Odessa

När jag nu ändå håller på och uppdaterar lite så kan jag ju berätta hur det har gått med Odessa, katten vi hittade. Hon har ätit upp sig, minst sagt. Nu är hon en tjockis om magen. Hon är lugn och fin och verkar trivas bra. När jag går in på toan så sätter hon sig utanför och skrapar på dörren... som ett litet barn som inte vill låta mamma försvinna. När jag reser mig från arbetsstolen så ligger det alltid en Odessa där när jag kommer tillbaka. Men hon för inte mycket väsen, hon bråkar inte med de andra katterna och de bråkar inte med henne. Hon vill gärna ha mat. Fast det har blivit lugnare det med. Jag kom på att det inte funkade att ge lite mat i taget för då blev hon bara stressad och ville äta hela tiden. Istället fyller jag upp alla skålarna med torrfoder så kan hon äta sig mätt och sen gå och lägga sig och strunta i resten av maten.

Hon spinner så fort man nuddar henne men hon har blivit lite mera bestämd med vad hon vill. Hon sover gärna inne i badrummet eller i en dörröppning, i barnens rum eller så ligger hon på golvet vid våra fötter när vi tittar på tv.

Odessa är en fin katt som helt klart är en del av familjen. Fast det är ganska mycket med fyra katter tycker jag nog. Det har gjort att min hundlängtan har dragit sig tillbaka en bit. Och det är lika bra det för jag har inte tid i alla fall.