Maffioso

Det gick bra med Lillebror sen, när jag hade pratat med hans mamma och hon hade gett ett tydligt svar om att han skulle stanna kvar. Då var det som om allt jobbigt bara rann av honom. Han saknade ju henne fortfarande men saknad är inte så farligt och det sa jag ju till honom. Det är helt okej att du saknar din mamma och att du är lite ledsen ibland men det kan vara bra att sakna också för då är det desto roligare att träffas igen.

Samtalet med ligistungens mamma gick också bra. Hon skulle prata med honom och höra av sig. Fast det har hon inte gjort än. Will ska snart åka till en kompis som bor nära den killen och jag har noga varnat honom för att gå dit. Säkert är den killen ganska sur för att jag pratade med hans mamma och det kan förstås gå ut över Will.
- Om han gör dig nåt så ringer du mig, sa jag, och då kommer jag och ger honom ett kok stryk så han vet att han lever.
Kanske inte rätt metod men det ger jag sjutton i. Nån jävla måtta får det ändå vara.

Jaha, nähä dags att jobba på.