Jag - en magnet

Vart tar tiden vägen? De senaste veckorna så har 24 timmar om dygnet och 7 dagar i veckan inte känts tillräckligt för att jag ska hinna med. Allting tar sån tid. Vi hinner inte ens städa ordentligt hemma och det lider nog Erk mer av än vad jag gör men jag å min sida lider av att se honom lida. När han ser så där moloken ut, av trötthet, för att det inte är städat, för att han inte hinner med allt han borde, så får jag alltid en klump i magen och tänker att det är mitt fel. Att jag borde städa och ta hand om allt annat så han hinner med sitt. Men så funkar det ju inte. Och det är ju inte alls vad han vill. Men jag har någon slags magnetism i mig som gör att jag suger åt mig allt.

Ibland är jag så otroligt korkad. Jag har en kompis som brukar skicka sms till mig rätt mycket. I torsdags skickade hon sjuttinitton stycken och jag svarade så gott jag hann men så tog mina pengar slut. Jag skrev ett sista sms att pengarna snart var slut. Och då slutade även hon att skicka... mitt i liksom. Och sen hörde jag ingenting på hela helgen trots att jag skickade sms till henne då. Och genast får jag för mig att hon blev stött. Att jag uttryckte mig klantigt. Att jag borde åkt i väg sent på kvällen och fyllt på mobilen så jag kunde fortsatt skicka. Varför bryr jag min hjärna med såna tankar? Varför tar jag alls åt mig? Varför får jag ens för mig att det skulle vara ett problem? Antagligen sitter de andra där och inte ens fattar att jag tänker så. Så jag går runt med klumpar i magen och oro och är full av saker som min magnet suger åt sig utan att det finns en enda anledning till det. Men det är ju bra att jag kan hitta på mina egna problem. Har man inga så gör man sig några.

Nån som vet nån bra kurs? Antimagnetism kanske.

Apropå magnet. Jag har en kompis som hade en bil som han kallade för mu-magnet. Den skulle alltså dra till sig tjejer. Jag tror inte det funkade.