Melodifestival

Oj vad fröknig hon såg ut hon på melodifestivalen. Och så där sött vanlig och oförstående och glad. Nämen, vann jag? Sånt är rätt trevligt. Jag vet hur hon kände sig, jag har också känt så. När jag vann poetry slam en gång, visserligen för mycket mindre publik men det spelar nog inte så stor roll för känslan. Nämen lilla jag... oj. WOW! Och så vill man helst ställa sig och flämta en stund och försöka fatta vad som hände.

Jag har varit en ganska usel melodifestivaltittare sedan Herreys vann ungefär. Många år har förflutit utan att jag följt med eller överhuvudtaget varit intresserad. Men förra året så hände något och i år så har jag faktiskt tittat (planerat) de två gångerna som varit.

Men hittills har det inte varit någon riktigt bra låt tycker jag. Fast jag gillar The Ark. För att Ola Salo är så skön och för att de är svängiga (ha ha vilket fånigt uttryck). Kul att de gick vidare.

Men även om jag tittar och tycker det är kul så är det nog långt kvar tills jag är superintresserad. Så fort jag gick ifrån tvn för att natta barnen (under röstningen) så glömde jag bort att jag tittade. Så när jag kom ner igen och satte mig i soffan:
- Ja, just ja, vilka var det som gick vidare? Jaha, dom. Okej, kul. Ska vi se på nån film nu?