Oroligt

Den här måndagen började inte så bra. Jag vaknade med en oro i kroppen. Kanske för drömmen jag drömde eller för att min finskakurs börjar i dag. Fast varför skulle jag vara orolig för den? Sen ringde svärmor. Hon måste åka in till sjukhuset med svärfar som inte mår bra. Det innebär att jag har Ethan här och att jag måste pussla ihop dagen med att fixa barnpassning och ordna hundpassning för tre hundar som inte kan lämnas ensamma tillsammans. Jag måste också göra färdigt ett jobb som ska lämnas in och helst hade jag velat hinna med att åka till ett tryckeri också men det går inte nu. De här sakerna ordnar sig, egentligen ingen större fara med det. Det är ändå oron som är värst. Att förklara för barnen så de inte ska bli onödigt oroliga. Veta att Erk är orolig på sitt håll och räcka till. Om det inte vore för min kurs i finska så skulle det inte vara några praktiska problem. Men jag har ju längtat så. Och dumma jag får alltid en släng av samvetskval och tahandomnoja och känner en obefogad känsla av att jag borde stå tillbaka. Och nu känner jag mig dum för att jag sitter här och gnäller över mitt när svärfar är dålig. Jag hoppas verkligen att han blir bra och att han får leva många bra år till.