Arg så in i helvete

Jag är arg. Ilska är bra ibland för då får man saker gjorda. Will ringde mig från skolan, helt förtvivlad grät han i telefon och berättade att han blivit hotad av några killar i klassen. De hotar och trakasserar honom för att han ska betala för en grej som han inte har haft sönder. Och det är inte första gången det händer.
- Jag kommer, sa jag.
Arg men hyggligt samlad gick jag in till rektorn och krävde ett slut på det här. Så nu är mobbinggruppen och lärarna inblandade. Men tyvärr så är min erfarenhet att skolan är ganska mesiga även om de gör saker. Så jag ringde även till pappan till en av killarna och sa att det får vara nog nu. Jag ska ringa de andra föräldrarna också. Den pappan reagerade i alla fall på ett bra sätt. Han blev arg - på sin son. Och glad att jag ringde. Tydligen så har inte skolan ringt och berättat att ungen har varit inblandade i diverse saker förut också. Det tycker jag är helt fel. Klart som korvspad att föräldrarna ska bli kontaktade om barnen gör nåt dumt. Jag vill i alla fall veta om mina barn beter sig dåligt i skolan.

Jag blir så jävla arg. Arg på alltihop. För även om ungarna är dumma och det är dom som mobbar så måste lärarna göra något vettigt också. Skolan måste agera på ett riktigt sätt. Egentligen tycker jag att det inte skulle finnas grundskola på det sätt som det gör. Det är för många barn och för få vuxna. Hela systemet är dumt.

Men det räcker nu. Om jag så ska tillbringa varenda dag i skolan så får jag väl göra det då. Eller om jag måste ringa hem till alla föräldrar varenda dag. Eller polisanmäla hela skiten. Det är mitt barn det handlar om. Och det är min förbannade skyldighet som förälder att skydda honom. Fy fan vad jag skulle kunna slår ner någon nu. Hårt och skoningslöst.