Det var tre veckor sedan jag ringde senast om hotellvistelsen. Martina som svarade då lovade ända från tårna att hon skulle hjälpa mig. Men ingen ringde tillbaka förstås. Jag har dragit mig för att ringa igen men nu tog jag mig i kragen. Den första jag pratade med hittade överhuvudtaget inte mig i deras register. Inte så konstigt att jag inte får hjälp om jag inte finns med trots att jag har ringt och tjatat och gett alla uppgifter gång på gång. Hon ville att jag skulle faxa en ny beställning men jag frågade om vi inte kunde ta det på telefon istället. Då kopplade hon mig till en Sara som faktiskt hittade mig när jag sa vilken adress jag hade skickat det till från början. Och där stod ju allt som jag hade skrivit redan i juni. De har alltså fått pappret men bara struntat i det. Nu skulle denna Sara i alla fall ordna till det och återkomma.
Det här med att ringa upp och återkomma har för mig blivit detsamma som ingenting. Betyder det nåt överhuvudtaget?
Vi får väl se om det löser sig den här gången.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nu har det blivit mer än bara en hotellnatt. Nu SKA du ha den där gratisnatten!
För övrigt är det lite som med män; de ringer ta mig tusan inte.
Och frågar man "ska vi ses?" och de svarar "självklart" betyder det i själv verket "nej. Och jag kommer inte ringa dig, ditt mähä".
/Bitter K
Ja precis.
Fy 17 för såna män (och kvinnor). Ärlighet, tack!
Det börjar låta som en Ulla Skoog-sketch hihi
Skicka en kommentar