Att säga ifrån

Vi borde säga i från mer. Problemet är att de flesta av oss inte ens reagerar när folk häver ur sig idiotiska kommentarer. Eller vet vad de ska svara. Jag har tampats med de problemen många gånger själv men jag håller på att bli bättre på att säga ifrån.

Det kan tyckas som fjuttigheter, inte så mycket att orda om. Men egentligen så sägs det allt för lättvindigt otroligt dumma och elaka och förstelnande saker. I dag till exempel så lyssnade jag på ett kort föredrag och i slutet så trasslade föredragshållaren in sig i ett mycket konstigt resonemang om människor med en viss nationalitet som förstörde för hennes jobb. Hon motsade sig själv gång på gång och hon sa saker som att de var importerade och annat dravel.

Sen så hade jag en träff på tu man hand med en kollega som började säga att homosexuella trycker upp sin sexualitet i ansiktet på folk. Och att de går i prideparaden och viftar och överdriver. Och där sitter han mittemot mig och säger sådana saker när han vet vad jag jobbar med och när han inte har en minstaste aning om min sexualitet. Men då talade jag om för honom att varje annan dag är en heteroparad och att pridefestivalen är till för att alla människor ska få vara sig själva oavsett vem de är eller vem de blir kära i.

Jag är glad att jag sa ifrån men jag skulle gärna ha velat sagt mer. Men hur får man de rätta svaren i rätt stund? De kommer allt som oftast en stund senare för min del.

Jag är rätt ledsen nu. Arg och förbannad och irriterad på att människor tycker sig ha rätten att häva ur sig skit. För varje sådan här sak cementerar ju våra föreställningar och normer på ett mycket beklagligt sätt.