Aj, aj, aj... jag måste lära mig att bli lite mer okänslig, tror jag. Min mage fixar inte riktigt allt jobbigt. När blir man tillräckligt tuff egentligen? Det hjälper ju inte att mina muskler blir större av allt vedbärande och jordskottande. Inte funkar det så värst med en stor hund eller en fräck bil heller. Och inte med skinnväst och träskor. Eller kompisar som är med i motorcykelgäng. Kanske måste jag helt enkelt bara bli härdad. Med andra ord utsätta mig för så mycket jobbigt att huden hårdnar och inte släpper in det onda. Men inte så mycket att det går hål.
Eller så får jag njuta av det onda och tänka att jag faktiskt är en kännande människa som lever och lär mig av livet.
Nästa år vid den här tiden så har det nog gått över. I alla fall om tio år. Då är det andra saker som är jobbiga men det vet jag ju inget om nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men det är ju så jobbigt och smärtsamt att utsätta sig för allt det där.
Och som sagt, därefter kommer nya svårigheter.
Evig cirkel.
Jo, tur att minnet är kort och att fantasin inte alltid skenar iväg med en. :0)
Skicka en kommentar