Drömmar

Jag har känt mig lite nere, deppig, ett tag. Egentligen sen före jul. Jag har tänkt att det har med stress att göra. Jag har många järn i elden och ibland blir det bara för mycket. Jag tog ledigt över jul och ägnade större delen av tiden åt att lösa korsord. Som någon slags terapi. Efter jul så har det varit lite lugnare men det har inte direkt blivit bättre. Förra veckan så var det ganska tufft och igår så tror jag att jag hittade ännu en pusselbit till varför det känns som det gör.

Jag har tappat bort mina drömmar.

Drömmar ska inte ha några begränsningar, det är ju därför de är drömmar. Jag har alltid haft många drömmar, både såna där storslagna som jag "vill" göra i framtiden och så små dagdrömmar som jag kunnat plocka fram vid ensamma promenader, när jag kör bil eller innan jag ska sova. Det har varit en njutning att förlora sig en stund i en dröm. Men jag hittar inte dit längre. Allt känns uttjatat eller tråkigt eller orealistiskt eller dumt eller meningslöst eller...

Det finns flera orsaker till att det blivit så och jag känner inte till alla. Men några vet jag. En är min man. Tyvärr. Jag har slutat att ta upp drömmar med honom eftersom han säger nej. Alltid säger nej. Och jag vill inte köra över honom. Jag vill ju inte själv bli överkörd eller struntad i så därför så gör jag inte så mot honom heller. Men igår så gjorde jag det ändå, tog upp en dröm med honom alltså. Och det slutade med att jag satt och grät. Det blev så tydligt och klart att jag begränsar mig, att mitt liv blir futtigt och innehållslöst för att en annan människa ser hinder i allt istället för möjligheter.

En annan orsak är pengar. Jag stressar och gör, gör, gör för att tjäna pengar. Jag älskar ju mitt jobb. Det blev jag påmind av en kund häromdagen. Hon påpekade att det måste vara härligt att få jobba med något man brinner för. Och lite förvånat sa jag ja, det är det ju. Jag har glömt det för just nu så känns det mest jobbigt att ta itu med jobbet. Helst av allt vill jag gå och lägga mig och sova. Jag har sovit massor sista tiden. Men jag är ändå trött.

Jag har mycket tid, egentligen, och jag jobbar snabbt och effektivt, egentligen. Men nu så blir jag stressad bara jag tänker på allt jag måste göra. Det känns som om det kommer att ta år att göra alla saker som står på min lista fast det egentligen skulle kunna vara klart på ett par dagar.

Men det är ju ingen idé att tjäna pengar om man inte ens har någon orsak att tjäna dem. Mat på bordet får vi ändå och räkningarna kan betalas. Och egentligen, om jag vågar tänka efter och se mina drömmar så är inte pengarna det viktigaste för att genomföra dem.

Höns till exempel. Jag skulle vilja ha höns. Då skulle jag ha egna ägg, och något att engagera mig i som ger ro och trivsel. Jobbet med hönsen och ansvaret ser jag inte som något problem utan som en utmaning och något som ger istället för att ta. Likadant med hund. Jag skulle vilja ha en hund också. En hund att gå på promenader med, att leka med, att lära saker, att ha sällskap av. Och jag vill bygga badrum på övervåningen. Vi har bott här i elva år. Badrummet är fortfarande inget annat än ett tomt rum. Jag längtar efter att bygga, att göra något med händerna som ger resultat. Jag ser det inte som något jobbigt. Orken kommer med lusten om man bara sätter igång. Jag vet det. Men jag har en stor stoppkloss som bara ser problemen med allting. Som inte ser mig.

För ett tag sedan så började jag slipa en köksstol som jag sedan skulle måla. När det var dags att måla den så stod stoppklossen där och tog bort all lust. Jag tänker nu att jag borde skita i honom. Köpa färg och göra allt på mitt sätt. Men lusten att göra det blandas med olusten och meningslösheten och gråten sitter som en klump strax under halsen.

Jag har pratat med honom. Han sa att han inte vill vara en stoppkloss men jag har levt med honom i snart 18 år och vet hur han fungerar. Jag vill göra saker tillsammans med honom och inte köra mitt eget race. Jag orkar inte slåss och bråka för minsta grej längre. Jag skulle vilja säga vad jag vill och få ett positivt svar och sedan gå in i det med liv och lust. Jag vill skapa, göra, leva tillsammans, sida vid sida. Jag vill inte slåss för mina drömmar och förlora eller genomföra dem med en besk smak i munnen.

Jag vill kunna njuta av mina drömmar igen.