Jag brukar stänga av mobilen på kvällen. När Erk har kommit hem och hela familjen är samlad så finns det ingen anledning att ha den på brukar jag tänka. Då vet jag ju var de är och de vet var jag är och jag behöver inte ha på mobilen för att de ska kunna nå mig. Och så tycker jag det är rätt skönt att slippa ha den på emellanåt. Så igår satte jag överhuvudtaget inte på den. Men det gör mig också lite nervös. Jag får nästan ångest när jag väl ska sätta på den. Kanske lika bra att låta bli, tänker jag, för tänk om jag har massor av sms och folk undrar varför jag inte hör av mig. Och då är det nästan bättre att inte veta. Jag tror att det här är något som dröjt sig kvar från en period då jag hade en kompis som var helt hysterisk vad det gällde sms. Om jag inte svarade genast så blev han tokig. Av förklarliga skäl umgås jag inte med den människan längre. Men stressen sitter kvar.
Jag tycker sms är skitbra. Men det är också lite tråkigt att så många antingen är sms-människor eller telefon-människor. Antingen så kan de bara höra av sig via telefon eller bara sms. Skickar jag ett sms till en telefon-människa så svarar den inte alls eller med ett enda ord. Medan en sms-människa hellre skickar tusen sms än ringer mig om den behöver få tag i mig. Jag vill gärna få använda båda möjligheterna och även ha möjligheten att vara onåbar.
Men så är det ju också så att jag blir lite orolig för att missa nåt skojigt eller nåt viktigt om jag inte har mobilen på. Vissa människor har bara mitt mobilnummer. Eller om jag inte kollar mejlen varje dag. Fast det är ju så skönt att låta bli ibland. Igår var en sån där mejl- och mobilfri dag. U, F och Lilla O var här. Det är så trevligt att ha dom här. Vi är liksom familj på nåt sätt. Vi åt tacos, drack vin (mest jag eftersom U och F åkte varsin bil hit), och pratade. Barnen lekte och så gjorde även papporna emellanåt. Vi planerade för skridskoåkning med tillhörande middag hemma hos dom och så biobesök vid ett annat tillfälle. Då med barnvakt.
I dag har jag inte gjort mycket annat än jobbat i Flash. En tur in till lilla samhället för att köpa lördagsgodis var väl det andra. Men snart ska jag stänga av datorn och ägna mig åt matlagning och vindrickning (kanske en rom och cola också) och tv-tittande. I morgon ska jag till Sthlm och gå på Mamma Mia med mamma och syster. Det är en tidig födelsedagspresent från mamma. Bra tycker jag eftersom jag bestämt mig för att endast fira min födelsedag med Erk och barnen och ett biobesök. Jag älskar att gå på bio. I dag kom jag att tänka på när jag var liten och var med i skolans filmklubb. Det var helt underbart. Jag bara älskade dessa lördagseftermiddagar när vi gick till skolans aula och såg på film. Beautiful.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag känner igen mig.
Men visst är det tråkigt med folk som inte svarar på SMS. Då blir jag grinig. Jag svarar alltid. Annars känns det som att inte svara på tilltal.
Det är verkligen skitsurt när folk inte svarar på sms. Riktigt ohyfsat. Jag blir också grinig då.
Men jisses vad jobbigt det kan vara ibland att konstant vara kontaktbar. Känner ibland ett jättestarkt behov av att stänga av mobil, vara offline på msn och lägga av telefonen.
Efter en stund får jag ändå den där panikartade känslan av att jag kanske missat något viktigt...sjukt när man tänker lite extra på det.
Ja man vill ju få svar och man vill kunna stänga av. Den moderna teknikens dilemma. Snart kanske man kan programmera in ett svarssms ungefär som telefonsvarare. "Hej, jag har inte mobilen på just nu för jag plockar svamp. Men jag vill väldigt gärna ha sms från dig och svarar så fort jag kan. Kram"
Skicka en kommentar