Tidig morgon efter en konstig natt

Sovandet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. När vi skulle lägga oss så ringde telefonen och Erk fick åka och jobba. Ett maskinrum i en stor affär hade brunnit upp i en stad en bra bit härifrån. Så jag satt uppe vid tv´n lite längre än jag hade tänk mig och sen läste jag en stund. Och jag sov oroligt. Vaknade flera gånger av min mage som böljade av oro. Vaknade 20 i 6 och ringde till honom för att fråga hur det gick. Då hade de precis fått fart på allting. Så snart borde han vara på väg hem. Det är svårt att sova när det inte är som vanligt.

Jag kokar ägg och skriver ut några papper jag ska ha med mig till bokföringen. Ska snart väcka barnen som ska följa med. Det var ju bra det att vi ska åka iväg i dag så gubben min får sova.

Nu är jag hungrig. Jag blir alltid mycket hungrigare när jag stiger upp tidigt.

Förresten så drömde jag att vi hade skaffat hund. Mina föräldrar och jag. En liten ljusbrun ungersk ras som var mycket trofast.

En dag i augusti

Det blev en riktig fin dag. Så där vardagsfin och trevlig. Jag har jobbat lite lagom, tvättat, surfat lite, lekt kurragömma med barnen, lagat god mat och promenerat med min man. Nu ska jag plocka ihop mina kvitton och andra papper för i morgon ska jag få hjälp med bokföringen. Men det första jag ska göra tidigt i morgon bitti är att åka och besikta min 47 år gamla Opel.

Så det blir tidig nattning, tror jag. Jag har haft en period av jobbiga drömmar. Jag har vaknat mitt i natten och satt mig upp. Inte vetat var jag är, inte kunnat se nåt och knappt kunnat andas. Vi har väldigt mörkt i sovrummet. Men sista nätterna har jag fått sova.

En kompis ringde precis och berättade att hennes pappa har dött. Han var 90 år så det var ju inte så oväntat. Men hon behövde prata och det förstår jag, hoppas att jag kunde lätta lite av hennes tankar genom mitt lyssnande. Jag är lite kluven till döden. Gamla människor som är sjuka eller inte orkar länge borde få dö och jag tycker nog att det är lite av en lättnad när de dör. Men får man känna så? Är döden alltid sorglig? Kanske sörjer man inte alltid en gammal människas död utan mest bara saknar och minns? Eller är saknaden samma sak som sorgen?

Utanför mitt fönster står en svart kopojke och äter löv från småbjörkar. Kvällsluften kommer in genom den öppna dörren och kyler mina fötter. Barnen leker med varandra utan att bråka och någonstans i närheten finns min man. Livet kanske inte behöver vara mer än så en måndagkväll i augusti.

Okej

I dag är det sol. Men jag tycker att hösten har kommit. Det är något i ljuset som känns som höst. Men det är okej. Första riktiga arbetsveckan börjar i dag. Det är också okej. Och jag är okej. Ledsenheter blåser ganska snabbt över.

Jag tror jag nöjer mig så för tillfället.

Aj

Jag är ledsen och har ont i magen. Ledsen för att jag ska reagera sådant. För att det så lätt kan bli fel. Jag är ledsen och trött och både tom och full på samma gång. Det hänger ihop med mitt förra inlägg. Och med saker som hänt efter det. Fast allt bottnar nog egentligen i saker som ligger långt tillbaks.

Det är så lätt att tro att saker är borta, begravna, försvunna. För att de inte varit där på ett tag. Men så händer en liten sak som gör att de väller fram. Och saker antar onödigt stora proportioner och jag borde säga till mig själv att jag ska strunta i det och inte förstöra för mig själv. Men jag kan inte. Det kommer över mig och jag blir sårad ända in i själen för att jag påminns om allt som varit.

Och nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.

Funderingar som inte kommer ut

Jag har mycket jag funderar på. Men i bloggen skriver jag mest ytligt blaj och jag har inte pratat, pratat, pratat med någon på länge. Inte ens min man. Som sex till exempel. Sex pratar man inte med vem som helst om och inte när som helst. Sex skriver man inte om i sin blogg hur som helst. Och nätvänner som jag förut skrivit med om allt är inte lika tillgängliga längre. Eller så är det jag som inte är tillgänglig längre.

Jag känner hur det vill ut. En massa prat om allt möjligt men jag tror att jag inte har någon att vräka ut alltihop åt. Jag vet att jag har vänner som lyssnar men jag vet inte om jag vill vräka ut allt på dem. Jag vet inte riktigt vad allt är som vill ut heller för det har jag inte tillåtit mig att fundera på.

Det är ju så att även om man kan berätta mycket för sina vänner så berättar man inte riktigt allt för alla. Och alla tar inte emot allt med öppet sinne. Så man sållar. Och då försvinner ju en del av poängen med att få lufta sina tankar fritt.

Fast när jag tänker efter så vet jag ju att det finns vänner som jag inte behöver sålla med. Men så ska ju möjligheten finnas också, att få tid att sitta ner och prata. Utan barn i närheten, utan tider att passa.

Nu förstår jag fördelen med en granne man kan gå över till och babbla av sig med.

Pride vs segling

Det blir inget Pride för mig i år. Jag har velat åka i flera år och i år så trodde jag nog att jag skulle ta mig dit. En kollega ville att vi skulle åka tillsammans men det blev inte så. Och sen kom ju Kims trevliga förslag om att vi kunde ses över en drink (eller nåt liknande :0). Väldigt svårt att motstå. Men istället blir det segling med svärföräldrarna. Och det är ju väldigt trevligt det också.

I dag är en slöar dag. En riktig slapp semesterdag. Vi har mest byggt och målat och grejat på semestern. Jag säger semester fastän jag har jobbat lite. I dag skulle jag jobba hade jag tänkt. Men jag kom mig inte för. Istället har badat i poolen, legat i solen, letat efter obefintliga blåbär i skogen och nu dricker jag vin och äter lite choklad. Mörk, 70 procentig choklad med apelsinsmak. Mycket gott. För gott. Jag skulle gärna svulla i mig alltihop. Men jag har inte gått ner 15 kg genom att ha ett sånt beteende. Så mitt svullande blir lite försynt och så ger jag mig 17 på att jag ska njuta av det istället. Inget dåligt samvete för två chokladbitars skull.

Igår hade vi 12 årskalas. Will som fyllde. Vi var omkring 30 personer på kalaset. Det blev tårta (som min svägerska hade gjort eftersom vi även firade barnens kusin), hemgjord glass, hallon och vispgrädde. Senare på kvällen grillade vi. Då var vi 19 personer kvar. Poolen kom väl till pass. Det badades hejvilt. Vi har också byggt en ställning till min brasilianska hängmatta och hängmattan var populär den med. Jag tog hand om Lilla N (7 månaders bäbisen som vi var barnvakt åt häromsistens) medan U sov i hängmattan och F badade i poolen. Jag fick honom att somna en stund. Tydligen har jag handlaget kvar.

Sist kvar var mina svärföräldrar och Erks faster med man. Vi släpade upp ett gäng flaskor med starkt från baren och så blandades det. Till slut så sa fruarna i från till sina män när blandningarna började blir lite väl vågade. Jag sa inte ifrån. Jag är inte en sån fru. Vill min make dricka sig redlös på konstiga spritblandningar så varsågod. När fastern med man skulle cykla hem så verkade det ganska vingligt. Men jag har inte hört nåt om att de kört i diket så det gick säkert bra.

Snart är det dags för grillning och sen ska jag nog föreslå familjen att vi kan ha en filmkväll. Vi har varit ute nästan från vi stiger upp tills vi går och lägger oss så en kväll kan vi nog sitta framför tvn.

Ha det fint mina vänner!

Badbart

Tänka sig, igår var vi på teater. Det var mycket trevligt. En bra föreställning och dessutom nära. Efteråt så åkte vi till ett bad i närheten och kände på vattnet. När jag parkerade så började bilen glida ner i diket. Villrådig satt jag där med foten på bromsen för när jag försökte backa så gled den ännu mer. Och förstås så kom det en bil mitt i min prekära situation. När det kära paret som befann sig i bilen hade gått ner till vattnet så drog jag i handbromsen som man egentligen inte ska dra i för då rinner bromsvätskan ut och så klev jag ur bilen och överlät åt min käre man att backa upp den ur diket medan jag puttade på. För putta bilen det är jag en mästare på. Det har jag gjort MÅNGA gånger.

Sedan kände vi på vattnet och skrämde bort det kära paret som nog hade tänkt sig en hångelstund i den ljumma kvällen vid det ljumma vattnet. I ensamhet och inte med en barnfamilj flåsande i nacken. Jag hade gärna badat men hade inte med mig några badkläder eller handduk. För all del så kunde jag nog badat ändå men risken för att jag skulle chocka någon hundrastande eller badsugen person fick mig att låta bli. Istället åkte vi hem och hämtade handdukar och åkte sedan till vår sjö i skogen och tog ett trevligt nakendopp klockan elva på kvällen.

Teatern gjorde att våra mattider blev lite konstiga så när vi kom hem från kvällsdoppet så tog vi fram grillen. Gott med nattmat när man är hungrig.

Vi har också köpt en pool till barnen. Det tar väldigt lång tid att fylla den med vatten. Men det blir nog bra. Förhoppningsvis blir det mindre tjat när de kan roa sig i poolen.

Vi är hundvakt igen. Fast bara åt den ena hunden, den äldre och lite lugnare. Och bara över dagen. Det är okej. Och klockan två kommer Lillebrors hund hit. Vi ska ha henne över helgen. Men det är lättare än att ha svärmors vildbasar. Hon är ju en liten dvärgpudel som är lugn och försynt.

Suck

Men... suck. Plötsligt väller det in mail från folk om att Bill Gates kommer att skicka pengar till mig om jag vidarebefordrar deras mail. Jaha. Och det är alldeles sant. Jaha. Suck.

Jag har bestämt mig för att prova ha tuppkam. Det är ju min dröm sedan många år att nån dag ha en riktig tuppkam. Men jag inser nu att det tar väldigt lång tid och att jag behöver hjälp. Suck.

Jag skulle behöva städa mitt kontor för det ser förskräckligt ut. Står en massa saker här som inte ska vara här och papper har ramlat ner på golvet och det är ingen ordning alls. Inte blir det nån trevlig arbetsmiljö av det så jag drar mig för att jobba. Men jag måste jobba. Vet bara inte i vilken ände jag ska börja. Städa först eller jobba först? Suck.

Men annars är det bra.

Bilar och kalas

Jag är lite trött. Har sovit lite skruttigt några dagar. Tror det beror på fullmånen. Fast i går så var vi på dragrace hela dagen och sedan på 40-årskalas hela kvällen. Kom hem halv 2 och sen skulle jag upp vid 9 för att skjutsa Boll till ett kalas. Så det är nog inte bara månens fel.

Lillebror är här och jag har fortfarande lite svårt att slappna av. Vill ha koll så han inte blir ledsen. Samtidigt så är det ju inte så farligt om det skulle hända. Det är ju bara att jag kramar om honom och pratar med honom en stund så löser det sig. Så jag måste verkligen lära mig att koppla av när han är här.

Det var trevligt på racet, vi träffade några kompisar och så var det kul att titta på bilarna. Kalaset var också trevligt. Det var många som vi inte känner och så några gamla kompisar som vi inte träffat på länge. Jag var till slut den enda vuxna som var nykter eftersom jag skulle köra hem. Barnen sprang runt som yra höns och hoppade studsmatta, snurrade i en gunga och käkade chips, glass, godis och drack cola så de var nästinpå som fulla de också. Men jag hade trevligt. När man är ensam nykter så kan man liksom vara lite fånig ändå. Jag var nog lite störig också. När man har hjärncellerna i behåll så är det lätt att mopsa sig lite mot folk som har tappat några och inte riktigt kan hänga med i svängarna. Ovanligt för att vara jag. Kan ju ha berott på att det var jag som körde och när man kör en Mustang med en V8 i så blir man lite kaxig. Ha ha.

Bröllopsdag och barnvakt

I helgen så var vi barnvakt åt Lilla O och Lilla N. Lilla N är 7 månader så plötsligt var vi småbarnsföräldrar igen. Han sov mellan oss och jag sov inte så mycket. Men det är gosigt med små barn. Och det gick över förväntan även om jag inte hade förväntat mig att det skulle vara så svårt. Det är lätta barn att ha hand om.

Orsaken till att vi var barnvakt var att U och F oväntat fick vip-biljetter till Kentkonserten och efterfesten.

I går hade vi bröllopsdag så då åkte vi på utflykt till havet. Vi hade picnic och så badade vi och solade. Det var kallt men uppfriskande med ett havsdopp. Vi gick också på guidad tur i underjorden. Spännande. Hemma igen så grillade vi och skålade i bubbelvin. Oj, glömde ju att jag överraskade min käre man med kärleksballonger. Jag väckte honom genom att kasta ballonger på honom. Såna med hjärtan på. Vi hade en fin dag. Vi har varit gifta i tretton år nu. Det är en stund.

Några cyklister stannade till igår kväll och ville ha tips på var de kunde slå upp sitt tält. Det går en cykelled på vägen förbi oss. Vi lånade ut en karta och pekade ut den bästa platsen i området. Hoppas de inte blåste bort under natten.

Huset

Det här är huset i Finland som min morfar har byggt och som jag skulle vilja köpa. En hel del jobb och ingen tomt. Men vad spelar det för roll? Storängen heter platsen.

Power Meet-bilder

Nils och jag

Efter ett intressant möte igår så fick jag för mig att prova göra mig till man i morse. Ett ganska snabbt försök. Nästa gång ska jag fixa polisonger och träna på att gå som en karl. Roligt var det i alla fall.

Det gungar till

Helt plötsligt så ställs saker på ända. Allt är som vanligt utanför men ordningen inuti har störts. Rubbats en aning. Jag kan nog säga att jag är lite frustrerad. Saker kommer mig inte ur händerna som jag vill att de ska göra.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.

Jag har bestämt mig för att jobba hela sommaren. Jag har inte haft nåt överflöd av jobb så det känns ju rätt och riktigt att ta varje tillfälle i akt. Och jag styr ju mitt arbete själv så vill jag ha en ledig dag så är inte det några problem. Problemet är att i början av sommaren så är tiden oändlig. En bit in så krymper den i rask takt.

Det har kommit in en del jobb och andra projekt här i början av sommaren vilket ju känns jättekul. Jag tycker nog att jag har det mesta under kontroll men den jobbade tiden och den fakturerade tiden stämmer liksom aldrig överens. Trots att jag skriver upp när jag jobbar. Så om jag skulle jobba bara den tid som jag fakturerar för så skulle jag har en hel del tid till att läsa, gå ut och gå, hitta på skojiga saker med barnen. Men det har jag inte riktigt. Fast visst en hel del tid går ju åt till mitt projekt också.

I alla fall så vill jag ju jobba, jag vill få in pengarna och det är kul att jobba. Men jag vill också bara släppa allt och vara ledig ända in i märgen emellanåt. När vi åkte till Finland så trodde jag ju att jag skulle få vara det men jag var blev tvungen att jobba en del där också.

Det här gör mig frustrerad. Det gör också att jag sover lite oroligt och känner att jag behöver stiga upp tidigt för att hinna med och lägga mig sent av samma orsak. I måndags så lovade jag barnen att vi skulle gå på bio. Vi tog den sena bion för att jag skulle hinna jobba färdigt. Jag jobbade alltså från morgonen till strax innan vi skulle åka på bio. Och kände att jag egentligen borde stannat hemma och jobbat mera. Men sen insåg jag att det handlar om att vara tydlig mot mig själv och mot kunder och kollegor. Jag måste säga ifrån att jag inte kan jobba dygnet runt när jag inte ens kan ta ut någon lön än.

Så nu funderar jag på att ha en ledig dag i veckan när jag bestämt inte jobbar alls oavsett vad som händer. Går det månntro?

Sedan har det hänt andra saker som rubbar mig. Som på utsidan inte spelar så stor roll men som gör att något gungar till inom mig. I går fick jag veta att min fem år äldre svägerska väntar barn. De har tre ganska stora barn och nu väntar de tvillingar. Det får mig att inse saker som jag inte riktigt har erkänt för mig själv. Jag vill ha ett barn till. Men det finns så många om omkring så jag har inte velat ta det till mig. Skulle jag räkna upp alla för och mot så skulle mot bli en lång lista och för kanske bara en enda rad. Att jag vill. Och så rör det upp känslor jag gömt undan. Vetskapen om att vi kunde haft ett barn till men att vi valde bort det. Och att jag aldrig riktigt sörjt mitt bortvalda barn.

Jag är också frustrerad över att jag väntar. Jag väntar på att jag ska gå ner ordentligt i vikt så jag kan göra en massa saker. Och jag väntar på att jag ska börja tjäna pengar så jag kan göra en massa saker. Och jag väntar på tid så jag kan göra en massa saker.

Men om jag dör i morgon. Vad gör då allt den här väntan för nytta?

Tomelitom

Det är tomt i mitt huvud men nåt ska jag väl komma på att skriva. Vad jag gör om dagarna till exempel. Eller hur det var på Power Meet.

Eller så tar jag det en annan dag.

Jag kan ju berätta att jag har gått ner 15 kg nu. Det känns trevligt.

Just nu

När svärmor kom och hämtade hundarna och frågade hur det hade gått så berättade vi som det var. Att de är jobbiga. Jag tror hon blev lite sur. Men jag orkar inte med dem. När jag berättade att ena hunden hade bitit mig i handen så sa hon lite surt jaha då får vi väl ta bort dom då. Men vad ska jag göra då, låtsas som om det var jättekul?

I dag kom barnen hem. Jag har saknat dem. Vi har haft kramkalas och pratat och sen hämtade vi Lillebror. I dag strålade han som en sol när vi hämtade honom. På eftermiddagen ska vi åka till Västerås och se på raggarbilar. Men innan dess ska vi försöka hinna med ett dopp i sjön.

Ha en bra helg alla filurer. Jag ska roa mig kungligt bland raggare och snygga bilar.

Galen

Jag blir tokig. Jag är hundvakt åt svärmors hundar och det går inte. Jag kan inte. Usch. De är helt vansinnigt tokiga, ouppfostrade och jobbiga. Jag längtar hett efter en egen hund och jag älskar hundar men dessa två ger mig obehagskänslor och jag blir arg. Jag vill inte känna så. Men de jagar katterna och korna om de är lösa och kommer inte hur mycket man än ropar. De skäller hela tiden om de är kopplade. Är de lösa inne så letar de efter saker att bita på eller så hoppar de på mig och river på mig med tassarna. De hoppar så fort man kommer nära dem, hysteriskt hoppar de. Slickar, biter, river. När vi ska sova så måste vi antingen ha dem i sängen eller tjata på dem hela natten om att de ska gå ner. Eller stänga sovrumsdörren och istället få vakna flera gånger och tjoa åt dem att vara tysta och gå och lägga sig. De kan inte heller vara i hela huset för då kanske de biter på nåt. Så innan vi gick och la oss så fick vi rensa bort saker och bygga barrikader så de inte skulle kunna ta sig ner för trappen. Och i morse när jag skulle ta bort barrikaderna så hade de så bråttom ner så de försökte komma genom trappspjälorna med följden att en av dem fastnade med huvudet.

I går kväll kom ena katten in och när jag försökte hejda dem att flyga på honom så bet den ena hunden mig i handen. Inte så det gick hål men ändå.

Jag står inte uuuut! Om man ska ha hundar så måste man uppfostra dem. Det går inte annars. Kan man köpa Cesar milan på dvd? Såna fall ska svärmor få den av mig.

Mycket om mycket

Hemma igen efter en vecka i Finland. Det var en skön och trevlig vecka och jag skulle gärna ha stannat lite längre. Men det är också skönt att vara hemma igen och även om jag saknar mina älskade ungar så är det skönt att vara barnledig ett tag också. Barnen är nämligen kvar i Finland.

Igår så kom min syster och min pappa över och så grillade vi och spelade kort. Det var trevligt. Min syster är även hon barnledig då hennes barn också är i Finland och dessutom karlledig då hennes man jobbar borta. Min pappa är fruledig eftersom min mamma är med alla fyra barnbarnen i Finland.

I dag har jag jobbat lite och uppdaterar mig på alla internetsidor som jag inte kollat under semestern. Ikväll funderar vi på att gå på bio. Det är ju bäst att passa på när vi inte behöver fixa barnvakt.

Jag känner mig lite pirrig, vet inte varför. Känns som om jag vill göra en massa saker men inte riktigt vet var jag ska börja.

Innan jag åkte till Finland så hade jag gått ner 14 kg. Lite har jag gått upp igen men det beror nog på vinet, snapsarna, sillen, jorgubbarna och sånt. Mest vatten skulle jag tro. Snart har jag gått ner 15 kg och då ska jag fira. Men inte med något ätbart.

När vi var i Finland så åkte vi och tittade på gamla släktgårdar och andra ställen. En gård som en syssling till mig ska ta över efter sin pappa har varit i släkten sedan 1500-talet. Det är rätt häftigt. Vi gick runt och tittade hemma hos dem och då fick jag syn på stolar som de har.
- En sån har jag också, sa jag, den har jag fått av morfar.
- Jaha, då är det därför vi bara har elva, sa de.
Jag vet inte säkert om den är därifrån men kul att ha en sån stol som funnits på den gården i flera generationer.

Vi åkte också till ett litet hus som min morfar har byggt. Det är ingen som bor där och det är förfallet. Jag skulle vilja köpa det bara för att det är min morfar som har byggt det. Det skulle vara massor av jobb att få det i ordning men strunt samma. Det skulle kännas bra bara att ha det. Jag tror knappast det skulle kosta mycket heller.

När jag var på seansen så fick jag kontakt med en kvinna som jag tror kan ha varit min mormorsmor. Jag vet inte. Då när jag var där så kändes det helt naturligt och riktigt men så här i efterhand så vet jag inte. Antagligen för att jag vill vara rationell. Men i alla fall så frågade jag min mormor en del om henne och så åkte vi till hennes grav. Och det kändes bra. Seansen påverkade mig nog mycket mer än jag riktigt har förstått.

Maffioso

Det gick bra med Lillebror sen, när jag hade pratat med hans mamma och hon hade gett ett tydligt svar om att han skulle stanna kvar. Då var det som om allt jobbigt bara rann av honom. Han saknade ju henne fortfarande men saknad är inte så farligt och det sa jag ju till honom. Det är helt okej att du saknar din mamma och att du är lite ledsen ibland men det kan vara bra att sakna också för då är det desto roligare att träffas igen.

Samtalet med ligistungens mamma gick också bra. Hon skulle prata med honom och höra av sig. Fast det har hon inte gjort än. Will ska snart åka till en kompis som bor nära den killen och jag har noga varnat honom för att gå dit. Säkert är den killen ganska sur för att jag pratade med hans mamma och det kan förstås gå ut över Will.
- Om han gör dig nåt så ringer du mig, sa jag, och då kommer jag och ger honom ett kok stryk så han vet att han lever.
Kanske inte rätt metod men det ger jag sjutton i. Nån jävla måtta får det ändå vara.

Jaha, nähä dags att jobba på.

Tuff start på veckan

Just nu känns det ganska jobbigt. Lillebror är här och det är lite krångel med honom. Han är glad och nöjd just nu men han vill inte stanna kvar över natten. Och det är ju det som är grejen, att han ska sova kvar så hans mamma får vila upp sig. Men det ska ju inte komma från oss utan från hans mamma. Och hon är tyvärr inte så bestämd och tydlig som hon borde vara. Så jag måste prata med henne och få ett tydligt svar på hur vi ska göra. Inte ett jättelätt samtal.

Och igår fick jag veta att Will blivit utsatt för utpressning i skolan och mer eller mindre tvingad att betala 300 kr till en kille. Så jag ska ringa till hans mamma. Inte heller ett jättelätt samtal.

Och så väntar jag på saker från min uppdragsgivare så jag kan bli klar med jobbet så det hinner till tryckeri innan vi åker till Finland. Just nu är det lite för mycket.

Igår var jag på seans. Det var spännande men påverkade mig också mer än jag förstod just då.

Känner att jag har en del att ta itu med.

Jobb

Igår var jag i Stockholm på jobb. Hade möte med min uppdragsgivare som först ville att den nya foldern skulle se ut ungefär som den gamla men när jag visade mitt förslag så tyckte hon det var jättefint och proffsigt. Det blev jag ju glad för men hmm... ja, det är ju liksom mitt jobb att göra bra grejor. Inte vill jag väl göra en likadan som den gamla heller. Den var de ju trött på och dessutom var den inte så snygg.

Jag undrar när folk ska börja lita på att jag kan och förstå att det är mitt jobb och att de ska överlåta till mig att ta hand om dessa saker. Det enda jag vill ha av dem är info om vad som ska ingå sedan får de se på mina förslag och fundera utifrån dem. Inte lämnar jag min bil på en verkstad och tror att det är jag som ska göra jobbet. Gör ni?

Efter mötet åkte jag iväg och träffade en tjej som jag intervjuade och fotograferade. Hon ska vara med i foldern. Jag har ju navigator i min mobil och den kom väl till pass när jag skulle hitta till henne. Mycket bra.

I dag måste jag jobba undan så mycket som möjligt. Jag väntar på vissa uppgifter från min uppdragsgivare, hoppas jag får dem på förmiddagen.

Kaos och dumma fåglar

I torsdag kom det två underbara killar hit. De var här en halvtimme och jag fick betala 600 spänn. Det var värt varenda krona. De tvättade alla fönster på en halvtimme och resultatet var fantastiskt. De ska definitivt få komma tillbaks.

Men säg den lycka som varar. Våra fina rena fönster är inte lika rena längre eftersom det dök upp en knäpp sädesärla. Den har i flera dagar speglat sig i bilfönstrena och nu husfönstrena. Gång på gång så har den flugit emot fönstrena och kladdat ner dem. Dumma, dumma fågel.

Vi har också haft kaos här på morgonen. Lillebror och hans hund var här över natten. I morse skulle jag hämta svärmors hundar som vi också skulle ta hand om. De är vansinnigt vilda och jobbiga. När de skulle hälsa på Lillebrors hund så började de jaga henne så hon sprang bort. Jag fick ta bilen och åka och leta. Som tur var så hittade jag henne efter en liten stund.

Sen så började Lillebror kräkas. Hela badrummet var nerkräkt och jag fick stoppa honom i duschen och sedan langa ut honom till Erk som tog hand om honom medan jag skurade hela badrummet. Men det var ju bra för då blev badrummet rent.

Nu är Lillebror + hund hemskjutsade och svärmors hundar ligger under köksbordet. Jag hoppas att jag får en lugn och skön eftermiddag. Ibland så får jag en desperat längtan efter ensamhet och att slippa ansvar. Jag undrar vad det beror på. I morgon börjar en hektisk arbetsvecka. Men jag är glad att jag har jobb igen. Mycket glad.

Skrivet, identitet och proshekt

Jag hade en mycket trevlig kväll i går. Det var skrivarträff och den här gången så var alla med. Vi diskuterade dikter. Jag blev till och med inspirerad till en liten dikt som jag tänkte dela med mig av. Ni får tolka den som ni vill.

Min kåthet har blivit lat
den serveras inte längre på fat
herregud ge mig ett skjut
innan jag torkar ut.

Jag har lite intressanta projekt på gång. Nu igen. Det är kul med projekt men jag vet faktiskt inte hur det uttalas. Säger man proshekt eller projekt eller kanske på något annat sätt? Ordet ligger inte bra i min mun hur jag än säger. Finns det ett annat ord?

Ett av projekten handlar om identitet och när jag nyss läste ett mail från en vän som undrade om hon var totalt okvinnlig som inte hade lust att gå på stan och handla så kom jag fram till följande:

Kvinnlighet är bara en roll som förändras över tid och rum. Du är kvinna och kvinnlig för att du har vissa kroppsdelar som definierar ditt kön såsom kvinna, i övrigt så har du friheten att vara precis som du vill för det är ändå föränderligt. Och om vi oftare bryter de mönster som samhället, dvs vi, har satt upp för manligt och kvinnligt så kommer vi också snabbare att förändra de ideal som just nu råder och som kanske inte alltid är förenliga med vad vi innerst inne önskar vara.

Med andra ord så går mina tankar om identitet på högvarv just nu.

Morgontupp

Min lilla Boll har ont i halsen. På grund av vad jag fick veta igår så får hon vara hemma i dag. Det är nämligen flera i hennes klass som har sharlakansfeber och halsfluss. Skoj! Än så länge så verkar det inte vara något större fel på henne så jag håller tummarna för att det bara var en liten morgontupp som hade fastnat.

Jag har efter ett tags jobbtorka och oro för hur det här ska gå fått ett jobb som jag lämnat offert på. Det visade sig dessutom vara bråttom så det gick från noll till hundra genom ett litet mail och ett telefonsamtal. Jag är förstås jätteglad. Jag måste bara ladda lite, det är därför jag skriver blogg istället för att jobba.

Pilska djur

Boll kom hem och var mycket stolt för hon hade fått diplom i skolan. Hon kan nu alla bokstäver i alfabetet. Eftersom det snart är sommarlov så fick hon också ta med sig de färdigskrivna böckerna hem. Jag tittade förstås i dem och hittade den här lilla rackaren. Hon förstod inte riktigt varför jag skrattade så mycket.

Sommarkvällar

Jag gillar detta väder. Jag till och med njuter av att hänga ut tvätt. Sådana här varma dagar leder till sköna kvällar och det känns dumt att gå in när man kan vara ute.

Lördagen började med en snabb städning, förberedelse av mat till kvällen och så en promenad med Sigge. Sigge är en kompis hund. Eftersom det var marknad i det lilla samhället så sammanstrålade vi där med några vänner, tittade lite på utbudet och tog en fika. Sedan bar det av hemåt med vännerna för en trevlig grillkväll. Självklart så bjöd jag bara på lchf-mat (sånt jag äter). Men ingen klagade över bristen på potatis eller bröd utan åt glatt och alla blev mätta och nöjda. Vi satt ute rätt länge och det var alldeles ljummet och skönt.
- Ni bor väldigt vackert, sa en av vännerna och jag kunde ju bara hålla med.

Söndagen var en stilla hemmadag. Jag klippte gräset i linne och fick röda överarmar och rött ansikte på köpet. Vi var hundvakter också åt svärmors hundar. Jag cyklade och hämtade dem och sen fick de springa hem till oss. Holly är en vild hund som inte lyssnar ett dugg på vad man säger så när hon hade sprungit in till stutarna i hagen några gånger så fick hon vara kopplad. Vilma däremot håller sig helst vid mina fötter.

På kvällen cyklade vi till svärföräldrarna och fick en pratstund och lite fika i solnedgången. När vi kom hem så var det sovadags för barnen men både guben och jag ville njuta lite till av kvällen så vi gick ut och pysslade lite i trädgården.

En fin helg.

Tacksamhet, glädje och positivitet

Jag sitter i min sköna trädgård och mår bra. Jag sitter i skuggan under pilen och njuter ömsom av utsikten och fågelkvittret och ömsom av Barbara som ligger i mitt knä och Bolls kvittrande. I morse var jag på möte med mina trevliga affärskollegor och idéer kläcktes och nya tankar föddes och företagsamheten nådde nya nivåer. Sådant kan få vilken affärskvinna som helst att börja sjunga.

Det finns mycket att glädjas åt och vara tacksam för. Att en vän som blivit svårt sjuk ändå tänker positivt och kommer att bli frisk. Att några av mina bästa vänner kommer hit i morgon. Att jag ska få återse min nya kärlek i sommar. Att en skön vän håller på att flytta till stan så att jag kommer att kunna träffa henne oftare. Att det är full sommar ute fast det ännu inte är juni månad. Att vi har tapetat färdigt. Att jag har ett eget företag. Att jag har så många goa vänner.

Jag tror stenhårt på att man ska njuta av allt som är njutbart, passa på liksom, istället för att fundera på vad som kommer sen eller fokusera på det som är mindre bra. Njut! Livet är vackert och blir det lite tokigt ibland så kan man njuta av att få bli riktigt förbannad eller riktigt gnällig en stund.

Gullig men inte inkompetent

Vad varmt det är i dag. Barnen vill åka och bada men jag är hungrig och lite seg efter en dag i Stockholm. Jag var på ett kundbesök på förmiddagen och sedan tog jag en tur förbi IKEA för att handla lite till hallen. Tyvärr så var den fåtölj jag skulle ha slut så det bidde bara ett bord, en lampa och en spegel. Kort kommer.

Det är lustigt så det är. Alla åker i varsin bil och köerna är lååånga. Vad gör folk i Stockholm? Det tog en timme och tio minuter hemifrån* mig till den där bron innan Hornsgatan. Och från bron till Skanstull tog det 40 minuter för det var såna köer. Inte beror det väl bara på Condoleezza?

Jag måtte utstråla någon slags gullig inkompetens. Det är ofta jag blir behandlad som om folk tycker jag är lite gullig och oförarglig och smådum. Jag kanske måste ändra stil och attityd så folk slutar upp med det. Jag uppskattar det inte så vidare värst. En grej folk gör är att de blir överraskade när jag lyckas med något. En annan grej är att de klappar på mig och lägger huvudet på sned och säger saker som lilla gumman, vännen eller tjejen. Sedan finns det andra som inte alls behandlar mig så utan som tar mig på allvar och litar på min kompetens. Det är väldigt skönt att träffa sådana människor. Men jag borde nog kanske ändå jobba lite på min utstrålning. Ska jag klä mig annorlunda, ändra frisyr, vara mer gåpåig? Jag vet inte riktigt. Kanske har det helt enkelt med min rundhet att göra. Många vittnar om att de blivit behandlade på helt annat sätt när de gått ner i vikt. Det återstår att se.


*Hemifrån ligger långt borta i skogen.

Tapet och mygg

Hå hå ja ja, vi tapetar och tapetar. De krångliga bitarna vid trappen tog mycket längre tid än vi trodde. Men nu är snart sista våden uppsatt. Fint är det. Eller som Will sa:
- Det var liksom så gult förut. Nu är det inte så... gult längre.

I går morse när jag bäddade så låg det en stor fästing på min kudde. Inte kul alls. Om fästingar tycker jag inte så värst.

Inte myggor som surrar i mitt öra heller, eller som försöker bita mig när jag sitter och skriver. Irriter, irriter, irritera.

Jag blev glad i dag då jag fick mail från Joep, en av killarna som var med på finskakursen i Åbo. Efter ett tag så kom det även brev från tre andra som var med på kursen. Jättekul att höra av dem.

Nu är det snart läggdags eftersom jag sovit för lite hela veckan. I morgon ska jag ge mig ut i vida världen.

Jack Lalanne - Sugarholics

Bildbevis

Jag skulle ju lägga ut en bild från utflykten. Men jag är glömsk. I alla fall, så här såg det ut.

Tapetsering pågår

Vi tapetar. Det blir bra. Ska bli kul att få det helt färdigt med nya möbler och allt. Min händige man kom med på bild. Gult hade vi innan och nu blir det någon slags grågrön nyans med blommor. Ser trevligt ut.

Positiv energi

Det har varit en fin dag i dag. Började dagen klockan 5.50, åkte på möte och sen så in till Eskilstuna för att lämna i från mig ett lite speciellt jobb. Skönt att ha det avklarat. Nu återstår bara att vänta på resultatet. Sedan åkte jag på yoga. Yoga är bra, man får en skön positiv energi. Jag har varit lite låg några dagar. Jag vet inte riktigt varför. Troligtvis har det haft en del med jobbsaker att göra. Så det var mycket skönt att fyllas av positiv energi som lyfter en.

Jag tog också en tur förbi den trevliga lilla ost och chokladbutiken. Köpte några goda ostar och några bitar mörk choklad.

Lillebror är här och Boll ska till sin pojkvän på kalas. Jag köpte lite nya kläder åt henne som hon ska ha på festen. Will mekar för fulla muggar i garaget. Och vi ska grilla i kväll. Snart borde min älskling komma hem.

Gott

Det blev utflykt igår och kanske kommer det några bilder sen. Tillbringade kvällen hos mina föräldrar som bjöd på mat. Tog en promenad med mamma i området där de bor. Det var länge sedan jag gick på de vägarna.

Vikten har stått och stampat och gungat lite fram och tillbaka ett tag men nu så har jag gått ner 11,5 kg och tappat 32 cm i midjan. Känns mycket bra och jag har verkligen kommit fram till att det här är mitt sätt att äta. För resten av livet.

Hemligt

Känner mig lite småstressad och nervös. Har lite grejor på gång. Jag borde kanske lägga ner mer tid på en sak men risken är ju att det blir överarbetat. Man måste veta när man ska sluta. Fast jag är inte riktigt färdig, ska sammanställa allt i morgon. Har också några intressanta möten nästa vecka som jag hoppas mycket på. Håll tummarna för mig för alla tre sakerna.

Ska ta paus från jobbandet nu och åka till mina föräldrar. Ska se om barnen och jag kan ta en tur förbi ett intressant ställe som jag tänkt åka till länge.

Vad hemlig jag låter. Men jag har alltför många gånger berättat om saker innan det är klart och då har de inte blivit av. Kanske är jag skrockfull och fånig men så är det i alla fall.

Men en sak kan jag berätta. Jag ska eventuellt på seans nästa vecka. Orsaken till att jag berättar det är att jag inte vet om jag vill. Så skulle det inte bli av för att jag berättar så må det väl vara hänt. :0)

Hemmafix

Det är bra att det regnar den här helgen för vi har fått mycket gjort inne. Igår städade vi på övervåningen. Rensade ur garderober och plockade bort leksaker som barnen inte leker med längre. Nu är det mycket utrymme igen och rent.

I dag så har vi börjat med hallen. Tagit bort möbler, gardinstänger och annat som sitter i vägen för tapetsering. Vi har också börjat slipa skarvar. I morgon ska jag om jag hinner åka och handla tapetklister och sandpapper och lite annat som behövs.

Jag skulle vilja ta itu med nedervåningen också men antar att jag får göra det själv i såna fall då min man har en längtan ut.

En sak som var kul med att städa garderober var att jag hittade för stora kläder. Mina shorts som förra sommaren satt tajt är för stora nu. Mycket för stora.

Kärleken finns överallt

Will berättade för mig om två gäss han hade sett hemma hos farmor och farfar. Det var två hanar som var tillsammans hela tiden.
- Jag tror att dom är ihop, sa Will.

Det som gläder mig mest är att han bara konstaterade det. Mina barn förstår att det är kärlek som gäller och inte hårfärg, längd, ålder, kön eller något annat ytligt och jag blir förstås stolt och glad över att ha så kloka och öppna barn.

Hungrig och trött men glad och nöjd för det

Oh i dag är jag trött. Har stigit upp tidigt några dagar och sen varit i farten hela dan. Jag vill orka vara vaken i kväll då min älskling kommer hem efter att ha jobbat och bott i Stockholm hela veckan. Men risken är ju att det blir god middag, lite tv och sen snaaaarkkk.

Jag är i alla fall mycket bättre på att vara utan honom nu. Det går fint att sova ensam. Men det är klart det är trevligast att ha honom hemma.

Min tanke är att helgen ska vara familjen och hemmet då det varit mycket annat och kommer mycket annat framöver. Kanske kan vi börja tapetsera i hallen?

Coffe sitter bredvid mig och är kelen. Ibland säger han mjau och så puttar han på mig med huvudet. Jag fick en puss nyss av Aslan. Han är så söt, när jag pratar med honom och frågar om jag får en puss så ställer han sig tillrätta på diskbänken och sträcker fram huvudet. Och än så länge är Marsipan kvar hemma. Jag hoppas hon inte tänker ta sin semester riktigt än. Vill ju ha mina kissar hemma.

Jag är hungrig, har varit det i flera dagar även om jag ju faktiskt har ätit. Men jag har ätit för lite och så har det blivit lite kompromissande då jag har ätit ute en del. Så ikväll blir det riktig mat - entrecote och hemgjord bearnaisesås. Det ska bli gott.

Ernst

Jag köpte en Ernst-tändsticksask i dag när jag var i Nyköping. Nu står den på hedersplats i dammet ovanpå datorskärmen tillsammans med en katt jag fått av mina barn. Det fanns olika bilder att välja mellan och på baksidorna finns citat av Ernst. På den jag köpte står det:
" När en katt ligger i ett rum och sover finns det inget för en inredare att göra där."

Tre vackra

Körsbärsblom i motjus.

Jag tycker att det här påminner om något... men det kan ju vara bara jag som tycker det.


Min dotter när hon badade i tordags. Ja, precis, torsdagen den 8:e maj. Kallt.

Små söta hundar

De här två små filurerna träffade jag i fredags. Då var jag på utflykt för att titta på en hängmatta jag eventuellt ska köpa och för att lära känna en affärskollega lite mer. Det var väldigt trevligt.

Charlotta

Jag har namnsdag i dag. Mina föräldrar och min syster brukar komma ihåg det av någon anledning. Men i dag har jag pratat med båda mina föräldrar och de har inte sagt något. Men det spelar ingen roll. Jag är lite kluven till namnsdagar och såna dagar som morsdagar osv. Det är trevligt att ha namnsdag men inget att fira. Och jobbigt att behöva komma ihåg andra. Men kul om man får göra det nån gång ibland bara sådär för att man vill.

Ute eller inne

I helgen har jag insett några saker. Dels att det faktiskt är så att vi människor är ganska olika när det handlar om vad vi har för inställning till saker och ting. Och dels att när jag tänkt och sagt att jag gillar ärlighet så är det nog först och främst rakhet jag har menat. Att vara rak och säga vad man vill direkt istället för att linda in sanningen.

Båda de här sakerna insåg jag när jag hade med två pojkar, fem och tio år gamla, att göra. Det var Lillebror och hans storebror som var här i helgen. När Lillebror är här själv så funkar det bra eftersom han är så pass liten och eftersom han då gärna vill göra som Boll och Will. Men när hans storebror var med så kom deras vanliga beteenden fram. Inget fel i det men vi är olika. De har fått en annan uppfostran och lärt sig ett annat sätt att vara helt enkelt. För oss så är det självklart att man är ute när det är fint väder. Det finns massor av saker att göra ute, tycker vi. Men inte pojkarna. De ville helst vara inne och spela tv-spel.

Jag frågade om de ville åka båt på sjön och fick svaret:
- Näe, det vill vi inte.
Jag frågade om de ville cykla, leka i sandlådan, leka i skogen och fick samma svar. Jag lyckades locka ut dem några gånger men sedan gjorde de vad som helst för att få gå in igen. Och spela tv-spel.

Och när den äldre av pojkarna försvann in för tredje gången och jag gick in efter honom så satt han i soffan.
- Jag har lite ont i foten, sa han. Jag tänkte att jag kanske kunde sitta här en stund och kanske göra nåt.
Jag fattade förstås direkt vart han ville komma men jag frågade ändå vad han ville göra.
- Ja, spela lite tv-spel kanske.
Det var då jag insåg att jag gillar när folk är raka.

Det irriterade mig först att de ville gå in hela tiden och de irriterade mig att han inte kunde vara rak. Men jag insåg ju också att det inte är så lätt att ändra på folk under en dag och att vi faktiskt är olika. Bara för att jag vill vara ute betyder ju inte det att alla andra vill vara det.

Så efter ett tag fick de sitta inne och så var vi andra ute. Och då blev vi nöjda hela bunten.

P.S Men jag har ändå svårt att förstå att man vill vara inne när det är fantastiskt väder ute och man är på landet och det finns massor av skojiga saker att göra utomhus.

Jag är knäpp men glad

Jag fick nyss ett hysteriskt skrattanfall när jag läste en sak på Tjuvlyssnat som inte egentligen var så roligt. Konstigt hur det kan vara att man ibland bara småler åt något man verkligen tycker är kul och andra gånger inte kan sluta skratta fast man knappt själv fattar vad som är så roligt. Mina tårar sprutade och Erk tittade förbryllat på mig. Inte tyckte han det var speciellt skoj heller när han läste.

Så här var den:

En kvinna står med sin nyinköpta tvättkorg i rotting och väntar på bussen. Plötsligt kommer en annan kvinna fram och öppnar tvättkorgen.
Kvinnan som äger tvättkorgen: Ursäkta, men det där är min tvättkorg
Den andra kvinnan: Oj, ursäkta, jag trodde det var en papperskorg.

Fast kanske går det onda i ryggen över nu. Skratt är ju en bra medicin.

Vackert

Min rygg är inte riktigt sams med mig för tillfället. Det började i Åbo då jag hade en säng och en kudde som inte riktigt var gjorda för mig. Fick ofta ont sen jag stigit upp men det släppte när jag gick. Och gick gjorde jag mycket i Åbo. Fast sen jag kom hem så har jag inte gått lika mycket och min rygg protesterar när jag måste sitta mycket framför datorn. Jag brukar inte ha ont i ryggen. Det här är mycket irriterande och jag vill att det ska gå över nu. Nu! För det mesta släpper det efter ett tag, det börjar några minuter efter att jag stigit upp och sen sitter det i ett tag. Tills jag rört mig tillräckligt. Sätter jag mig direkt vid datorn så blir det inte så bra. Så i morse så gick jag ut på promenad direkt och nu känns det mycket bättre. Dessutom var det en väldigt trevlig promenad i vårgrönt och fågelkvitter och små pratstunder med grannar.

Jag märker tydligt hur mycket vädret och årstiden påverkar mig. Jag blir nästan euforisk av vackra vårdagar. Just nu är det alldeles fantastiskt här hemma hos mig. Jag sitter ute vid mitt cafébord under min egenhändigt snickrade blomlåda med rosa och vita pelargoner. Jag har ätit frukost och läst tidningen och nu sitter jag här med Bärbara-Barbara och njuter. Det som hörs är insektssurr, fågelkvitter och grusknarret när en granne cyklar förbi. Körsbärsträdet är fullt av vita blommor och i gräsmattan blommar Bellis och det är varmt, skönt och grönt.

Sådana här dagar så vill jag bjuda hit hela världen så ni får dela det vackra med mig. Fast ni får nog komma en och en annars så tror jag friden försvinner.

Tvåtusenfemton

I dag skulle min hund ha fyllt 15 år. Min söta vovve. Saknar honom. I helgen var jag på springpride, det var kul att se på artister av olika kaliber och lyssna på Mian och Kalle. När jag kom in till stan blev jag stoppad av polis och ivägviftad åt fel håll. Det var för att ett gäng unga allvarliga pojkar i kängor och gröna jackor och ganska kort hår skulle gå förbi. Det känns sorgligt att de ska behöva ha besvär med att alla människor inte är precis likadana. Men det gjorde ju i och för sig att det kändes ännu bättre att gå med i paraden. Och när man står där och ser på alla människor så inser man att vi inte är så förskräckligt olika. Det är mer olikt att vara helt lika. Jag läste i tidningen i går att det var omkring tusen personer i paraden. Det känns ju bra.

Igår så köpte jag jord och blommor och planterade. Jag köpte fem säckar jord och de är både tunga och otympliga så när jag stod där och lyfte in dem i bakluckan och svor litegrann (hur lätt är det att lyfta en tung jordsäck från marken och in i en bil utan att få säcken mot kläderna?) så hörde jag någon som sa något. Jag tittade upp och där stod en äldre man.
- Oj, vad du lyfter och bär, sa han.
Och sen började han berätta om vad han odlar och har odlat. Ett år fick han tusen gurkor i sitt växthus. Vi pratade ett tag om växter och jord och odlingar medan jag lyfte in allt i bilen. Och sen kom hans fru. Hon såg mycket förvirrad ut, hon undrade nog vem jag var och om hon borde känna igen mig.
- Det här är min fru, sa mannen.
- Hej, sa jag.
- Se så hon lastar in jordsäckar, sa mannen vänd till sin fru, hon har lyft i allihop.
-Ja oj, sa kvinnan och tittade i bakluckan.
Vi pratade lite till och sen sa vi hej då och så åkte vi åt varsitt håll. Mycket trevligt.

Schlagertrav

Igår var vi på schlagertrav. Det var kul. Fast trav är nog inget jag kommer att fortsätta gå och titta på. Men jag blev bjuden på champagne av mina uppdragsgivare och det var kul att se på Babsan och de andra artisterna och publiken som var stela som vandrande pinnar (även jag var ganska stel trots min röda jacka och rödrandiga t-shirt och mitt viftande med Bolls armar). Boll köpte några singlar och fick dem signerade. Babsan och Richard Herrey kom på delad första plats i kändistravet. En trevlig dag.

Ännu mera vår

Man vill inte gärna vara inne när våren är på besök.

Våren

Min värld här hemma är VÅR just nu. VÅR med stora bokstäver. Tag några miljoner vitsippor, tusen fåglar av olika sorter, späda björkblad, blåsippor, tussilago, gullvivor, humlor, fjärilar, myror, ljumma vindar, vårbäckar och rör ihop det och häll ut det i en trevlig skog, placera ut några åkrar och en sjö och ställ ett rött hus mitt i alltsammans. Eller kom hit istället.

Vi hade ett lodjur på tomten förra veckan och en igelkott. På åkern nedanför huset är det fullt av gäss och tranor brukar spatsera omkring lite varstans. Sjön är full av fåglar, grodor och allehanda insekter. Vildsvin har bökat på åkrarna och i skogen. Jag hörde en uggla en kväll. Bävern fäller träd längs med ån.

Våren är bäst.

Dagens ungdom?

När jag åkte hem från Finland så tänkte jag att jag skulle lägga mig en stund i hytten och vila. I hytten mittemot höll ett ganska stort gäng ungdomar till. De verkade arga och irriterade och så var de fulla och högljudda.

Rätt som de var började de skrika rövhål, rövhål, rövhål! Och en liten stund senare kom en kvinna som verkade vara någons mamma och skällde ut dem och frågade vad de hade med "henne" (dottern?) att göra.

Hade de roligt? Är ungdomar så här? Har de alltid varit så här?

Jag såg också en 18-årig tjej (jag hörde henne säga att hon var 18) som var stupfull (klockan var halv 3 på eftermiddagen). Hon dansade för sig själv utanför en pub och sjöng (falskt och högt) och flörtade med varenda kille som gick förbi. Hennes kompis satt vid ett bord och log lite åt henne.

Den här tjejen hade i alla fall roligt och var oförarglig. Fast hon mådde nog inte så bra lite senare.

I´m back

Oj, oj, oj vad det har varit mycket. Och inte blir det lugnare nu heller. Jag funderar allvarligt på att skippa sista delkursen i finskan. Litteraturhistorian. Är väldigt intressant men det tar alldeles för mycket tid. Jag ska läsa fem böcker och ett stort antal kompendier och svara på frågor och skriva presentationer. Jag har ingen aning om hur jag ska hinna det. Ligger redan efter ganska mycket pga arbete och veckan i Åbo.

Upptäckte en fånig miss på en affisch jag har gjort. Inser att jag har varit stressad och haft för mycket omkring mig och att jag behöver någon som korrekturläser mina arbeten.

Men i alla fall, jag kom hem från Finland på fredag kväll vid niotiden och sen steg jag upp kl 7 på lördagen för att åka och stå på en företagarmässa. Stod hela dagen (ja precis, stod upp hela dagen) så jag var väldigt trött i fötterna. Kom hem vid halv fem och då var Lillebror här. Han är en envis liten herre som lärt sig att om man säger att man har ont någonstans eller om man gråter så får man som man vill. Men jag är envisare. Han hade jättekul här hela eftermiddagen men när det var dags att sova så började han gråta och skrika och fick ont i en tand och ville hem till mamma. Jag vet ju att han har väldigt svårt att vara ifrån sin mamma men det är ju liksom tanken med att han ska vara hos oss, att han ska kunna släppa taget lite så hon får vila ut ibland. Så han fick gråta, han satt i min famn och grät hejdlöst och jag förklarade lugnt att vi inte skulle åka hem hur mycket han än grät. Så tillslut så slutade han gråta och så sa han lite buttert: Jag sover väl då.

Det är bara att hålla ut. Han far ju inte illa hos oss utan trivs för det mesta väldigt bra. Men det tar på krafterna också.

Jag har mycket jobb att göra och som vanligt vet jag inte i vilken ände jag ska börja. Har iofs redan jobbat ett tag nu på morgonen. Funderar på hur jag ska göra med finska litteraturkursen. Har flera stora uppgifter att lämna in helst i dag. Åh suck. Och Will vill åka och klippa sig och han vägrar att klippa sig hos någon annan än den han brukar gå till.

Jag tror jag ska gå ut och ta en promenad istället.

Sista rapporten innan hemresan

Sista kvällen innan hemresan. Vilken vecka. Så mycket som jag har gjort och upplevt. Det har verkligen varit intensiva och jätteroliga dagar. Alla människor har varit väldigt olika men mycket intressanta personligheter och vi har haft mycket trevligt ihop. Kändes lite sorgligt att lämna dem mitt i kvällens barrunda för att gå tillbaka till hotellet och packa och sova. Jag kommer inte att träffa dem i morgon innan jag åker och troligtvis så ses vi ju inte mer. Är ju så det blir.

Det har blivit en del barrundor. Jag har nog varit på en 8, 9 olika ställen. Fast utspritt på flera kvällar. Jisses, jag som inte är van. Men jag kände mig som 17 igen när vi var på ett ställe som heter Dynamo där ett finskt punkband spelade live.

Det är lustigt hur nära man kommer varandra på en sån här resa samtidigt som man inte alls känner varandra.

Jag är mycket glad att jag åkte och om chansen kommer igen så kommer jag att ta den. Definintivt.

Och ja just ja, jag har faktiskt lärt mig en del finska också.

Godnattrapport från en tröttis

Det finns en katt på hotellet. Ovanligt med katter på hotell. tänk om en gäst är allergisk. Fast det verkar de inte bry sig om. Och jag tycker det är ganska skönt. Alltså att de kan ha katt, inte om de inte bryr sig.

Intensivt i dag med. På eftermiddagen hade vi någon slags sammankomst då universitetet bjöd på lite ätbart och så fick vi sjunga finska vaggvisor. Sedan var det dags för barrunda. Först gick vi till Svarte Rudolf, en restaurangbåt. Vi fick sitta ute och det var kallt och måsarna bajsade på oss. När alla druckit upp gick vi till Skolan. Det var ett trevligt ställe. Men sen gick jag och en annan tjej tillbaka till hotellet. Jag orkar inte. Det är så himla mycket så tillslut tar det stopp. Men jag har faktiskt konverserat (mycket knaggligt) på finska i dag. Och lärt mig att man säger valko viini eller puna viini om man beställer vin.

Många trevliga människor är det här och jag gillar Åbo skarpt. Ska definitivt göra stan oftare och inte bara åka igenom på väg till sommarstugan.

Nu natti. Nukku hyvin.

Tisdag

Oj vad jag är trött. Gick mycket igår och lade mig inte så tidigt. Fast värsta tröttheten kommer sig av lektionerna som är helt på finska. Mycket är svårt att förstå och huvudet blir överhettat. Men jag ska ta mig en lugn morgonpromenad i det fina vårvädret innan dagens lektioner börjar.

Jag lyckades i alla fall beställa vin på finska. Fast annars har jag tränat alldeles för lite på att prata.

I kväll ska vi på barrunda.

Rapport från öster

Hotellet har datorer som man får använda fritt! Trevligt, trevligt. Så jag kan rapportera från Finland.
Båtresan gick bra fast det var ett gäng vilda killar som bodde granne med mig. De tjoade friskt i några timmar när jag skulle sova. Jag sov i alla fall rätt okej och hittade till bussen i morse och åkte till hotellet.

Har gått runt på stan och tittat. det mesta är stängt på söndagar. Men jag hittade en marknad där jag åt lax och så gick jag på bio. Filmerna här har tydligen både svenska och finsk text. Är ju bra. Jag har hankat mig fram på svenska eftersom många här pratar svenska. Men jag borde nog öva på att prata. Mest har det varit blygheten som fått mig att fråga om de pratar svenska istället för att ens försöka på finska. Fast jag har tänkt ut vad jag ska säga innan.

Lite ensamt har det varit i dag. Jag saknar min familj. Men det blir nog bättre i morgon då kursen startar. Hoppas jag.

God natt från Åbo.

Resdags

Ska börja packa nu. Har varit riktigt fullt upp med bråttomjobb och annat. Känner mig uppe i varv och lite nervös. Om jag kommer åt en dator så bloggar jag från Åbo annars så kommer en rapport om lite drygt en vecka. Ska ta med kameran.

Har gått ner 10,5 kg och minskat 32 cm i midjan. Glad!

Ha det bra alla!

Färdigt?

Oj, jag kanske är klar med mitt sponsorjobb. Om det nu inte dyker upp något problem förstås. I alla fall så sitter det en ny banner på qruiser. Med käckt rosa. Inte så väldigt informationsdesignigt med det är lite kul i alla fall.

Hoppas att allt är precis som det ska nu. Jag ska få en jätteaffisch som tack för mitt jobb. Den kan jag tapetsera med. Och så får jag ta med mig min käre man och gå in gratis på alla tillställningar som kostar pengar. Kul! Får se vad vi hamnar på. Jag känner mig lite vilsen då jag inte precis är någon som springer på lokal titt som tätt.

Undrar om jag har glömt något.

Knörvel

Helt plötsligt ska jag bli fotograferad och vara med i en tidning. Bara en pytteliten tidning men det är nervöst i alla fall. Jag skickade in en kort artikel och då tyckte de att jag borde vara med på bild. Och jag som inte alls är van att någon annan än jag själv fotograferar mig. Hur ska det gå? Vad ska jag ha på mig?

Jag går runt med ett konstant knörvel i magen. Som tur är så är det inte så mycket och inte speciellt jobbigt. Jag har ju lugnat ner mig rejält. Men det sitter där och påminner mig. Knörvlet har fler orsaker. Förstås finlandsresan men också jobbsituationen. Mina kunder verkar inte förstå att jag inte har mer än 24 timmar per dygn och att jag ska åka bort en vecka utan tillgång till dator. Jag har hört av mig till alla det berör och sagt att jag åker på lördag så om de vill ha sakerna i tid så har jag bara den här veckan på mig. Och nu är det bara i dag kvar för i morgon har jag flera möten. En kund har inte alls hört av sig, en annan skulle höra av sig i dag fick jag reda på igår och en tredje ringde i går kväll. Vilken framförhållning folk har. Tycker de att jag ska jobba hela vägen till båten? Jag vill gärna hinna umgås med min familj också lite innan jag åker. Och det vore kul om jag hann packa.

Fast blogga hinner jag ju!

Turussa

Åker till Åbo i helgen. Intensivkurs i finska. Hur ska det gå? Det är för nybörjare och man får inte kunna för mycket, sa de. Så fick jag ett papper med en uppgift vi ska göra klart innan vi kommer dit. Och jag fattade inte mycket. Jag frågade min mamma som ju faktiskt kan prata finska även om hon börjar tappa en del. Hon fattade inte heller så mycket. Men det finns ju lexikon.

Jag har i alla fall lärt mig säga Minä en syö hiilihydratia (stavningen är jag lite osäker på). Minä en syö peruna, sokkeria, riisiä, leipä (fan ska det vara två a/ä på slutet eller inte? shit att man glömmer så snabbt). Nåja, stavningen spelar ju ingen roll när man pratar. Minä syön lihaa ja muna och grönsaker har jag glömt vad det heter.

Vi ska få gå på guidad rundvandring i Åbo och så ska vi gå på barrunda. Barerna som är bäst heter tydligen något i stil med apoteket, toan, skolan osv. Jag kan inte sånt. Jag har knappt varit på någon barrunda nån gång. Och inte dricker jag öl heller. Men jag får väl sitta där och klämma på ett glas vin. Om jag nu kan lära mig säga ett glas torrt vitt vin tack. Yhden, yksi (???) lasi (torrt?) valkoinen viiniä... öh. Kiitos!

Uj det är spännande och lite nervöst och jag kan knappt koncentrera mig på jobbet.

Kostar det så smakar det

Jag var hos revisorn igår. 2600 kr i restskatt. Och revisorjobbet kostar absolut inte mer än 5000 kr, sa hon och såg snäll ut. Men jag var ju medveten om det innan och det är ju bara att betala om man ska ha hjälp. Saker kostar, så är det ju.

Men det verkar inte folk förstå. Jag hade en del jobb på gång för ett tag sedan men det verkar inte bli nåt av för "det var lite dyrt". Men saker kostar ju. Jag är inte speciellt dyr och jag kan ju inte jobba gratis. Eller, det gör jag ju. Alldeles för mycket. Men det är svårt att leva på ingenting. Det som är irriterande är att folk inte verkar förstå vilket jobb jag gör. Jag lägger ner massor av tid (mer än jag tar betalt för), jag är tillgänglig och kan ändra snabbt om det skulle behövas, jag tar hand om allt runtomkring som kontakten med tryckerier osv. Och jag är inte speciellt dyr i jämförelse med andra i samma bransch. Men framförallt så jobbar jag häcken av mig för att ge kunden det den vill ha. De behöver bara komma med en vag idé om att de kanske behöver nåt och så fixar jag resten och slutresultatet är de mer än nöjda med - hittills i alla fall. Så varför i helskotta ska inte jag kunna ta betalt för det jag gör?

Jag får nog lära mig att sälja mig på ett annat sätt. Kanske som en kvinna i en affär i det lilla samhället. Hon kan visst pracka på kunder vad som helst.
- Den här kudden är såååå billig. Bara 1500 kr. Känn på den, vilken kvalitet! Du hittar inte en likadan kudde till det här låga priset någon annanstans.
Oj, tänker kunden, vad billigt. Den måste jag köpa.

Heterosvensson rapporterar

Jag hade en mycket trevlig kväll igår. Lyssnade på en intressant föreläsning och diskussion om jämställdhet. Och så fick jag ju träffa Linda och Therese och prata av mig lite med dem. Vi diskuterade bland annat vad vi ska ha på oss i springpridetåget. Linda är fräck som vanligt och funderar på att gå utan t-shirt. Själv så litar jag inte helt på vädrets makter och kommer nog att ha tröja på. Vi funderade också på flaggor men kom inte riktigt på någon bra. Känns ju kul att ha något att vifta med. Men det kanske får bli en flärp.

Och så fick jag en ny favorit. Hon heter Maud och är citat: "Sveriges enda officiella kärlekskritiska bisexuella feministiska trubadur, krönikör och poet." Läs om henne här. Jag köpte hennes skiva (tack Therese för lånet av pengarna och ursäkta att jag glömde ta ut) och den lyssnar jag på just nu. Hennes texter får mig att minnas att jag också brukade skriva. Hallå! Vart har mitt skrivande tagit vägen? Vart har jag tagit vägen? Jag vill inte vara platt och grå och tas för en heterosvensson (även om risken är stor då jag är gift med en man, har två barn, villa, volvo, rakt och råttfärgat hår.) Jag vill vara jag och jag vill att det ska synas. Men jag vet inte riktigt hur jag ser ut. Jag låter bli de där sakerna jag vill för att jag tror att de signalerar något annat. Och istället signalerar jag det jag alls inte vill. Jag syns inte bakom attributen. Men det är ju just det. Jag tycker inte man ska sättas i fack. Men hur man än vänder sig så hamnar man där.

Äventyr

Jag saknar vardagsäventyr. Bara nåt lite som händer ibland. Något annorlunda man gör. Fast ikväll ska jag på föreläsning och även titta på konst med Linda och Therese. Det blir ju lite äventyr i alla fall. Och så åker jag ju snart till Åbo och det blir ett äventyr det med.

Men den där spänningen som ibland uppstår mitt i vardagen. När man får fylla på förråden med nya upplevelser. Det har varit för lite sånt ett tag. Jag har ens inte varit på bio på länge. Jag skulle vilja åka lite bergochdalbana tror jag. Alltså inte på en sån på tivoli. Fast med rätt känslor.

Det får mig att minnas ett tillfälle för några år sedan då vi fick en invit till dogging. Om ni inte vet vad det är så kan ni googla på det. Nyfikna som vi är så åkte vi dit. Några vilsna själar åkte runt, en tjej var förbannad för att hennes kille lämnat ut fel adress, vi bytte några ord med inviteraren och ett gäng i en van. Sen åkte vi hem. Så kan det gå. Inte speciellt upphetsande men ändå en kul grej. Ett litet äventyr i vardagen.

Okej då

Jag ska väl skriva nåt. Jag har tittat in här många gånger men inte kommit mig för med att skriva nåt. Så vad ska jag skriva? Will var sjuk förra veckan. Feber och hosta. I helgen var Lillebror här och då gick vi till bäcken och tittade. Och så blåste vi såpbubblor och cyklade.

I måndags var det en fullbokad dag med möten, jobb och finskatenta. Jag tror tentan gick hyggligt. Snart är det dags att åka till Åbo på kurs. Få se hur det går. Hoppas jag lär mig prata lite finska då.

I går skulle jag jobba och en del blev väl gjort. Men när man har stressat och jobbat massor ett tag så är det lite svårt att ta tag i saker när det inte är lika bråttom längre. Jag skrev en lista på vad jag skulle göra i dag och var mycket nöjd. Tänkte sätta fart och jobba undan saker. Men i natt vid tretiden så vaknade jag av att Boll ropade. Magsjuk. Så det var bara att sätta igång och torka spyor och tvätta och ta hand om henne. Kunde i alla fall somna om efter ett tag. Men i morse så orkade jag inte riktigt ta itu med allt som jag tänkt mig. Så jag har gått igenom listan och kryssat för det viktigaste. Det är ju en dag i morgon också.

Men jag har faktiskt tagit itu med en sak. Finskan. Sista kursen är en litteraturkurs. Som tur är på svenska. Men det är mycket att läsa och så frågor att svara på. Det är en kurs som går på distans så jag får allt material via mail. Skrev i dag ut 50 - 60 sidor. Tänkte först försöka läsa på datorn men det är för jobbigt. Så det blev papper. Nu har jag läst om Mikael Agricola som är det finska skriftspråkets fader. Sen ska jag läsa om Aleksis Kivi som är Finlands nationalförfattare. Rätt intressant.

Mer då? Det snöar. Ikväll ska jag på konsert. Will ska spela gitarr - Love me tender. Jag är också lite orolig men det försöker jag låta bli. Will och en kompis är nämligen ute och cyklar och de ska cykla till en kompis. För att komma dit måste de cykla en bit på en väg där folk kör som dårar. De kan också cykla genom skogen och det skulle jag föredra. Men när det är sånt här väder så är det inget vidare att behöva släpa en cykel genom snöslaskig skog.

Nä nu väntar Aleksis. Men en liten rapport blev det i alla fall.

Händelserik dag för en som bor på landet

Det var en intressant dag igår. Först var jag på stadshuset, där har jag inte varit på många år. När jag gick därifrån så blev jag utskälld av en cyklist som trodde han skulle köra på mig. Det trodde inte jag så jag fattar inte riktigt vad han gormade åt. Min telefon hängde sig så det inte gick att höra något i den, lite småjobbigt när man försöker ringa. Det löste sig genom att jag stängde av den och satte på den igen. Sen träffade jag min syster och vi gick på spa. Jag fick helkroppsmassage med enbärsolja. Mycket skönt. Efter några timmars trevlig tillvaro tog vi en runda i grannbutiken som säljer ost och choklad. Och så hämtade jag tapeter som jag beställt. Vi ska tapetsera om i hallen.

Sen kom vi till parkeringen och upptäckte att vi både fått böter. Skoj. Inte. Löjligt att få böter på en parkering där inte ens hälften av platserna är upptagna och där man inte behöver lägga i några parkeringspengar. Men tydligen får man bara stå där i två timmar och vi stod ju längre.

Sedan var det dags för skrivarträffen. Vi blev fyra stycken, en kompis, en kändis bror och en gammal lärare som jag inte träffat på 20 år. Det var en mycket trevlig kväll med intressanta diskussioner om skrivande.

Sen brummade jag hemåt och mötte inte mindre än fyra stora, konstiga insekter. Som splaschade på min vindruta och gjorde att jag knappt såg något. Inte gick det bort med vindrutetorkarna och spolarvätska heller. Istället blev det värre. Men hem kom jag i alla fall.

Jag somnade sött strax efter klockan tio och vaknade mindre sött några timmar senare av att någon drog mig i örat och pickade på örat. Det var en feberrusig Will som drömde mardrömmar om diskmedel i hela rummet. Jag drog ner honom i sängen och somnade om. Och vaknade av jag låg illa och att han hade armarna på mitt huvud. Gå och lägg dig i din säng, väste jag åt honom och så somnade jag om när jag fick mer plats igen. Och vaknade klockan tre av att telefonen ringde. Erks chef. Så fick jag lyssna på ett samtal om maskiner och rör och jag vet inte vad innan jag fick somna om igen.

Dags att åka på möte ser jag. Undrar om den här dagen blir lika spännande.

Ett drama i tre akter

I går passade jag på och njöt av vårsolen. Satt bakom garaget tillsammans med två av katterna och lapade sol. Gäller att passa på för man vet aldrig när det blir toppenväder igen.

I dag blir det inte så mycket jobb för jag ska på spa igen. Med min syster den här gången.

Jag ska också vara lite kulturell i dag. Ska nämligen träffa ett gäng författare och diskutera skrivande. På ett café. Synd att jag ska köra bil annars skulle ett glas vin inte suttit fel. Jag får lite strindbergvibbar av upplägget. Ett murrigt café om kvällen, ett gäng skrivande bohemer och några flaskor vin. Världsproblemen kommer att lösas. Häftigt. Fast om Strindberg gjorde så vet jag inte.