Resfeber

Snart åker vi. Jag är lite stressad. Har haft massor att göra på jobbet. Naturligtvis så dyker det upp en massa saker som måste göras i sista sekunden. Jag tänkte att jag skulle få ta det lite lugnt under helgen och hinna med att packa och göra färdigt inför resan. Men nu sitter jag här vid datorn och jobbar. Fast nu får det vara nog. Nu ska jag ha ledigt. Jobbet får vänta. Det är ju inte precis som att jag ska vara borta i ett år. En fjuttig vecka ska jag vara på semester och det borde nog även mina kunder klara av.

Alla fyra kissarna är hemma nu. Jag hoppas att de klara sig bra medan vi är borta. Jag har ordnat med två kattvakter så det ska nog gå bra. Men visst funderar man. Usch jag måste lära mig att slappna av och släppa kontrollen lite. Det ordnar sig, jag är inte oumbärlig varken hemma eller på jobbet eller någon annanstans.

Vi hörs när jag kommer hem.

Ettårsfirande med mera

I dag så träffade jag helt oväntat på en kille som är med i den där armbrytningsklubben. Så jag ska nog ta mig dit och testa. Han dök upp på mötet med mitt affärsteam. Jag jobbar hårt i det där affärsteamet och i dag fick jag ta emot en blå namnskylt som man får när man har bidragit med flest referenser och gäster. Trevligt att uppmärksammas.

Jag fick besök här på eftermiddagen. Det ringde på dörren och där stod två välkammade herrar och delade ut Vakttornet. För er som inte är insatta så är det Jehovas som delar ut såna. Vi hade ett trevligt samtal om internet, katter och bilar. Sedan önskade de mig en trevlig eftermiddag och åkte vidare.

Snart åker vi till Cypern. En dryg vecka kvar. Det ska bli kul att åka iväg. För mig som väldigt sällan åker utomlands annat än till Finland så känns det som ett äventyr. För många andra är nog Cypern nästan vardagsmat.

I dag är det exakt ett år sedan jag lade om kosten. Det har inneburit -16 kg, -37 cm i midjan och att jag är friskare, piggare, starkare och lugnare. Grattis till mig!

Nya intressen

Jag har ju bara jobbet och familjen och några olika föreningar och lite annat som jag har att pyssla med så jag tänkte att jag nog borde ha något mer att göra. Armbrytning verkar intressant tycker jag så jag har slängt i väg ett mail till en klubb. Skulle vara kul att prova på. Fast jag undrar om de har träning för alla åldrar och viktklasser eller om det bara är ungdomar +/- 50 kg? Det skulle i alla fall vara kul att lära sig tekniken och träna upp musklerna och bryta ner alla stöddiga karlar :0)

Lästips

Några intressanta länkar:

Om finländarna.

Om mat.

Om en förening nära dig.

Annika Dahlqvist och LCHF

Jag har varit på föreläsning med Annika Dahlqvist. Hon är väldigt intressant att lyssna på. Jag blir lite upprörd när jag tänker på alla människor som inte fattar vad det handlar om. Som inte vill förstå. Fler borde gå på hennes föreläsningar.

Jag har i alla fall lyckats få några att börja fundera på hur och vad de äter och vad kosten gör med oss.

LCHF-kosten är bra på många sätt. Förutom att den är bra för människorna som äter den så är den bra för miljön därför att de flesta av oss som äter LCHF vill äta så ren och naturlig mat som möjligt och därför månar om ekologisk och närproducerad mat. Vi äter mindre mängd mat eftersom maten vi får i oss är energität. Vi håller oss friska och behöver därför inte uppsöka sjukvård eller sjukskriva oss speciellt ofta.

LCHF står för Low Carb High Fat och med det menas att man minskar ner rejält på kolhydraterna (som vi faktiskt inte behöver utan som tvärtemot vad många tror faktisk kan göra oss sjuka och feta) och vi har fett som vår främsta energikälla. Men inte vilket fett som helst utan i huvudsak animaliskt fett som t ex smör. Det innebär inte att vi proppar i oss ett kilo smör om dagen. Fett är energitätt och därför behövs inte så stora mängder.

Spannmål något vi inte alls bör äta. Människan är inte gjord för att äta spannmål (pasta, bröd, kakor osv). Troligtvis beror de flesta av våra folksjukdomar på att vi ätit för mycket spannmålsprodukter, för mycket socker, margarin och annat farligt fett och för mycket kemikalier och tillsatser.

Om vi äter det vi är gjorda för att äta så får vi de liv vi är menade att ha.

Förhoppningsvis i tid

Jag har fått finsk massage. Aj, det gjorde ont och jag är fortfarande öm. Det var i fredags. Finsk massage går på djupet och är som sig bör inget tjafsande med lätta rörelser. Här är det rejäla tag som gäller. Jag sitter för mycket vid datorn med dålig arbetsställning så jag får ont i axlarna. Så massagen plus några rörelser, promenader med svängande armar, fler pauser och bättre arbetsställning är det som gäller nu.

Jag har infört en ordentlig lunchpaus som börjar med promenad. Jag ska som sagt svänga med armarna när jag går för att värma upp. Sedan ska jag göra några rörelser för att töja ut musklerna. Det är inte så lätt att svänga med armarna upptäckte jag. Det ska vara som att gå med stavar fast utan stavar och med avslappnade axlar. Jag kände mig ungefär som de sju dvärgarna i Snövit när de går till gruvan. Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå... När jag sjöng så gick det lättare att få till armsvängarna. Jag provade också Internationalen. Jag är nog inte så bra på rörelsekoordination.

Kattprat

I måndags var jag till veterinären med tre av katterna. Marsipan hade förstås tagit sig en tur igen så hon var inte hemma. Coffe och Aslan förstod inte varför de inte fick gå ut på morgonen som de alltid gör så de sprang runt och skrek. Sen tryckte jag in dem i varsin bur och det blev ju inte roligare. Och tillråga på allt så skulle vi åka bil. Det var en svettig bilresa. Tre katter som skriker och krafsar är svårt att ignorera när man sitter instängd i en bil tillsammans. Men veterinärbesöket gick bra. pojkarna blev vaccinerade och Odessa fick en ordentlig genomgång. Veterinären trodde att Odessa är steriliserad så då måste hon ju vara en bra bit över ett år eftersom veterinären fick klämma rejält för att kunna känna vad hon trodde var ett ärr. Kanske är hon två, tre år till och med. Men hon har fina tänder så hon är inte jättegammal i alla fall.

Odessa har nån infektion i de övre luftvägarna, därför det pipit om henne. Men vi ska vänta och se om det går över av sig självt. Det har ju redan blivit bättre. I övrigt så är hon nu mer i bra skick. Hon har ätit upp sig ca 2 kg på tre veckor så nu ser hon ut som en normal katt igen. Och i går fick hon börja gå ut. Jag släppte ut henne på förmiddagen och så ropade jag på henne några gånger under dagen. Framåt kvällen så kom hon strosande och så klev hon lugnt upp för trappen och gick in. Skönt!

Marsipan kom hem igår så just nu är alla fyra katterna inne. Plötsligt känns det som att vi har många katter. Små avundsjuka rackare är de också. Jag måste klappa alla lika mycket annars får jag en blick som säger: Älskar du inte mig?