Oj, oj, oj vad det har varit mycket. Och inte blir det lugnare nu heller. Jag funderar allvarligt på att skippa sista delkursen i finskan. Litteraturhistorian. Är väldigt intressant men det tar alldeles för mycket tid. Jag ska läsa fem böcker och ett stort antal kompendier och svara på frågor och skriva presentationer. Jag har ingen aning om hur jag ska hinna det. Ligger redan efter ganska mycket pga arbete och veckan i Åbo.
Upptäckte en fånig miss på en affisch jag har gjort. Inser att jag har varit stressad och haft för mycket omkring mig och att jag behöver någon som korrekturläser mina arbeten.
Men i alla fall, jag kom hem från Finland på fredag kväll vid niotiden och sen steg jag upp kl 7 på lördagen för att åka och stå på en företagarmässa. Stod hela dagen (ja precis, stod upp hela dagen) så jag var väldigt trött i fötterna. Kom hem vid halv fem och då var Lillebror här. Han är en envis liten herre som lärt sig att om man säger att man har ont någonstans eller om man gråter så får man som man vill. Men jag är envisare. Han hade jättekul här hela eftermiddagen men när det var dags att sova så började han gråta och skrika och fick ont i en tand och ville hem till mamma. Jag vet ju att han har väldigt svårt att vara ifrån sin mamma men det är ju liksom tanken med att han ska vara hos oss, att han ska kunna släppa taget lite så hon får vila ut ibland. Så han fick gråta, han satt i min famn och grät hejdlöst och jag förklarade lugnt att vi inte skulle åka hem hur mycket han än grät. Så tillslut så slutade han gråta och så sa han lite buttert: Jag sover väl då.
Det är bara att hålla ut. Han far ju inte illa hos oss utan trivs för det mesta väldigt bra. Men det tar på krafterna också.
Jag har mycket jobb att göra och som vanligt vet jag inte i vilken ände jag ska börja. Har iofs redan jobbat ett tag nu på morgonen. Funderar på hur jag ska göra med finska litteraturkursen. Har flera stora uppgifter att lämna in helst i dag. Åh suck. Och Will vill åka och klippa sig och han vägrar att klippa sig hos någon annan än den han brukar gå till.
Jag tror jag ska gå ut och ta en promenad istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken tur att du var så tålmodig och väntade ut honom.
Gott att ha dig tillbaka.
Tack, det är skönt att vara tillbaka också.
Skicka en kommentar