Trassel

Det är inte lätt att vara kattmamma åt en hittekatt. Odessa vill gå ut, hon kräks hela tiden och vi har ingen tid till veterinär förrän på måndag. Jag ringde en annan veterinär i dag som gav mig en del råd om hur jag ska göra. Ska åka till apoteket och köpa nåt medel som jag ska försöka få i henne.

Igår var jag ute och gick med Odessa i koppel. Ska köpa henne en riktig kattsele. I går lånade jag en leksakssele från en av Bolls mjukisdjur. Den var väl inte helt bra. Men jag vill inte släppa ut henne hur som helst innan hon är frisk och stark nog. Och innan hon är helt hemma här så hon förhoppningsvis inte springer bort.

Sitter här och är lite nervös över Odessa och över ett möte jag har i kväll. Jag håller ju på med en projekt med en kollega och vi ska göra en utprovning. På mina föräldrar, svärföräldrar och några andra släktingar. Det här projektet är lite speciellt och det är en mycket bra grupp att testa på eftersom det är lite provocerande. Utprovade för ett tag sedan på Linda och Ullis och det blir nog lite skillnad nu. Fast sånt vet man ju aldrig innan.

Tillbaks

Odessa är inne igen. Jag gick ut i skogen och ropade och hon svarade. Hon kom fram till mig så jag kunde lyfta upp henne och bära in henne.

Jag är så tacksam.

Nu kommer tårarna som jag inte kunde gråta i går fast de satt i halsen.

När livet gör ont

Just nu är det inte så bra här hos mig. I går kände jag mig upp och ned. Mådde inte bra på ett diffust sätt. Tog en paus från jobbet och sov några timmar mitt på dan. Jag är inte fysiskt sjuk bara nere.

Sen så hände det som gör att jag mår dåligt just nu. Odessa försvann.

Hon ville gå ut. Stod och krafsade på dörren och ville inte gå därifrån. Så jag tänkte att jag väl kunde släppa ut henne lite. Hon stod på trappen en stund och sedan sprang hon. Rakt ut i skogen. Och hon kom inte tillbaks hur jag än ropade och lockade.

I morse så var hon här men hon gick inte att få tag på. Dessutom hade hon ätit massor av mat som stod på trappen. Alldeles för mycket mat. Så nu är jag orolig för att hennes mage inte ska klara det. Hon har kräkts massor de senaste dagarna och jag skulle ta henne till veterinär. Hur ska det gå nu?

Jag känner mig hemsk och usel som släppte ut henne och inte tänkte på maten som stod där.

Saker att glädjas åt

Måste ju skriva ner det positiva om jag ska kunna vara positiv.

Marsipan har kommit hem igen. Hon var bara borta några dagar den här gången.
Jag har jobb. Flera pågående och några på gång.
Jag har fått ordning på några av mina datorprogram som jag har haft lite strul med.
Odessa mår bättre och bättre.
Om fem veckor åker vi till Cypern.
Jag har en ny dator.
Familj, vänner och släkt måste jag bara ta med.
I morgon får jag träffa M.
Jag har ett bra liv.
Min röda jacka som när jag köpte den satt precis för att sedan bli för trång sitter nu löst och ledigt.
Jag hittade många fina kantareller på min skogspromenad.

Positiva Nisse är lite nere

Kim har positiva veckan hos sig, del två. Jag tycker det är en mycket bra idé. Jag ska försöka anamma den. Jag känner mig lite nere och behöver hitta upp.

Det har bara varit ett litet tag men det är inte likt mig. Arg kan jag bli, irriterad, tycka saker är jobbiga och så vidare. Men jag är sällan deppig och negativ. Nu vaknar jag om morgnarna och vill bara somna om. Inte för att jag är trött utan för att jag inte har lust.

Men jag gillar ju mitt jobb, jag tycker om livet och jag anar alltid möjligheterna bakom den grå vardagen. Jag har fina vänner, fin familj, fyra fina katter och föräldrar som alltid ställer upp.

Jag är dock inte den som finner mig i att vara deppig även om jag kanske borde bryta ihop först och sen gå vidare. Jag har försökt hitta orsaken och göra nåt åt det. Så jag har tagit en D-vitamin och en magnesium i fall jag skulle ha brist på dessa viktiga ämnen vilket kan göra vem som helst riktigt deprimerad. Jag har druckit te med kokosolja och jag har tagit en skogspromenad.

Så nu väntar jag på resultatet.

När jag gick där i skogen så gick jag och letade efter en ingång till en magisk värld, en stig som kunde leda mig mot fantastiska äventyr. När jag var liten så fanns det alltid en magisk värld, ett äventyr, bakom en sten eller mellan två trädstammar. Jag trodde på jultomten långt efter att jag slutat tro på jultomten. Jag tror fortfarande att det någonstans finns troll, tomtar, vättar och andra väsen. Ganska ofta finns det en längtan i mig att leva i fantasin. Antagligen därför jag tycker så mycket om böcker och filmer som Sagan om ringen, Harry Potter, Narnia, Kalle och chokladfabriken, Polarexpressen, Ronja Rövardotter, Mio min Mio, Tordyveln flyger i skymningen och så vidare. Och nog därför jag sörjer så mycket att jag inte skriver mer än jag gör. Kanske skulle jag skriva fantastiska sagor om jag bara tog mig tid att skriva.

Kanske är det orsaken till att jag känner mig nere? Min ouppfyllda längtan till skrivandet och till fantasins värld.

Eller så är det D-vitaminet.

Internmode

Kvinnliga interner har fått en ny fängelsedress. De ansåg det vara ytterligare ett straff att klä sig i manskläder. Men den nya dressen är en liten rosa klänning.

Är inte det ett värre straff?

Måndag igen

Helgen var välbehövlig och försvann rätt snabbt. Lördagen ägnades åt att åka på två kalas. Igår hälsade min syster med familj och mina föräldrar på hos oss. Sedan klippte jag gräs, plockade kantareller och krattade gräs. Lillebror var hos oss och den här gången gick det jättebra.

Odessa sover på den andra kontorsstolen. Hon pipsnarkar. Hon är mycket piggare nu, tigger vid matbordet och bryr sig inte om de andra katterna. De säger inte så mycket de heller. Cosmo brukar sätta sig och titta på henne ibland. Marsipan har gett sig iväg en sväng men jag hoppas hon kommer tillbaks snart igen.

Jag hade hoppats på en lugnare vecka men det verkar inte som det blir så.

Nöjd

Jag har jobbat med en logga och jag känner mig riktigt nöjd med resultatet. Hoppas bara kunden gillar den också. Han ville ha med en bild på ett hotell och jag är ingen illustratör. Men jag fixade till det riktigt bra, tycker jag. Det är kul att sitta och pilla ihop saker men aj vad jag får ont i axlarna. Jag borde nog se över min arbetsställning.

I går träffade jag Linda över en bit mat och en trevlig pratstund. Sedan avlöstes hon av mitt skrivargäng. Vi diskuterade bland annat jämlikhet, njutbart språk och slut. Jag uppskattar dessa träffar mycket.

Det går bra med Odessa även om hon ännu behöver lång tid på sig att återhämta sig. Om det inte blir nåt krångel med de andra katterna eller nåt annat så tror jag vi behåller henne. Hon har liksom krupit in i mitt hjärta och jag har mycket svårt att tänka mig att lämna iväg henne. Fast vi har inte diskuterat saken än i familjen. Men lusten att riva ner lapparna jag har satt upp är mycket stor.

Jag har plockat bort ytterligare en tio, femton fästingar från henne. Hur många får egentligen rum på en liten katt?

Bilder

Odessa sover djupt.


Hon är smutsig och prickig i ansiktet efter fästingarna... och trött.

Odessa

En liten uppdatering på kattfronten. Odessa är fortfarande trött men har piggnat på sig lite ändå. Hon dricker massor men hon är ju antagligen uttorkad. Natten gick bra. Först hade jag henne i en kattbur bredvid sängen och så gick jag ner med henne när hon gnällde. Hon gick på lådan och åt lite och sen fick hon sova i buren igen. Några timmar senare gnällde hon igen och då fick hon vara lös nere i köket istället och det gick bra.

Våra tre andra katter har hälsat på henne. För säkerhets skull fick hon vara i buren då. De fräste lite åt varandra men det gick bra ändå. Ännu så har hon inte börjat gå upp så våra kissar kan gå upp och lägga sig och hon kan vara i köket. Tyvärr har vi ju inga dörrar som vi kan stänga men än så länge så har det funkat. Aslan blev nog mest rädd, Cosmo lite stöddigt nyfiken och beredd på att sätta henne på plats, Marsipan fräste och gick sen upp och lade sig. Odessa fräste åt alla tre.

Jag plockade ju bort massor av fästingar igår och uppskattade det till kanske omkring 40 st. Plockade lite senare bort dem som var kvar och då räknade jag. Och det var 40 st bara det. Så troligtvis hade hon närmare 100 fästingar på sig. Många såna där pyttesmå nymfer men också jättestora otäckingar. Gissa om jag tvättade händerna noga efteråt. Usch.

Jag ringde nyss veterinären och frågade lite. Så nu känns det lugnare. Jag blir lite uppjagad av sånt här. Vill ju ta hand om på bästa sätt men även om jag har tre katter så vet jag inte så väldigt mycket om katter som är sjuka, undernärda osv. Jag har ingen aning om hur gammal hon är heller. Trodde först hon var runt ett halvår men hon kan lika gärna vara äldre.

Det skulle vara väldigt bra om någon annan kunde ta hand om henne men jag har också svårt att släppa ifrån mig ansvaret när jag väl har tagit det. Det känns lite hemskt att tänka att jag inte har tid. Men det är ju så att jag har väldigt mycket och ännu ett sak att ägna tid och tankar på innebär ytterligare stress. Fast allt går ju och vilka är alternativen? Om ingen annan tar henne så blir det ju avlivning ifall vi inte behåller henne. Sånt är väldigt svårt att besluta om. Jag har fått göra det vid några tillfällen och det är inte lätt.

Får det gå till så här?

Vi har hittat en katt. En liten, mager stackare som antingen är övergiven eller bortsprungen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med henne. Hon mår nog inte så bra. Hon hade omkring 40 fästingar eller mer på huvudet och i ansiktet. Hon är trött och lite dålig i magen. Våra katter har jag inte vågat ta in än och jag vet inte hur vi ska göra under natten.

Men jag kan bara inte släppa ut henne.

Jag har satt upp lappar, mailat folk i området och ringt några samtal. Vad mer kan jag göra just nu? Alla katthem är överfulla och vi har ju faktiskt rum både i huset och i våra hjärtan för en katt till. Men ändå, jag vet inte. Det är ju en hel del att göra med en ny katt i huset. Vänja de andra, vänja henne, ta hand om henne om hon är sjuk, kanske torka kattskit, kiss mm, oroa sig osv.

Boll hon grät förtvivlat och frågade hur det kan finnas människor som gör så mot sin katt.
- Jag tycker inte om såna människor, sa hon. Och det kan jag säga att det gör inte jag heller.

Katten som jag har gett namnet Odessa är mycket kelig, lätt att ha att göra med och hon ville så gärna gå in. Helt uppenbart en tam katt som har haft någonstans att bo. Nu sover hon i kattkorgen på kökssoffan. Jag vet inte hur gammal hon är men det skulle kunna var en katt som är född i våras. Eller bara en hona som fått för lite mat.

Stackars liten kisse.

Kunder jag gillar!

Fick ett mail från en kund i dag. Det gick så här:

"Visitkortet är skitsnyggt!
Verkligen!

Det var hur bra som helst! Snyggt som tusan, passar mig perfekt!
Jag hör av mig när jag vill ha visitkorten. nu har jag precis fått en laddning med 500 st som är enhetliga med de andra på salongen..
Men ditt är SÅ MYCKET SNYGGARE."

Såna kunder gillar jag.

Nya tider och fullt hus

Lite nytt på sidan. Blev så trött på den.

Igår var jag i Stockholm. Stockholm är trevligt. Jag hade ett möte på förmiddagen och sen så åkte jag runt lite. Stannade någonstans på söder för att äta lunch. Hade sett fram emot en god lunch på ett trevligt ställe men hu så svårt det är att hitta restauranger där jag kan äta nu för tiden. Och jag var vrålhungrig så jag hade inte ro att strosa runt och leta heller. Blev en hamburgare utan bröd. Men det gick ju bra det med.

Åkte sen till min mammas moster som jag inte träffat på några år. Där träffade jag en syssling också. Hade en väldigt trevlig stund tillsammans med dem. Det är fint med släkt. Man kan bara åka hem till dem och ha det mysigt ihop fast man träffas väldigt sällan. Jag tycker väldigt mycket om min mammas moster. Det är gott att sitta och titta in i någons ansikte och känna sig full av kärlek och värme och tillhörighet.

Vi har ett extrabarn i några dagar. Erks ena brorson som bor hos oss just nu. Och jag är hundvakt några timmar i dag och Will har en kompis här så det är fullt hus.

Jag har massor av jobb att fixa med men är lite trött. Steg upp fem i morse för ett stormöte. Mötet gick jättebra. Men jag sov bara några timmar i natt eftersom Boll hade ont i magen och inte kunde sova. Ska i alla fall försöka få lite mer gjort i dag innan jag tar helg.

Sportigt värre

Jag gillar min nya dator och nya skärm. Den andra känns redan gammal och fjuttig. Men det tar lite tid att få ordning på allt. Man ska ju installera alla program och teckensnitt och bla, bla, bla innan allt flyter på. Nu har jag också en backup så jag kan spara mina arbeten och bilder på ett lite bättre sätt än förut.

Min käre man och jag är inga sportiga människor. Vi går ibland en promenad eller brottas lite på tu man hand. Och det är ju trevligt men det ger varken kondis eller muskler. Inte speciellt mycket i alla fall. Men jag har plötsligt känt ett sug efter att springa. Jag har försökt att ignorera det. Det har jag. Men igår fick jag plötsligt ett infall och frågade Erk om vi skulle springa en sväng efter maten och han sa ja. Så vi sprang. Inte hela tiden men ändå, vi sprang.

Och idag har jag också sprungit. Ett varv runt huset och sen efter några. Det var en grannes kossor som kom och hälsade på kossorna (stutarna) i hagen. När man bor mitt i en hage som vi gör så får man nog finna sig i att bli invaderad av kreatur emellanåt. Mig gör det inget men grannen såg lite generad ut. Och jisses vad mygg det var ute. Jag viftade hysteriskt medan jag jagade kossorna. Sen sprang jag hem.

Nu är det kalasdags. Jag är gudmor åt en liten tjej som fyller tre år i dag.

Gubbjävel

Jag är inte en sån som hatar så där dagligdags. Men det finns något som jag tycker riktigt illa om och det är översittargubbar. I går råkade jag ut för en sån och jag tände direkt på alla cylindrar. Det finns inte en enda sådan gubbe som kan få mig att vika en tum. Barn, kvinnor, unga killar eller riktigt gamla pensionärer kan jag nog vända andra kinden till även om de är korkade. Men inte dessa arroganta översittartyper som tror att de alltid har rätt just för att de är medelålders män med lite pengar.

Jag åkte och letade parkeringsplats på en smal gata med parkerade bilar på båda sidorna. I slutet av gatan fanns en lite korsning. När jag kom dit så tittade jag i backspegeln, inga bilar i närheten. Så jag började svänga runt för att åka tillbaks på samma gata. Lugnt och stillsamt och inga andra bilar i närheten. Då kommer en gubbe i sin penisförlängar... hrmm... stadsjeep och när han ser att jag håller på att svänga runt så gasar han på och kör i full fart rakt mot min bil och ställer sig så att jag (som nästan kommit runt) inte kommer fram. Sen sitter han där och tittar ner på mig med en hånfull min i sin stora bil och viftar åt mig att jag får backa så han kommer fram. Gissa vem som fick flytta på sig. Inte var det jag i alla fall.

Jag blev tvärförbannad. Vilken jävla typ. Hade han kört normalt så hade jag hunnit svänga runt utan problem och han hade kunnat köra förbi lugnt och städat. Men istället så trodde han att han skulle sätta mig på plats för att jag svängde runt i en korsning (som om man inte skulle få det) och gasade på som en tok mitt bland folk och parkerade bilar. Men jag körde mot hans bil och sen så satte jag mig med armarna i kors, stirrade på honom och väntade. Jag skulle ha suttit kvar där än om det hade behövts. Men han backade ganska snart undan och då körde jag förbi. Och gubbidioten vevade ner rutan och trodde att han skulle få säga nåt till mig. Det kunde han ju glömma att jag skulle vilja prata med en sån typ.

Fan jag var arg resten av dagen. Jag är arg fortfarande. Jävla gubbe.

Bara en liten en

Jag var med om något spännande igår. Något som gjorde mig glad också. Ville bara skriva det men jag tror att jag inte säger mer än så.

I dag är det jobbardag så det är nog bäst att jag sätter igång ordentligt. Det är kallt inne. I dag är hösten verkligen här.