Mina kärlekar

Så här på alla hjärtans dag så visar jag bilder på några av mina kärlekar. Min familj förstås. Utsiktsbänken vid stugan i Finland. Naturen, i Finland och här hemma.

Avlång

Attans! Veckans tisdagstema är avlång... jag har ju redan lagt in bilden på strutsen en gång förut. Den passar ju annars jättebra. Fast vad sjutton - favorit i repis.

Bastu

En morgon när jag vaknade var allting vitt... munnen hade frusit fast vid kudden. Ha ha... kom och tänka på det där roliga vaddetnuär som jag och mina kompisar brukar citera emellanåt. Han med knarrarrararna... ja Ivan Boring... nånting. Jo, jag kom och tänka på det eftersom det var alldeles vitt och nersnöat ute när jag drog upp rullgardinen.

I går var jag på fotouppdrag för Kåranen. Roligt var det. Vi träffade Stefan Eriksson (hemma hos honom) och blev bjudna på cider och chokladbollar. Jag tog ca 100 bilder och jag hoppas att jag fick några bra bilder. Har inte fört över dom till datorn än och kollat ordentligt. Och vem är Stefan Eriksson då? Jo en kille som gillar schlager och som följer med melodifestivalen överallt och som dessutom jobbar med trav. Jag hade lite svårt att hålla tyst när han blev intervjuad, slängde in lite frågor här och där för att jag blev så nyfiken. Jag vet inte om fotografer ska göra så. Antagligen inte.

Jag och barnen ska åka till Finland på torsdag. Jag är lite nervös och uppspelt över det. Vill åka nu. Egentligen är det inget att vara nervös för. Jag har åkt till Finland i genomsnitt två gånger om året sen jag var några månader. Vi ska åka till vår sommarstuga och mest bara ta det lugnt. Åka pulka, hälsa på släktingar och bada bastu. Största orsaken till min lilla nervositet är att inte Erk ska med. Fånigt egentligen eftersom jag åkt utom honom förut också. Men det är alltid lite mer att hålla reda på och tänka på när man inte har någon annan vuxen med sig. Men jag har ju Will och Boll och det är rätt mycket ordning och reda på dom. Mer än på mig ibland.

Snart kommer Boll hem så det är väl bäst jag jobbar på. Hon tycker alltid att jag är sååå tråååkig när jag sitter vid datorn.

En hund i mitt hjärta

Rossi finns här hos oss trots att han inte lever längre. Boll skulle räkna hur många vi är i familjen. Vi är åtta, sa hon. Är vi, frågade jag. Vilka då? Då svarade hon: Katterna (tre stycken), pappa, du, Will och jag och så Rossi. Och visst finns han kvar här, han ligger ju på kullen och så finns han i våra hjärtan och så skäller han ibland. Vi hörde honom i går, Erk och jag.

Vi kan alltid spotta på dom som inte är likadana

Får man vara den man är? Vågar man det? Måste man kanske gömma sig någonstans så ingen ser eller ska man sälla sig till leden och vara som alla andra?

Måste man vara antingen feminist eller tråksvensson som tittar på lets dance; revulotionär, borgare, religiös eller punkare? Kan man inte bara få vara sig själv och duga?

Det ska vara så mycket hån hela tiden. Jaså du är sån eller du gör det. Och så mycket dragandes över kammar. Alla feminister är såna och alla sossar är såna, för att inte tala om lesbiska hurdana dom är.

Tolerans, vet ni. Det är något bra. Bry sig om också. Ställa upp. Lyssna. Vara öppen. Ta emot. Ge. Och kärlek, har ni hört talas om det? Kärlek inte bara till nån man vill leva med och äga litegrann utan kärlek till världen, till människorna och djuren. Till naturen och till sig själv.

Vi finns kanske inte här av någon annan anledning än att vi ska överleva och så småningom dö. Men vi kan göra livet mer än uthärdligt. Vi kan göra livet till mer än en kamp. Vi kan bry oss om varandra och den värld vi lever i och vi kan leva med kärlek. Vi kan säga ifrån när något är fel istället för att gömma oss och vi kan ge en kram istället för att slåss.

Så enkelt och så skönt.

Melodifestival

Oj vad fröknig hon såg ut hon på melodifestivalen. Och så där sött vanlig och oförstående och glad. Nämen, vann jag? Sånt är rätt trevligt. Jag vet hur hon kände sig, jag har också känt så. När jag vann poetry slam en gång, visserligen för mycket mindre publik men det spelar nog inte så stor roll för känslan. Nämen lilla jag... oj. WOW! Och så vill man helst ställa sig och flämta en stund och försöka fatta vad som hände.

Jag har varit en ganska usel melodifestivaltittare sedan Herreys vann ungefär. Många år har förflutit utan att jag följt med eller överhuvudtaget varit intresserad. Men förra året så hände något och i år så har jag faktiskt tittat (planerat) de två gångerna som varit.

Men hittills har det inte varit någon riktigt bra låt tycker jag. Fast jag gillar The Ark. För att Ola Salo är så skön och för att de är svängiga (ha ha vilket fånigt uttryck). Kul att de gick vidare.

Men även om jag tittar och tycker det är kul så är det nog långt kvar tills jag är superintresserad. Så fort jag gick ifrån tvn för att natta barnen (under röstningen) så glömde jag bort att jag tittade. Så när jag kom ner igen och satte mig i soffan:
- Ja, just ja, vilka var det som gick vidare? Jaha, dom. Okej, kul. Ska vi se på nån film nu?

Blomma

Livet från den vanliga sidan

Jag tänkte ett ögonblick att det inte händer så mycket i min värld. Men det gör det ju. En av mina farbröder dog häromdagen och en av mina kusiner fick barn häromdagen. Det är ju livet liksom. Som händer i min värld.

Och vi har spelat spel hela familjen tillsammans. Och sett på film. Och nu leker barnen så nöjt tillsammans medan vi lagar mat. Och i förmiddags gick barnen och jag till svärmor och hjälpte henne med datorn och klappade på hunden som verkar vara med valpar och så träffade vi faster A som också hälsade på. Det är ju också livet.

Och vad skulle hända om inte livet?

In vino veritas

Så har jag fått mitt efterlängtade vin. Gott! Har ätit tacos och haft en givande diskussion om krig och vapen och samhällets utveckling. Hur hade vi haft det om första och andra världskriget aldrig hade blivit av? Vin är förlösande. En vanlig vardag äter man, hastar iväg mot tvättmaskinen eller datorn eller garaget. En fredag slappnar man av, dricker vin och äter god mat och har sedan ingenting att skynda sig till. Istället kan man sitta där och låta tankarna fara. Vinet hjälper till. Och diskussionerna blir sällsynt givande. Lite grann som att lösa världsproblemen.

Och så en omtvistad fråga. Var sitter njurarna? Jag ska söka på google. Vad gjorde man utan google?

Vin

Så var vi där igen

Jag känner mig tråkig. Men vilken tur att det är fredag. Jag älskar fredagar för fredagar är vindagar.

Min dag:
steg upp
duschade
åt frukost och läste tidning
snöt mig
pusslade med Boll (det fattades tre bitar)
snöt mig
blev insmord med hudkräm av Boll och smorde sedan in henne
klädde på mig
snöt mig
åkte in till lilla samhället
träffade svärmor på parkeringen och pratade med henne en stund
handlade vin på systemet (var annars?)
handlade lite mat på konsum
snöt mig
postade brev
handlade lite mat och några böcker på tempo (de hade inte allt jag skulle ha på konsum)
åkte hem
snöt mig
läste en bok för Boll medan vi åt frukt och myste under en filt
snöt mig
satte mig vid datorn
pratade i telefon med pappa
snöt mig
gjorde några förslag på logotyper
pratade i telefon med Erk
snöt mig
snöt mig
svarade på mail
bloggar

Jaha, så roligt var det.

I morgon ska jag gå till svärmor och hjälpa henne med datorn. Hon förstår sig inte riktigt på den. Men jag är ju expert.

Tio i fyra är klockan. Inte riktigt dags att öppna vinflaskan än. Herregud, det låter som om jag är beroende. Är nog det, lite. Beroende av njutning, avslappning och fredagsmys.

Vilken hund är du?

Linda hade testat sig och blev Cocker Spaniel. Jag var ju bara tvungen att se vad jag blev. Ha ha... jag blev mops... vad kul. Vill du kolla? Testet.

Mops

Mopsen är barnvänlig, livlig och glad hund med charm, utstrålning och intelligens. Den passar bra med barn och andra husdjur. Mycket hund i litet format med stor personlighet som varierar från en mops till en annan. Mopsen är hundvärldens clown, fylld av energi och humor och den strålar sig gärna i uppmärksamhetsglansen. En mops vet hur man uppför sig. De är självsäkra nog att känna till sitt eget värde och är i princip orubbligt harmoniska. Mopsen älskar andra hundar, ju större desto bättre. Får den inte den uppmärksamhet den förväntar sig är det andras förlust, mopsen drar vidare till någon som bryr sig. Mopsen älskar att sitta i knäet, men är absolut ingen latmask. Tvärtom så är den oerhört energisk och med på det mesta, och det bästa dne vet är att få komma ut på galej. Mopsen har inga jaktinstinkter men den är väldigt följsam och lätt att få väluppfostrad.

Förkylningsterrorism

Jag har någon slags mellanlandning i utkanten av sjukdomsträsket. Helst vill jag lyfta och flyga till friska breddgrader men jag är inte riktigt säker på att piloten är inne på att köra samma rutt som jag vill. Jag får nog kapa planet.

Erk och Boll har varit hemma i dag. Båda lite skruttiga men ändå på benen. Jag hade inga lektioner så jag var hemma jag med. Vi har bytt sängar i barnens rum. Skönt att få det gjort. Boll fick Wills säng och Will fick gästsängen. Så nu har vi en barnsäng över, en sån där växasäng. Nån som vill ha?

Jag kunde ju inte låta bli att väga mig i morse heller. Eftersom det var en vecka sen jag började så tänkte jag att det inte kunde skada. Och gissa om jag blev häpen när jag såg att jag har gått ner 2 kg! Känns bra.

Skulle ha gått ut och ätit med skrivarkursen i kväll som avslutning men en av dom var sjuk. Egentligen skönt att det inte blev nåt eftersom jag inte känner mig på topp. Får bli nästa vecka istället.

Åka fel

Hörde på radion om en kvinna som råkade sätta sig på fel buss. Hon kom hem 25 år senare. Hon hamnade över hundra mil hemifrån och kunde inte språket så hon fick tigga för att överleva. Efter fem år tog sociala myndigheter hand om henne och trodde hon var stum. Efter ytterligare ett antal år förstod dom plötsligt att hon kunde prata och att hon hade en familj som väntade på henne. Jobbigt sånt där. Kanske därför jag inte åker kollektivt så ofta.

En gång när jag skulle åka buss så kom aldrig bussen. Där stod jag mitt ute på landet och kom ingenstans. En annan gång skulle jag åka tåg till Göteborg och då hade tåget blivit inställt. Jag skulle byta i Katrineholm så jag fick åka taxi dit. Det var bara det att taxichauffören var egentligen en sån som kör skolbarn så hon körde så sakta så jag missade det tåget. En annan gång skulle jag åka hem från Stockholm men ingenstans stod det varifrån tåget skulle gå. Och köerna till informationen och biljettluckorna var så långa så när jag äntligen fick reda på att det var en buss och inte ett tåg jag skulle åka med och varifrån bussen gick så hade den redan åkt. Så jag föredrar att åka bil.

Men å andra sidan så har jag blivit stående vid vägkanten massor av gånger när jag kört bil. Ett tag var det så vanligt förekommande så jag nästan blev förvånad om det inte hände. Mycket har det berott på att jag under större delen av mitt körkortsliv har haft bilar som varit runt 30 år och äldre. Men man vänjer sig. En bil hade den egenheten att bränslepumpen la av ibland. Då fick man gå ut, öppna motorhuven och putta till pumpen så den tickade igång. Sen var det bara att köra vidare.

Jag har lärt mig att mobiltelefon, reservdunk, startkablar och rep är bra att ha med sig. När man är så pass förberedd så kan man alltid hjälpa andra som blivit stående. Och det gör jag gärna. För när jag stod där vid vägkanten så var det aldrig någon som stannade och hjälpte mig. Och det hade jag nog uppskattat.

Sommarfötter

Ensamkväll

Sitter här ensam igen. De andra sover. Erk gick och lade sig så fort han kom hem. Jag har varit en duktig hustru och kokat nyponsoppa åt honom och så eldar jag, vilket han annars brukar göra för det mesta. Lagade en stor gryta med mat som det inte syns att någon ens har rört. Barnen åt som små fåglar och Erk ville inte ha och jag försökte mig på att äta ordentligt men det minskade inte nämnvärt för det.

Jag kunde inte hålla mig borta från vågen fast jag tänkte att jag inte skulle väga mig på en månad. Men jag har i alla fall gått ner ett kg sen förra torsdagen. Inte mycket egentligen, inte i det stora hela, men det sporrar mig i alla fall. Det värsta är ju såna här kvällar. När jag känner mig ensam så börjar hela mitt jag snegla mot kylskåp och skafferi. Men jag har bara druckit en kopp te. Så duktig så.

Tisdagstema - musik

Musik för mig är fest i baren, poppa gamla vinylskivor och dansa järnet.

Sjuk, sjukare, sjukast

Jaha så var det vår tur. Nu när barnen mår bättre så blir istället jag och Erk sjuka. Har hostat massor och har ont i halsen. Erk är tydligen riktigt skruttig trots att han är på jobbet. Men han ska vara hemma i morgon. Och när han bestämmer sig för att vara hemma då är han riktigt sjuk.

Jag drömde konstiga drömmar. Att jag var i en djungel i nåt militärläger. Dom hade nästan ingenting så vi kom dit och gav dom knivar och gafflar. Vad bra, sa dom, nu kan vi ta smör med en kniv istället för med fingrarna. Och så öppnade dom ett smörpaket som stod på en sten. Helt grått och äckligt vad det för att det hade stått ute i värmen och för att dom gröpt runt i smöret med smutsiga fingrar. Av nån dum anledning tog jag en smörgås och bredde den med det äckliga smöret och började äta. Det var jätteäckligt. Plötsligt sa någon: Vad är det där vita som krälar runt i smöret? Det var massor av maskar! Jag kräktes nästan i sömnen. Bläää!

Jag har varit riktigt duktig nu på eftermiddan och skrivit PLS - personligt ledarskapsdokument. Hör till kursen. Tror att jag börjar få lite struktur på grejerna.

Spelade kort med Will i förmiddags. Jag vann! Vi spelade femhundra. Det är roligt att spela kort. Speciellt när man vinner.

Barnen är ute, var tvungen att skicka ut dom eftersom dom började klättra på väggarna. Det märks när syret håller på att ta slut och när oanvänd energi börjar krypa som myror under huden på dom. Då är det bara ut som gäller. Oavsett om dom har hosta heller inte.

Jag har pratat med F och V i dag. Pratar mycket oftare med U och M än med deras män (alltså F och V). Men det är trevligt att prata med dom ibland också. Raggar skridskor åt en kompis dotter. Skridskor är en svår sak. Skitdyrt att köpa nya och så vet man aldrig hur mycket använda de blir. Begagnade finns oftast att få tag i men då måste man leta en del för att hitta rätt storlek. Det är bättre när man är stor, då kan man ha samma storlek hela tiden och så åker man aldrig skridskor.

Valmöjligheter

Sitter hemma i dag. Ska med Will till tant doktorn och sen måste jag besikta en av bilarna. Så jättemycket hemma blir det inte. Men jag är inte i skolan i alla fall. Skulle varit med på ett litteraturseminarium men läraren var snäll och sa att jag kunde skriva tre - fyra sidor om boken istället. Hmmm... funderar på att gå på litteraturseminarium i morgon istället. Ska jag skriva tre - fyra sidor om boken så blir det bara en hög med blaj. Men vill han läsa det så... ja... mest synd om honom.

Måste försöka planera mig lite. Jag har papper precis överallt runt datorn, även på golvet. Ingen ordning varken på det synliga kontoret eller hjärnkontoret just nu. Jag borde kunna fixa till det riktigt bra på en halvtimme men det är så mycket enklare att göra nåt annat.

Jag enligt Linda

Skruttiga ungar

Boll blev också sjuk, fast magsjuk. Hon är bra nu men Will hostar så jag måste ringa doktorn i morgon. Will har lite känsliga luftrör, han har haft lunginflammation sex gånger. Låter inte så bra och jag är rädd att det ska gå ner i lungorna på honom igen. Huva huva.

I dag har Erk och jag varit och handlat, kläder, lakan, mat och pulkor. Jag blir alltid så trött när vi åker och handlar. Varför då? Jo, just ja, jag har ju köpt hopprep också. Tänkte försöka mig på att hoppa hopprep. Kanske är bra motion.

Jag har snart gjort färdigt jobbet åt en av mina kunder. Det är därför jag ska starta företag. Måste ju ta betalt :0)

Fick en söt southparkfigur föreställande mig, av Linda. Den dyker nog upp här i morgon. Nu ska jag glo lite på tvn.

Mittinattennovell

En liten novell inspirerad av Brudens senaste blogginlägg.

Om jag kunde röra dig nu. Känna din hud mot mina fingertoppar. Mot mina läppar. Om jag fick chansen att andas bara ett enda ord i ditt öra så skulle jag segla upp mot taket och låta resten av kvällen vara. Men du ser mig ju inte. Du ser inte mina enträgna blickar och mitt längtansfyllda fingrande i popcornskålen. Du pratar med Eva som om hon var en av dem som kunde ge dig det du längtar efter. Hon kan inte. Jag vet. Hon har slickat mer än en hund med huvudet i en vattenskål men hon kan inte ge dig det du behöver. Titta på mig. En blick. Ett liv. Så jag åtminstone kan få ge dig chansen att se mig.

Du står där och pratar, du skrattar som om livet var berusande. Du ler mot alla utom mot mig. Kanske är det så enkelt att jag inte syns? Jag smälter samman med kuddarna i soffan och någon kommer snart att sätta sig på mig. Så vad ska jag göra? Gå fram och säga hej? Låtsas som om jag kan, och vet, och vågar? Jag skulle kunna smeka dina bröst tills du ber om nåd. Jag skulle kunna ligga tätt, tätt intill tills vi inte längre vet vem som är vem. Jag skulle kunna vara en kudde i soffan om jag fick vara det hos dig. Men du bara står där och nu rör du vid henne. Den jävla subban. Jag har haft sex med henne, vill jag skrika. Jag har haft sex med den Eva du nu står och pillar på och du tror att du har något där. Jag ser det på dig. Jag ser det i ditt leende som borde vara för mig och inte för någon som har rört vid varenda kvinna härinne.

Du går iväg mot toan. De andra fortsätter som om du aldrig hade varit där. Jag reser mig upp, lämnar kuddarna därhän. Av någon anledning stänger du inte dörren helt. Jag står ett ögonblick och ser in på dig. Sedan går jag in och låser dörren bakom mig. Din blick möter min, en spegelvärld emellan oss. Jag har inget att förlora. Jag bryr mig inte om vad som kan tänkas vara rätt. Det är inte min värld. Du står framför mig och jag står här bakom. Dörren är låst och ljuden från de andra är långt, långt borta. Din blick möter min, stadigt. Den är aldrig rädd. Anar du inte kraften i mig? Kan du inte se att jag inte kan släppa dig nu? Du ler. Fortfarande har du inte vänt dig om. Jag tar ett steg närmare. Ännu ett. Kan ana din värme nu.

Du böjer huvudet lite åt sidan. Nästan omärkligt. Du blottar din nacke och hals. Åt mig! Dina armar längs sidorna. Benen något isär. Läpparna likaså. Ditt hår lockar sig och dina ögon lyser i det brutala lysrörsskenet. Jag ställer mig nära, mina bröst mot din rygg. Händerna tvekar ett ögonblick innan de följer dina nakna armar, fram över magen och uppåt. Jag lägger mina läppar mot din hals. Mina händer om dina bröst. Och sucken lättar från mitt inre. Jag är äntligen där, så långt som jag vågat drömma. Så nära som jag fruktat. Du blundar nu. Du vill det här lika mycket som jag. Det spelar inte längre någon roll om det är mig du vill ha eller bara en varm och naken kropp. Jag måste få känna dig nu. Slicka dig ren från synd. Göra dig het och förtvivlad. Jag måste få slita dina kläder från din kropp och tvinga dig ner på ett kallt klinkersgolv innan allt blir en dimma av hunger och törst. Jag darrar med min mun mot din hals och mina händer om dina bröst och mina tankar långt före.

Du vet så väl var du har mig. Du kan utnyttja mig trots att du spelar svag. Du lurar mig och jag sväljer lögnen frivilligt. Du står och väntar, vet att jag inte kan vänta länge till. Och jag är en maktlös kvinna som längtar förtvivlat efter hud och luktar popcorn om fingrarna. Jag klämmer hårdare om dina bröst. Vill få dig att vackla. Biter tag om din hals. Du kvider. Jag drar ner dig på golvet. Drar upp din klänning och ser dig ligga där, vacker och svår. Med ett leende på läpparna. Dina händer tar kommandot, du drar av dig trosorna och särar på dina ben. Händerna visar mig tillrätta. Jag vet vad jag måste för att få resten.

Min tunga smakar. Du är våt och varm. Mjuk och hal. Jag kysser dig som du vill bli kysst. Jag smakar dig som du vill bli smakad. Jag gör allt precis så som du lärt mig. Jag hör din njutning och vet att snart får jag det jag längtat efter. Snart är du min. Ännu en kväll i ditt liv.

Ensamma tankar

Plötsligt somnade dom allihopa. Och här sitter jag för mig själv framför en skärm och filosoferar. Ska jag gå och lägga mig och riskera att hamna i ett tillstånd då sömnen är för långt borta och viljan att inte störa är för nära? Då läsning eller snuskiga tankar och tillhörande förnöjelse är för påtagligt och ensamheten i en stirrande blick ut i mörkret är för stor. Ska jag istället sitta kvar här och söka någon slags gemenskap bland ettor och nollor eller ska jag titta på tv, zappa bland kanaler utan mening och se fönstren som tomma svarta hål ut mot evigheten?

Plötsligt blev det tyst då alla tog sömntåget medan jag står kvar på stationen. Chokladen i kylskåpet känns som min ende vän. Om bara Ally var här eller Jerry. Men det finns ju en dörr som står på glänt... en varm man som jag kan lägga mig nära, nära... hud som jag kan smeka... Om jag rör vid ställen som kanske inte sover? Om jag bara känner litegrann... kanske vaknar han då. Kanske ger han mig en stund att skingra mina tankar på. Kanske ger han mig ett sömnpiller så jag somnar nöjd och leende, i en sovkupé på sömntåget, på väg mot drömmarnas rike.

Åhhh

Plötsligt fick jag sån abstinens efter Ally McBeal. Vill ha alla avsnitten. Är det för dyrt med 1095 kr? Eller ska jag slå till?

Hur ser det ut hemma hos dig?

Ja det undrar jag. Det är kul att se in i andras bloggar och andras liv och lite speciellt att få se bilder på hur det ser ut hemma hos folk. Så därför bjuder jag på en liten bild hemifrån mig som är tagen vid nyår.

Sjuklings fredag

Jag ska starta eget företag. Hu, spännande och lite konstigt. Hade handledning i morse och lärarna tyckte det lät bra. Jag skulle ta reda på vilka konkurrenterna är och vad de har för priser. Hur gör man då? "Jo, jag undrar, vad tar ni betalt? Jag ska nämligen starta eget i samma branch och jag vill konkurrera ut er."

Och så är det det här med namn. Jag funderar på att använda mina initialer men vet inte riktigt om det låter bra. Kanske borde heta nåt med Nisse :0)

Nu kommer skjuklingen ner för trappen. Han har sovit några timmar. Han har feber och är rätt skruttig. Tydligen tog inte skrattmedicinen ordentligt.

Tänk att det är fredag igen. Hur ska man hinna med allt när tiden halkar iväg så snabbt? Fast det är skönt med fredagar. Skönt att vara hemma. Och Erk ska handla hem vin. Gott.

Och så vill jag skicka en kram till en vän som just nu befinner sig i en mycket speciell situation. Kram till dig! Snart är det måndag.

Tre musketörer

Marsipan, Cosmo och Aslan.

Ett gott skratt förlänger livet

Will är sjuk, feber och snuva efter en dag i skidbacken. Så han får bli hemma i morgon vilket Boll tycker är orättvist. Du får vara hemma en annan dag, sa jag. Ja, då ska det vara en lördag, sa hon. Och det kan jag ju ställa upp på :0)

Jag låg i min säng med ett barn på var sida och nattade dom. Vi pratade om allt möjligt och så skrattade vi. Vad bra att du skrattar, sa jag till Will, för om man skrattar så blir man frisk. Nej, jag vill inte skratta för jag vill vara hemma i morgon, sa han då. Jag kan skratta i morgon istället. Men jag lovade att han skulle få vara hemma i vilket fall som helst och så lockade jag honom att skratta så han tjöt.

Boll hade en av mina t-shirtar på sig, en svart. Hon stod upp i sängen och dansade och såg sig i spegeln, åmade och kråmade. Det här är min brudklänning, sa hon. Va, ska du gifta dig i en t-shirt, sa jag, i en svart? Då skrattade hon så hon höll på att ramla ur sängen.

Och så skrattade jag när jag läste Lindas och Kims bloggar. Ni är så roliga.

Och snart är det Medium. Måste ju veta hur det går med det döda exet. Jag ska festa loss på lite frukt till det. Hakklapp på så jag inte spiller ner hyllan.

Madonna with the big boobies

Om jag andas mycket så jag får större lungor ser mina bröst större ut då? Alltså, står de ut mer? Kommer det i såna fall innebära att jag kommer att spilla på mig mer? Det är inte så snyggt att gå runt med matfläckar på tröjan.

Lättpåverkad

Jag kanske är lättpåverkad men saker som låter bra och som känns bra kan jag inte låta bli att ta till mig. Oftast med hull och hår. Och det är ju värt att prova när jag nu inte hittat nåt annat som fungerar jättebra. Inget att förlora liksom. Och jag brukar tänka så att det är väl bättre att testa 14 olika saker så länge de är någorlunda nyttiga än att vara skeptisk och gröta runt i gamla spår som inte fört så mycket gott med sig hittills.

Vad pratar jag om? Jo boken såklart. Min nya husgud. Förutom att den tar upp hur man med tankens kraft kan nå dit man vill och hur man genom att ändra sin fysiologi (ja kroppshållning, andning och sånt) kan nå dit man vill så tar den även upp hur man ska äta för att få de rätta förutsättningarna för att lyckas på alla plan. Ge det åtminstone tio dagar, säger författaren. Prova! Och det är precis vad jag ska göra. Jag började i dag.

I korta drag så går det ut på att man ska kombinera livsmedel på rätt sätt och undvika vissa saker. Aldrig äta proteinrika livsmedel och kolhydrater samtidigt. Okej det visste jag redan och har praktiserat det hyggligt men ska vara noggrannare. Äta mycket frukt och grönsaker eftersom kroppen behöver vatten (däremot är det inte så bra att hälla i sig massor av vatten). Inte äta frukt tillsammans med andra livsmedel eftersom frukt smälts i tunntarmen och om man ätit tex kött eller pasta innan så fångas frukten upp i magsäcken och börjar jäsa där. Helst ska man inte äta kött, fisk, fågel, ägg, sojabönor och mejeriprodukter men om man gör det ska man bara äta lite och till det äta mycket grönsaker som sallad, gurka, broccoli och sånt. Det är också väldigt bra att börja dagen med frukt eftersom frukt ska ätas på fastande mage.

Och så ska man andas på rätt sätt för att syret hjälper till att föra ut giftigheter ur kroppen. Andas in under fyra sekunder, håll andan i 16 sekunder och släpp sedan ut luften genom munnen i 8 sekunder (andas i under en enhet, håll andan i fyra enheter och släpp ut luften under två enheter). Gör det tio gånger, tre gånger om dagen så kommer du enligt författaren till boken att märka en stark förbättring av ditt hälsotillstånd. Ganska lätt att göra så varför inte prova?

I dag är det den första februari. Bra datum för att börja med nåt nytt. Så om jag ger det en månad så får vi se vad jag tycker den första mars. Intressant. Jo förresten, jag vägde mig i morse så jag kan se om jag har gått ner nåt i vikt också.

Tisdagstema - liten

Nyfiken på vad tisdagstema är? Vill vara med? Kolla här.

Ungsgröt

Hungriga barn, klockan tickade och jag satt fast vid datorn.
- Pannkaka, skrek Boll. Pappa ska göra pannkaka.
Men han hade somnat.
- Vi måste äta NU, stönade Will, jag är hungrig NU.
- Aaaahhh, sa jag.
Jag hade helt glömt bort den frysta fisken jag hade lagt på tining i kylskåpet. Okej pannkaka, tänkte jag. Men då får det bli ungspannkaka. Fick för mig att jag skulle göra ett annat recept på pannkaka som är lite mer GI men orkade inte leta rätt på det. Så på en höft slängde jag ner ett gäng ägg, några svättar mjölk, havregryn, keso och lite salt och så mixade jag ihop det till en smet. Smörjde en form och hällde i smeten och så skjuts in i ugnen. När jag tog ut den så tittade Will skeptiskt på den.
- Vad är det där, ungsgröt eller?
Och så smakade vi. Jo, det var gott och jo, det påminde mycket om gröt. Så tydligen har vi uppfunnit ett nytt recept. Ungsgröt.

Vad är det man brukar säga? Nöden är uppfinningarnas moder? Kanske borde det istället heta - hungriga barn gör moder till uppfinnare?

Ha ha ha

En fin kille som jag känner tipsade mig om en rolig historia. Och jag tyckte den var så kul så jag snor den helt sonika och lägger in den här.

Lille Erik springer in i köket där hans mormor och mamma står och skalar potatis. Han ropar: -Mamma, tjuren pippar kon!
Mamma tar lille Erik åt sidan och säger förmanande:
-Min pojk, du kan inte säga såna där fula saker. Du får säga det på ett annat sätt. Du kan säga tjuren ÖVERRASKAR kon.
Erik förstår inte varför han ska säga så istället, men han är lika glad för det, och springer ut på gården och leker. En kvart senare springer han in igen och skriker:
-Mamma, mamma tjuren överraskar alla korna nu!
Mamma höjer på ögonbrynen och säger:
-Nej min lille pojk, han kan omöjligt ÖVERRASKA alla korna på en gång.
-Jo det kan han visst det, svarade lille Erik, han pippar hästen!

...och plötsligt blev han vegetarian

En rolig historia

Många tankar finns det. I mitt huvud. Just nu. Boken Din inre styrka av Anthony Robbins som jag skrev om häromdagen ger mig massor av tankar och har förändrat mitt sätt att se på många saker. Jag har förstått saker om mig och om Erk och om vårt förhållande. Alla dessa saker som har varit jobbiga har haft en helt annan orsak än vad jag har trott. Faktiskt har det många gånger varit precis tvärtom. Så otroligt befriande.

Och så har jag lärt mig att om du vill sluta gråta ska du höja blicken. Om du vill vara glad ska du skratta. Om du vill vara stark och säker så ska du stå och gå och röra dig på ett sätt som får dig att känna dig säker. Och om du inte vill vara trött så ska du räta på dig, kontrollera andningen och tänka att du är pigg och orkar mera.

Det behöver inte vara så att du först blir glad och sen skrattar, du kan lika gärna börja med att skratta så blir du glad. Prova att le just nu så kan du känna att du faktiskt känner dig glad. Eller hur?

Jag - fotograf

Vad kul! Jag är med i kårtidningen som fotograf. Kul att se sin bild i tryck och lite roligt att vara med på bild själv med namn och titel. Jag tituleras fotograf, gubevars. Jag ska fota till nästa nummer också. Det verkar vara ett spännande uppdrag. En kille som tydligen är hysterisk schlagerintresserad och åker runt överallt för att vara med där det händer något inom den världen. Skoj!

Kompisar och kommisar

En vän jag inte träffat på ett tag, givande prat och skratt. Tröttheten blåser bort och det känns så himla bra. I dag har varit en M-dag. Fler såna. Jag tycker om mina vänner. Massor.

Det heter visst kommisar när man har bloggkompisar som man kommenterar hos ofta. Jag tycker om mina kommisar också.

Igår var en avgörande kväll. Jag tror att Erk och jag kom fram till något viktigt. Känns bra.

Sov lilla Totte... eh... Nisse

Hur trött kan man bli egentligen? Höll på att somna i bilen hem i dag och då var det ändå jag som körde. Så nu är det snart god natt. Affärsplanen jag ska skriva känns inte som någon bra kudde. Men om jag kastar den under sängen så sover jag nog gott. Jag kan ta fram den en annan dag.

I dag frågade Erk:
Älskar du mig?
Ja, svarade jag.
Det gör jag med, sa han då.
Älskar dig? frågade jag.
Nej, dig.
Men du sa ju mig, alltså dig.
Nej, jag sa dig.
Nej, du sa mig.
Nej, jag sa dig.
Nej du sa: Älskar du mig och sen sa du, det gör jag med. Alltså mig.
Ja, jag älskar dig.
Nej, mig som i dig.
Jaha, men jag menar dig.

Fattar ni nåt?

En tanke

Jag kom på en sak när jag stod i duschen nyss.

Ge för din egen glädjes skull. Ta emot för att glädja andra.

Vad tycker ni? Är det en bra "regel"?

Kärlek

Tänk om

Tänk om alla människor handlade färre saker, om vi köpte tjänster för pengarna istället. Då skulle vi göra en hel del för miljön. Istället för att köpa en ny tröja för att vi tror att det får oss att må bra, känna oss fina eller vad det nu kan vara så skulle vi istället kunna gå till frisören, massören, friskis och svettis eller betala för att någon städar vårt hem. Dessa tjänster skulle troligtvis också värderas högre om vi valde dom framför prylar. Och vi skulle säkert må bättre. Och miljön skulle definitivt må bättre.

Framåt

Jag har i dag börjat läsa en väldigt bra bok. Din gränslösa styrka av Anthony Robbins. Den handlar om vad vi kan uppnå genom positivt tänkande och genom att vända våra rädslor till styrkor. Jag har läst ungefär en fjärdedel av boken men den har redan gett mig massor. En av de saker som jag fastnade för var hur man når framgång i tre steg.

Framgång:

1. Bestäm exakt vad det är du vill nå.
2. Bestäm dig för att acceptera att betala priset för att nå dit.
3. Betala.

1. Jag vill gå ner i vikt.
2. Priset är ansträngning och försakelse. Jag måste röra på mig mer och jag måste avstå från vissa saker som inte är lämpliga att äta om jag ska gå ner i vikt. Jag accepterar det.
3. Jag har redan börjat betala.'

Om jag tänker att jag inte kan så kan jag inte. Om jag tänker att jag kan så kan jag. Egentligen ganska enkelt. Anvsvaret är mitt och jag kan göra allt jag vill.

Julgransplundring

Vi åkte till svärmor och svärfar och fikade i går kväll. Vilma, deras hund, hoppade upp i mitt knä och var extra gosig. Hon är nyligen parad och hennes gosighet kan bero på att hon är med valpar. Men det vet dom inte säkert än. Hoppas hon är det, det vore så mysigt med gulliga hundvalpar.

I dag har vi städat undan julen. Hygglig tid för att vara oss. Det har hänt att vi haft julgran in i februari.

Snart ska vi åka in till lilla samhället och handla lördagsgodis och hämta ut paket med mina kursböcker. Vi ska också leta reda på en pulkabacke och även träna lite halkkörning. Will ligger i trappen och är ledsen för att det inte finns några bra pulkabackar här. Och jag vill träna på att halka med bilen så jag vet vad jag ska göra om det halkar utan förvarning.

Jag blir alldeles upprymd av att vara ledig och ha det bra. Visserligen hänger skoljobb runt knuten men jag tittar inte ditåt just nu.

Överraskningar

Jag haver i dag inhandlat fem presenter till min familj. Erk ska få ett bälte efter som hans håller på att gå sönder. Han ska också få en stegräknare eftersom han vill gå ner i vikt men tycker att han rör på sig och äter som han ska. Kan ju vara bra att kolla om han går tillräckligt, tänkte jag. Barnen ska få varsin skiva. Markoolio till Will och Trazan och Banarne till Boll. Och så köpte jag ett pussel till hela familjen och det har vi börjat pussla på. Dom andra presenterna får dom sen när vi äter.

Red red wine it makes you feel so fine

Finns det nåt bättre än början på fredagkvällen? Inga måsten, hälla upp ett glas vin, fortfarande hyggligt pigg men avslappnad. Helgen framför sig och god mat på lut. Mmmmmmm...

Lugn och stilla förväntan är en bra kombination. Skit samma om allt går överstyr sen, det är ju då. Just nu har jag framtiden i ena handen och vinglaset i den andra. Eller ja, inte riktigt... jag skriver ju med båda.

Och positivism smittar av sig. För att inte tala om vad en glas vin gör för att slipa av alla utstickande irritationer. Reklamludd... mamma bara ler, vad är hemligheten mamma? Ett glas vin lille vän, ett glas vin.

Koko

Bara för att vara lite oallmänbildad - varför har man dom där lejblarna egentligen? Nån slags sökfunktion eller?

Vildkatt

Det är svårt med ironin och allmänbildningen verkar det som. Ganska så kul att läsa folks kommentarer på andra bloggar. Kolla in Bruden ----> och Tjuvlyssnat ---->

Nästa gång är det min tur :0)

Den gyllene regeln

I går var det U-dag. Alltså U var hos mig. Vi pratade mycket som vi brukar och jag har tänkt mycket på det vi pratade om. Varför ska det vara så svårt att leva i ett förhållande? Hur ska man göra?

Jag har alltid varit sån som bryr mig, som tycker om och som vill visa det. Köpa små presenter, göra nåt extra för dom jag tycker om. Men den gyllene regeln funkar sällan speciellt bra. Det man gör får man sällan tillbaks. Och då kommer tanken att man kanske istället ska göra tvärtom - dvs behandla andra som dom behandlar mig.

Men jag har tänkt och jag vill inte det. Jag vill inte bli mindre, jag vill inte bli kall och ointresserad. Istället ska jag fortsätta vara mig själv och låta det blomma ut. Kanske kommer jag inte få mer tillbaks för det men jag kan åtminstone leva med mig själv och veta att jag gör andra glada.

Kärlek ska ju heller inte vara egoistisk. Jag ska ju inte göra andra glada av den anledningen att jag själv vill bli glad. Och jag har ju många fina vänner runt omkring mig och jag har en man som älskar mig även om han inte kan visa det så som jag behöver.

Mer kärlek, mindre ledsamheter. Den positiva tankens kraft. Nåt lär man sig i skolan.

Mer snöbilder

Det här är min utsikt från köksfönstret. Lustigt hur ljuset kan förändra en bild, mitten och längst ner är ju samma vy.

Glömde rubriken också

Nu är allt förvirrande. Nu skriver jag inlägg i fel blogg också. Men suck vad jobbigt allt blev för att jag bytte. Hjälp mig ni som kan.

Nytt

Har bytt jag med nu. Till den nya versionen. Jag blir lite förvirrad. Varför blir å, ä, ö konstiga? Jag blir osäker... jag hatar att vara osäker. Men jag gillar nya saker, jag gillar att kunna och vara uppdaterad. Men nog sjutton är det lättare att stanna kvar än att gå.

Bil-den

Bokblogg

Det ska visst vara bra att föra bok över de böcker man läser. Jag kan erkänna att jag gillar idén men att jag inte riktigt har fått till det. Jag har en anteckningsbok som är till för just det ändamålet (som jag förresten fick som pris i en poetry slam-tävling) men jag har inte skrivit något i den. Och jag har blivit påmind om hur braigt det är på skrivarkursen (som förresten har blivit mer av en läs och skrivcirkel) men ändå inte kommit mig för. Men som den datormänniska jag är så har jag nu istället gjort mig en bokblogg som kan läsas här eller under Böcker i länklistan ditåt ------>

Om ni gillar böcker så skriv gärna en kommentar där vad ni tycker om just de böckerna jag skriver om och ännu mer gärna tips på andra böcker.

Paus

Jag har tagit ledigt för att jobba. Jag hade hoppats och inbillat mig att det skulle bli lugnare nu men i går så sköljde det över mig, det kommer att fortsätta så här om jag inte gör något. Jag tror jag måste defragmentera eller nåt. Allt bara radar upp sig och det blir som ett plockepinn, jag skulle behöva börja underst men då kommer allt att rasa. Så i dag har jag tagit ledigt från skolan, eller skolkar, och så ska jag beta av några saker så jag kan fortsätta. Det är inte så farligt egentligen. Inte så hemskt som det kanske låter. Men det är bättre att ta tag i det i tid än att vänta tills det bara blir äppelkaka av allting.

Utanför mitt fönster är det vackert.

En vintermorgon

Det är kallt ute. För det mesta brukar vintern vara sådan att man hinner vänja sig. Men nu är det som om kylan hittar sprickor jag inte hunnit täta. Den lägger sig runt benen och jag kan inte bli riktigt varm, inte ända in. Jag behöver bada bastu. Jag behöver raggsockor. Fast det har jag redan. Och om fötterna fryser jag inte.

Ny kurs den här veckan. Den började lite segt men jag hoppas på bättring i dag. Har hört mycket gott om den. Har suttit i skolan sen kvart i nio fast jag börjar kvart över tio. Bara för att jag ska få en parkeringsplats. Alternativen är att betala mycket mer eller att gå en bra bit. I går gick jag och det var skönt. Men i dag är det för kallt och jag har nytvättat hår och mitt hår tar en halv dag på sig att torka. Jag vill inte bli sjuk. Därför undvikar jag sådant - och sorkar.

Sorkfeber

Jag läste i tidningen att norra Sverige upplever sin hittills värsta epedemi av sorkfeber. Viruset sprid från skogssorkars urin och avföring. Har de sorkar som husdjur norröver? Eller umgås de med sorkar på något otillbörligt sätt? Jag har nog inte träffat på någon sork sen i somras då en sprang över min fot. Kanske borde jag vaccinera mig?

I bajs you

Mina barn befinner sig i en intressant ålder, den då det är väldigt spännande med kroppsutsöndringar och sådant. På grund av dom så befinner jag mig också i den åldern. Och med tanke på att det är fyra år mellan mina barn så kan det nog vara så att de flesta av oss ständigt befinner sig i den åldern. I bajs you är nog det finaste man kan säga till varandra här hemma i dagsläget. Det var Boll som myntade uttrycket.

Nyss frågade Will om det svider om man får kiss i ögonen. Jag vet inte, svarade jag. Gör du inte? sa han förvånat. Nej, jag har aldrig fått kiss i ögonen, sa jag då. Kanske är det en erfarenhet jag borde ha tillskansat mig på något sätt.

Klart som fan att sex säljer

Något är det som gör att jag tilltalas av homosexualitet och bisexualitet. Vad? Inte vet jag. Jag tilltalas också av kvinnokroppar och manskroppar. Jag får bara lust att hångla loss och ha sex med en massa människor. Jag är nog multisexuell på mer än ett sätt.

Har lagt till några intressanta bloggar jag hittade.

Vad är det med Johnny Depp? Ja, det kan man fråga sig när även min stelbenta och trångsynta svägerska börjar flåsa så fort man nämner hans namn. Men visst, jag skulle inte säga nej till en trekant med honom, eller fyrkant, eller femkant... ja, vad vet jag. Jag vet bara att jag borde sluta blogga nu innan mitt sinnestillstånd blir alltför... ehhh... Måste leta rätt på min karl.

Gör som djuren i naturen

Jag måste också lägga in en länk till den här jättebraiga artikeln. Läs här! Tänk vad körkan har ställi till me asså. Reljoner överhuvvetaget. Mer sex och mindre religion, säger jag. Och framförallt mer kärlek. Puss.

Yrvaket

Jag vaknade vid sju i morse av att plogbilen körde förbi. I ett något sömndrucket tillstånd så tyckte jag att den stannade utanför oss. Och sen hörde jag hur det ryckte i dörren flera gånger. Så jag fick för mig att det var plogbilschauffören som försökte bryta sig in. Jag steg upp och började så smått vakna till i trappen och insåg då att det förstås inte var så. Det var Will som släppte ut katterna. Undrar vad jag hade tänkt göra om det hade varit chauffören? Skrämt iväg honom med min nakenhet?

Stackars Cosmo-katten som är så lurvig blev jättesnöig av att pulsa runt i tjugo centimeter snö. Hans sovlåda blev så blöt så Will lade papper i den. Nu ligger Cosmo i min säng istället. Hmmm.

Vi har funderat på att ta bort julsakerna. Slänga ut granen kanske. Jag har också funderat lite på att städa kylskåpet. Kanske baka en kladdkaka. Jag ska fundera lite till. Man får ju akta sig så man inte förtar sig alldeles.

Snöigt värre

Överst - Operation snöskottning. Det man ser på bilden är bara en liten del av vår infart. Det var jobbigt att skotta. Så Erk fick skotta det mesta. Men en del skottade jag i alla fall. Sen gick jag ut i skogen och lade mig. Jo jag gjorde faktiskt det. Lite kallt om rumpan men väldigt trevligt att ligga där och titta på all snö. Titta på mittenbilden så ser ni hur det såg ut ungefär. Underst en bild på vår vinterväg.

Uppdatering

Har jobbat järnet hela veckan. Kom hem elva i torsdagskväll. Men nu är det äntligen redovisat och klart. Och det gick utmärkt. Kändes så skönt att ha det avklarat och dessutom ha gjort riktigt bra i från sig. Allt jobb vi har lagt ner lönade sig.

Men det är som om luften går ur en när man har jobbat och slitit och sovit för lite och äntligen kan koppla av. I dag har jag känt mig lite avslagen.

Hälsade på söstra mi som fyller år i dag. Satt med en tioåringar på var knä. Rätt trevligt faktiskt. En systerdotter och en son. Varmt och gott. Dom hade rätt kallt inne så det var ju inte så dumt.

I går var det snöstorm en stund. Vilket ledde till att redovisningen flyttades fram några timmar. Det gjorde inget iofs.

Nu kommer Erk här och tycker jag ska hjälpa till med maten istället för att sitta här. Så det får väl bli en kort redovisning. I´ll be back.

En man och en öl

Förståelse underlättar

Har varit på Bolls utvecklingssamtal och det var ju inte riktigt som de hade skrivit. Det var mer någon slags skrämseltaktik de körde med verkade det som. Vad nu det ska vara bra för. Visst fanns det saker som behövdes redas ut men inget som inte lite prat kan råda bot på. Det som irriterar mig mest är att de inte har sagt något. Inte den minsta lilla aning om att något kanske inte var helt bra har de gett oss. Man kan ju inte kräva att en 6-åring ska kunna berätta om allt. Speciellt inte om hon inte ens förstår att det är ett problem.

Det var i alla fall skönt att få säga till dom att Boll inte är en sån person som de hade skrivit på pappret och det var skönt att tydligt förklara för dom att jag vill veta och att jag tycker det är viktigt att hon får rätt förutsättningar för att kunna bete sig på rätt sätt. Det märktes att Boll också tyckte det var skönt att få veta saker. Att förstå gör ju allt så mycket lättare. Ett barn kan inte automatiskt förstå allt i alla situationer. Det är ju därför de behöver oss vuxna. Och det borde väl en lärare förstå. Eller?

Vänner och minnen

När vi var i Stockholm i helgen så åt vi lunch på Pelikan. Smaken på maten och atmosfären gick rakt ner i barndomsförrådet och plockade upp min mormor och mina somrar i Finland när jag var liten. Minnen ska man inte förakta. De kan ha en kraft man inte riktigt är medveten om förrän de slår rakt i. Även positiva minnen kan ta andan ur en.

I dag pratade jag med U. Vi har inte pratat på nästan två veckor och jag har saknat henne. Efteråt kände jag mig upprymd och glad. Tänk att man inte ska kunna ta sig tid till sånt som får en att må så bra. Vänner ska man inte glömma bort.

Jag har köpt Skrivarkalendern 2007. En kick. Jag som inte har skrivit så mycket jag skulle vilja på länge har i dag skrivit en hel del tack vare den. Och en vän (som jag också har saknat) ska läsa en del av det jag har skrivit. Man behöver lite respons emellanåt. Nu blir jag ännu gladare. Jag har så fina vänner.

Och så har jag pratat med Boll. En lång mysig stund i sängen med mycket kramar, närhet och bra prat. Lite tårar och nog en del lättnad både för mig och för henne. Det var bättre när jag gick på dagis, sa hon, för då kunde jag komma in till dig på morgonen och kramas en stund. Min finaste Boll.

Sexårskris

Jag blev jobbigt överraskad i morse. Läste ett papper från lekisfröknarna som handlade om Boll. I morgon är det utvecklingssamtal och då skickar dom med ett papper innan om vad hon kan/inte kan, hur hon fungerar tillsammans med andra och i klassrummet osv. Jag kände inte alls igen henne i det dom skrev. Enligt dom så är hon ointresserad av att lära sig saker och verkar inte ha lärt sig nåt, okoncentrerad, kan inte ta in andra barn i lekar, inte verbal, kränker andra, lyssnar inte på vuxna osv.

Sån är hon inte hemma och inte med andra utanför skolan. Om hon är sån i skolan så är det ju allvarligt. Mår hon bra i skolan då? Varför har vi inte fått veta nåt tidigare? För mig är det här allvarliga saker. Jag vill veta om mina barn mår dåligt och jag vill ha en chans att göra nåt åt det. Och om mina barn inte kan bete sig som man ska mot andra människor så vill jag naturligtvis göra nåt åt det. Jag fattar ingenting. Hemma så visar hon empati, bryr sig om, hon skriver, räknar, rimmar och leker jättebra med andra. Hemma är hon en normal sexåring.

Har de blandat ihop henne med någon annan? Eller är hon så här på lekis och vad beror det på i sådana fall? Jag vill veta, jag vill förstå och jag vill ha en chans att göra nåt åt det. Varför har de inte sagt nåt tidigare?

Bilden

Och så en liten bild. Boll försöker få plats i kameran. Snygga tofflor va?

Hjärntömmande

Efter en skön helg så är jag tillbaka på banan igen. Lite smartare, lite snyggare... eller i alla fall så tömde jag hjärnan och det var skönt. Badade badkar, drack vin, åt god mat, slöglodde på tv, tog en drink i baren, gick på stan, och så lite annat trevligt som jag inte tänker redovisa här :0)

Vi hade det jättebra helt enkelt.

Nu är det sista ruschen inför redovisningen på fredag. Skönt att se ett slut på det och skönt att känna att vi har fått fram en hel del.

Jag gjorde ett fotojobb i dag som resulterade i massor av apelsinjuice så när barnen är nattade ska Erk och jag blanda varsin drink. Gott!

Tjusiga ord är ganska nice

I kväll bär det av till Stockholm. Hade nästan glömt bort det. Tänka sig att jag kan ligga i ett badkar med ett glas vin på ett hotell med min man om några timmar. Nice, är det ord som dyker upp. Nice är ett bra ord, det låter precis som vad det är. NAAAJJJSSS! Man säger det liksom med ett leende. Prova får du se.

Det finns många fina ord. Jag har under grupparbetet insett att jag använder mig av vissa ord som andra inte använder lika ofta. Tjusigt och strutta är sådana ord. Numer är visningsprestanda med hög kvalitet i Indesign omdöpt till visa tjusigt.

Tidsoptimist

Jag vill tusen saker men tiden räcker inte till. Hur gör man? Kanske beror min oförmåga att hinna med på att jag varit arbetslös under långa perioder. Då ändrar man tempo. Men jag har ju faktiskt haft rätt fullt upp de senaste åren så jag borde väl ha vant mig? Eller ska man inte hinna och orka allt man vill göra? Nej det går jag inte med på. Måste ska väl inte alltid komma före vill?

Fast egentligen är mitt största problem just nu att mina måsten också till stor del är mina vill. Det är inte lika lätt att revolutionera mot måste då. Istället är det sömn och kroppsvård som får stryka på foten. Inte bra i längden det heller.

Jag behöver tid. Har du någon över?

Rockabilly

Tjut

För en tid sen fick jag ett överfallslarm av min pappa. Inte för att jag har ansett mig behöva ett men han hade fått flera stycken någonstans ifrån så han gav mig ett. Jag la det i min stora väska (där allting försvinner). Idag när jag satt i bilen så slängde jag väskan på på golvet och då åkte sprinten ut och det började tjuta. Hysteriskt. Jag lyckades ganska snart lokalisera själva larmet men sprinten var det värre med. Ett ögonblick funderade jag på att gå ut ur bilen och strunta i det. Men istället slängde jag ner larmet i lådan mellan stolarna och hällde ut allt som fanns i väskan och började leta. Det tog en stund. Det var rätt skönt att hitta sprinten och få slut på oljudet.

Grupparbete

Det är roligt med grupparbete ibland. Speciellt när man är trött efter att ha suttit och försökt vara kreativ framför en dator timme efter timme, dag efter dag. Då börjar man säga konstiga saker och så får man fnissattacker. Troligtvis var det anledningen till ett skojigt litet missförstånd i dag. Vi skulle avbryta för lunch och när jag gick så sa jag:
- Bye så länge!
Då tittade A i gruppen på mig och sa:
- Men så du säger. Vi har verkligen börjat bli knäppa i den här gruppen.
Jaha, tänkte jag. Var det så konstigt sagt? Ja, kanske. Jag fortsatte att tänka på det här och när jag var halvvägs till parkeringen slog det mig plötsligt. Hon trodde naturligtvis att jag sa:
- Bajs så länge!
Jag började gapskratta där jag gick för mig själv. Sen försökte jag låta bli att skratta när det gick förbi några killar. Rätt kul var det i alla fall. Och dom som känner den tredje gruppmedlemmen kan nog förstå varför hon trodde jag sa bajs.

Tage Danielsson

När jag var liten gillade jag Tage Danielsson för att han var Knorrhane och hade ljusgrön kostym i Saltkråkan. I dag gillar jag honom bland annat för att han förgyllde min morgon med sina dikter. Jag hittade för ett tag sedan hans diktsamling från 1967 i min bokhylla. Jag tror att jag har fått boken tillsammans med en massa annan poesi av en gammal dam vars syn var för dålig för att hon skulle ha något nöje av böckerna. När jag fick böckerna ställde jag in dom i bokhyllan och först efter några år insåg jag att jag hade fått en skatt. Och kanske först i dag när jag öppnade Tage Danielssons bok insåg jag värdet på denna skatt.

Skynda er alla att rusa till närmaste bibliotek och låna hans diktsamling från -67.

Både och

Hur skriver man egentligen? Jag ser lite överallt att folk skriver både och fast de räknar upp fler än två saker. Till exempel kan de skriva:
De hade både glass, pepparkakor och ananas.
Och det gör jag också, utan att tänka på det. Förrän nu då.

Men hur ska man skriva om det är fler än två saker?
De hade trede glass, pepparkakor och ananas.
Men hur blir det då om man räknar upp ännu fler saker?

Eller får man skriva både och ändå? Eller finns det ett korrekt uttryck?

Roligare

Hur får man en skojig blogg? Det kanske man kan svara bäst på om man funderar på vad man gillar hos andra bloggar. Jag gillar att läsa om/se på:

Vardagsliv
Saker man känner igen sig i
Ilska
Kärlek
Sex
Snitsiga formuleringar
Åsikter
Bilder
Funderingar
Knasiga saker som händer vanligt folk
Provocerande saker
Fräcka saker
Gulliga saker
Felsägningar eller skojiga saker som folk säger

Ännu mer finns det nog.

Disneybilder

En bild från Disney on Ice. Svårt att få bra bilder när man sitter uppflugen under taket. Och så rör de ju på sig, rackarna.

Bra start på veckan... eller nåt

Ouff... jobbigt. Precis gjort duggan. Hoppas på godkänt men vet inte riktigt. Några grejor bara gick inte. Det stod still, jag svamlade nåt. Usch, jag vill kunna allt. Ha alla svar. Det irriterar mig att det var så luddigt, inga klara grejer om vad vi skulle läsa på och att vi inte fick alla papper direkt i början av kursen.

Det är ingen stor grej egentligen. Duggan är bara en liten del av kursen och troligtvis får jag godkänt. Men ändå. Jag VILL kunna. Jag har ju läst på.

Lucky strike

Jag hade tänkt lägga in lite bilder som jag tagit i dag men glömde väskan med kamera och plånbok i pappas bil. Hoppas inte tant polisen tar mig i morgon när jag åker utan körkort.

Boll och jag var på Disney on Ice i Globen. Långt därnere dansade prinsessor och prinsar. Vi satt nästan högst upp. Trevligt, trevligt. Förutom den galne ungen som satt någon rad nedanför oss och i två timmars tid körde med en blinkande snurra. Bzzzzzz blink, blink, blink bzzzzz.

Efter det åt vi dyra hamburgare (149 spänn) och sen hämtade vi upp Linda som fick skjuts hem med oss.

I morgon är det dugga och redovisning. Hej och hå. Jag är trött men måste läsa på. En liten pinupbild blir det som avslutning på helgen.

Mer skoj helt enkelt

Jag har en trist blogg. Bara massa elände. Jag vill ha en rolig blogg och ett roligt liv. Mer skoj och mindre skit helt enkelt. Så från och med nu ska jag lägga in bilder oftare och jag ska ta fram mitt glada jag. Jag har många tusen bilder i min dator så jag har ju en del att välja bland. Först ut blir en söt och glad struts.

Insikt

Vänner är det bästa man kan ha. Och har man så fina, goa vänner som jag har så är det ännu bättre. Tack alla ni (även om de flesta av er inte läser min blogg). Men mest vill jag tacka Linda. Tack för presenten Linda. Jag läste den i går kväll, vilka knasiga människor det finns. Ha ha. Vissa saker fick mig att tänka, ha så är i alla fall inte jag, och andra gav mig några spännande idéer... hihi... medan ytterligare några fick mig att tänka, jisses, jag har gjort värre saker än så, det var väl inget. Boken jag fick heter Bikten.

Och tack Linda för pratstunden, middagssällskapet och efterrätten. Det var gott, för magen och för själen.

När jag kom hem tog jag tjuren vid hornen. Det är så mycket mer än det jag skrev igår. Det har varit så mycket mer än vad jag kan skriva här. Men mina vänner fick mig att förstå vad jag behövde göra. Så när jag kom hem sa jag till Erk att vi måste prata. Det förstod han ju, han var som en ledsen hund som svansade runt mina ben. Men det är inte det jag behöver. Han kan inte lägga allt jag behöver i en säck och sen hälla det över mig när jag är förtvivlad. Jag sa åt honom hur jag känner, hur illa han gör mig och att jag inte kan leva så längre. Jag har levt så i alldeles för många år. En kort tid fick jag uppleva något annat, då visade han mig att det faktiskt går men nu är han tillbaka där igen. Och det går jag inte med på. Jag frågade varför han gör så och även om jag inte fick något jättetydligt, klart svar så beror det nog på någon slags oförmåga blandad med lathet och egosim. Men, sa jag, om man inte kämpar för sitt förhållande, om man inte orkar lägga lite möda på det varför fortsätter man då för? För att jag älskar dig, sa han. För att jag vill leva med dig och aldrig vill vara utan dig. Men då måste du jobba för det, för mig, varje dag, flera gånger om dagen, jämt. Annars går det inte, sa jag. Han förstod och han lovade att ändra sig, att jobba för det.

Men jag blir rädd. Om det blir så här igen. Om han går tillbaks efter ett tag. Hur ska jag orka då? Jag talade om det för honom. Jag sa att det här är inte något han kan slarva bort. Att det är riktigt, jävla allvar nu. Men hur gärna jag än behöver tro så finns där ett litet styng av tvivel i hitt hjärta.

Men jag har i alla fall insett att bollen ligger hos honom. Det ligger inte hos mig. Det är inte jag som ska kämpa och förtvivla och försöka och framförallt så är det inte mig det är fel på. Jag är inte värdelös. Jag är värd mer.

På något enda litet sätt

Fan, jag är så trött på att vara ledsen. Jag avskyr när det blir så här, avskyr det där ontet i magen. Arg blir jag också. Han har inte rätt att vara så jävla dum. Och varför är jag så ledsen på honom då? Jo för att han knappt sa grattis åt mig igår. Han kom hem, tittade på mig (inget leende, ingenting, bara tittade). Hej, sa jag. Hej, sa han. Grattis. Sen gick han ner i källaren och var där tills maten var klar. Jag fick stå själv i köket och laga till min födelsedagsmiddag och ensam dricka ett glas vin. Han kanske säger något eller ger mig något vid middan, tänkte jag dumt nog. Det gjorde han inte. Han klagade lite på maten och sen lyssnade han förstrött på mig som pratade. Han kanske säger något eller ger mig något sen, tänkte jag dumt nog. Jag satte mig framför tvn. Han lade sig i andra soffan och somnade. Sen nattade vi barnen. Han kanske säger något eller ger mig något när de har somnat, tänkte jag dumt nog. Vi tittade på tv en stund till. Jag ska gå och lägga mig, sa jag, kommer du med? Jag tänkte (dumt nog) att han kanske hade planerat något busigt till mig. Jag ska bara titta lite på tv först, sa han. Så jag gick och la mig. Och väntade. Och väntade. Och sen kom han och la sig. Och så var det inte mer med det.

Vi ska ju åka till Stockholm nästa helg men det har jag bokat in själv. Jag frågade honom om han vill. Jag fixade allting. Jag betalar med de pengar jag fick i julklapp av mina föräldrar.

Jag hade hoppats att han skulle ha kommit hem och med ett leende gett mig en stor kram och sagt grattis min älskling på födelsedagen. Jag hade önskat att han skulle ha tagit ett glas vin med mig och hjälpt mig med maten. Jag hade hoppats att han skulle ha pratat med mig, bjudit till lite. Kanske viskat i mitt öra att när barnen sover då... Och visst hade jag hoppats och önskat lite att han kanske, kanske skulle ha köpt någon liten present eller några blommor.

Mest av allt önskade jag att han på något enda litet sätt hade visat att jag betyder något för honom.

Ge upp?

Jag önskar att det var annorlunda. Att jag fick känna så mycket tydligare att jag betyder något. Varför är det så att den person jag vill ska bry sig mest bryr sig minst? Samma sak upprepar sig gång på gång. Det spelar ingen roll vad jag säger och gör. Jag berättar hur jag känner, hur jag mår, vad jag vill, behöver och önskar. Varje gång gör jag det. Och varje gång får jag ett förlåt. Men det där förlåtet spelar ingen roll för det blir ju likadant nästa gång. Han säger att han bryr sig, att han älskar mig och visst, det stämmer säkert. Men jag märker det inte. Hur kan man vara så taktlös, så oseende? Hur kan man låta bli att förstå efter så många år och så många tårar och så mycket förtvivlan? Och varför lär jag mig aldrig? Om jag stängde av. Om jag slutade önska och förvänta mig och hoppas, då skulle det vara så mycket lättare. Men hur korkat det än är så kan jag inte ge upp hoppet för då ger jag upp mig själv. Då erkänner jag att jag inte är värd att bry sig om. Men ju längre tiden går och för varje meningslöst förlåt så krymper jag. Hur envist jag än håller fast vid att jag betyder något så finns det bara mindre och mindre att hålla fast i. Och jag blir rädd när det där förlåtet mer känns som en kladdig trasa slängd i mitt ansikte än som en tröst jag så väl behöver. Håller jag på att ge upp? Vi skulle kunna ha det så bra. Vi har det ju bra så många gånger. Men att få det där slaget i magen gång på gång gör mig svag. När blir det lättare att ge upp än att kämpa? Och det som gör mig mest ledsen och förtvivlad är att han har alla svar, att han har alla nycklar, att han med så lite möda kan göra det bra - men gör det inte.

Födelsedag

Så var det bokat. Det blir Stockholm 12-14 januari, två nätter på hotell. Ett bra sätt att fira födelsedagen på. Även om den är i dag. Klockan åtta ringde pappa och väckte mig och klockan nio ringde mina systerdöttrar och väckte mig. Mina barn sa grattis först när jag frågade om de hade glömt bort mig. Men det gör inget, 34 år känns inte som något att fira direkt. Uj, är jag verkligen 34 nu? Hur ska man vara då?

Strunt i 34, jag får se fram emot Stockholm istället. Vi ska bo på Söder och rummet har badkar där man kan ligga och titta på tv samtidigt.

Solen skiner och jag borde ge mig själv en promenad i present. Visserligen har jag jobb att göra men jag kan ju inte sitta vid datorn hela dan. Nej, jobb en halvtimme till, sen promenad och sen lunch. Grattis!

Tisdag 2007

Nyårsaftonen avlöpte lugn och trevlig, och god. Alla uppskattade maten. Lilla O, 4 år sa:
- Mmm det här köttet är väldigt mört och fint. Och potatisgratängen är jättegod.

Igår var vi bjudna på middag hos några vänner. Italiensk mat och väldigt kul hade vi. Barnen lekte och tjoade, vi vuxna skrattade mycket och maten var så god så vi rullade ut därifrån, nästan.

På kvällen fick jag en klump i magen. Erk jobbar idag. Han ska åka långt och vara borta från mig i flera timmar. Jag klarar mig utmärkt utan honom men efter några veckor tillsammans så blir separationen lika med oro för vad som kan hända när inte jag är där och tar hand om allt. Men det går över.

Jag har stora planer för dagen. Jag ska jobba vid datorn, läsa på till duggan på måndag och förbereda lite saker. Jag ska också åka in till lilla samhället och handla lite, lämna några saker till min svåger och tala om för dom att det inte blir nåt födelsedagskalas i morgon. Och så ska jag kolla upp tågbiljetter till söndag då Boll och jag ska åka till Stockholm och gå på Disney on ice och hotellboende för Erk och mig nån helg framöver. Men först ska jag klä på mig. Såna saker kommer alltid långt ner på listan. Jag stiger upp, äter frukost, duschar, börjar jobba och sen kommer jag på att jag nog borde klä på mig också. Tur att vi sällan får besök dagtid.