Jag jobbar på att försöka hitta ett bättre sätt att använda mina dagar. Jag avskyr att stressa, att ha upp över öronen med grejor så jag knappt hinner andas. Då strejkar jag och så blir för lite gjort istället. Tempo är helt okej, det får inte vara för slött heller. Men det är svårt att veta hur jag ska prioritera. Istället förlitar jag mig på min kompetens och min förmåga att fixa saker även om det innebär att jag måste parallelljobba med 87 saker samtidigt. Simultankapacitet är något jag känner till.
Men kroppen och psyket mår inte bra av det här. Så nu får jag baske mig lära mig att prioritera.
Att vara duktig, kunnig och vilja visa det är inte så enkelt. Det pågår en ständig kamp inom mig. Mitt jobb handlar ju om att jag ska leva på min kompetens, förmåga, intelligens och mina starka sidor. Då måste jag ju också kunna stå för dem och visa dem. Och jag vill ju det och jag älskar utmaningar och att klara av saker och att avancera. Och samtidigt så vill jag krypa in i ett hörn och skriva böcker för mig själv och strunta i alla andra. Och vad man än vill påstå om jämställdhet i Sverige så är det inte alltid lätt att vara kvinna. Jag är så duktig så jag spricker men jag kan ändå inte låta bli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Stress är ett hemskt odjur som är svår att tukta. Speciellt när man som vi i våra jobb behöver en rejäl dos kreativitet att förlita oss till. Det är förbaskat läskigt helt enkelt, kram
Usch ja. Men det går att mota också som tur är. kram
Tempo är bra, ja!
Stress däremot blockerar mig totalt. Då blir det inget gjort av någonting.
Men duktig är du! Duktig kvinna.
Det är nog en sund reaktion att man blir blockerad av stress istället för att köra på.
Fast jag vet inte om jag vill vara duktig egentligen. :0)
Du kan ju vara duktig på dagarna och riktigt BUSIG på kvällar och nätter!
Det har du rätt i. Det ska jag nog börja med :0)
Skicka en kommentar