Vinlull

Nu äter jag choklad och dricker vin. Gott med mat var det. Maten avnjöts med en trevlig diskussion om film. Och så lärde jag barnen att säga: Ursäktar ni mig om jag går från bordet? Istället för att de ska slänga i sig maten för att sedan rusa iväg med halva tallriken oäten och halva glaset ourdrucket för att de ska titta på Skärgårdsdoktorn. ( vad konstigt... om man säger att glaset är ourdrucket så förstår man ju att det gäller innehållet medan halva tallriken oäten låter som om det är tallriken själv man ska äta... hmm).

Jag inser att vinet har gått mig åt huvudet eftersom jag hela tiden skriver fel. Och eftersom jag tänker så knasigt.

Det är rätt trevligt att dricka vin. Och rätt trevligt att vara lite onykter ibland. Det är väl det som är problemet med droger och sånt, att det finns positiva saker i det hela. En kompis som tidigare varit amfetaminist (om det nu heter så) har sagt att skulle det inte dra med sig en massa skit, som att behöva pengar t ex, så skulle han lätt fortsätta.

Jag har aldrig rökt. Knappt ens hållt i en cigarett. Jag skulle aldrig prova narkotika av nåt slag. Och jag drack just ingen sprit innan jag var 18 och knappt efter det heller. Förrän jag var i mitten av tjugoårsåldern. Jag vet inte varför. Men nu är jag fördärvad. Men så är det med det mesta när det gäller mig. Blygheten, osäkerheten och nykterheten slåss med det kaxiga, säkra och vilda jaget. Och som tur är så segrar det vilda rätt ofta. Det är jag glad för. Men röka och nyttja tunga droger, det skiter jag nog i.