Jag skulle vilja ha en kort period av uppochner och bakochfram och somjagvill. Sova halva dagen och vara uppe hela natten och gå på bio mitt i veckan och åka iväg dit näsan pekar och bjuda hem folk på fest och köpa hämtmat och sitta med det i knät och äta medan jag ser en djup film och skriva, skriva, skriva och läsa och sjunga och dansa på bordet och sätta mig i min gamla Opel i garaget och fundera på livet och dricka grogg och bli full och gå på tå och smyga i skogen och vara lite rädd så jag kan skriva ännu mer och le mot människor som behöver ett leende och prata i telefon och inte ha tider och måsten och saker som hänger över och dansa och ligga på golvet och tänka och åka nånstans mitt i natten och bara vara jag.
Vad är det jag egentligen behöver?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Exakt så där känner jag emellanåt. Bortsett från bilen då eftersom jag varken har kort eller fordon. Kan sätta mig på cykeln och fundera istället.
Det kanske är någon slags längtan efter frihet... vad nu det är. Men det är skönt att veta att jag inte är ensam...
En flyktintuition kanske?
Känner verkligen igen mig men det kommer oftast när arbete och andra måsten hopar sig över mig. Då vill jag väl slå mig fri antar jag.
Kan vara så med dig också kanske?
Ja, det är ju lite väl mycket nu... så antagligen.
Skicka en kommentar