Min son

Detta blir ett litet inlägg om min son. Han är tolv år, på det trettonde. Han vet, precis som sig bör, väldigt mycket. Och han tycker en massa saker.

Min nya dator har inga externa högtalare vilket jag inte brytt mig om eftersom jag sällan använder ljudet på datorn. Det tyckte Will var hemskt konstigt. Ljudet är ju det viktigaste, enligt honom. Förstås blir man ju påverkad av sina barn vare sig man vill eller inte så jag har börjat att lite smått lyssna på musik i datorn när jag jobbar. Men mycket störande är det eftersom ljudet bara kommer från vänster och dessutom har en halvkonstig klang.

För några veckor sedan köpte Will hörlurar. Onödiga pengar på en onödig sak, tyckte jag. Men nu sitter jag här med hans hörlurar på mig och lyssnar på musik.

Will läser spanska i skolan och en dag kom han hem och lärde mig ett nytt ord. (Som jag tyvärr inte minns just nu.) Han svängde sig med ordet helt ogenerat tills jag frågade vad det betydde. För på svenska så blev ordet plötsligt genant. Så han förklarade vilket ord det var utan att ta det i sin mun. Jag kan ju säga att det börjar på knu och slutar på lla.
- Men varför kan du inte säga det på svenska när du kan säga det på spanska? frågade jag.
Jag kommer inte ihåg svaret men det ledde i alla fall till att vi började diskutera namn på könsorgan. Och de orden hade han inga problem att säga högt.

Kanske kan man kalla det för selektiv genans?