Vänner och minnen

När vi var i Stockholm i helgen så åt vi lunch på Pelikan. Smaken på maten och atmosfären gick rakt ner i barndomsförrådet och plockade upp min mormor och mina somrar i Finland när jag var liten. Minnen ska man inte förakta. De kan ha en kraft man inte riktigt är medveten om förrän de slår rakt i. Även positiva minnen kan ta andan ur en.

I dag pratade jag med U. Vi har inte pratat på nästan två veckor och jag har saknat henne. Efteråt kände jag mig upprymd och glad. Tänk att man inte ska kunna ta sig tid till sånt som får en att må så bra. Vänner ska man inte glömma bort.

Jag har köpt Skrivarkalendern 2007. En kick. Jag som inte har skrivit så mycket jag skulle vilja på länge har i dag skrivit en hel del tack vare den. Och en vän (som jag också har saknat) ska läsa en del av det jag har skrivit. Man behöver lite respons emellanåt. Nu blir jag ännu gladare. Jag har så fina vänner.

Och så har jag pratat med Boll. En lång mysig stund i sängen med mycket kramar, närhet och bra prat. Lite tårar och nog en del lättnad både för mig och för henne. Det var bättre när jag gick på dagis, sa hon, för då kunde jag komma in till dig på morgonen och kramas en stund. Min finaste Boll.