Det är mycket nu

Nu är det så där mycket igen. Så mycket att hålla reda på så hjärnan riskerar att börja koka, min mobil piper påminnelser stup i kvarten och lapparna brer ut sig. Jag betar av sakerna så fort jag hinner och hoppas att jag inte har glömt något. Fast istället så är det barnen som hamnar i kläm. Och mina kompisrelationer. Jag skulle behöva sitta uppe sent och jobba vid datorn men jag orkar inte. Jag behöver sova. Men det lugnar ner sig, det brukar det göra.

Helgen blev ändå ganska lugn trots vissa incidenter. Hann med en svamptur i skogen tillsammans med barnen. Och en biltur i skogen också. Vi skulle ut och bromsa lite med min gamla Opel för att bromsarna var lite ledsna när den hade stått ett tag. Så vi åkte in på en skogsväg som bara går rakt in i skogen. Den slutar vid en vändplan en bra bit in. Och när vi nästan var framme vid vändplanen så mötte vi min galna svägerska. Eftersom vägen är smal och det inte finns utrymme att vända hur som helst så måste man åka ända till vändplanen. Och eftersom hon precis kom från vändplanen så kunde man ju tycka att det var mest lämpligt att hon backade tillbaks och släppte förbi oss. Men inte då. Nej istället fortsätter hon köra emot oss tills hon står med fronten mot min bil. Jag slog ut med händerna för att visa att jag inte kunde ta vägen nånstans och då kliver hon ut ur bilen och stövlar fram till passagerarsidan på min bil och börjar vifta och gapa och peka att jag kan köra åt sidan. Min bil är 45 år gammal och såna bilar är oftast inte så manövrerbara på små utrymmen. Hon har en relativt ny volvo. Jag skulle bli tvungen att köra in bland en massa stenar och ojämn mark för att komma åt sidan medan hon lätt kunde ha backat en liten bit. Tror ni hon flyttade på sig? Nej, förstås inte. Det fick jag göra. Sedan fräste hon förbi med gasen i botten. Visst är det trevligt med släkten!? Fast jag är jäkligt glad för att vi inte är släkt på riktigt.