommer och ber trollen om hjälp får så klart hjälp. Hon fick skor till sig och sin bror och en påse med guldmynt och en flaska med medicin till pappan. Och så fick hon åka på trollkungens axlar hela den långa vägen hem.

Vi hade precis kommit hem när sagan var slut. Boll hade varit tyst hela vägen. Åh, suckade hon, vilka bra sagor du berättar mamma. Då blev jag glad.

söndag, november 05, 2006

Söndagkväll

Vi skulle ha sett på film. Men Erk fick åka iväg på jobb. Ända till Örebro. Och här sitter jag och känner mig lite ensam. Vilket jag ju inte är egentligen eftersom barnen och katterna är hemma. Boll skulle ha sovit för en timme sen men hon är uppe och springer. Jag blev arg på henne för att hon hade rivit sönder påslakanet och nu tycker hon att jag är dum. Som blev arg. För att hon hade rivit sönder påslakanet.

Så, nu har hon gråtit ut och förklarat hur det blev som det blev. Hoppas hon somnar nu.

Hållbart

Hur ska man veta vilken mat som är bra och vad som inte är bra? Hur svårt är det inte att vara en medveten konsument egentligen? Vi borde handla ekologiskt, närproducerat och inte så mycket färdigmat eller halvfabrikat. Okej, det låter ju bra. Men det är inte så enkelt.

Vi borde heller inte köra för mycket bil eller slösa på energi i onödan. Eller handla sådant vi inte behöver.

Men samtidigt är samhället byggt på att vi ska konsumera. Och det som är bra för miljön, för människan och för framtiden är sällan det självklara valet eftersom det ofta är dyrare, svårare och mer otillgängligt.

Transfetter tillexempel. Det är ju inte bra. Men för inte så länge sedan så visste jag inte att det fanns något sådant. Och jag vet fortfarande inte riktigt i vilka livsmedel transfetter finns. Alltså vet jag inte hur jag ska undvika dom till 100 %. Och äpplen är visst inte heller bra eftersom de innehåller höga halter av bekämpningsmedel. Så då borde jag köpa äpplen som är odlade i Sverige och helst köpa av grannen som inte har använt några medel alls. Och överhuvudtaget köpa sånt som är producerat i Sverige och i min närhet. För att undvika långa transporter. När det egentligen borde vara så att det som är dåligt för människan och för miljön inte borde få säljas alls. Åtminstone inte utan tydligt stå på förpackningen så att man själv kan välja.

Jag kan köpa saker som är dyrare om de är bättre för mig, för mina barn och för miljön. Det är inte ekonomin i första hand som göra att jag inte alltid handlar det som är bäst. Det beror på att jag inte alltid vet. Eller på att det inte alltid finns ett bra alternativ.

Jag vet inte hur jag ska göra. Ska jag låta bli att handla saker och bara köpa det som jag säkert vet är ekologiskt hållbart?

Det jag gör har betydelse. Jag sopsorterar. Jag släcker lampor. Jag försöker köpa ekologiskt. Jag köper inte så mycket saker som jag inte behöver. Jag tänker på vad jag gör och försöker ta reda på saker. Men det räcker inte.

Så länge samhället tänker ekonomiskt istället för ekologiskt så är det som borde vara lätt svårt och det som borde vara samhällets ansvar blir varje enskild individs eget ansvar. Vi är samhället och vi borde göra så att det är lätt att leva i samhället. På ett ekologiskt hållbart sätt.

Pysslig = inte jag

Jag kan inte sy. Det är bara att inse att det är en färdighet som inte är min. Jag mätte, strök och var noggrann men det blev i alla fall snett. Jag har gått rätt länge och planerat för att sy gardiner till garaget och i dag satte jag mig vid symaskinen. Det skulle bli två gardiner eftersom det finns två fönster. Men jag gav upp när den första blev sned. Jag blir så trött. Varför går det inte? Varför är inte jag en sån där pysslig människa som kan få till saker så de ser snygga ut? Vissa saker går ju. I somras byggde jag en sandlåda till barnen som blev helt okej. Och jag kan få till saker när jag sitter vid datorn. Men pyssel och sy och sådant blir alltid bara pannkaka. Varför?

Mina två kompisar U och M och jag har ända sedan gymnasiet haft som tradition att vi byter julklappar med varandra som vi tillverkar själva. En kul idé. Mycket bättre än att köpa saker. Men jag får ju aldrig till det som jag vill. Jag vill göra snygga, användbara saker. Men det blir mest papp av det.

Idéerna börjar tryta också. Vi har ju hållt på i ca 15 år. Kan man virka en boll? Fast jag kan inte virka. Nåt litet och smart vill jag göra. Men vad?

torsdag, november 02, 2006

Det här var ju kul

Ha ha ha... kolla in den här: kul :0)

En dag i mängden

Idag har det inte hänt så mycket av intresse. Fast det har varit en trevlig dag. Boll och jag bakade en sockerkaka. Innan dess handlade jag och innan dess var jag i skolan. Och så har jag städat i mina mappar på datorn. Som sagt, inte mycket av intresse.

Nu kom Will hem från badhuset.

Just nu har jag inget speciellt att berätta. Kanske blir mer på lördag. I morgon åker vi till Tom Tits i Södertälje och så ska vi bo på hotell. Bara slappa. Skönt.

Ha det så bra då allahopa. Kram kram.

Smart

Om man motionerar blir man smartare. Har jag hört. Jävlar vad smart jag skulle bli om jag rörde på mig mer.

onsdag, november 01, 2006

Vinter

Första november och första snön. Kallt är det också. Men trevligt.

Var på konstmuséet med barnen, min syster och mina systerdöttrar, min mamma, Fredrik och lilla O. Det var kul. Kul att titta på konsten och kul att träffas. Fikade också. Jag blev sugen på att måla. Läste om några som gick på terapi där de skulle måla. Är nog en bra idé. Som att skriva av sig ungefär. Fast friare.

Träffade Erk sen och gick en sväng på Underbara hem och tittade på ett vitrinskåp jag vill ha. Vi kollade på soffbord också men hittade inget som var DET soffbordet. Vi får väl fortsätta leta. Nån gång borde det dyka upp.

Jag har suttit i Flash och grejat med grupp-projektet som ska bli klart under Multimedia 2 som började i måndags. Vad skönt det kändes att kunna. Även om det inte var några avancerade saker.

Lite svårt att skriva för Erk sitter och pratar om sitt jobb hela tiden. Försöker lyssna på honom och skriva samtidigt. Inte det lättaste.