Vilken mat är värsta miljöboven?

Det är en intressant fråga tycker jag. Jag köper ganska mycket ekologiskt mat men närproducerat är förstås också viktigt. Och vad det gäller kött så bör man äta gräsbeteskött eftersom det snarare påverkar klimatet positivt än negativt.
En intressant jämförelse kan ni läsa här.

En annan intressant artikel i ämnet kan ni läsa här.

P.S nu när jag läser vad jag skrivit så måste jag lägga till att jag inte menar att man måste äta kött för att det ska vara bra för miljön

Jag är ju rödhårig

Åtminstone på bild.

Upprörande

Jag har hämtat bilden från ekuriren.se. Det är upprörande med denna hänsynslöshet och förstås relaterar jag till det Will utsätts för i skolan. Men är det så konstigt att sånt här händer när 12-åringar utan minsta samvetskval kan hota och trakassera och de vuxna omkring inte gör nåt åt det? Om man inte får lära sig att bry sig om och respektera andra så kan man naturligtvis bränna ner ett hotell fullt med människor.

Fina muskler både i kropp och knopp

Jonas Colting om kolhydratsbluffen. Läs hela artikeln, den är mycket bra skriven av en person som vet vad han pratar om. Dessutom är han fin att titta på :0)

Ingen älg i snön

Jag är glad för att jag har kloka kvinnor i min omgivning som lyssnar och kommer med råd. Det har varit mycket skönt att få prata av sig. Men gladast blev jag när Will kom hem och var glad. Ingen hade bråkat med honom i skolan idag.

Jag tog ledigt från jobbet som ändå sket sig i dag också (fast lite har jag faktiskt jobbat)och så tog vi oss till sjön i skogen där vi åkte pulka från klipporna och hade picnic. Det var fint att gå i en snöig skog med mina glada barn. Men jag vågade inte åka pulka från den brantaste backen. Läskigt. Vi såg älgspår i snön och vi funderade på vad vi skulle göra om vi mötte en älg. Boll skulle bara gå fram till den, Will skulle gömma sig bakom mig och jag skulle vifta med picnicpåsen. Men vi mötte ingen älg.

Jag ska försöka få lite mer jobb gjort i morgon. Jag har jobb att avsluta och fakturor att skicka och det är dags att ta tag i det nu. Och så behöver jag städa bland papperna på skrivbordet och tvätta kläder så jag har nåt rent att ta på mig när jag ska träffa folk. Räkningarna måste gås igenom och jag måste förbereda en föreläsning. Men det blir i morgon, i kväll ska jag unna mig ett halvt glas rött vin och en slö kväll i soffan.

Vintern är i alla fall vacker

Skoldramat fortsätter. Jag har inte hört något från Will så jag hoppas ju att det är lugnt. Men pappan som igår verkade vettig har ganska tydligt visat varför sonen är som han är.

Jag har lite svårt att komma igång med jobbandet. Det är många tankar som far runt i huvudet och tränger undan jobbtankarna. Det är så mycket jag bör göra men lite svårt att börja.

Men snön är fin. Jag tycker om snön och vintervädret som är just nu. Det är vackert ute och igår kväll så skottade Erk och jag snö tillsammans. Det är skönt att få ta tag i praktiska saker tillsammans när världen svajar.

Arg så in i helvete

Jag är arg. Ilska är bra ibland för då får man saker gjorda. Will ringde mig från skolan, helt förtvivlad grät han i telefon och berättade att han blivit hotad av några killar i klassen. De hotar och trakasserar honom för att han ska betala för en grej som han inte har haft sönder. Och det är inte första gången det händer.
- Jag kommer, sa jag.
Arg men hyggligt samlad gick jag in till rektorn och krävde ett slut på det här. Så nu är mobbinggruppen och lärarna inblandade. Men tyvärr så är min erfarenhet att skolan är ganska mesiga även om de gör saker. Så jag ringde även till pappan till en av killarna och sa att det får vara nog nu. Jag ska ringa de andra föräldrarna också. Den pappan reagerade i alla fall på ett bra sätt. Han blev arg - på sin son. Och glad att jag ringde. Tydligen så har inte skolan ringt och berättat att ungen har varit inblandade i diverse saker förut också. Det tycker jag är helt fel. Klart som korvspad att föräldrarna ska bli kontaktade om barnen gör nåt dumt. Jag vill i alla fall veta om mina barn beter sig dåligt i skolan.

Jag blir så jävla arg. Arg på alltihop. För även om ungarna är dumma och det är dom som mobbar så måste lärarna göra något vettigt också. Skolan måste agera på ett riktigt sätt. Egentligen tycker jag att det inte skulle finnas grundskola på det sätt som det gör. Det är för många barn och för få vuxna. Hela systemet är dumt.

Men det räcker nu. Om jag så ska tillbringa varenda dag i skolan så får jag väl göra det då. Eller om jag måste ringa hem till alla föräldrar varenda dag. Eller polisanmäla hela skiten. Det är mitt barn det handlar om. Och det är min förbannade skyldighet som förälder att skydda honom. Fy fan vad jag skulle kunna slår ner någon nu. Hårt och skoningslöst.

I will survive

Livsmedelsverket och andra "experter" påstår att man inte kan äta LCHF någon längre tid för då kan man dö. Så om man äter enligt tallriksmodellen och bara mår sämre och sämre och blir tjockare och tjockare och sedan lägger om till LCHF och blir frisk och går ner i vikt - skulle det då innebära att man plötsligt dör? Konstigt. Två år är väl den tiden som man kan överleva utan kolhydrater enligt dem. Vid det här laget så känner jag många som lever på övertid. Själv så har jag väl ett halvår kvar att leva ungefär. Men eftersom man blir glad och nöjd av LCHF så sjunger man gärna och då kan man sjunga så här:

LCHF-texten till I will survive:

First I was afraid

I was petrified

Kept thinking I could never live

without carbs in my life

But I spent so many nights

thinking how they made me sick

And I grew strong

and I learned how to get along


I feel like I’m

from outer space [UFO!!!]

I look at all the folks around

with that sad food upon their plates...

I want to tell them how to eat,

I want to feed them fat and meat

If I had thought for just one second

they'd be listening to me...


Come on and see, who I’ve become!

Just turn around now

I'm not unhealthy anymore

Weren't you the one who tried to lose some weight in vain?

You thought I'd crumble?

You thought I'd lay down and die?



Oh no, not I

I will survive

as long as I know how to eat

I know I will stay alive

I've got all my life to live

I've got all the fat and meat

and I'll survive

I will survive

PS. Ufo innebär Under Fem Om dagen och syftar på kolhydrater i gram

Tjocka Odessa

I dag har Odessa fått åka på långtur. Ända till Katrineholm för veterinärbesök. Hon har länge varit ovanligt stinn om magen och jag trodde först att hon bara var tjock men så tittade en veterinär på henne och trodde att det kanske var nåt annat. Så vi åkte och röntgade henne. Det visade sig vara helt okej. Hon är bara tjock. Lite ovanligt stinn men tjock. Så nu ska hon sättas på diet. Veterinären föreslog lightfoder med lite fett och mycket fibrer. Sällan, säger jag. Jag om någon är nu mer expert på hur man går ner i vikt. Vi rovdjur får allt hålla oss till kött och fett om vi ska bli mindre. Fibrerna river bara sönder tarmarna.

Jag tror att hennes hetsätande och att hon rört sig väldigt lite de senaste månaderna är boven. Så motion och lagom med mat innehållande nyttiga proteiner och fetter gör nog susen. Hoppas det snart blir vår så hon får mer lust att gå ut. Fast jag hoppas också att vårkänslorna håller sig i styr för det visade sig att hon inte är steriliserad. Så fort hon gått ner lite så blir det en ny tur till veterinären för att ta bort möjligheterna till fortplantning. Annars sitter vi väl snart här med åtta katter istället för fyra.

Tjuvlyssnat

Ha ha... läste den här på Tjuvlyssnat:


Svaret fick henne att blekna

Konsum, Göteborg

En mamma och hennes dotter ~4 står i kassan och ska betala.
Dottern (till kassörskan ~40): Vad heter du?
Kassörskan: Majken heter jag. Det känner du nog inte många som heter.
Dottern: Jo, det gör jag. Majken Jackson.

En promenad kan göra susen

Jag gick ut en sväng för att få blodet att röra sig lite fortare och för att rensa bland tankarna. Jag stoppade musik i öronen, kvinnoröster som Miss Li, Regina Spector, Marit Bergman och Suzi Quattro och en man vid namn Johnny Cash. Jag följde snöiga vägar in bland stora granar och gick till den plats där jag förut hittat mig själv. En plats där solen värmer och där stillheten bor. Där stod jag och blundade mot solen och frågade mig själv alla dessa frågor som jag inte ens visste att jag hade.

Senare när jag stod i köket så frågade Boll varför jag sjöng.

Listdags igen

Det var länge sen jag hade en lista och när jag hittade den här hos Kim som beslöt jag mig snabbt för att sno den.

01. Stänger du av mobilen när du sover?
Oftast men inte alltid. Kan ha den på om jag ska upp till nåt viktigt möte.

02. Vem såg dig senast naken?
Nån i familjen eller om det var jag själv.

03. Hur såg du ut på högstadiet?
Spretigt hår med grön färg i, röda hängslen, jeans nerstoppade i strumporna, gympadojjor och fåniga glasögon.

04. Hur kommer du se ut om tjugo år?
Snygg, smal och tuff

05. Hur var du på dagis?
Jag gick inte på dagis.

06. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Bra, eftersom jag gör allt.

07. Har du celluliter?
Nä jag tror inte att jag har det. Vet knappt vad det är.

08. Biter du på naglarna?
Väldigt sällan numera.

09. Har du något handikapp?
Jag hör snett och är närsynt, fast det är sällan handikappande.

10. Är du rädd för att få hängbröst?
nej, det har jag redan. Ha ha!

11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?
Nej

12. Svär du?
Ja för fan

13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Jag är alltid trevlig

14. Hur homo är du på en skala 1 - 10?
Jag har kommit fram till att jag inte är någonting alls vad det gäller sexuell läggning. Det är bara konstruktioner som inte funkar för mitt öppna sinne :0)

15. Tror du på utomjordingar?
Ja

16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
Ägg

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Kolhydrater

18. Har du blivit arresterad?
Nej

19. Ljuger du?
Ibland tyvärr

20. Har du kysst en polis?
Jag tror inte det

21. Är du rädd för Securitasvakter?
Nej

22. Har du någonting att dölja?
Egentligen inte, även om jag inte berättar allt för alla.

23. Vad har du på din nyckelknippa?
En enda hemnyckel

24. Är du / har du varit gift?
Ja

25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?
Självklart

26. Kan du laga cyklar?
Det kan jag säkert (men jag har en son som har cykelverkstad så jag behöver sällan det)

27. Kan du fixa med bilar?
Det kan jag säkert(men jag har en man som är bilmekare så jag behöver sällan det)

28. Brukar du köra om?
Japp

29. Kan du baka bröd?
Japp

30. Vet du hur man frostar av en frys?
Japp

31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i?
Ally McBeal... kanske... äh, vet inte

Snölek

Jag har haft en givande vecka i Finland. Var i Helsingfors på möte och presenterade mig på finska vilket resulterade i skratt och applåder. Sen så handlade jag på Marimekko och Stockmanns. Ska åka dit i sommar igen och handla mer. I övrigt så blev det mycket jobb och en del umgänge med släkten. Min mormor har hamnat på en vårdavdelning och det snörpte lite i hjärtat att se henne ligga där. Men hon var glad och nöjd så det kändes ändå bra att hon får den vård hon behöver.

Barnen och jag har lekt i snön i dag. Som ni ser. Om en stund ska vi åka på bio.

Det är skönt att vara hemma igen.

Nedåt

Jag har gått ner 20 kg! Om ni vill se en bild på det så kan ni skicka ett mail så får ni adressen till en sida där det finns.

Snart åker jag till Finland. Dags att packa.

Puss på er!

Fredagsgodis

Tänk vad livet går upp och ned. Tidigare i veckan kände jag mig stressad och uppgiven. I går så hade jag fått ordning på en hel del och då började jag fundera på hur det skulle bli om jag inte får in några nya jobb. I dag ringde en kund som vill ha mer hjälp. Jag ska göra två foldrar åt dem. Och så kom jag på att jag har ganska många fakturor att skicka.

På söndag åker jag utomlands för att jobba med ett projekt och även gå på studiebesök och möten. (Jag var bara tvungen att prova skriva utomlands för det låter så flådigt, jag ska åka till Finland som ju nästan är mitt andra hemland. :0)

I april ska jag bli teamledare i det affärsnätverk som jag är med i. Det är som att vara chef och jag ser fram emot utmaningen att lära mig chefa. Jag har också antagit en annan utmaning. Fick en förfrågan om att föreläsa för ett antal kvinnor från andra länder. Det är en utmaning men en spännande sådan.

Och jag kan inte låta bli att berätta lite om när jag i måndags hade ett spännande möte med en transvestit som jag letat upp på nätet. Han är fotomodell i projektet jag jobbar med. Han är lång, hade kort röd läderkjol och snygga ben på skyhöga klackar, en rejäl byst och vackert röda läppar. Vi fikade tillsammans med fotografen och där satt jag och upptäckte att jag kände mig fullkomligt avslappnad och glad i deras sällskap. De är inga fotbollstokiga machomän som det finns ganska många av i det lilla samhälle där jag bor. Såna som jag inte känner mig riktigt bekväm med. Det här var i stället ett möte mellan människor och jag tror jag själv hade de flesta så kallade manliga dragen av oss tre. Det var en intressant upplevelse. Mycket berikande.

Livet är gott på många sätt och jag är glad när jag upptäcker det.

Uffe ger svar på tal

Bra rutet

Duktig kvinna

Jag jobbar på att försöka hitta ett bättre sätt att använda mina dagar. Jag avskyr att stressa, att ha upp över öronen med grejor så jag knappt hinner andas. Då strejkar jag och så blir för lite gjort istället. Tempo är helt okej, det får inte vara för slött heller. Men det är svårt att veta hur jag ska prioritera. Istället förlitar jag mig på min kompetens och min förmåga att fixa saker även om det innebär att jag måste parallelljobba med 87 saker samtidigt. Simultankapacitet är något jag känner till.

Men kroppen och psyket mår inte bra av det här. Så nu får jag baske mig lära mig att prioritera.

Att vara duktig, kunnig och vilja visa det är inte så enkelt. Det pågår en ständig kamp inom mig. Mitt jobb handlar ju om att jag ska leva på min kompetens, förmåga, intelligens och mina starka sidor. Då måste jag ju också kunna stå för dem och visa dem. Och jag vill ju det och jag älskar utmaningar och att klara av saker och att avancera. Och samtidigt så vill jag krypa in i ett hörn och skriva böcker för mig själv och strunta i alla andra. Och vad man än vill påstå om jämställdhet i Sverige så är det inte alltid lätt att vara kvinna. Jag är så duktig så jag spricker men jag kan ändå inte låta bli.

Konferens om LCHF

Jag var på konferens i Stockholm i helgen. Det handlade om lågkolhydratskost och hälsa och där fanns flera kända namn som föreläsare: läkare, docenter och författare. Mycket intressant var det och fullsatt. Vi var nog närmare 400 som satt på plats mellan kl 9.00-16.30. Jag kunde ha suttit ett bra tag till.

Här kommer en lång sammanfattning:

LCHF står för Low Carb High Fat och det betyder lite kolhydrater och mycket fett. Lågkolhydratskost innebär att man drar ner på sitt intag av kolhydrater och istället ersätter dem med mer fett.

Varför bör vi äta LCHF?

Kolhydrater är ett gemensamt namn för sockerarter och kedjor av sådana. Potatis, bröd, socker, pasta, grönsaker, frukt osv innehåller stora mångder kolhydrater. Alla kolhydrater oavsett om de är snabba eller långsamma bryts ner i kroppen och blir till socker.

Sockret påverkar insulinet i kroppen som börjar signalera fettinlagring. Så när man äter kolhydrater i form av t ex potatis, bröd eller frukt så börjar kroppen lagra fett.

Om vi istället ersätter kolhydraterna med fett så kommer kroppen att börja signalera fettförbränning.

Det här kallas hormonell viktreglering då insulin är ett hormon.

Men det finns också många andra anledningar till att vi bör dra ner på vårt intag av kolhydrater. Människokroppen är inte anpassad för att äta kolhydratrik föda och ännu mindre anpassad till spannmål.

Bakgrund

Vi har varit jägare/samlare i 4 miljoner år. Under den tiden har vi främst ätit animalisk mat och bär, rötter, svamp, örter, frukt mm efter säsong. Vi bör också påminna oss om att den frukt vi ser i dag inte såg ut så för några hundra år sedan. De sockerstinna, besprutade, importerade frukter som i dag ligger i våra butikshyllor och som vi äter året runt har mycket lite gemensamt med dem som våra förfäder kom över framåt hösten.

Jordbruket har funnits i 9000 år, här uppe i norden har det funnits i 4000 år. Socker och vitt mjöl har vi endast haft i ca 150 år.

Evulotionen behöver mycket längre tid på sig för att förändra våra kroppar så att de klarar den mängd kolhydrater många av oss stoppar i oss i dag. Dessutom så kanske inte evulotionen fungerar så bra i det här avseendet eftersom kolhydratssjukorna ofta kommer efter att vi har hunnit reproducera oss.

I början av 1700-talet åt vi 100 gram socker per person och år i Sverige. 1850 var den siffran 4 kg. Idag så är det 40 kg per person och år. Och då handlar det om rent socker. All pasta, potatis, bröd, chips m.m. har inte ens räknats in.

Vad händer om vi äter kolhydrater?

Att man kan bli överviktig av kolhydrater vet de flesta idag. Men att de flesta av våra välfärdssjukdomar beror på för högt intag av kolhydrater, på spannmål, margariner, lightprodukter och kemiska tillsatser i maten kanske inte alla vet.

Magproblem av olika slag, ledinflammationer, diabetes, artros, reumatism, depressioner, ångest, migrän, infertilitet, astma, allergier, psoriasis, hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter, aggressivitet, demens, infektionskänslighet, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, inkontinens, impotens, lunginflammationer, karies, tandlossning, problem med blodtrycket, snarkning, svampinfektioner, gallsten m.m. är sjukdomar och problem som beror på felaktig kost.

Bakterier, svamp och cancerceller kan inte förbränna fett men lever gott på socker.

Om man lägger om kosten, äter mer naturligt fett och färre kolhydrater och undviker tillsatser så kommer många av de här tillstånden att förbättras rejält och i många fall försvinna eller läka ut helt.

Är man insulinresistent så kan man behöver dra ner kolhydratintaget till nära noll, för andra kan det räcka med att ta bort coca colan, godiset och margarinet.

Men alla - oavsett om vi är sjuka, överviktiga eller fullt friska - skulle må bra av att se över sin kost och minska på kolhydrater och ta bort kemiska smörjor som margarin, lightprodukter och tillsatser. Du kanske inte är sjuk i dag men kan mycket väl vara det i morgon. Du kanske är smal i dag men kan mycket väl vara överviktig i morgon.

Behöver vi tillskott?

Om vi äter bra mat – ekologiskt, gräsbeteskött, viltfångad fisk, mättat fett osv. så får vi i oss mycket av det vi behöver. Men här uppe i Norden så får vi sällan i oss så mycket D-vitamin som vi behöver. Det är endast under sommarmånaderna vi kan tillgodogöra oss D-vitaminet från solen. Så ett tillskott av D-vitamin är att rekommendera.

Om vi inte får i oss tillräckligt med Omega3 från maten så kan vi behöva ett tillskott även av det. Det Omega3 som vi kan tillgodogöra oss finns i animalisk mat. I gräsbeteskött finns det mycket liksom i viltfångad fisk. Överlag så gäller det att djur som äter den mat de är anpassade att äta också får ett bra innehåll av Omega3. Odlad fisk och många av våra köttdjur föds tyvärr upp på foder (spannmål, majs osv) som gör att de istället får för mycket Omega6.

Om vi får i oss för mycket Omega6 jämfört med Omega3 så ökar risken för inflammationer, vi får försämrat infektionsförsvar, försämrat försvar mot cancer och ökad blodproppsbenägenhet. Tyvärr så får de flesta av oss alldeles för mycket Omega6 genom maten.

Det Omega3 som finns i växtriket kan vi inte tillgodogöra oss utan att det går igenom t ex en ko först. Vi kan alltså få i oss det genom att vi äter kon som i sin tur har ätit växterna med vegetabiliskt Omega3. Men äter vi det direkt så kan det till och med vara farligare än för mycket Omega6.

Vad det gäller salt och vatten så kan man säga att man får låta kroppen känna efter. Drick när du är törstig och inte däremellan. För mycket vatten är en belastning för kroppen. Smaka av när du saltar. Överskottet går ut passivt genom njurarna. Men för mycket är förstås inte bra.

Vilket fett ska vi äta?

Vi behöver fett dels för att många av de vitaminer vi behöver är fettlösliga. Men också för att fett är en av de viktigaste byggstenarna i vår kropp. Hjärnan består av fett. Våra kroppar består av 100 m2 cellmembran. Fettet bygger cellmembran och i fett finns kolesterol. Kolesterol skapar ordning och utgörs av 40% av molekylerna i cellmembranen. Kolesterol är också viktig för transport av proteiner. Vi kan inte funka utan mättat fett och utan kolesterolet skulle cellmembranen inte hålla ihop.

När man mäter kolesterol så tar man oftast totalkolesterol (tc), dvs summan av de onda (LDL) och de goda (HDL) kolesterolerna. Det säger inte speciellt mycket. Dessutom så har det visat sig att äldre människor med högt kolesterol lever längre. Vid stress så kan kolesterolet stiga med 30-40% på en halvtimme.

Höjt kolesterol är ingen sjukdom. Det finns inget samband med sjukdomar och det är ingen riskfaktor i sig att ha högt kolesterol. Om vi får i oss mycket kolesterol via kosten så minskar vår egen produktion och tvärtom.

Mättat fett är det våra kroppar består av och behöver. Animaliskt fett som finns i kött, smör, ister osv är det vi behöver. Vi kan också äta ekologisk kokosolja då det är en av de mest inflammationshämmande fetter som finns. Naturligt fett som finns i nötter, avokado, olivolja och ekologisk rapsolja kan vi äta i begränsad mängd.

Men vi bör definitivt undvika margariner och de flesta av växtoljorna. Problemen med margarin är flera, dels hur det tillverkas och transporterna förstås, men framförallt att margarin marknadsförs som något nyttigt. Det ”nyttiga” margarinet framställs genom en tillverkning som till stor del är en brutal kemisk behandling av vegetabiliska oljor som fraktats hit från andra sidan jorden.

De vegetabiliska oljorna utsätts för raffinering för att fettmassan som är kvar ska få en lämplig konsistens för att kunna användas till bland annat kosmetika, målarfärger eller margariner. Efter raffineringen så köps fettmassan upp av olika företag som får tillföra tillsatser för att nå en önskad slutprodukt. Hudkrämen blir vit och får en fräsch doft, margarin blir gult och får smörarom. Vid raffineringen behandlas oljan som ska bli till margarin med bland annat extraktionsbensin, fosforsyra, lut, natrium-metylat och lösningsmedel. Margariner är en kemisk smörja som bara ställer till elände i kroppen.

I den flesta vegetabilska oljorna finns ett kraftigt överskott av Omega6.

Hur mycket protein bör vi äta?

De flesta av oss äter lagom mängd med protein. Vi behöver inga jättemängder. När vi drar ner på kolhydraterna så ska vi istället öka på fettet. Proteinet kan oftast vara kvar i samma mängd som förut.

Behöver vi inte fibrer?

Nej, fibrer är detsamma som cellulosa och det kan vi inte bryta ner. Istället retar fibrerna tarmen och kan ställa till mycket besvär. Om man har trög mage kan man istället äta mera fett och gärna då kokosfett då det sätter fart på magen.

Vem ska man lita på?

Statens livsmedelsverk, läkare, dieteister, olika hälsoorganisationer och vetenskapliga tidskrifter. Ska man inte kunna lita på dem? Och livsmedelsindustrin och läkemedlesindustrin, borde inte de vara omgivna av regler som gör så att de inte säljer farliga och onödiga saker till oss? Jo i den bästa av världar. Men inte i vår värld.

Livsmedlesverket är korrumperat. Hårda ord men inte desto mindre sant. SNF, ILSI, EFSA – organisationer som stöds av Coca Cola, MacDonalds, Unilever, sockerindustrin, margarinindustrin, läkemedelsindustrin osv. osv. Det är de som står bakom dagens kostråd. Många av de forskningsresultat som de stöder sig på är direkt felaktiga. De lever på att ingen kollar källor och referenser. Och de håller tyst om de mer än 100 studier som visar att mättat fett inte är farligt och att lågkolhydratskost är det bästa för oss.

Min son

Detta blir ett litet inlägg om min son. Han är tolv år, på det trettonde. Han vet, precis som sig bör, väldigt mycket. Och han tycker en massa saker.

Min nya dator har inga externa högtalare vilket jag inte brytt mig om eftersom jag sällan använder ljudet på datorn. Det tyckte Will var hemskt konstigt. Ljudet är ju det viktigaste, enligt honom. Förstås blir man ju påverkad av sina barn vare sig man vill eller inte så jag har börjat att lite smått lyssna på musik i datorn när jag jobbar. Men mycket störande är det eftersom ljudet bara kommer från vänster och dessutom har en halvkonstig klang.

För några veckor sedan köpte Will hörlurar. Onödiga pengar på en onödig sak, tyckte jag. Men nu sitter jag här med hans hörlurar på mig och lyssnar på musik.

Will läser spanska i skolan och en dag kom han hem och lärde mig ett nytt ord. (Som jag tyvärr inte minns just nu.) Han svängde sig med ordet helt ogenerat tills jag frågade vad det betydde. För på svenska så blev ordet plötsligt genant. Så han förklarade vilket ord det var utan att ta det i sin mun. Jag kan ju säga att det börjar på knu och slutar på lla.
- Men varför kan du inte säga det på svenska när du kan säga det på spanska? frågade jag.
Jag kommer inte ihåg svaret men det ledde i alla fall till att vi började diskutera namn på könsorgan. Och de orden hade han inga problem att säga högt.

Kanske kan man kalla det för selektiv genans?

Gulligt

Tassavtryck från någon av katterna. Visst är de gulliga?

Lycklig

Jag har just fått 7 olika sorters te med posten. Jag blir så lycklig. Jag har beställt dem från Sencha. Ekologiska och goda är de. Jag ska börja med en som heter Pukka Pleasure med smak av choklad, lakrits, kanel och kardemumma bland annat. Mmmm...

Jag fick också ett vykort från Malaysia från min vän Marie som jag träffade i Åbo förra våren. Roligt att höra av henne och få veta lite om hennes spännande semester på ön Langkaw.

En annan glad överraskning som kom med posten var räkningen från tryckeriet för mina vistkort. Jag fick dem till ett mycket bra pris.

Snart ska jag iväg på kurs. Talarkurs. Läxan var att berätta om ett barndomsminne så jag har fördjupat mig i mina minnen en stund.

Nu ska jag dricka te.

Våldtäkt och romantik

Jag har läst en bok som heter Våldtäkt och romantik. En mycket intressant bok. Tankeväckande. Och här sitter jag nu med tankar som jag försöker sortera. Jag vet hur jag menar men det är inte så lätt att säga det högt för det är svårt att sortera dem i ordning. Så jag gör ett försök att skriva istället.

Boken handlar om att vi måste prata om våldtäkt. Att kvinnor genom samhällets inställning blir våldtäktsbara, kvinnor får lära sig att vara rädda för att bli våldtagna och därför sänder ut signaler om sig själva som offer vilket leder till att de blir våldtäktsbara. Och upplevelsen av våldtäkt blir skuldfylld just för att kvinnor alltid har fått lära sig att de måste akta sig och om de blir våldtagna så har de inte aktat sig tillräckligt. Så hur man än vänder på det så är det kvinnans fel att hon blir våldtagen och hon begränsar sig för att hon kan bli våldtagen. Och mannen går på nåt sätt fri från skuld även om han åker i fängelse.

Det står också i boken om att kvinnor är rädda, för kvinnor ska vara rädda, det är helt naturligt. Kvinnor kan inte använda kroppen fullt ut för om man är ett offer, en svag natur så kan man inte motsäga det genom att använda kroppen hur mycket som helst. Därför finns det tjejkast. Ett fjuttigt litet försiktigt kast för att kvinnan inte kan använda hela armen.

Mycket av det här stämmer ju, men som en generell bild av hur det är att vara kvinna. I många sammanhang påverkas vi av samhällets syn på kvinnan som underordnad och beroenda av mannen. Mannen är norm. Men under ytan så är det inte alltid så. Ganska ofta så är de riktiga rollerna helt annorlunda. Jag känner många kvinnor som inte alls är den kvinna som beskrivs här ovanför. Som aldrig har lärt sig att vara rädd, som inte kastar tjejkast och som inte tänker sig våldtäktsbara. Och just därför tycker jag att det är så konstigt att vi ändå tvingas in i könsrollsmönster.

Som kvinna behöver man många gånger slåss för att komma ur de klassiska kvinnofällorna men problemet är dels att man måste vara jävligt stark och jävligt envis och dels att man många gånger får låta bli att göra det där man vill för att man ska slippa göra det man inte vill. För att till exempel vara mamma innebär ju inte att man automatiskt vill ta allt ansvar för barn och hem, men heller inte att man vill slippa ansvaret. Och ändå så är det inte alls säkert att mannen i förhållandet är det starke, den som styr, den som tjänar mest. Men det finns ett osynligt, nästan oförståbart massivt motstånd runtomkring oss som tvingar oss att slåss för varje liten mänsklig rättighet just för att vi är kvinnor. Okej, inte alltid. För det händer faktiskt att kvinnor inte ens ser det där motståndet, och det man inte vet nåt om det lider man inte av. För det finns faktiskt kvinnor som inte har behövt lära sig att det finns. Och det finns kvinnor som bara känner av delar av motståndet. Men så länge det överhuvudtaget finns ett motstånd så är vi bara kvinnor utifrån vad mannen är. Tyvärr straffas vi kollektivt.

Gott

Om man tänker en liten stund så inser man att livet är gott och att det finns möjligheter ända upp.

Om stunden är fylld med måsten och tider att passa och stress, stress, stress. Så kan man luta sig tillbaks och betrakta allt lite på avstånd och fråga sig om det verkligen är ett måste. Vad händer om jag låter bli? Vilka andra saker kan jag hitta på istället?

Om man lyfter blicken lite och ser allt det där roliga som finns.

Jag kom på häromdagen att jag mycket väl kan leva tills jag är 72 och längre än så med. Det innebär att jag har lika många år framför mig som bakom mig. Minst. De här trettiosex åren jag har levt har varit ganska många, tycker jag. Jag har gjort en hel del. Men om jag tänker mig att jag har trettiosex år till att leva och njuta av så är ju alla de åren som vuxen, vilket är en stooor fördel. Jag behöver inte gå på lågstadiet igen. Jag behöver inte vara en kärlekskrank 14-åring igen. Jag har lärt mig så många saker som jag kan ha nytta av under mina kommande 36 år. Och dessutom är chansen rätt stor att jag fortfarande är pigg och kry vid 72-års ålder om inget oförutsett inträffar.

Jag köpte en bok på ett antikvariat i lördags. Den heter Resor med moster Augusta och handlar om en sexig gammal tant. Ha ha.

Mina blå stövlar

Sammanfattning

Jag har tagit mig lite sovmorgon. Boll är sjuk så vi kröp ner i min säng båda två när Will hade åkt. Jag undrar hur länge jag skulle kunna sova eller i alla fall ligga i halvdvala om jag inte behövde stiga upp. Eller hur länge jag kan sova om ingenting väcker mig. Det är svårt att få till sådana experiment när man har familj, djur och ett jobb. Annars så bor jag ju bra, det är ofta väldigt tyst den här tiden på året. Framåt våren så sätter fåglarna igång och sen kommer flugor, humlor, getingar, bin och traktorer.

Igår när jag tog en promenad så var det lite vårigt, en ganska tidigt vårighet blandad med lite höstrusk och mörker. Vintern försvann, antagligen ganska tillfälligt. Det var trevligt att gå i skogen och lyssna på träden som knarrade i blåsten och prova vattniga isar med mina nya blå stövlar. Har jag berättat att jag fick blå stövlar i födelsedagspresent?

Jag har fått lite mer ordning på jobbandet. Varje dag skriver jag upp vad jag ska göra i dag och vad som kan vänta till en annan dag. Det är mycket bra. Fast det betyder ju inte att det går att följa exakt. Ett oväntat samtal eller ett mail kan ju göra att hela planeringen falerar. Men jag fick en hel del gjort i går även om det blev lite annat än jag hade tänkt från början. Jag letar bland annat efter fotomodeller till ett projekt och det går riktigt bra. Vi har tagit de första bilderna. Har anlitat en fotograf som är mycket bra och rolig att samarbeta med.

Jag har köpt Alfapet. Oj vad jag gillar att spela Alfapet. Erk spelar med mig men inte med samma glädje som jag. Han muttrar om att jag fuskar eftersom jag oftast får många fler poäng. Men skillnaden är ju att jag har läst många fler böcker, löst många fler korsord och dessutom brukar spela ordspel på nätet. Och har längre utbildning och dessutom inom text. Om jag då kan komma på några fler ord är det väl inte så konstigt? Om vi spelade ett spel om elscheman så är jag säker på att han skulle vinna.

Jag borde klä på mig och sätta igång med dagens jobb. På eftermiddagen kommer några av mina favorittjejer hit (jag har en hel hög favvotjejer :0). Vi ska få massage, finsk massage. Aj!

Sextankar

I måndags var vi i Stockholm en sväng. Vi gick på Cosmonova och på Naturhistoriska museet. Museét hemsöker mig emellanåt. Det är lite läskigt med alla de där uppstoppade djuren. Jag har definitivt ingen längtan tillbaks dit. Men varför finns det inget museum med uppstoppade människor? Man skulle kunna trycka på knappar för att höra hur de låter. Och se filmer på hur de parar sig, äter och bygger bon. Jag antar att sådana museér inte finns för att vi måste hålla skenet uppe av att vi är civiliserade.

De hade även en utställning om homosexualitet bland djur. Många homofober hävdar ju att det inte förekommer i djurvärlden. Att det bara är människor som är "onaturliga". Därför var det intressant att läsa det som står på bilden här ovanför.

Jag har försökt komma på vad för sorts sexuell jag är. Just nu känner jag mig iofs ganska osexuell. Men ändå. Bisexuell ligger ju nära till hands men jag vet inte om det stämmer, det låter så bestämt. Heterosexuell är jag inte. Det finns massor av människor jag överhuvudtaget inte kan tänka mig ha sex med och det handlar inte om deras kön. Det finns människor som tilltalar mig, människor som jag gärna skulle vara hud mot hud med. Men det handlar heller inte om kön.

Jag läste i en bok att män aldrig avbildas med tanke på att tilltala den kvinnliga lusten. Och då började jag fundera på hur en man skulle vara på en bild för att jag skulle tycka att han var upphetsande. Det var mycket svårt att komma på. Mjuk, tror jag. Avslappnad och med blicken sänkt. Inne i sig själv och sårbar. Mjuk, len hud i vackra former. Händer och tunga som kan ge mig njutning. Hur vill jag se en kvinna då? Leende och mjuk, fullt påklädd och med öppen blick. Jag har tillräcklig fantasi för att kunna få till resten.

Men jag är trött på att erövras. Jag vill mötas.

Nu börjar vi om

Jag har varit ledig länge men så fort jag börjar jobba så sätter det igång direkt. Jag har tydligen inte lärt mig något.

Jag har mycket att göra. Många olika saker. Och det är svårt att hinna med allt samtidigt. Men istället för att i lugn och ro ta itu med en sak i taget som jag hade tänkt så blir jag stressad och försöker göra mycket på en gång.

Jag lägger mig inte i tid så jag sover för lite. Jag oroar mig för saker. Vilket leder till att jag blir trött, håglös och uppjagad.

Det var ju det jag skulle undvika det här året och så börjar jag direkt.

Jag måste ha en strategi som fungerar.

Grattis på födelsedagen

Jag bildgooglade på "grattis på födelsedagen" och hittade den här bilden. Passar ju bra, tycker jag, eftersom jag fyller år i morgon. Trettiosex stycken år fyller jag. Hur är man när man är 36? Vuxen? Ungdomlig? Seriös? Tantig? Skojig? Tråkig?

Jag försöker vara som den här hunden ser ut, lite tokskojig, glad och med bus i blicken så hoppas vi att det går bra.

Början

Vi hade en trevlig nyårsaftonskväll hos goda vänner. Intressanta samtalsämnen - bland annat en diskussion om kvinnor vill ha stora bröst för att hävda sig mot andra kvinnor eller om det är för männens skull, förevisning av tatueringar och armhävningar med klapp var några av ingredienserna.

Jag lade mig vid halv 4 i morse. Känns helt okej, kanske för att jag var chaufför och nykter. Det är minus 7 grader ute och jag ska snart ta en promenad. Jag gillar första dagen på ett nytt år. Det är så krispigt på nåt sätt.

Dags för ett nytt år

Jag gör mitt bästa för att koppla av. Det har gått rätt så bra men inte så bra som jag trodde. När man kör på i 180 hela hösten så är det svårt att bromsa i december. Så om jag ska ge något nyårslöfte så får det bli att jag ska koppla av lite nu och då så jag inte glömmer hur man gör.

Jag har ägnat jullovet åt att sova, se på film och tv, lösa korsord och umgås med släkt och vänner. Helt okej sysselsättning.

Önskar alla ett gott nytt år 2009. För mig känns det som ett bra år, färgen är svart men inte svart som negativt utan som en blank svart raggarbil, en svart hund och snygga svarta kläder.

2009 är året då jag kommer att bli smalare, få mer pengar och njuta mer. 2009 är året då jag kommer att ta vara på det viktiga i livet och veta vart jag är på väg.

Gott nytt år!

Jag anammar det positiva tänkandet från Kim

Det är fredag, jag är (i stort sett) julledig ett tag nu och det borde kännas bra. Men vissa saker spökar fortfarande. Och så är jag nervös för att min ena svägerska ska föda barn i dag. Tvillingar är det och det finns risk för vissa komplikationer. Jag hoppas att allt kommer att gå bra.

Jag vill att min älskling ska komma hem, jag vill kramas, se på en bra film och jag vill äta god mat.

Fast mina ögon verkar vilja sova.

Glada saker är att jag hade trevligt tillsammans med Linda och Therese igår och att jag köpte lite nya kläder och att jag har gått ner 19 kg och att jag har fått beröm i dag och att nästan alla jobb är avklarade. Och att jag har jobb att sätta igång med efter helgerna och att jag väntar på pengar för flera fakturor och att vi ska åka och bo på pensionat i morgon och att två goda vänner kommer för julklappsbyte på söndag och att vi har flera osedda filmer att titta på och att jag har ritat ett julkort åt en kund som jag blev mycket nöjd med.

Se det finns ju massor att glädjas åt och fokusera på istället för att deppa för några pruttsaker.

Nej!

Igår var en dag då jag var upprörd, ledsen, arg, glad och hade stort prata-av-mig-behov. I hela mitt liv har jag varit undfallande, bett om ursäkt för saker jag inte behöver be om ursäkt för och mesat mig fram. Det har funnits stunder då jag stått på mig och innerst inne har jag inte gett mig så lätt men ändå har jag präglats av att vara en fegis.
Det har blivit bättre, jag har tuffat till mig. Och en vacker dag så bara orkar man inte krypa längre. Det kommer säkert många tillfällen än då jag kommer att fega men den här veckan har jag vunnit några segrar över mig själv. Jag har sagt i från. Jag har slutat ta skit. Jobbigt har det varit men det bästa av allt är att det bara kom, jag valde inte utan bara sa i från direkt utan att tänka. Tankarna och det jobbiga kom efteråt istället men det kan jag ta. För jag känner ju att jag gjorde rätt. Någon jävla måtta får det faktiskt vara.

Det ena handlar om tvåan på listan i mitt förra inlägg. Det blev helt enkelt för mycket krav som skulle inverka på mitt och familjens jultraditioner. Jag gillar julen, jag behöver julen och jag vill ge mina barn mysiga stunder. De ska inte behöva bli åtsidosatta för att andra vill utnyttja mig. Så jag sa helt enkelt nej, det går inte.

Det andra är en kund som ifrågasatte en faktura jag skickat till dem. De undrade varför jag skulle ha betalt för vissa saker jag hade gjort. Det handlade om 1500 kr. Det är ca tre timmars arbete och jag hade arbetat mycket mer, sett till att allt blev som de ville ha det, fixat med text, bild och suttit som spindeln i nätet för att allt skulle flyta. Och de tyckte att jag inte skulle ha betalt för det. Om jag jobbar 40-50 timmar i veckan och bara ska få betalt för en bråkdel av den tiden så är det ju ganska meningslöst att jobba. Då kan jag istället skaffa mig några höns och en ko, kärna smör och plocka ägg och njuta av himlen ovanför mitt huvud och vinden i mitt ansikte.

Tre dilemman

Jag jobbade riktigt bra igår. Har en del att ta itu med i dag också men det får bli på eftermiddan. Och förkylningen är på övergående så visst går det att få ordning på saker och ting även om det kan kännas motigt ibland.

Fast jag har tre saker som bekymrar eller konfunderar mig. Kan man säga så?

1. Mina pengar, jag tror att jag betalade in för mycket moms för förra året och det har jag hävdat hela tiden men de som hjälper mig med bokföringen sa att jag inte hade gjort det. Men enligt mitt skattekonto så ska jag få tillbaka över 8000 kr. Vilket stämmer överens med det jag trodde jag betalat för mycket. Men det återstår ju att se om pengarna kommer in på mitt lönekonto. Åtta papp skulle ju sitta fint nu.

2. Vi har ett uppdrag, som jag ju skrivit om förut. Från att ha gjort en viktig insats så är vi nu mer bara utnyttjade. Det gör mig förbannad. Men när små barn är inblandade så kan man ju inte bara slå näven i bordet och vägra hur som helst.

3. Will är prepubertal. Han bryter sig loss vilket är som det ska. Men att han hela tiden är otrevlig mot mig vad jag än gör, det gör ont. Jag blir ledsen och jag vet inte hur jag ska handskas med det. Visst får han ha sina hemlighter och sitt privatliv som plötsligt blivit så viktigt för honom, visst måste han få protestera och testa gränser och allt sånt. Men innebär det att han måste få vara otrevlig och dum? Och varför är han det bara mot mig och inte mot sin pappa eller någon annan. Det kan jag ju egentligen svara på själv. Vi står varandra nära och jag är den som lägger mig i och påverkar mest. Men ändå. Jag vill släppa taget och låta honom testa vingarna men det betyder inte att jag vill att han ska vara ouppfostrad, otrevlig och hitta på tok.

Envis eller envis

Jag samlar mig. Tror jag. Har bestämt mig för att lägga in en högre växel och få undan jobbhögen. Men min lust är envis och motstridig. Jag har en dum hosta som sitter långt ner och ibland gör det ont i ryggen när jag hostar. Så helst skulle jag ju förstås vilja luta mig tillbaka och slappna av.

Men det är bara upp till bevis för att jag är envisare än... jag.

I morgon kommer en kompis hit på en pratstund och på torsdag ska jag träffa Linda och Therese och sedan är det snart helg då jag ska iväg och bo på pensionat med släkten. Så om jag jobbar undan det mesta i dag så kan jag ju slappna av sen och njuta av trevlig samvaro.

Jag hämtar piskan.

Och

Tänk vilket skillnad ett litet och kan göra. Jag skickade ett mail till en av mina kunder där jag menade att skriva:
om jag behöver mer i det här skedet....
men istället för om så råkade jag skriva ett och...

Då lät det som om jag pekade med hela handen och krävde mer information, nu, på en gång. Vilket jag fick också.

Snöigt hemma hos mig

Tog några bilder istället för att lägga energin på jobb :0)

Full fredag

Åh vad jag är trött. Det har varit mycket jobb sista tiden och mer blir det hela tiden (vilket är trevligt både för mitt självförtroende och för plånboken). Jag steg upp halv 6 i morse och åkte på möte som jag brukar på fredagar, sen skjutsade jag Erk till tåget, skjutsade hem en kollega och så iväg till barnens skola för att följa med Bolls klass på luciauppträdande för gamlingar. Och allt detta utan att hinna få i mig frukost. Nu eldar jag i pannan och tittar på snön och så har jag ätit frukost och försöker få struktur på jobbandet. Men jag har förstått att jag är förkyld, mina förkylningar nu för tiden är ju inte som förr, de kommer sällan och de är ganska försiktiga men likaväl så blir jag ju lite tröttare än vanligt. Och det tar alltid ett tag innan jag inser att jag faktiskt inte är helt kry.

Jag måste jobba undan en del bråttomsaker och som sagt få ordning på andra jobb, sen en snabblunch och så iväg på fiol med Boll för att sedan skynda hem, packa lite och ge mig iväg med barnen till mina föräldrar. Barnen ska sova över, jag ska laga middag där och bada bastu och sedan ska jag åka ytterligare ett antal mil och hämta Erk som är på julfest med jobbet. Antagligen så är vi inte hemma förrän mitt i natten.

Men det jag känner mest av allt just nu är att jag borde ta av mig mina blöta (jag har gått i snön) byxor, bädda ner mig i sängen och vila en stund.

Ps Nyss ringde en pappa till Bolls fiolspelarkompis och sa att han kunde skjutsa dem, skönt att slippa ge sig ut åtminstone en resa i snövädret

Nisse-Björn

Jag har ingen lust att jobba. Min kom i håg-lapp säger att jag har minst åtta jobb som måste sättas fart med. Min hjärna säger god mat, levande ljus, korsord, musik... Jag tycker inte om att vara svårstartad. Jag vill sätta fart och få undan så jag kan koppla av i lugn och ro utan att ha saker hängande över mig.

Jag tror att jag vill gå i ide, jag är nog en björn.

Handstil?

Kim (se länk här bredvid) har snygg handstil jämfört med min som jag själv knappt kan läsa ibland. När jag koncentrerar mig och försöker skriva snyggt tar det lång tid och jag får kramp i armen. Och efter en liten stund så blir det slarvigt igen.

Lite dramatik i vardagen

Julkalender!

Gårdagen blev inte som jag hade planerat. Halv tolv ringde de från skolan och sa att Boll hade ramlat ner från en klätterställning och behövde åka till doktorn. Vi åkte till vårdcentralen där de trodde att ett ben i underarmen hamnat snett så vi fick remiss till röntgen och akuten. Hon röntgades och vi fick gå till akuten där vi väntade och väntade och så fick vi ett rum och väntade och väntade och sen försökte de vrida armen rätt och sen väntade vi och så kom en lite mer erfaren läkare som konstaterade att armen var okej och att vi fick åka hem.

Min onda tå tyckte inte om att vara instängd i en trång sko hela dagen. Ont gjorde det och jag haltade fram i sjukhuskorridorerna så folk nog trodde att jag var anledningen till sjukhusbesöket.

Vi var hemma vid halv 8 på kvällen. Då var vi trötta båda två, Boll somnade ganska snart och jag lade mig rätt tidigt jag med. I morse klagade Boll på ont i magen men jag trodde hon var hungrig och gjorde en rejäl frukost åt henne. Hon hann lagom till skolan så kräktes hon och jag fick åka och hämta henne. Så nu ligger hon nedbäddad i soffan och jag tittar ut på snön och ska försöka jobba undan så mycket som möjligt så snabbt som möjligt så jag kan ägna mig åt Boll istället.

Ha en fin dag vänner!

Smurftå

I morse tog jag på mig träskor och gick ut och tömde kattlådan. När jag skulle in igen så fastnade en sopborste som står på trappen under dörren. Och det vet ju alla att träskor är hårda, så jag sprakade till borsten. Men jag missbedömde hårdheten i sparken och jag missbedömde var det hårda på träskon sitter så nu har jag en blå stortånagel. Aj, aj, aj!

Jag har fått akut mys-, snö- och jullängtan. Jag vill vara ledig, jag vill städa, jag vill pyssla, jag vill mysa med levande ljus (ja alltså inte mysa med dem) och jag vill gå ut och åka pulka med barnen, ta promenader i snöig skog och umgås med vänner och familj. Jag vill ha vintrig december!

I går så var jag hos en vän och kollega och vi utbytte tjänster. Hon coachade mig till att komma fram till vilka mål jag har, vad jag vill och vad jag ska sträva mot. Mycket bra! Jag i min tur var som ett stöd i hennes funderingar och så gjorde jag en bild åt henne, en slags symbolbild som hon kan ha för att se sina mål. Jag ska göra en symbolbild till mig själv också. Det ska bli en pyrenéerhund eftersom det symboliserar den känslan jag vill förmedla i mitt professionella och sociala liv.

Jag letade reda på några papper jag skrev i en kurs om personligt ledarskap för snart två år sedan och det visade sig att jag har nått målen jag satte upp väldigt bra. Jag tror att det är viktigt att skriva ner vad man vill för då blir det mycket tydligare vad man strävar mot. Ord som sägs högt och skrivs ner blir liksom lättare till sanningar. Därför ska man inte säga negativa saker varken om sig själv eller andra. Det pratade jag med Will om igår då han som den tolvåring han är inte gillar en tjej i klassen och fällde ganska hårda kommentarer om henne. Jag berättade om hur lätt det är att uttalade ord kan bli sanna, om man varje dag säger att någon är ful så kommer den människan snart att tro på det och bli ful. Och jag pratade om att vi alla borde prova på nya saker lite oftare. Vi borde lära känna människor som vi egentligen inte alls tror att vi kan ha nåt gemensamt med eller kan bli god vän med. För om vi alltid bara umgås med de som är precis som vi, gillar samma saker, pratar likadant och har samma värderingar och liknande kläder så utvecklas vi ju inte heller. Att möta våra tveksamheter, våra rädslor och våra obehag leder oftast till att vi blir större som människor och att våra hjärtan växer och får rum för många fler. Jag tror att han tog till sig av det jag sa.

Jag håller ofta till på en diskussionssajt om lchf-kost och där har jag mött massor av kärleksfulla, omtänksamma människor som ju faktiskt inte har nåt mer gemensamt med mig än den kost vi äter. Internet kan kanske vara av ondo i vissa fall men här kan man möta människor och få direktaccess till deras tankar istället för att hindras av utseende, klädstil och situationer vi inte kan påverka.

Jag tror att det många gånger är lättare att älska utan ögon.

18 kilo mjöl

En snygg bild på mig med 18 kilo mjöl. Varför det nu då? Jo för att det är lika mycket som jag har gått ner genom att utesluta mjöl, socker och sånt. Det är en hel hög med mjölpåsar kvar att gå ner men 18 kilo bekräftar att jag gör rätt.

Att jag ser så fånigt glad ut på bilden beror på att det gick förbi folk precis som Erk skulle fota mig.

Vuxna Nisse

Jag har fått ta itu med några jobbiga saker och det känns lite tufft just nu. Jag har fått tala om för några människor att de måste ändra sitt beteende, skärpa till sig, tänka efter. Jag har gjort det av omtanke om dem själva och om andra som påverkas av deras beteende. Det har varit nödvändigt helt enkelt för det har med min yrkesroll att göra, mitt arbete är delvis beroende eller påverkas på olika sätt av hur dessa människor är mot andra människor eller vad de gör i sina yrkesroller.

Det är lite tufft att behöva inse att det är sånt här jag måste göra ibland. Jag kan inte gömma mig bakom någon annan längre om jag vill vara seriös och sköta mitt jobb och mitt liv på ett professionellt sätt.

Men jag är också glad för att jag kan ta itu med jobbiga saker och stå på mig. Det har bland annat lett till att kommunen där jag bor kommer att ta bort all glutamat ur skolmaten och maten till de äldre. Jag har jobbat för det från flera håll och nu har det gett resultat. Det sporrar mig att fortsätta kampen mot den dåliga maten. Nu är det margarinet som ska ut.

Jag är inte och kan inte vara den där mesiga lilla flickan längre. Nu är det dags att inse det även om det är rätt skönt ibland att gömma sig i soffan och låtsas som det snöar. Det är nästan 7 plusgrader ute och den lilla snö som är kvar är ett eländigt klet.

Äh nu får min arbetsdag snart vara slut så jag kan krypa ner i soffan och låtsas att det snöar.

Kultur

Igår var jag på ett möte om Dubai. Det var mycket intressant. Fast det var länge sen jag lyssnade på ett längre föredrag och jag är närsynt och fick sitta och koncentrera blicken hårt för att kunna läsa på bildspelet och jag kom på hur svårt det är att sitta still och lyssna (speciellt i mörkret) utan att ögonen vill blunda och hjärnan domna bort hur intressant det än är.

När jag ska hålla mina långa intressanta tal eller föreläsningar så ska jag nog göra det utomhus i dagsljus på ett torg så att folk måste stå upp. Och jag ska bara använda min röst och min övertygelse och inget bildspel. Och jag ska få folk att applådera, tjoa, busvissla, hoppa och hurra så att de håller sig vakna och alerta.

Jag läser en intressant bok just nu och lyssnar på en annan intressant bok. Den jag läser heter Den ensamma fallosen av Anja Hirdman och den jag lyssnar på heter Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Läs dom!

Odessa

När jag nu ändå håller på och uppdaterar lite så kan jag ju berätta hur det har gått med Odessa, katten vi hittade. Hon har ätit upp sig, minst sagt. Nu är hon en tjockis om magen. Hon är lugn och fin och verkar trivas bra. När jag går in på toan så sätter hon sig utanför och skrapar på dörren... som ett litet barn som inte vill låta mamma försvinna. När jag reser mig från arbetsstolen så ligger det alltid en Odessa där när jag kommer tillbaka. Men hon för inte mycket väsen, hon bråkar inte med de andra katterna och de bråkar inte med henne. Hon vill gärna ha mat. Fast det har blivit lugnare det med. Jag kom på att det inte funkade att ge lite mat i taget för då blev hon bara stressad och ville äta hela tiden. Istället fyller jag upp alla skålarna med torrfoder så kan hon äta sig mätt och sen gå och lägga sig och strunta i resten av maten.

Hon spinner så fort man nuddar henne men hon har blivit lite mera bestämd med vad hon vill. Hon sover gärna inne i badrummet eller i en dörröppning, i barnens rum eller så ligger hon på golvet vid våra fötter när vi tittar på tv.

Odessa är en fin katt som helt klart är en del av familjen. Fast det är ganska mycket med fyra katter tycker jag nog. Det har gjort att min hundlängtan har dragit sig tillbaka en bit. Och det är lika bra det för jag har inte tid i alla fall.

Shoppat

Vi handlade inte så mycket på Cypern men den här kunde vi förstås inte motstå. Fast min längtan efter att dricka den är inte så stor, speciellt inte sedan Therese berättade om sin Absint-upplevelse. Men den gör sig fint i baren i alla fall.

Bilder från Cypern

Utsikt från hotellpoolen.

Boll ser ut över havet.



Två badankor på väg ut i vågorna.



På promenad.



Tjofsis, katten som kom till vårt hotellrum varje eftermiddag. Han fick namnet Tjofsis eftersom det var det enda han lystrade till.

En annan av alla de söta katter som bodde i närheten av hotellet.


Båtar som vi inte åkte på utflykt med för att det var så dyrt.

Nya dagar tack

Hej hopp!

Jag går in på min blogg och undrar varför jag aldrig skriver nåt. Så nu skriver jag nåt.

Har haft en hel del för mig, som alltid. Mycket jobb och många andra saker. Egentligen skulle jag ju vilja skriva här oftare men jag har svårt att komma mig för när dagen är fullbokad. Även om jag sitter mitt framför datorn.

Varje vecka sitter helgen som en efterlängtad kloss mitt i vägen mellan jobbdagarna. Jag tänker att jag borde jobba på helgen så jag hinner undan och jag tänker att jag inte borde jobba på helgen så att jag hinner vila upp mig och ta nya tag. Det senare har vunnit flest gånger. Det är så skönt att släppa tangenterna och musen och ge mig ut i lövhögar, ta tag i skottkärran och skurborsten och låta pysselnisse komma fram.

Det är så mysigt att åka i väg en liten sväng med familjen och hälsa på nån eller titta i en affär, ta en fika eller promenad. Och att sätta sig i baren med sin man, dricka lite god sprit, lyssna på gamla vinylskivor och ta en svängom (trampa varandra på fötterna, skratta och kramas) gör att det är värt att ha fulla jobbardagar som liksom aldrig hinner i kapp.

Men jag tycker väldigt mycket om mitt jobb och det är mycket trevligt när pengarna på kontot visserligen sakta men ändå växer. Fast veckan borde ha åtminstone en dag till. Kommaifattdagen.

Lista

Min arbetsdag i dag:

1. Steg upp kl 06.45
2. Åt frukost, plockade ihop och åkte till möte
3. Möte från 8.30 - 15.00.
2. Hämtade skyltar och dekaler på tryckeri.
3. Skrev rent anteckningar från mötet.
4. Skickade viktiga mail.

Klockan är snart 18.00 så nu börjar nästa arbetsperiod:

1. Laga mat
2. Kolla att barnen har gjort sina läxor
4. Plocka undan
3. Natta barn

Vissa saker faller mellan stolarna

Jag sitter och jobbar mellan ett skrivbord och en vägg. Utrymmet är ca 80 cm. Jag tappade ett papper på golvet och när jag sträckte mig efter det så tippade stolen och jag ramlade av och fastnade under stolen. Om ni nån gång har testat att sitta fast i ett trång utrymme under en stol så vet ni att det inte är så lätt att ta sig upp. Och man känner sig lite snopen där man sitter. Men jag lyckades kravla mig upp i alla fall.

I övrigt kan jag rapportera att det regnar. Och att helgen förlöpte väl. Jag hade en lugn helg med trivsam städning, pyssel, bokläsning och middag hos mina föräldrar. En sådan helg som jag för det mesta eftersträvar då veckorna är hektiska.

Glädjande möten och nyheter

Jag hade ett fantastiskt möte i dag. Det kan ge så mycket att möta en annan människa. Vi hade massor gemensamt och fick ut mycket av mötet båda två. Förhoppningsvis kommer vi att ha ett gott samarbete framöver. Det ska bli spännande!

Sitter här och jobbar med affischer och flyers till två kunder. Känner att jag verkligen måste lyckas här. En av kunderna har varit på gång att anlita mig förut men det föll på priset. Inte jag som är dyr utan kunden som är snål. Men om jag kan få chansen att visa vad jag kan så tror jag att de kommer att bli nöjda och inse att priset är värt att betala.

Jag är glad i dag! Min viktnedgång har varit lite klen ett bra tag men i morse visade vågen på ytterligare minus ett kilo. Vilken innebär att jag har gått ner 17 kg nu! Och snart, snart har jag tappat 40 cm i midjan. Visst är det fantastiskt! Och jag mår så jäkla bra.

Smör är gott för hela kroppen och lilla huvudknoppen :0)

Här är jag

Hej vänner!

Jag har tänkt att lägga in bilder och skriva om allt möjligt sen jag kom hem från Cypern. Men det har varit mycket med jobb och annat som gjort att jag inte kommit mig för.

Nu ska jag snart ha ett möte så det blir bara en liten hälsning.

Kan ju berätta att jag var på ostprovning i tisdags och det var inte dumt alls. Och semestern var skön och jag vilade upp mig. 30 grader varmt, bad i havet varje dag, solning på stranden, god mat, vin och groggar på terrassen, många fina katter. Släppte allt vad jobb och datorer hette och det var himlans skönt.

Men nu är det full rulle igen. Fast jag är glad att vara hemma.

Resfeber

Snart åker vi. Jag är lite stressad. Har haft massor att göra på jobbet. Naturligtvis så dyker det upp en massa saker som måste göras i sista sekunden. Jag tänkte att jag skulle få ta det lite lugnt under helgen och hinna med att packa och göra färdigt inför resan. Men nu sitter jag här vid datorn och jobbar. Fast nu får det vara nog. Nu ska jag ha ledigt. Jobbet får vänta. Det är ju inte precis som att jag ska vara borta i ett år. En fjuttig vecka ska jag vara på semester och det borde nog även mina kunder klara av.

Alla fyra kissarna är hemma nu. Jag hoppas att de klara sig bra medan vi är borta. Jag har ordnat med två kattvakter så det ska nog gå bra. Men visst funderar man. Usch jag måste lära mig att slappna av och släppa kontrollen lite. Det ordnar sig, jag är inte oumbärlig varken hemma eller på jobbet eller någon annanstans.

Vi hörs när jag kommer hem.

Ettårsfirande med mera

I dag så träffade jag helt oväntat på en kille som är med i den där armbrytningsklubben. Så jag ska nog ta mig dit och testa. Han dök upp på mötet med mitt affärsteam. Jag jobbar hårt i det där affärsteamet och i dag fick jag ta emot en blå namnskylt som man får när man har bidragit med flest referenser och gäster. Trevligt att uppmärksammas.

Jag fick besök här på eftermiddagen. Det ringde på dörren och där stod två välkammade herrar och delade ut Vakttornet. För er som inte är insatta så är det Jehovas som delar ut såna. Vi hade ett trevligt samtal om internet, katter och bilar. Sedan önskade de mig en trevlig eftermiddag och åkte vidare.

Snart åker vi till Cypern. En dryg vecka kvar. Det ska bli kul att åka iväg. För mig som väldigt sällan åker utomlands annat än till Finland så känns det som ett äventyr. För många andra är nog Cypern nästan vardagsmat.

I dag är det exakt ett år sedan jag lade om kosten. Det har inneburit -16 kg, -37 cm i midjan och att jag är friskare, piggare, starkare och lugnare. Grattis till mig!

Nya intressen

Jag har ju bara jobbet och familjen och några olika föreningar och lite annat som jag har att pyssla med så jag tänkte att jag nog borde ha något mer att göra. Armbrytning verkar intressant tycker jag så jag har slängt i väg ett mail till en klubb. Skulle vara kul att prova på. Fast jag undrar om de har träning för alla åldrar och viktklasser eller om det bara är ungdomar +/- 50 kg? Det skulle i alla fall vara kul att lära sig tekniken och träna upp musklerna och bryta ner alla stöddiga karlar :0)

Lästips

Några intressanta länkar:

Om finländarna.

Om mat.

Om en förening nära dig.

Annika Dahlqvist och LCHF

Jag har varit på föreläsning med Annika Dahlqvist. Hon är väldigt intressant att lyssna på. Jag blir lite upprörd när jag tänker på alla människor som inte fattar vad det handlar om. Som inte vill förstå. Fler borde gå på hennes föreläsningar.

Jag har i alla fall lyckats få några att börja fundera på hur och vad de äter och vad kosten gör med oss.

LCHF-kosten är bra på många sätt. Förutom att den är bra för människorna som äter den så är den bra för miljön därför att de flesta av oss som äter LCHF vill äta så ren och naturlig mat som möjligt och därför månar om ekologisk och närproducerad mat. Vi äter mindre mängd mat eftersom maten vi får i oss är energität. Vi håller oss friska och behöver därför inte uppsöka sjukvård eller sjukskriva oss speciellt ofta.

LCHF står för Low Carb High Fat och med det menas att man minskar ner rejält på kolhydraterna (som vi faktiskt inte behöver utan som tvärtemot vad många tror faktisk kan göra oss sjuka och feta) och vi har fett som vår främsta energikälla. Men inte vilket fett som helst utan i huvudsak animaliskt fett som t ex smör. Det innebär inte att vi proppar i oss ett kilo smör om dagen. Fett är energitätt och därför behövs inte så stora mängder.

Spannmål något vi inte alls bör äta. Människan är inte gjord för att äta spannmål (pasta, bröd, kakor osv). Troligtvis beror de flesta av våra folksjukdomar på att vi ätit för mycket spannmålsprodukter, för mycket socker, margarin och annat farligt fett och för mycket kemikalier och tillsatser.

Om vi äter det vi är gjorda för att äta så får vi de liv vi är menade att ha.

Förhoppningsvis i tid

Jag har fått finsk massage. Aj, det gjorde ont och jag är fortfarande öm. Det var i fredags. Finsk massage går på djupet och är som sig bör inget tjafsande med lätta rörelser. Här är det rejäla tag som gäller. Jag sitter för mycket vid datorn med dålig arbetsställning så jag får ont i axlarna. Så massagen plus några rörelser, promenader med svängande armar, fler pauser och bättre arbetsställning är det som gäller nu.

Jag har infört en ordentlig lunchpaus som börjar med promenad. Jag ska som sagt svänga med armarna när jag går för att värma upp. Sedan ska jag göra några rörelser för att töja ut musklerna. Det är inte så lätt att svänga med armarna upptäckte jag. Det ska vara som att gå med stavar fast utan stavar och med avslappnade axlar. Jag kände mig ungefär som de sju dvärgarna i Snövit när de går till gruvan. Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå... När jag sjöng så gick det lättare att få till armsvängarna. Jag provade också Internationalen. Jag är nog inte så bra på rörelsekoordination.

Kattprat

I måndags var jag till veterinären med tre av katterna. Marsipan hade förstås tagit sig en tur igen så hon var inte hemma. Coffe och Aslan förstod inte varför de inte fick gå ut på morgonen som de alltid gör så de sprang runt och skrek. Sen tryckte jag in dem i varsin bur och det blev ju inte roligare. Och tillråga på allt så skulle vi åka bil. Det var en svettig bilresa. Tre katter som skriker och krafsar är svårt att ignorera när man sitter instängd i en bil tillsammans. Men veterinärbesöket gick bra. pojkarna blev vaccinerade och Odessa fick en ordentlig genomgång. Veterinären trodde att Odessa är steriliserad så då måste hon ju vara en bra bit över ett år eftersom veterinären fick klämma rejält för att kunna känna vad hon trodde var ett ärr. Kanske är hon två, tre år till och med. Men hon har fina tänder så hon är inte jättegammal i alla fall.

Odessa har nån infektion i de övre luftvägarna, därför det pipit om henne. Men vi ska vänta och se om det går över av sig självt. Det har ju redan blivit bättre. I övrigt så är hon nu mer i bra skick. Hon har ätit upp sig ca 2 kg på tre veckor så nu ser hon ut som en normal katt igen. Och i går fick hon börja gå ut. Jag släppte ut henne på förmiddagen och så ropade jag på henne några gånger under dagen. Framåt kvällen så kom hon strosande och så klev hon lugnt upp för trappen och gick in. Skönt!

Marsipan kom hem igår så just nu är alla fyra katterna inne. Plötsligt känns det som att vi har många katter. Små avundsjuka rackare är de också. Jag måste klappa alla lika mycket annars får jag en blick som säger: Älskar du inte mig?

Trassel

Det är inte lätt att vara kattmamma åt en hittekatt. Odessa vill gå ut, hon kräks hela tiden och vi har ingen tid till veterinär förrän på måndag. Jag ringde en annan veterinär i dag som gav mig en del råd om hur jag ska göra. Ska åka till apoteket och köpa nåt medel som jag ska försöka få i henne.

Igår var jag ute och gick med Odessa i koppel. Ska köpa henne en riktig kattsele. I går lånade jag en leksakssele från en av Bolls mjukisdjur. Den var väl inte helt bra. Men jag vill inte släppa ut henne hur som helst innan hon är frisk och stark nog. Och innan hon är helt hemma här så hon förhoppningsvis inte springer bort.

Sitter här och är lite nervös över Odessa och över ett möte jag har i kväll. Jag håller ju på med en projekt med en kollega och vi ska göra en utprovning. På mina föräldrar, svärföräldrar och några andra släktingar. Det här projektet är lite speciellt och det är en mycket bra grupp att testa på eftersom det är lite provocerande. Utprovade för ett tag sedan på Linda och Ullis och det blir nog lite skillnad nu. Fast sånt vet man ju aldrig innan.

Tillbaks

Odessa är inne igen. Jag gick ut i skogen och ropade och hon svarade. Hon kom fram till mig så jag kunde lyfta upp henne och bära in henne.

Jag är så tacksam.

Nu kommer tårarna som jag inte kunde gråta i går fast de satt i halsen.

När livet gör ont

Just nu är det inte så bra här hos mig. I går kände jag mig upp och ned. Mådde inte bra på ett diffust sätt. Tog en paus från jobbet och sov några timmar mitt på dan. Jag är inte fysiskt sjuk bara nere.

Sen så hände det som gör att jag mår dåligt just nu. Odessa försvann.

Hon ville gå ut. Stod och krafsade på dörren och ville inte gå därifrån. Så jag tänkte att jag väl kunde släppa ut henne lite. Hon stod på trappen en stund och sedan sprang hon. Rakt ut i skogen. Och hon kom inte tillbaks hur jag än ropade och lockade.

I morse så var hon här men hon gick inte att få tag på. Dessutom hade hon ätit massor av mat som stod på trappen. Alldeles för mycket mat. Så nu är jag orolig för att hennes mage inte ska klara det. Hon har kräkts massor de senaste dagarna och jag skulle ta henne till veterinär. Hur ska det gå nu?

Jag känner mig hemsk och usel som släppte ut henne och inte tänkte på maten som stod där.

Saker att glädjas åt

Måste ju skriva ner det positiva om jag ska kunna vara positiv.

Marsipan har kommit hem igen. Hon var bara borta några dagar den här gången.
Jag har jobb. Flera pågående och några på gång.
Jag har fått ordning på några av mina datorprogram som jag har haft lite strul med.
Odessa mår bättre och bättre.
Om fem veckor åker vi till Cypern.
Jag har en ny dator.
Familj, vänner och släkt måste jag bara ta med.
I morgon får jag träffa M.
Jag har ett bra liv.
Min röda jacka som när jag köpte den satt precis för att sedan bli för trång sitter nu löst och ledigt.
Jag hittade många fina kantareller på min skogspromenad.

Positiva Nisse är lite nere

Kim har positiva veckan hos sig, del två. Jag tycker det är en mycket bra idé. Jag ska försöka anamma den. Jag känner mig lite nere och behöver hitta upp.

Det har bara varit ett litet tag men det är inte likt mig. Arg kan jag bli, irriterad, tycka saker är jobbiga och så vidare. Men jag är sällan deppig och negativ. Nu vaknar jag om morgnarna och vill bara somna om. Inte för att jag är trött utan för att jag inte har lust.

Men jag gillar ju mitt jobb, jag tycker om livet och jag anar alltid möjligheterna bakom den grå vardagen. Jag har fina vänner, fin familj, fyra fina katter och föräldrar som alltid ställer upp.

Jag är dock inte den som finner mig i att vara deppig även om jag kanske borde bryta ihop först och sen gå vidare. Jag har försökt hitta orsaken och göra nåt åt det. Så jag har tagit en D-vitamin och en magnesium i fall jag skulle ha brist på dessa viktiga ämnen vilket kan göra vem som helst riktigt deprimerad. Jag har druckit te med kokosolja och jag har tagit en skogspromenad.

Så nu väntar jag på resultatet.

När jag gick där i skogen så gick jag och letade efter en ingång till en magisk värld, en stig som kunde leda mig mot fantastiska äventyr. När jag var liten så fanns det alltid en magisk värld, ett äventyr, bakom en sten eller mellan två trädstammar. Jag trodde på jultomten långt efter att jag slutat tro på jultomten. Jag tror fortfarande att det någonstans finns troll, tomtar, vättar och andra väsen. Ganska ofta finns det en längtan i mig att leva i fantasin. Antagligen därför jag tycker så mycket om böcker och filmer som Sagan om ringen, Harry Potter, Narnia, Kalle och chokladfabriken, Polarexpressen, Ronja Rövardotter, Mio min Mio, Tordyveln flyger i skymningen och så vidare. Och nog därför jag sörjer så mycket att jag inte skriver mer än jag gör. Kanske skulle jag skriva fantastiska sagor om jag bara tog mig tid att skriva.

Kanske är det orsaken till att jag känner mig nere? Min ouppfyllda längtan till skrivandet och till fantasins värld.

Eller så är det D-vitaminet.

Internmode

Kvinnliga interner har fått en ny fängelsedress. De ansåg det vara ytterligare ett straff att klä sig i manskläder. Men den nya dressen är en liten rosa klänning.

Är inte det ett värre straff?