Holly är här och hälsar på. Jag är barnvakt. Hon ligger inte still mer än några minuter i taget. Jag som ju älskar hundar och som ibland längtar mig tokig efter hund har ett tag varit irriterad på hundar och inte alls velat ha hund. Men jag tror att det har blivit fel. Jag har känt mig halvtvungen att ta hand om hundarna vid tillfällen när jag inte har haft någon lust, ork eller tid. Mitt redan stökiga hem har blivit stökigare när de har varit här, min tid som borde gå till läxor och jobb har gått åt till att springa efter hundarna som far runt överallt och mina lugna stunder har blivit till hoppande hundar, hundar som busar, hundar som gnäller, hundar som behöver gå ut. Så istället för att vara glad och njuta av hundgos och sällskap så har jag blivit irriterad.
Men nu försöker jag omvända mig igen. Det är faktiskt trevligt med sällskap och Holly är lite lugnare när inte Vilma är med. Jag vill ju tycka om dem. Jag tycker ju om dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag förstår dig fullt och klart.
Ibland, när man är stressad, är det jobbigt med hund. Men jag vet ju att om jag först går långa rundan i skogen kommer S sova ett par timmar när vi kommer hem. :)
Ja och det är ju enklare när man har hund hela tiden och kan planera efter det. Om hunden dyker upp bara när man har det stressigt så blir det fel.
Busiga unghundar, klart man kan få bli irriterad.
Linda - De äter upp mina skor :0O
Skicka en kommentar