Hemma igen

Västkusten är vacker. Jag gillar färgerna. Blått hav, grå klippor, lila ljung och grönt däremellan. Försökte fånga det på bild men verkligheten är vackrare. Vi hyrde en båt och åkte ut på havet och till några små öar där vi badade och solade och gick på upptäcktsfärd. Det var helt underbart och såå skönt att bara vara och koppla av. När man har en strand med mjuk, varm sand, solsken, vacker natur, klart vatten och varma klippor så känns fyra timmar som en kort stund. Jag hade kunnat vara där många timmar till.

Räkfesten var kul. En bra trubadur och de självklara Taube-visorna och så mycket färska räkor man orkar skala och stoppa i sig. Lite vin på det och trevligt sällskap och barn som är nöjda med att vara ute och leka med de andra barnen. Och det på en ö där man inte behöver oroa sig för bilar och fula gubbar. Perfekt.

Fast det är skönt att vara hemma igen. Egen säng i eget hus. Men katterna var inte snälla. Jag som var så trött. Vi var hemma strax efter tolv på natten efter att ha åkt bil i sex timmar och jag ville bara sova. Men Prassel låg och kloade på mig och kurrade så det ekade i sovrummet tills Erk slängde ut honom. Då kom Koffe in istället och sa mjau, mjau, mjau i ungefär en timmes tid tills jag tröttnade och slängde ut honom.

Will har haft en dålig dag idag. Han hade fått brev om att han får börja spela gitarr. Jättekul, tycker jag. Vill inte, sa han. Men sån är han. Han vill inte göra nåt som är nytt och som han inte redan kan - för han kan inte. Och då blir allt så jobbigt och hemskt och tårarna rinner. Men jag tror inte att det blir bättre av att jag säger att han inte behöver. För så här är det ju med allt när det gäller honom. Men efter mycket prat och kramar så ska han i alla fall prova. Självklart kommer jag ju inte att tvinga honom till nåt som känns helt fel men hur ska han veta det om han inte vågar prova? Min snälla mamma lovade att hon ska följa med honom första gången eftersom jag har föreläsning den dan. Jag tror han behöver den tryggheten. Jag hoppas att jag gör rätt som "tvingar" honom att göra saker han inte vågar. Jag vill ju bara att han ska se att det inte är så farligt. Och tänk om han tycker det är jättekul att spela gitarr och om det verkligen är hans grej och han får nya kompisar och ett nytt intresse. Orsaken till att det blev gitarr är ju att han sen han var ganska liten har velat lära sig spela. Han hade leksaksgitarrer först och fick en riktig för några år sedan. Han har stått i kö ett tag och så nu när han äntligen ska få börja spela så blir allt så jobbigt och då vill han inte.

Så hans morgon var mest tårar och han åt nästan ingen frukost vilket inte är så bra för humöret i övrigt. Han ville hjälpa Erk klippa gräset och när han inte fick det direkt så blev det ännu mera ledset. Och när han väl fick köra åkgräsklipparn så tappade han kontrollen och välte. Hans skrik fick mig att flyga ut. Hu så hemskt när man tror att barnen har skadat sig. Som tur var så klarade han sig. Men nu förstår han nog varför vi inte tycker att han ska klippa. Efter en lång hård kram så tog jag med honom in och gav honom en smörgås med sardiner på och päronjuice. Och nu kvittrar han där han sitter i köket. Förhoppningsvis så blir resten av dagen mycket bättre.

I morgon börjar skolan. Jag ser fram emot det. Ska bli kul att komma igång igen och kul att lära mig nya saker. Skönt att få lite mer ordning på saker, mer vardag. Faktiskt.

Och kul att träffa kompisar igen.