skip to main |
skip to sidebar
Jag har haft en skön stund i snön med pulkaåkning och snöbollskrig tillsammans med barnen. Det är sånt man behöver. Sånt jag behöver. Vara ute och röra på mig.
Snart har det gått en månad sedan jag började med min diet men jag måste nog tyvärr säga att det gick åt skogen. De första veckorna gick skitbra men när jag åkte till Finland så hamnade jag ur spår. Det borde ju inte vara så svårt att fortsätta men jag blir så trött på mig själv. Trött på att jag inte bara kan göra det jag borde.
Egentligen handlar det inte så mycket om maten, största problemet är att jag rör mig för lite. På tok för lite. Vart jag än ska så måste jag ta bilen, det är för långt att gå när man bor på landet med flera mil till alla ställen. Jag sitter och jobbar vid datorn och måste ju det, men timmarna rullar på och jag kommer inte ut. När jag hade hund så var det annorlunda. Nu är det så förbaskat svårt att ta sig i kragen och gå ut.
Jag vill ha ett mer aktivt liv men jag vet inte hur jag ska göra. Det måste vara enkelt och något jag kan göra hemma eller till vardags. Något som är roligt och som ger resultat. Hjälp mig.
En morgon när jag vaknade var allting vitt... munnen hade frusit fast vid kudden. Ha ha... kom och tänka på det där roliga vaddetnuär som jag och mina kompisar brukar citera emellanåt. Han med knarrarrararna... ja Ivan Boring... nånting. Jo, jag kom och tänka på det eftersom det var alldeles vitt och nersnöat ute när jag drog upp rullgardinen. I går var jag på fotouppdrag för Kåranen. Roligt var det. Vi träffade Stefan Eriksson (hemma hos honom) och blev bjudna på cider och chokladbollar. Jag tog ca 100 bilder och jag hoppas att jag fick några bra bilder. Har inte fört över dom till datorn än och kollat ordentligt. Och vem är Stefan Eriksson då? Jo en kille som gillar schlager och som följer med melodifestivalen överallt och som dessutom jobbar med trav. Jag hade lite svårt att hålla tyst när han blev intervjuad, slängde in lite frågor här och där för att jag blev så nyfiken. Jag vet inte om fotografer ska göra så. Antagligen inte.
Jag och barnen ska åka till Finland på torsdag. Jag är lite nervös och uppspelt över det. Vill åka nu. Egentligen är det inget att vara nervös för. Jag har åkt till Finland i genomsnitt två gånger om året sen jag var några månader. Vi ska åka till vår sommarstuga och mest bara ta det lugnt. Åka pulka, hälsa på släktingar och bada bastu. Största orsaken till min lilla nervositet är att inte Erk ska med. Fånigt egentligen eftersom jag åkt utom honom förut också. Men det är alltid lite mer att hålla reda på och tänka på när man inte har någon annan vuxen med sig. Men jag har ju Will och Boll och det är rätt mycket ordning och reda på dom. Mer än på mig ibland.
Snart kommer Boll hem så det är väl bäst jag jobbar på. Hon tycker alltid att jag är sååå tråååkig när jag sitter vid datorn.
Vi åkte till svärmor och svärfar och fikade i går kväll. Vilma, deras hund, hoppade upp i mitt knä och var extra gosig. Hon är nyligen parad och hennes gosighet kan bero på att hon är med valpar. Men det vet dom inte säkert än. Hoppas hon är det, det vore så mysigt med gulliga hundvalpar.
I dag har vi städat undan julen. Hygglig tid för att vara oss. Det har hänt att vi haft julgran in i februari.
Snart ska vi åka in till lilla samhället och handla lördagsgodis och hämta ut paket med mina kursböcker. Vi ska också leta reda på en pulkabacke och även träna lite halkkörning. Will ligger i trappen och är ledsen för att det inte finns några bra pulkabackar här. Och jag vill träna på att halka med bilen så jag vet vad jag ska göra om det halkar utan förvarning.
Jag blir alldeles upprymd av att vara ledig och ha det bra. Visserligen hänger skoljobb runt knuten men jag tittar inte ditåt just nu.
