Mina kärlekar

Så här på alla hjärtans dag så visar jag bilder på några av mina kärlekar. Min familj förstås. Utsiktsbänken vid stugan i Finland. Naturen, i Finland och här hemma.

Vi kan alltid spotta på dom som inte är likadana

Får man vara den man är? Vågar man det? Måste man kanske gömma sig någonstans så ingen ser eller ska man sälla sig till leden och vara som alla andra?

Måste man vara antingen feminist eller tråksvensson som tittar på lets dance; revulotionär, borgare, religiös eller punkare? Kan man inte bara få vara sig själv och duga?

Det ska vara så mycket hån hela tiden. Jaså du är sån eller du gör det. Och så mycket dragandes över kammar. Alla feminister är såna och alla sossar är såna, för att inte tala om lesbiska hurdana dom är.

Tolerans, vet ni. Det är något bra. Bry sig om också. Ställa upp. Lyssna. Vara öppen. Ta emot. Ge. Och kärlek, har ni hört talas om det? Kärlek inte bara till nån man vill leva med och äga litegrann utan kärlek till världen, till människorna och djuren. Till naturen och till sig själv.

Vi finns kanske inte här av någon annan anledning än att vi ska överleva och så småningom dö. Men vi kan göra livet mer än uthärdligt. Vi kan göra livet till mer än en kamp. Vi kan bry oss om varandra och den värld vi lever i och vi kan leva med kärlek. Vi kan säga ifrån när något är fel istället för att gömma oss och vi kan ge en kram istället för att slåss.

Så enkelt och så skönt.

Den gyllene regeln

I går var det U-dag. Alltså U var hos mig. Vi pratade mycket som vi brukar och jag har tänkt mycket på det vi pratade om. Varför ska det vara så svårt att leva i ett förhållande? Hur ska man göra?

Jag har alltid varit sån som bryr mig, som tycker om och som vill visa det. Köpa små presenter, göra nåt extra för dom jag tycker om. Men den gyllene regeln funkar sällan speciellt bra. Det man gör får man sällan tillbaks. Och då kommer tanken att man kanske istället ska göra tvärtom - dvs behandla andra som dom behandlar mig.

Men jag har tänkt och jag vill inte det. Jag vill inte bli mindre, jag vill inte bli kall och ointresserad. Istället ska jag fortsätta vara mig själv och låta det blomma ut. Kanske kommer jag inte få mer tillbaks för det men jag kan åtminstone leva med mig själv och veta att jag gör andra glada.

Kärlek ska ju heller inte vara egoistisk. Jag ska ju inte göra andra glada av den anledningen att jag själv vill bli glad. Och jag har ju många fina vänner runt omkring mig och jag har en man som älskar mig även om han inte kan visa det så som jag behöver.

Mer kärlek, mindre ledsamheter. Den positiva tankens kraft. Nåt lär man sig i skolan.