Måndag igen

Helgen var välbehövlig och försvann rätt snabbt. Lördagen ägnades åt att åka på två kalas. Igår hälsade min syster med familj och mina föräldrar på hos oss. Sedan klippte jag gräs, plockade kantareller och krattade gräs. Lillebror var hos oss och den här gången gick det jättebra.

Odessa sover på den andra kontorsstolen. Hon pipsnarkar. Hon är mycket piggare nu, tigger vid matbordet och bryr sig inte om de andra katterna. De säger inte så mycket de heller. Cosmo brukar sätta sig och titta på henne ibland. Marsipan har gett sig iväg en sväng men jag hoppas hon kommer tillbaks snart igen.

Jag hade hoppats på en lugnare vecka men det verkar inte som det blir så.

Nöjd

Jag har jobbat med en logga och jag känner mig riktigt nöjd med resultatet. Hoppas bara kunden gillar den också. Han ville ha med en bild på ett hotell och jag är ingen illustratör. Men jag fixade till det riktigt bra, tycker jag. Det är kul att sitta och pilla ihop saker men aj vad jag får ont i axlarna. Jag borde nog se över min arbetsställning.

I går träffade jag Linda över en bit mat och en trevlig pratstund. Sedan avlöstes hon av mitt skrivargäng. Vi diskuterade bland annat jämlikhet, njutbart språk och slut. Jag uppskattar dessa träffar mycket.

Det går bra med Odessa även om hon ännu behöver lång tid på sig att återhämta sig. Om det inte blir nåt krångel med de andra katterna eller nåt annat så tror jag vi behåller henne. Hon har liksom krupit in i mitt hjärta och jag har mycket svårt att tänka mig att lämna iväg henne. Fast vi har inte diskuterat saken än i familjen. Men lusten att riva ner lapparna jag har satt upp är mycket stor.

Jag har plockat bort ytterligare en tio, femton fästingar från henne. Hur många får egentligen rum på en liten katt?

Bilder

Odessa sover djupt.


Hon är smutsig och prickig i ansiktet efter fästingarna... och trött.

Odessa

En liten uppdatering på kattfronten. Odessa är fortfarande trött men har piggnat på sig lite ändå. Hon dricker massor men hon är ju antagligen uttorkad. Natten gick bra. Först hade jag henne i en kattbur bredvid sängen och så gick jag ner med henne när hon gnällde. Hon gick på lådan och åt lite och sen fick hon sova i buren igen. Några timmar senare gnällde hon igen och då fick hon vara lös nere i köket istället och det gick bra.

Våra tre andra katter har hälsat på henne. För säkerhets skull fick hon vara i buren då. De fräste lite åt varandra men det gick bra ändå. Ännu så har hon inte börjat gå upp så våra kissar kan gå upp och lägga sig och hon kan vara i köket. Tyvärr har vi ju inga dörrar som vi kan stänga men än så länge så har det funkat. Aslan blev nog mest rädd, Cosmo lite stöddigt nyfiken och beredd på att sätta henne på plats, Marsipan fräste och gick sen upp och lade sig. Odessa fräste åt alla tre.

Jag plockade ju bort massor av fästingar igår och uppskattade det till kanske omkring 40 st. Plockade lite senare bort dem som var kvar och då räknade jag. Och det var 40 st bara det. Så troligtvis hade hon närmare 100 fästingar på sig. Många såna där pyttesmå nymfer men också jättestora otäckingar. Gissa om jag tvättade händerna noga efteråt. Usch.

Jag ringde nyss veterinären och frågade lite. Så nu känns det lugnare. Jag blir lite uppjagad av sånt här. Vill ju ta hand om på bästa sätt men även om jag har tre katter så vet jag inte så väldigt mycket om katter som är sjuka, undernärda osv. Jag har ingen aning om hur gammal hon är heller. Trodde först hon var runt ett halvår men hon kan lika gärna vara äldre.

Det skulle vara väldigt bra om någon annan kunde ta hand om henne men jag har också svårt att släppa ifrån mig ansvaret när jag väl har tagit det. Det känns lite hemskt att tänka att jag inte har tid. Men det är ju så att jag har väldigt mycket och ännu ett sak att ägna tid och tankar på innebär ytterligare stress. Fast allt går ju och vilka är alternativen? Om ingen annan tar henne så blir det ju avlivning ifall vi inte behåller henne. Sånt är väldigt svårt att besluta om. Jag har fått göra det vid några tillfällen och det är inte lätt.

Får det gå till så här?

Vi har hittat en katt. En liten, mager stackare som antingen är övergiven eller bortsprungen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med henne. Hon mår nog inte så bra. Hon hade omkring 40 fästingar eller mer på huvudet och i ansiktet. Hon är trött och lite dålig i magen. Våra katter har jag inte vågat ta in än och jag vet inte hur vi ska göra under natten.

Men jag kan bara inte släppa ut henne.

Jag har satt upp lappar, mailat folk i området och ringt några samtal. Vad mer kan jag göra just nu? Alla katthem är överfulla och vi har ju faktiskt rum både i huset och i våra hjärtan för en katt till. Men ändå, jag vet inte. Det är ju en hel del att göra med en ny katt i huset. Vänja de andra, vänja henne, ta hand om henne om hon är sjuk, kanske torka kattskit, kiss mm, oroa sig osv.

Boll hon grät förtvivlat och frågade hur det kan finnas människor som gör så mot sin katt.
- Jag tycker inte om såna människor, sa hon. Och det kan jag säga att det gör inte jag heller.

Katten som jag har gett namnet Odessa är mycket kelig, lätt att ha att göra med och hon ville så gärna gå in. Helt uppenbart en tam katt som har haft någonstans att bo. Nu sover hon i kattkorgen på kökssoffan. Jag vet inte hur gammal hon är men det skulle kunna var en katt som är född i våras. Eller bara en hona som fått för lite mat.

Stackars liten kisse.

Kunder jag gillar!

Fick ett mail från en kund i dag. Det gick så här:

"Visitkortet är skitsnyggt!
Verkligen!

Det var hur bra som helst! Snyggt som tusan, passar mig perfekt!
Jag hör av mig när jag vill ha visitkorten. nu har jag precis fått en laddning med 500 st som är enhetliga med de andra på salongen..
Men ditt är SÅ MYCKET SNYGGARE."

Såna kunder gillar jag.

Nya tider och fullt hus

Lite nytt på sidan. Blev så trött på den.

Igår var jag i Stockholm. Stockholm är trevligt. Jag hade ett möte på förmiddagen och sen så åkte jag runt lite. Stannade någonstans på söder för att äta lunch. Hade sett fram emot en god lunch på ett trevligt ställe men hu så svårt det är att hitta restauranger där jag kan äta nu för tiden. Och jag var vrålhungrig så jag hade inte ro att strosa runt och leta heller. Blev en hamburgare utan bröd. Men det gick ju bra det med.

Åkte sen till min mammas moster som jag inte träffat på några år. Där träffade jag en syssling också. Hade en väldigt trevlig stund tillsammans med dem. Det är fint med släkt. Man kan bara åka hem till dem och ha det mysigt ihop fast man träffas väldigt sällan. Jag tycker väldigt mycket om min mammas moster. Det är gott att sitta och titta in i någons ansikte och känna sig full av kärlek och värme och tillhörighet.

Vi har ett extrabarn i några dagar. Erks ena brorson som bor hos oss just nu. Och jag är hundvakt några timmar i dag och Will har en kompis här så det är fullt hus.

Jag har massor av jobb att fixa med men är lite trött. Steg upp fem i morse för ett stormöte. Mötet gick jättebra. Men jag sov bara några timmar i natt eftersom Boll hade ont i magen och inte kunde sova. Ska i alla fall försöka få lite mer gjort i dag innan jag tar helg.

Sportigt värre

Jag gillar min nya dator och nya skärm. Den andra känns redan gammal och fjuttig. Men det tar lite tid att få ordning på allt. Man ska ju installera alla program och teckensnitt och bla, bla, bla innan allt flyter på. Nu har jag också en backup så jag kan spara mina arbeten och bilder på ett lite bättre sätt än förut.

Min käre man och jag är inga sportiga människor. Vi går ibland en promenad eller brottas lite på tu man hand. Och det är ju trevligt men det ger varken kondis eller muskler. Inte speciellt mycket i alla fall. Men jag har plötsligt känt ett sug efter att springa. Jag har försökt att ignorera det. Det har jag. Men igår fick jag plötsligt ett infall och frågade Erk om vi skulle springa en sväng efter maten och han sa ja. Så vi sprang. Inte hela tiden men ändå, vi sprang.

Och idag har jag också sprungit. Ett varv runt huset och sen efter några. Det var en grannes kossor som kom och hälsade på kossorna (stutarna) i hagen. När man bor mitt i en hage som vi gör så får man nog finna sig i att bli invaderad av kreatur emellanåt. Mig gör det inget men grannen såg lite generad ut. Och jisses vad mygg det var ute. Jag viftade hysteriskt medan jag jagade kossorna. Sen sprang jag hem.

Nu är det kalasdags. Jag är gudmor åt en liten tjej som fyller tre år i dag.

Gubbjävel

Jag är inte en sån som hatar så där dagligdags. Men det finns något som jag tycker riktigt illa om och det är översittargubbar. I går råkade jag ut för en sån och jag tände direkt på alla cylindrar. Det finns inte en enda sådan gubbe som kan få mig att vika en tum. Barn, kvinnor, unga killar eller riktigt gamla pensionärer kan jag nog vända andra kinden till även om de är korkade. Men inte dessa arroganta översittartyper som tror att de alltid har rätt just för att de är medelålders män med lite pengar.

Jag åkte och letade parkeringsplats på en smal gata med parkerade bilar på båda sidorna. I slutet av gatan fanns en lite korsning. När jag kom dit så tittade jag i backspegeln, inga bilar i närheten. Så jag började svänga runt för att åka tillbaks på samma gata. Lugnt och stillsamt och inga andra bilar i närheten. Då kommer en gubbe i sin penisförlängar... hrmm... stadsjeep och när han ser att jag håller på att svänga runt så gasar han på och kör i full fart rakt mot min bil och ställer sig så att jag (som nästan kommit runt) inte kommer fram. Sen sitter han där och tittar ner på mig med en hånfull min i sin stora bil och viftar åt mig att jag får backa så han kommer fram. Gissa vem som fick flytta på sig. Inte var det jag i alla fall.

Jag blev tvärförbannad. Vilken jävla typ. Hade han kört normalt så hade jag hunnit svänga runt utan problem och han hade kunnat köra förbi lugnt och städat. Men istället så trodde han att han skulle sätta mig på plats för att jag svängde runt i en korsning (som om man inte skulle få det) och gasade på som en tok mitt bland folk och parkerade bilar. Men jag körde mot hans bil och sen så satte jag mig med armarna i kors, stirrade på honom och väntade. Jag skulle ha suttit kvar där än om det hade behövts. Men han backade ganska snart undan och då körde jag förbi. Och gubbidioten vevade ner rutan och trodde att han skulle få säga nåt till mig. Det kunde han ju glömma att jag skulle vilja prata med en sån typ.

Fan jag var arg resten av dagen. Jag är arg fortfarande. Jävla gubbe.

Bara en liten en

Jag var med om något spännande igår. Något som gjorde mig glad också. Ville bara skriva det men jag tror att jag inte säger mer än så.

I dag är det jobbardag så det är nog bäst att jag sätter igång ordentligt. Det är kallt inne. I dag är hösten verkligen här.

Nytt och annat

Jag har en ny dator! En stor skärm och mycket mer minne. Min personlige IT-konsult undrade hur jag har kunnat jobba. Men man vänjer sig ju. Fast nu har jag några dagar framför mig att installera program, fixa mina filer osv. Men sen så...

Min fredag började med att jag steg upp halv 6 och satte i gång att fixa, städa och ordna frukost för 10 personer. Hade möte här hemma från klockan 7 med mitt affärsteam. Vi körde hårt till halv tolv och sedan så mötade jag lite med en kollega och sedan med min IT-tekniker. Jag har utsetts till medlemskoordinator i mitt affärsteam. Tjusigt. I´m a business woman!

Jag har söta kissar. När alla hade åkt och jag hade vilat en stund så gick jag ner. Aslan och Cosmo kom försiktigt smygande ner för trappen och ställde sig i böjen och kikade. Synd att jag inte ahde kameran tillgänglig just då för de var sååå söta där de stod, den ena ett steg ovan för den andre och både med lätt frågande blick.

Har jag sagt att Marsipan har kommit hem? Min kisse som varje sommar försvinner för att sedan dyka upp till hösten. Hon försvann vid midsommar och kom hem för någon vecka sedan. Vanligtvis kommer hon inte förrän tidigast i oktober. Men jag tror att gammeln börjar ta ut sin rätt. Hon är 13 år nu och så mager som hon var när hon kom hem har hon aldrig varit förut. Tokiga katt. Men hon har ätit upp sig rejält redan.

Jag sitter och äter ost och dricker vin. Snart kommer mina föräldrar över. I morgon ska jag på möte och sedan på 40års-kalas. Lillebror kommer hit i helgen och äntligen har han börjat säga att han vill komma. Han är en go kille och jag är mycket glad för att vi får ta hand om honom ibland.

Jag önskar er alla (tre?) en skön helg.

Och jag trodde jag bodde på landet

Igår var jag i Vagnhärad. Eller egentligen så åkte jag förbi för jag skjutsade Will och några av hans klasskompisar som skulle på läger. Men på hemvägen så stannade jag för att tanka i Vagnhärad. När jag körde in bilen på macken så stod det en rund kille med keps och tvärrandig tröja och tankade bensin i en dunk. Framför min bil (i vägen) stod en flakmoppe. Men ganska snart dök det upp ytterligare en kille, en något rundare i tvärrandig tröja och keps. Han ställde sig och stirrade på mig innan han tog flakmoppen och flyttade på den. Jag började tanka och plötsligt stod där en kille till, ännu rundare med tvärrandig tröja och keps. Jag tankade klart (bensinen luktade mycket konstigt, kanske var den gammal) gick in och betalade. Kvinnan i kassan titta förvirrat på mig när jag sträckte fram mitt visakort.
- Ska du använda det där? frågade hon.
- Va? Ja, vadå? sa jag.
- Ska du betala med det där?
- Ja... ?
- Jaha, har du inte OK-kort?
Jag fick betala i alla fall, gick ut till bilen och ser då killarna åka iväg på flakmoppen. Några på flaket. Ingen med hjälm.

Sen åkte jag hem.

Omväxlande

Mitt jobb är väldigt omväxlande. Ibland är det massor, massor , massor att göra. Bråttom, stress, stiga upp tidigt, sitta uppe sent. Andra gånger går det som en dans, klart på en halvtimme. Ena dagen sitter jag fast vid datorn timme efter timme, en annan dag så åker jag lite hit och dit och fixar små saker. Vissa dagar grubblar jag över komplicerade kunder och känner mig lite liten och andra dagar så är jag bäst, jag kan, jag vet och det blir bra det jag gör.

I dag ska jag åka iväg och fixa saker, hälsa på en kompis och njuta av livet. I morgon vet man aldrig hur det blir.

Sex

Det är ett ständigt pågående arbete att ta hand om sig själv på bästa sätt. Jag är ibland dålig på det. Kanske för att jag istället är rätt bra på att ta hand om andra.

Jag har velat se Sex and the City-filmen hela sommaren men det har jag inte gjort. I stället har jag varit på bio och sett Indiana Jones och Arkiv X. Kanske för att mitt sällskap har föredragit dessa filmer. Eller vadå kanske, så är det ju. Och jag är som sagt ibland lite dålig på att stå på mig och göra saker som jag vill.

Men igår så åkte jag på bio. Ensam. Och såg Sex and the City och det vara två och en halv välspenderade timmar. Jag hade det fantastiskt bra där jag satt i biosalongen bland 35 andra kvinnor och en man. Precis som med konserten förra vecken så hade jag ett stort leende fastklistrat i ansiktet, men också lite tårar ibland.

Varför ska jag vara så dålig på att ta för mig och så bra på att offra mig för andra? Jag får väl säga som Samantha sa i filmen - att det längsta förhållandet har jag haft med mig själv och det är nog dags att satsa lite mer på det förhållandet nu.

Åh Winnerbäck

Mitt äventyr igår var att gå på Winnerbäck-konsert tillsammans med två vänner på Strömsholm. Miss Li spelade också och Sofia Karlsson. Och våra mungipor spretade uppåt hela tiden. Man blir så glad av all den energi och begåvning och ljuvliga musik som dessa fantastiska artister delar med sig av.

Det blåste och regnade när vi åkte dit men när vi hade parkerat så började det att spricka upp och när vi åkte hem så var det stjärnklart.

Bilderna är inte så bra men vad kan man begära av en mobiltelefon och avstånd? Jag lyckades hamna bakom långa karlar hela tiden. Om man är två meter lång så kan man väl ställa sig längst bak. Man ser ju ändå. Jag som är 163 cm ser inte mycket ens om jag står på tå. Men vi trängde oss fram tills vi såg hyggligt och det är alldeles, alldeles underbart att få stå i mörkret bland tusentals personer och se och lyssna och dansa och sjunga med för full hals.

Jag borde gå på konsert oftare.

Frihet är bara ett annat ord för att inte ha något att förlora

Jag älskar mina barn. När de är någon annanstans än där jag är så saknar jag dem. Längtar efter dem och undrar varför jag var så ivrig att få iväg dem. Och samtidigt så är det mycket skönt att ibland få en stund för sig själv. Som nu. Min mamma kom nyss och hämtade barnen. Will ska åka med dem till Ö-vik för att hälsa på släktingar och kommer hem först på lördag eller söndag. Boll ska vara hos min syster över natten då jag ska på äventyr i morgon.

Så nu sitter jag här och upptäcker att jag har frihet. Frihet är ett av mina favoritord. Jag har bara lite jobb att göra. Väntar på besked från en kund men jag tror inte det kommer i dag. Och till två andra kunder ska jag fixa några småsaker och det är inte bråttom egentligen. Så om jag vill kan jag lägga mig i hängmattan och läsa eller åka in till det lilla samhället och köpa en tidning. Som jag sedan kan ligga i hängmattan och läsa. Men skulle jag inte kunna göra de här sakerna fastän barnen är hemma? Jo naturligtvis. Men alla som har barn vet att man inte bara åker iväg en sväng hur som helst eller att man inte kan ligga ostört i en hängmatta och uppslukas av en bok i timmar. Barn vill fråga saker, barn vill inte alltid följa med, barn vill också ligga i hängmattor, barn behöver mat.

De timmar som de är borta hemifrån när de går i skolan eller är hos kompisar är annorlunda. Att ha en natt och ytterligare en dag framför mig då jag vet att barnen mår bra och har det bra på alla sätt och vis men utan att jag behöver ha ansvar för dem är frihet. Men utan alla dessa dagar då vi är tillsammans så skulle denna frihet inte vara värd så mycket.

Det ger även svar på en fråga jag har funderat på ett tag. Varför man stannar hos någon som man inte alltid är lycklig med. Svaret är enkelt. Därför att man i det stora hela är lyckligare tillsammans än utan.

Min man och jag har inte alltid haft det bra. Jag har funderat på att gå och jag har slitit som ett djur ibland för att få det att funka så som jag måste ha det för att må bra. Men livet är inte bara lycka och enkla tillstånd. Och den kärlek och lycka jag känner tillsammans med min man och mina barn är det som får mig att välja den ibland mycket svårare vägen. Och hur fulländad är inte njutningen när man varit i den svartaste natten?

Och jag måste nog säga, efter att ha provat både att leva i en bergochdalbana och flytandes på en madrass på en lugn och begränsad sjö, att jag nog nästan hellre lever i en bergochdalbana. Bara det är raksträcka emellanåt så jag får hämta andan lite.

TV-apparater

Jag flyttade till egen lägenhet när jag var 20 och då köpte jag en begagnad tv. Något år senare flyttade jag ihop med Erk och tvn fick följa med. För trots att han var utbildad inom det elektriska och brukade laga tv-apparater och hade en ansenlig mängd sådana så funkade bara min. Vi hade inte så mycket pengar och den funkade ju så varför skulle vi köpa en ny? Den höll i några år men när den gick sönder så fick vi en begagnad tv av mina föräldrar då de hade vunnit en ny tv. Mycket passande. Vi hade den tv´n i några år tills mina föräldrar köpte en ny och gav den de hade vunnit till oss. Den vunna tv´n har vi sedan haft och den har funkat bra. I förrgår så ringde min pappa och frågade om vi ville ha en ny tv. Han hade nämligen en över efter att ha bytt jobblokaler. Samma dag så börjar vår tv att krångla. I går kom pappa över med den nya. Mycket passande.

Vi har funderat på att köpa en ny, platt tv. Lite större. Man ska ju ha sån nu. Men ingen av oss har riktigt känt sig manad att driva det vidare till fullbordat köp. Och nu behöver vi ju inte. Nu har vi ju en nästan ny tjocktv som passar utmärkt där den står. Och det känns bra att använda begagnade saker och inte alltför mycket bidra till konsumtionssamhället.

Så förskräckligt mycket tittar vi ju inte på tv och min syn är utmärkt upptäckte jag igår då jag besiktade bilen. De hade en sån där tavla med bokstäver som optiker har och de hade markerat var man skulle stå och vilken rad man borde kunna läsa för att köra bil utan glasögon. Jag kunde utan större problem läsa den understa raden. Som var tre rader i från den markerade. Vad min syn har med tv-tittandet att göra? Förutom det uppenbara att man behöver kunna se för att titta på tv. Jo, ett tag har jag tyckt att jag inte sett texten ordentligt. Eller det var nog för ett tag sen när jag tänker efter. Men då tyckte jag att vi antingen skulle flytta tv´n närmare soffan eller skaffa en större tv. Att jag har glasögon (som jag inte använder) spelar ju ingen roll. Men nu behöver vi inte lägga sköna tusenlappar på en ny tv, jag behöver inte använda mina glasögon och vi kan njuta av Seinfeld och Sex and the City och andra trevliga program ett tag till. Och skulle den här tv´n gå sönder så kommer säkert pappa på att han behöver en ny tv.

Tidig morgon efter en konstig natt

Sovandet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. När vi skulle lägga oss så ringde telefonen och Erk fick åka och jobba. Ett maskinrum i en stor affär hade brunnit upp i en stad en bra bit härifrån. Så jag satt uppe vid tv´n lite längre än jag hade tänk mig och sen läste jag en stund. Och jag sov oroligt. Vaknade flera gånger av min mage som böljade av oro. Vaknade 20 i 6 och ringde till honom för att fråga hur det gick. Då hade de precis fått fart på allting. Så snart borde han vara på väg hem. Det är svårt att sova när det inte är som vanligt.

Jag kokar ägg och skriver ut några papper jag ska ha med mig till bokföringen. Ska snart väcka barnen som ska följa med. Det var ju bra det att vi ska åka iväg i dag så gubben min får sova.

Nu är jag hungrig. Jag blir alltid mycket hungrigare när jag stiger upp tidigt.

Förresten så drömde jag att vi hade skaffat hund. Mina föräldrar och jag. En liten ljusbrun ungersk ras som var mycket trofast.

En dag i augusti

Det blev en riktig fin dag. Så där vardagsfin och trevlig. Jag har jobbat lite lagom, tvättat, surfat lite, lekt kurragömma med barnen, lagat god mat och promenerat med min man. Nu ska jag plocka ihop mina kvitton och andra papper för i morgon ska jag få hjälp med bokföringen. Men det första jag ska göra tidigt i morgon bitti är att åka och besikta min 47 år gamla Opel.

Så det blir tidig nattning, tror jag. Jag har haft en period av jobbiga drömmar. Jag har vaknat mitt i natten och satt mig upp. Inte vetat var jag är, inte kunnat se nåt och knappt kunnat andas. Vi har väldigt mörkt i sovrummet. Men sista nätterna har jag fått sova.

En kompis ringde precis och berättade att hennes pappa har dött. Han var 90 år så det var ju inte så oväntat. Men hon behövde prata och det förstår jag, hoppas att jag kunde lätta lite av hennes tankar genom mitt lyssnande. Jag är lite kluven till döden. Gamla människor som är sjuka eller inte orkar länge borde få dö och jag tycker nog att det är lite av en lättnad när de dör. Men får man känna så? Är döden alltid sorglig? Kanske sörjer man inte alltid en gammal människas död utan mest bara saknar och minns? Eller är saknaden samma sak som sorgen?

Utanför mitt fönster står en svart kopojke och äter löv från småbjörkar. Kvällsluften kommer in genom den öppna dörren och kyler mina fötter. Barnen leker med varandra utan att bråka och någonstans i närheten finns min man. Livet kanske inte behöver vara mer än så en måndagkväll i augusti.

Okej

I dag är det sol. Men jag tycker att hösten har kommit. Det är något i ljuset som känns som höst. Men det är okej. Första riktiga arbetsveckan börjar i dag. Det är också okej. Och jag är okej. Ledsenheter blåser ganska snabbt över.

Jag tror jag nöjer mig så för tillfället.

Aj

Jag är ledsen och har ont i magen. Ledsen för att jag ska reagera sådant. För att det så lätt kan bli fel. Jag är ledsen och trött och både tom och full på samma gång. Det hänger ihop med mitt förra inlägg. Och med saker som hänt efter det. Fast allt bottnar nog egentligen i saker som ligger långt tillbaks.

Det är så lätt att tro att saker är borta, begravna, försvunna. För att de inte varit där på ett tag. Men så händer en liten sak som gör att de väller fram. Och saker antar onödigt stora proportioner och jag borde säga till mig själv att jag ska strunta i det och inte förstöra för mig själv. Men jag kan inte. Det kommer över mig och jag blir sårad ända in i själen för att jag påminns om allt som varit.

Och nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.

Funderingar som inte kommer ut

Jag har mycket jag funderar på. Men i bloggen skriver jag mest ytligt blaj och jag har inte pratat, pratat, pratat med någon på länge. Inte ens min man. Som sex till exempel. Sex pratar man inte med vem som helst om och inte när som helst. Sex skriver man inte om i sin blogg hur som helst. Och nätvänner som jag förut skrivit med om allt är inte lika tillgängliga längre. Eller så är det jag som inte är tillgänglig längre.

Jag känner hur det vill ut. En massa prat om allt möjligt men jag tror att jag inte har någon att vräka ut alltihop åt. Jag vet att jag har vänner som lyssnar men jag vet inte om jag vill vräka ut allt på dem. Jag vet inte riktigt vad allt är som vill ut heller för det har jag inte tillåtit mig att fundera på.

Det är ju så att även om man kan berätta mycket för sina vänner så berättar man inte riktigt allt för alla. Och alla tar inte emot allt med öppet sinne. Så man sållar. Och då försvinner ju en del av poängen med att få lufta sina tankar fritt.

Fast när jag tänker efter så vet jag ju att det finns vänner som jag inte behöver sålla med. Men så ska ju möjligheten finnas också, att få tid att sitta ner och prata. Utan barn i närheten, utan tider att passa.

Nu förstår jag fördelen med en granne man kan gå över till och babbla av sig med.

Pride vs segling

Det blir inget Pride för mig i år. Jag har velat åka i flera år och i år så trodde jag nog att jag skulle ta mig dit. En kollega ville att vi skulle åka tillsammans men det blev inte så. Och sen kom ju Kims trevliga förslag om att vi kunde ses över en drink (eller nåt liknande :0). Väldigt svårt att motstå. Men istället blir det segling med svärföräldrarna. Och det är ju väldigt trevligt det också.

I dag är en slöar dag. En riktig slapp semesterdag. Vi har mest byggt och målat och grejat på semestern. Jag säger semester fastän jag har jobbat lite. I dag skulle jag jobba hade jag tänkt. Men jag kom mig inte för. Istället har badat i poolen, legat i solen, letat efter obefintliga blåbär i skogen och nu dricker jag vin och äter lite choklad. Mörk, 70 procentig choklad med apelsinsmak. Mycket gott. För gott. Jag skulle gärna svulla i mig alltihop. Men jag har inte gått ner 15 kg genom att ha ett sånt beteende. Så mitt svullande blir lite försynt och så ger jag mig 17 på att jag ska njuta av det istället. Inget dåligt samvete för två chokladbitars skull.

Igår hade vi 12 årskalas. Will som fyllde. Vi var omkring 30 personer på kalaset. Det blev tårta (som min svägerska hade gjort eftersom vi även firade barnens kusin), hemgjord glass, hallon och vispgrädde. Senare på kvällen grillade vi. Då var vi 19 personer kvar. Poolen kom väl till pass. Det badades hejvilt. Vi har också byggt en ställning till min brasilianska hängmatta och hängmattan var populär den med. Jag tog hand om Lilla N (7 månaders bäbisen som vi var barnvakt åt häromsistens) medan U sov i hängmattan och F badade i poolen. Jag fick honom att somna en stund. Tydligen har jag handlaget kvar.

Sist kvar var mina svärföräldrar och Erks faster med man. Vi släpade upp ett gäng flaskor med starkt från baren och så blandades det. Till slut så sa fruarna i från till sina män när blandningarna började blir lite väl vågade. Jag sa inte ifrån. Jag är inte en sån fru. Vill min make dricka sig redlös på konstiga spritblandningar så varsågod. När fastern med man skulle cykla hem så verkade det ganska vingligt. Men jag har inte hört nåt om att de kört i diket så det gick säkert bra.

Snart är det dags för grillning och sen ska jag nog föreslå familjen att vi kan ha en filmkväll. Vi har varit ute nästan från vi stiger upp tills vi går och lägger oss så en kväll kan vi nog sitta framför tvn.

Ha det fint mina vänner!

Badbart

Tänka sig, igår var vi på teater. Det var mycket trevligt. En bra föreställning och dessutom nära. Efteråt så åkte vi till ett bad i närheten och kände på vattnet. När jag parkerade så började bilen glida ner i diket. Villrådig satt jag där med foten på bromsen för när jag försökte backa så gled den ännu mer. Och förstås så kom det en bil mitt i min prekära situation. När det kära paret som befann sig i bilen hade gått ner till vattnet så drog jag i handbromsen som man egentligen inte ska dra i för då rinner bromsvätskan ut och så klev jag ur bilen och överlät åt min käre man att backa upp den ur diket medan jag puttade på. För putta bilen det är jag en mästare på. Det har jag gjort MÅNGA gånger.

Sedan kände vi på vattnet och skrämde bort det kära paret som nog hade tänkt sig en hångelstund i den ljumma kvällen vid det ljumma vattnet. I ensamhet och inte med en barnfamilj flåsande i nacken. Jag hade gärna badat men hade inte med mig några badkläder eller handduk. För all del så kunde jag nog badat ändå men risken för att jag skulle chocka någon hundrastande eller badsugen person fick mig att låta bli. Istället åkte vi hem och hämtade handdukar och åkte sedan till vår sjö i skogen och tog ett trevligt nakendopp klockan elva på kvällen.

Teatern gjorde att våra mattider blev lite konstiga så när vi kom hem från kvällsdoppet så tog vi fram grillen. Gott med nattmat när man är hungrig.

Vi har också köpt en pool till barnen. Det tar väldigt lång tid att fylla den med vatten. Men det blir nog bra. Förhoppningsvis blir det mindre tjat när de kan roa sig i poolen.

Vi är hundvakt igen. Fast bara åt den ena hunden, den äldre och lite lugnare. Och bara över dagen. Det är okej. Och klockan två kommer Lillebrors hund hit. Vi ska ha henne över helgen. Men det är lättare än att ha svärmors vildbasar. Hon är ju en liten dvärgpudel som är lugn och försynt.

Suck

Men... suck. Plötsligt väller det in mail från folk om att Bill Gates kommer att skicka pengar till mig om jag vidarebefordrar deras mail. Jaha. Och det är alldeles sant. Jaha. Suck.

Jag har bestämt mig för att prova ha tuppkam. Det är ju min dröm sedan många år att nån dag ha en riktig tuppkam. Men jag inser nu att det tar väldigt lång tid och att jag behöver hjälp. Suck.

Jag skulle behöva städa mitt kontor för det ser förskräckligt ut. Står en massa saker här som inte ska vara här och papper har ramlat ner på golvet och det är ingen ordning alls. Inte blir det nån trevlig arbetsmiljö av det så jag drar mig för att jobba. Men jag måste jobba. Vet bara inte i vilken ände jag ska börja. Städa först eller jobba först? Suck.

Men annars är det bra.

Bilar och kalas

Jag är lite trött. Har sovit lite skruttigt några dagar. Tror det beror på fullmånen. Fast i går så var vi på dragrace hela dagen och sedan på 40-årskalas hela kvällen. Kom hem halv 2 och sen skulle jag upp vid 9 för att skjutsa Boll till ett kalas. Så det är nog inte bara månens fel.

Lillebror är här och jag har fortfarande lite svårt att slappna av. Vill ha koll så han inte blir ledsen. Samtidigt så är det ju inte så farligt om det skulle hända. Det är ju bara att jag kramar om honom och pratar med honom en stund så löser det sig. Så jag måste verkligen lära mig att koppla av när han är här.

Det var trevligt på racet, vi träffade några kompisar och så var det kul att titta på bilarna. Kalaset var också trevligt. Det var många som vi inte känner och så några gamla kompisar som vi inte träffat på länge. Jag var till slut den enda vuxna som var nykter eftersom jag skulle köra hem. Barnen sprang runt som yra höns och hoppade studsmatta, snurrade i en gunga och käkade chips, glass, godis och drack cola så de var nästinpå som fulla de också. Men jag hade trevligt. När man är ensam nykter så kan man liksom vara lite fånig ändå. Jag var nog lite störig också. När man har hjärncellerna i behåll så är det lätt att mopsa sig lite mot folk som har tappat några och inte riktigt kan hänga med i svängarna. Ovanligt för att vara jag. Kan ju ha berott på att det var jag som körde och när man kör en Mustang med en V8 i så blir man lite kaxig. Ha ha.

Bröllopsdag och barnvakt

I helgen så var vi barnvakt åt Lilla O och Lilla N. Lilla N är 7 månader så plötsligt var vi småbarnsföräldrar igen. Han sov mellan oss och jag sov inte så mycket. Men det är gosigt med små barn. Och det gick över förväntan även om jag inte hade förväntat mig att det skulle vara så svårt. Det är lätta barn att ha hand om.

Orsaken till att vi var barnvakt var att U och F oväntat fick vip-biljetter till Kentkonserten och efterfesten.

I går hade vi bröllopsdag så då åkte vi på utflykt till havet. Vi hade picnic och så badade vi och solade. Det var kallt men uppfriskande med ett havsdopp. Vi gick också på guidad tur i underjorden. Spännande. Hemma igen så grillade vi och skålade i bubbelvin. Oj, glömde ju att jag överraskade min käre man med kärleksballonger. Jag väckte honom genom att kasta ballonger på honom. Såna med hjärtan på. Vi hade en fin dag. Vi har varit gifta i tretton år nu. Det är en stund.

Några cyklister stannade till igår kväll och ville ha tips på var de kunde slå upp sitt tält. Det går en cykelled på vägen förbi oss. Vi lånade ut en karta och pekade ut den bästa platsen i området. Hoppas de inte blåste bort under natten.

Huset

Det här är huset i Finland som min morfar har byggt och som jag skulle vilja köpa. En hel del jobb och ingen tomt. Men vad spelar det för roll? Storängen heter platsen.

Power Meet-bilder

Nils och jag

Efter ett intressant möte igår så fick jag för mig att prova göra mig till man i morse. Ett ganska snabbt försök. Nästa gång ska jag fixa polisonger och träna på att gå som en karl. Roligt var det i alla fall.

Det gungar till

Helt plötsligt så ställs saker på ända. Allt är som vanligt utanför men ordningen inuti har störts. Rubbats en aning. Jag kan nog säga att jag är lite frustrerad. Saker kommer mig inte ur händerna som jag vill att de ska göra.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.

Jag har bestämt mig för att jobba hela sommaren. Jag har inte haft nåt överflöd av jobb så det känns ju rätt och riktigt att ta varje tillfälle i akt. Och jag styr ju mitt arbete själv så vill jag ha en ledig dag så är inte det några problem. Problemet är att i början av sommaren så är tiden oändlig. En bit in så krymper den i rask takt.

Det har kommit in en del jobb och andra projekt här i början av sommaren vilket ju känns jättekul. Jag tycker nog att jag har det mesta under kontroll men den jobbade tiden och den fakturerade tiden stämmer liksom aldrig överens. Trots att jag skriver upp när jag jobbar. Så om jag skulle jobba bara den tid som jag fakturerar för så skulle jag har en hel del tid till att läsa, gå ut och gå, hitta på skojiga saker med barnen. Men det har jag inte riktigt. Fast visst en hel del tid går ju åt till mitt projekt också.

I alla fall så vill jag ju jobba, jag vill få in pengarna och det är kul att jobba. Men jag vill också bara släppa allt och vara ledig ända in i märgen emellanåt. När vi åkte till Finland så trodde jag ju att jag skulle få vara det men jag var blev tvungen att jobba en del där också.

Det här gör mig frustrerad. Det gör också att jag sover lite oroligt och känner att jag behöver stiga upp tidigt för att hinna med och lägga mig sent av samma orsak. I måndags så lovade jag barnen att vi skulle gå på bio. Vi tog den sena bion för att jag skulle hinna jobba färdigt. Jag jobbade alltså från morgonen till strax innan vi skulle åka på bio. Och kände att jag egentligen borde stannat hemma och jobbat mera. Men sen insåg jag att det handlar om att vara tydlig mot mig själv och mot kunder och kollegor. Jag måste säga ifrån att jag inte kan jobba dygnet runt när jag inte ens kan ta ut någon lön än.

Så nu funderar jag på att ha en ledig dag i veckan när jag bestämt inte jobbar alls oavsett vad som händer. Går det månntro?

Sedan har det hänt andra saker som rubbar mig. Som på utsidan inte spelar så stor roll men som gör att något gungar till inom mig. I går fick jag veta att min fem år äldre svägerska väntar barn. De har tre ganska stora barn och nu väntar de tvillingar. Det får mig att inse saker som jag inte riktigt har erkänt för mig själv. Jag vill ha ett barn till. Men det finns så många om omkring så jag har inte velat ta det till mig. Skulle jag räkna upp alla för och mot så skulle mot bli en lång lista och för kanske bara en enda rad. Att jag vill. Och så rör det upp känslor jag gömt undan. Vetskapen om att vi kunde haft ett barn till men att vi valde bort det. Och att jag aldrig riktigt sörjt mitt bortvalda barn.

Jag är också frustrerad över att jag väntar. Jag väntar på att jag ska gå ner ordentligt i vikt så jag kan göra en massa saker. Och jag väntar på att jag ska börja tjäna pengar så jag kan göra en massa saker. Och jag väntar på tid så jag kan göra en massa saker.

Men om jag dör i morgon. Vad gör då allt den här väntan för nytta?

Tomelitom

Det är tomt i mitt huvud men nåt ska jag väl komma på att skriva. Vad jag gör om dagarna till exempel. Eller hur det var på Power Meet.

Eller så tar jag det en annan dag.

Jag kan ju berätta att jag har gått ner 15 kg nu. Det känns trevligt.

Just nu

När svärmor kom och hämtade hundarna och frågade hur det hade gått så berättade vi som det var. Att de är jobbiga. Jag tror hon blev lite sur. Men jag orkar inte med dem. När jag berättade att ena hunden hade bitit mig i handen så sa hon lite surt jaha då får vi väl ta bort dom då. Men vad ska jag göra då, låtsas som om det var jättekul?

I dag kom barnen hem. Jag har saknat dem. Vi har haft kramkalas och pratat och sen hämtade vi Lillebror. I dag strålade han som en sol när vi hämtade honom. På eftermiddagen ska vi åka till Västerås och se på raggarbilar. Men innan dess ska vi försöka hinna med ett dopp i sjön.

Ha en bra helg alla filurer. Jag ska roa mig kungligt bland raggare och snygga bilar.

Galen

Jag blir tokig. Jag är hundvakt åt svärmors hundar och det går inte. Jag kan inte. Usch. De är helt vansinnigt tokiga, ouppfostrade och jobbiga. Jag längtar hett efter en egen hund och jag älskar hundar men dessa två ger mig obehagskänslor och jag blir arg. Jag vill inte känna så. Men de jagar katterna och korna om de är lösa och kommer inte hur mycket man än ropar. De skäller hela tiden om de är kopplade. Är de lösa inne så letar de efter saker att bita på eller så hoppar de på mig och river på mig med tassarna. De hoppar så fort man kommer nära dem, hysteriskt hoppar de. Slickar, biter, river. När vi ska sova så måste vi antingen ha dem i sängen eller tjata på dem hela natten om att de ska gå ner. Eller stänga sovrumsdörren och istället få vakna flera gånger och tjoa åt dem att vara tysta och gå och lägga sig. De kan inte heller vara i hela huset för då kanske de biter på nåt. Så innan vi gick och la oss så fick vi rensa bort saker och bygga barrikader så de inte skulle kunna ta sig ner för trappen. Och i morse när jag skulle ta bort barrikaderna så hade de så bråttom ner så de försökte komma genom trappspjälorna med följden att en av dem fastnade med huvudet.

I går kväll kom ena katten in och när jag försökte hejda dem att flyga på honom så bet den ena hunden mig i handen. Inte så det gick hål men ändå.

Jag står inte uuuut! Om man ska ha hundar så måste man uppfostra dem. Det går inte annars. Kan man köpa Cesar milan på dvd? Såna fall ska svärmor få den av mig.

Mycket om mycket

Hemma igen efter en vecka i Finland. Det var en skön och trevlig vecka och jag skulle gärna ha stannat lite längre. Men det är också skönt att vara hemma igen och även om jag saknar mina älskade ungar så är det skönt att vara barnledig ett tag också. Barnen är nämligen kvar i Finland.

Igår så kom min syster och min pappa över och så grillade vi och spelade kort. Det var trevligt. Min syster är även hon barnledig då hennes barn också är i Finland och dessutom karlledig då hennes man jobbar borta. Min pappa är fruledig eftersom min mamma är med alla fyra barnbarnen i Finland.

I dag har jag jobbat lite och uppdaterar mig på alla internetsidor som jag inte kollat under semestern. Ikväll funderar vi på att gå på bio. Det är ju bäst att passa på när vi inte behöver fixa barnvakt.

Jag känner mig lite pirrig, vet inte varför. Känns som om jag vill göra en massa saker men inte riktigt vet var jag ska börja.

Innan jag åkte till Finland så hade jag gått ner 14 kg. Lite har jag gått upp igen men det beror nog på vinet, snapsarna, sillen, jorgubbarna och sånt. Mest vatten skulle jag tro. Snart har jag gått ner 15 kg och då ska jag fira. Men inte med något ätbart.

När vi var i Finland så åkte vi och tittade på gamla släktgårdar och andra ställen. En gård som en syssling till mig ska ta över efter sin pappa har varit i släkten sedan 1500-talet. Det är rätt häftigt. Vi gick runt och tittade hemma hos dem och då fick jag syn på stolar som de har.
- En sån har jag också, sa jag, den har jag fått av morfar.
- Jaha, då är det därför vi bara har elva, sa de.
Jag vet inte säkert om den är därifrån men kul att ha en sån stol som funnits på den gården i flera generationer.

Vi åkte också till ett litet hus som min morfar har byggt. Det är ingen som bor där och det är förfallet. Jag skulle vilja köpa det bara för att det är min morfar som har byggt det. Det skulle vara massor av jobb att få det i ordning men strunt samma. Det skulle kännas bra bara att ha det. Jag tror knappast det skulle kosta mycket heller.

När jag var på seansen så fick jag kontakt med en kvinna som jag tror kan ha varit min mormorsmor. Jag vet inte. Då när jag var där så kändes det helt naturligt och riktigt men så här i efterhand så vet jag inte. Antagligen för att jag vill vara rationell. Men i alla fall så frågade jag min mormor en del om henne och så åkte vi till hennes grav. Och det kändes bra. Seansen påverkade mig nog mycket mer än jag riktigt har förstått.

Maffioso

Det gick bra med Lillebror sen, när jag hade pratat med hans mamma och hon hade gett ett tydligt svar om att han skulle stanna kvar. Då var det som om allt jobbigt bara rann av honom. Han saknade ju henne fortfarande men saknad är inte så farligt och det sa jag ju till honom. Det är helt okej att du saknar din mamma och att du är lite ledsen ibland men det kan vara bra att sakna också för då är det desto roligare att träffas igen.

Samtalet med ligistungens mamma gick också bra. Hon skulle prata med honom och höra av sig. Fast det har hon inte gjort än. Will ska snart åka till en kompis som bor nära den killen och jag har noga varnat honom för att gå dit. Säkert är den killen ganska sur för att jag pratade med hans mamma och det kan förstås gå ut över Will.
- Om han gör dig nåt så ringer du mig, sa jag, och då kommer jag och ger honom ett kok stryk så han vet att han lever.
Kanske inte rätt metod men det ger jag sjutton i. Nån jävla måtta får det ändå vara.

Jaha, nähä dags att jobba på.

Tuff start på veckan

Just nu känns det ganska jobbigt. Lillebror är här och det är lite krångel med honom. Han är glad och nöjd just nu men han vill inte stanna kvar över natten. Och det är ju det som är grejen, att han ska sova kvar så hans mamma får vila upp sig. Men det ska ju inte komma från oss utan från hans mamma. Och hon är tyvärr inte så bestämd och tydlig som hon borde vara. Så jag måste prata med henne och få ett tydligt svar på hur vi ska göra. Inte ett jättelätt samtal.

Och igår fick jag veta att Will blivit utsatt för utpressning i skolan och mer eller mindre tvingad att betala 300 kr till en kille. Så jag ska ringa till hans mamma. Inte heller ett jättelätt samtal.

Och så väntar jag på saker från min uppdragsgivare så jag kan bli klar med jobbet så det hinner till tryckeri innan vi åker till Finland. Just nu är det lite för mycket.

Igår var jag på seans. Det var spännande men påverkade mig också mer än jag förstod just då.

Känner att jag har en del att ta itu med.

Jobb

Igår var jag i Stockholm på jobb. Hade möte med min uppdragsgivare som först ville att den nya foldern skulle se ut ungefär som den gamla men när jag visade mitt förslag så tyckte hon det var jättefint och proffsigt. Det blev jag ju glad för men hmm... ja, det är ju liksom mitt jobb att göra bra grejor. Inte vill jag väl göra en likadan som den gamla heller. Den var de ju trött på och dessutom var den inte så snygg.

Jag undrar när folk ska börja lita på att jag kan och förstå att det är mitt jobb och att de ska överlåta till mig att ta hand om dessa saker. Det enda jag vill ha av dem är info om vad som ska ingå sedan får de se på mina förslag och fundera utifrån dem. Inte lämnar jag min bil på en verkstad och tror att det är jag som ska göra jobbet. Gör ni?

Efter mötet åkte jag iväg och träffade en tjej som jag intervjuade och fotograferade. Hon ska vara med i foldern. Jag har ju navigator i min mobil och den kom väl till pass när jag skulle hitta till henne. Mycket bra.

I dag måste jag jobba undan så mycket som möjligt. Jag väntar på vissa uppgifter från min uppdragsgivare, hoppas jag får dem på förmiddagen.

Kaos och dumma fåglar

I torsdag kom det två underbara killar hit. De var här en halvtimme och jag fick betala 600 spänn. Det var värt varenda krona. De tvättade alla fönster på en halvtimme och resultatet var fantastiskt. De ska definitivt få komma tillbaks.

Men säg den lycka som varar. Våra fina rena fönster är inte lika rena längre eftersom det dök upp en knäpp sädesärla. Den har i flera dagar speglat sig i bilfönstrena och nu husfönstrena. Gång på gång så har den flugit emot fönstrena och kladdat ner dem. Dumma, dumma fågel.

Vi har också haft kaos här på morgonen. Lillebror och hans hund var här över natten. I morse skulle jag hämta svärmors hundar som vi också skulle ta hand om. De är vansinnigt vilda och jobbiga. När de skulle hälsa på Lillebrors hund så började de jaga henne så hon sprang bort. Jag fick ta bilen och åka och leta. Som tur var så hittade jag henne efter en liten stund.

Sen så började Lillebror kräkas. Hela badrummet var nerkräkt och jag fick stoppa honom i duschen och sedan langa ut honom till Erk som tog hand om honom medan jag skurade hela badrummet. Men det var ju bra för då blev badrummet rent.

Nu är Lillebror + hund hemskjutsade och svärmors hundar ligger under köksbordet. Jag hoppas att jag får en lugn och skön eftermiddag. Ibland så får jag en desperat längtan efter ensamhet och att slippa ansvar. Jag undrar vad det beror på. I morgon börjar en hektisk arbetsvecka. Men jag är glad att jag har jobb igen. Mycket glad.

Skrivet, identitet och proshekt

Jag hade en mycket trevlig kväll i går. Det var skrivarträff och den här gången så var alla med. Vi diskuterade dikter. Jag blev till och med inspirerad till en liten dikt som jag tänkte dela med mig av. Ni får tolka den som ni vill.

Min kåthet har blivit lat
den serveras inte längre på fat
herregud ge mig ett skjut
innan jag torkar ut.

Jag har lite intressanta projekt på gång. Nu igen. Det är kul med projekt men jag vet faktiskt inte hur det uttalas. Säger man proshekt eller projekt eller kanske på något annat sätt? Ordet ligger inte bra i min mun hur jag än säger. Finns det ett annat ord?

Ett av projekten handlar om identitet och när jag nyss läste ett mail från en vän som undrade om hon var totalt okvinnlig som inte hade lust att gå på stan och handla så kom jag fram till följande:

Kvinnlighet är bara en roll som förändras över tid och rum. Du är kvinna och kvinnlig för att du har vissa kroppsdelar som definierar ditt kön såsom kvinna, i övrigt så har du friheten att vara precis som du vill för det är ändå föränderligt. Och om vi oftare bryter de mönster som samhället, dvs vi, har satt upp för manligt och kvinnligt så kommer vi också snabbare att förändra de ideal som just nu råder och som kanske inte alltid är förenliga med vad vi innerst inne önskar vara.

Med andra ord så går mina tankar om identitet på högvarv just nu.

Morgontupp

Min lilla Boll har ont i halsen. På grund av vad jag fick veta igår så får hon vara hemma i dag. Det är nämligen flera i hennes klass som har sharlakansfeber och halsfluss. Skoj! Än så länge så verkar det inte vara något större fel på henne så jag håller tummarna för att det bara var en liten morgontupp som hade fastnat.

Jag har efter ett tags jobbtorka och oro för hur det här ska gå fått ett jobb som jag lämnat offert på. Det visade sig dessutom vara bråttom så det gick från noll till hundra genom ett litet mail och ett telefonsamtal. Jag är förstås jätteglad. Jag måste bara ladda lite, det är därför jag skriver blogg istället för att jobba.

Pilska djur

Boll kom hem och var mycket stolt för hon hade fått diplom i skolan. Hon kan nu alla bokstäver i alfabetet. Eftersom det snart är sommarlov så fick hon också ta med sig de färdigskrivna böckerna hem. Jag tittade förstås i dem och hittade den här lilla rackaren. Hon förstod inte riktigt varför jag skrattade så mycket.

Sommarkvällar

Jag gillar detta väder. Jag till och med njuter av att hänga ut tvätt. Sådana här varma dagar leder till sköna kvällar och det känns dumt att gå in när man kan vara ute.

Lördagen började med en snabb städning, förberedelse av mat till kvällen och så en promenad med Sigge. Sigge är en kompis hund. Eftersom det var marknad i det lilla samhället så sammanstrålade vi där med några vänner, tittade lite på utbudet och tog en fika. Sedan bar det av hemåt med vännerna för en trevlig grillkväll. Självklart så bjöd jag bara på lchf-mat (sånt jag äter). Men ingen klagade över bristen på potatis eller bröd utan åt glatt och alla blev mätta och nöjda. Vi satt ute rätt länge och det var alldeles ljummet och skönt.
- Ni bor väldigt vackert, sa en av vännerna och jag kunde ju bara hålla med.

Söndagen var en stilla hemmadag. Jag klippte gräset i linne och fick röda överarmar och rött ansikte på köpet. Vi var hundvakter också åt svärmors hundar. Jag cyklade och hämtade dem och sen fick de springa hem till oss. Holly är en vild hund som inte lyssnar ett dugg på vad man säger så när hon hade sprungit in till stutarna i hagen några gånger så fick hon vara kopplad. Vilma däremot håller sig helst vid mina fötter.

På kvällen cyklade vi till svärföräldrarna och fick en pratstund och lite fika i solnedgången. När vi kom hem så var det sovadags för barnen men både guben och jag ville njuta lite till av kvällen så vi gick ut och pysslade lite i trädgården.

En fin helg.

Tacksamhet, glädje och positivitet

Jag sitter i min sköna trädgård och mår bra. Jag sitter i skuggan under pilen och njuter ömsom av utsikten och fågelkvittret och ömsom av Barbara som ligger i mitt knä och Bolls kvittrande. I morse var jag på möte med mina trevliga affärskollegor och idéer kläcktes och nya tankar föddes och företagsamheten nådde nya nivåer. Sådant kan få vilken affärskvinna som helst att börja sjunga.

Det finns mycket att glädjas åt och vara tacksam för. Att en vän som blivit svårt sjuk ändå tänker positivt och kommer att bli frisk. Att några av mina bästa vänner kommer hit i morgon. Att jag ska få återse min nya kärlek i sommar. Att en skön vän håller på att flytta till stan så att jag kommer att kunna träffa henne oftare. Att det är full sommar ute fast det ännu inte är juni månad. Att vi har tapetat färdigt. Att jag har ett eget företag. Att jag har så många goa vänner.

Jag tror stenhårt på att man ska njuta av allt som är njutbart, passa på liksom, istället för att fundera på vad som kommer sen eller fokusera på det som är mindre bra. Njut! Livet är vackert och blir det lite tokigt ibland så kan man njuta av att få bli riktigt förbannad eller riktigt gnällig en stund.

Gullig men inte inkompetent

Vad varmt det är i dag. Barnen vill åka och bada men jag är hungrig och lite seg efter en dag i Stockholm. Jag var på ett kundbesök på förmiddagen och sedan tog jag en tur förbi IKEA för att handla lite till hallen. Tyvärr så var den fåtölj jag skulle ha slut så det bidde bara ett bord, en lampa och en spegel. Kort kommer.

Det är lustigt så det är. Alla åker i varsin bil och köerna är lååånga. Vad gör folk i Stockholm? Det tog en timme och tio minuter hemifrån* mig till den där bron innan Hornsgatan. Och från bron till Skanstull tog det 40 minuter för det var såna köer. Inte beror det väl bara på Condoleezza?

Jag måtte utstråla någon slags gullig inkompetens. Det är ofta jag blir behandlad som om folk tycker jag är lite gullig och oförarglig och smådum. Jag kanske måste ändra stil och attityd så folk slutar upp med det. Jag uppskattar det inte så vidare värst. En grej folk gör är att de blir överraskade när jag lyckas med något. En annan grej är att de klappar på mig och lägger huvudet på sned och säger saker som lilla gumman, vännen eller tjejen. Sedan finns det andra som inte alls behandlar mig så utan som tar mig på allvar och litar på min kompetens. Det är väldigt skönt att träffa sådana människor. Men jag borde nog kanske ändå jobba lite på min utstrålning. Ska jag klä mig annorlunda, ändra frisyr, vara mer gåpåig? Jag vet inte riktigt. Kanske har det helt enkelt med min rundhet att göra. Många vittnar om att de blivit behandlade på helt annat sätt när de gått ner i vikt. Det återstår att se.


*Hemifrån ligger långt borta i skogen.

Tapet och mygg

Hå hå ja ja, vi tapetar och tapetar. De krångliga bitarna vid trappen tog mycket längre tid än vi trodde. Men nu är snart sista våden uppsatt. Fint är det. Eller som Will sa:
- Det var liksom så gult förut. Nu är det inte så... gult längre.

I går morse när jag bäddade så låg det en stor fästing på min kudde. Inte kul alls. Om fästingar tycker jag inte så värst.

Inte myggor som surrar i mitt öra heller, eller som försöker bita mig när jag sitter och skriver. Irriter, irriter, irritera.

Jag blev glad i dag då jag fick mail från Joep, en av killarna som var med på finskakursen i Åbo. Efter ett tag så kom det även brev från tre andra som var med på kursen. Jättekul att höra av dem.

Nu är det snart läggdags eftersom jag sovit för lite hela veckan. I morgon ska jag ge mig ut i vida världen.

Jack Lalanne - Sugarholics

Bildbevis

Jag skulle ju lägga ut en bild från utflykten. Men jag är glömsk. I alla fall, så här såg det ut.

Tapetsering pågår

Vi tapetar. Det blir bra. Ska bli kul att få det helt färdigt med nya möbler och allt. Min händige man kom med på bild. Gult hade vi innan och nu blir det någon slags grågrön nyans med blommor. Ser trevligt ut.

Positiv energi

Det har varit en fin dag i dag. Började dagen klockan 5.50, åkte på möte och sen så in till Eskilstuna för att lämna i från mig ett lite speciellt jobb. Skönt att ha det avklarat. Nu återstår bara att vänta på resultatet. Sedan åkte jag på yoga. Yoga är bra, man får en skön positiv energi. Jag har varit lite låg några dagar. Jag vet inte riktigt varför. Troligtvis har det haft en del med jobbsaker att göra. Så det var mycket skönt att fyllas av positiv energi som lyfter en.

Jag tog också en tur förbi den trevliga lilla ost och chokladbutiken. Köpte några goda ostar och några bitar mörk choklad.

Lillebror är här och Boll ska till sin pojkvän på kalas. Jag köpte lite nya kläder åt henne som hon ska ha på festen. Will mekar för fulla muggar i garaget. Och vi ska grilla i kväll. Snart borde min älskling komma hem.

Gott

Det blev utflykt igår och kanske kommer det några bilder sen. Tillbringade kvällen hos mina föräldrar som bjöd på mat. Tog en promenad med mamma i området där de bor. Det var länge sedan jag gick på de vägarna.

Vikten har stått och stampat och gungat lite fram och tillbaka ett tag men nu så har jag gått ner 11,5 kg och tappat 32 cm i midjan. Känns mycket bra och jag har verkligen kommit fram till att det här är mitt sätt att äta. För resten av livet.

Hemligt

Känner mig lite småstressad och nervös. Har lite grejor på gång. Jag borde kanske lägga ner mer tid på en sak men risken är ju att det blir överarbetat. Man måste veta när man ska sluta. Fast jag är inte riktigt färdig, ska sammanställa allt i morgon. Har också några intressanta möten nästa vecka som jag hoppas mycket på. Håll tummarna för mig för alla tre sakerna.

Ska ta paus från jobbandet nu och åka till mina föräldrar. Ska se om barnen och jag kan ta en tur förbi ett intressant ställe som jag tänkt åka till länge.

Vad hemlig jag låter. Men jag har alltför många gånger berättat om saker innan det är klart och då har de inte blivit av. Kanske är jag skrockfull och fånig men så är det i alla fall.

Men en sak kan jag berätta. Jag ska eventuellt på seans nästa vecka. Orsaken till att jag berättar det är att jag inte vet om jag vill. Så skulle det inte bli av för att jag berättar så må det väl vara hänt. :0)

Hemmafix

Det är bra att det regnar den här helgen för vi har fått mycket gjort inne. Igår städade vi på övervåningen. Rensade ur garderober och plockade bort leksaker som barnen inte leker med längre. Nu är det mycket utrymme igen och rent.

I dag så har vi börjat med hallen. Tagit bort möbler, gardinstänger och annat som sitter i vägen för tapetsering. Vi har också börjat slipa skarvar. I morgon ska jag om jag hinner åka och handla tapetklister och sandpapper och lite annat som behövs.

Jag skulle vilja ta itu med nedervåningen också men antar att jag får göra det själv i såna fall då min man har en längtan ut.

En sak som var kul med att städa garderober var att jag hittade för stora kläder. Mina shorts som förra sommaren satt tajt är för stora nu. Mycket för stora.

Kärleken finns överallt

Will berättade för mig om två gäss han hade sett hemma hos farmor och farfar. Det var två hanar som var tillsammans hela tiden.
- Jag tror att dom är ihop, sa Will.

Det som gläder mig mest är att han bara konstaterade det. Mina barn förstår att det är kärlek som gäller och inte hårfärg, längd, ålder, kön eller något annat ytligt och jag blir förstås stolt och glad över att ha så kloka och öppna barn.

Hungrig och trött men glad och nöjd för det

Oh i dag är jag trött. Har stigit upp tidigt några dagar och sen varit i farten hela dan. Jag vill orka vara vaken i kväll då min älskling kommer hem efter att ha jobbat och bott i Stockholm hela veckan. Men risken är ju att det blir god middag, lite tv och sen snaaaarkkk.

Jag är i alla fall mycket bättre på att vara utan honom nu. Det går fint att sova ensam. Men det är klart det är trevligast att ha honom hemma.

Min tanke är att helgen ska vara familjen och hemmet då det varit mycket annat och kommer mycket annat framöver. Kanske kan vi börja tapetsera i hallen?

Coffe sitter bredvid mig och är kelen. Ibland säger han mjau och så puttar han på mig med huvudet. Jag fick en puss nyss av Aslan. Han är så söt, när jag pratar med honom och frågar om jag får en puss så ställer han sig tillrätta på diskbänken och sträcker fram huvudet. Och än så länge är Marsipan kvar hemma. Jag hoppas hon inte tänker ta sin semester riktigt än. Vill ju ha mina kissar hemma.

Jag är hungrig, har varit det i flera dagar även om jag ju faktiskt har ätit. Men jag har ätit för lite och så har det blivit lite kompromissande då jag har ätit ute en del. Så ikväll blir det riktig mat - entrecote och hemgjord bearnaisesås. Det ska bli gott.

Ernst

Jag köpte en Ernst-tändsticksask i dag när jag var i Nyköping. Nu står den på hedersplats i dammet ovanpå datorskärmen tillsammans med en katt jag fått av mina barn. Det fanns olika bilder att välja mellan och på baksidorna finns citat av Ernst. På den jag köpte står det:
" När en katt ligger i ett rum och sover finns det inget för en inredare att göra där."

Tre vackra

Körsbärsblom i motjus.

Jag tycker att det här påminner om något... men det kan ju vara bara jag som tycker det.


Min dotter när hon badade i tordags. Ja, precis, torsdagen den 8:e maj. Kallt.

Små söta hundar

De här två små filurerna träffade jag i fredags. Då var jag på utflykt för att titta på en hängmatta jag eventuellt ska köpa och för att lära känna en affärskollega lite mer. Det var väldigt trevligt.

Charlotta

Jag har namnsdag i dag. Mina föräldrar och min syster brukar komma ihåg det av någon anledning. Men i dag har jag pratat med båda mina föräldrar och de har inte sagt något. Men det spelar ingen roll. Jag är lite kluven till namnsdagar och såna dagar som morsdagar osv. Det är trevligt att ha namnsdag men inget att fira. Och jobbigt att behöva komma ihåg andra. Men kul om man får göra det nån gång ibland bara sådär för att man vill.

Ute eller inne

I helgen har jag insett några saker. Dels att det faktiskt är så att vi människor är ganska olika när det handlar om vad vi har för inställning till saker och ting. Och dels att när jag tänkt och sagt att jag gillar ärlighet så är det nog först och främst rakhet jag har menat. Att vara rak och säga vad man vill direkt istället för att linda in sanningen.

Båda de här sakerna insåg jag när jag hade med två pojkar, fem och tio år gamla, att göra. Det var Lillebror och hans storebror som var här i helgen. När Lillebror är här själv så funkar det bra eftersom han är så pass liten och eftersom han då gärna vill göra som Boll och Will. Men när hans storebror var med så kom deras vanliga beteenden fram. Inget fel i det men vi är olika. De har fått en annan uppfostran och lärt sig ett annat sätt att vara helt enkelt. För oss så är det självklart att man är ute när det är fint väder. Det finns massor av saker att göra ute, tycker vi. Men inte pojkarna. De ville helst vara inne och spela tv-spel.

Jag frågade om de ville åka båt på sjön och fick svaret:
- Näe, det vill vi inte.
Jag frågade om de ville cykla, leka i sandlådan, leka i skogen och fick samma svar. Jag lyckades locka ut dem några gånger men sedan gjorde de vad som helst för att få gå in igen. Och spela tv-spel.

Och när den äldre av pojkarna försvann in för tredje gången och jag gick in efter honom så satt han i soffan.
- Jag har lite ont i foten, sa han. Jag tänkte att jag kanske kunde sitta här en stund och kanske göra nåt.
Jag fattade förstås direkt vart han ville komma men jag frågade ändå vad han ville göra.
- Ja, spela lite tv-spel kanske.
Det var då jag insåg att jag gillar när folk är raka.

Det irriterade mig först att de ville gå in hela tiden och de irriterade mig att han inte kunde vara rak. Men jag insåg ju också att det inte är så lätt att ändra på folk under en dag och att vi faktiskt är olika. Bara för att jag vill vara ute betyder ju inte det att alla andra vill vara det.

Så efter ett tag fick de sitta inne och så var vi andra ute. Och då blev vi nöjda hela bunten.

P.S Men jag har ändå svårt att förstå att man vill vara inne när det är fantastiskt väder ute och man är på landet och det finns massor av skojiga saker att göra utomhus.

Jag är knäpp men glad

Jag fick nyss ett hysteriskt skrattanfall när jag läste en sak på Tjuvlyssnat som inte egentligen var så roligt. Konstigt hur det kan vara att man ibland bara småler åt något man verkligen tycker är kul och andra gånger inte kan sluta skratta fast man knappt själv fattar vad som är så roligt. Mina tårar sprutade och Erk tittade förbryllat på mig. Inte tyckte han det var speciellt skoj heller när han läste.

Så här var den:

En kvinna står med sin nyinköpta tvättkorg i rotting och väntar på bussen. Plötsligt kommer en annan kvinna fram och öppnar tvättkorgen.
Kvinnan som äger tvättkorgen: Ursäkta, men det där är min tvättkorg
Den andra kvinnan: Oj, ursäkta, jag trodde det var en papperskorg.

Fast kanske går det onda i ryggen över nu. Skratt är ju en bra medicin.

Vackert

Min rygg är inte riktigt sams med mig för tillfället. Det började i Åbo då jag hade en säng och en kudde som inte riktigt var gjorda för mig. Fick ofta ont sen jag stigit upp men det släppte när jag gick. Och gick gjorde jag mycket i Åbo. Fast sen jag kom hem så har jag inte gått lika mycket och min rygg protesterar när jag måste sitta mycket framför datorn. Jag brukar inte ha ont i ryggen. Det här är mycket irriterande och jag vill att det ska gå över nu. Nu! För det mesta släpper det efter ett tag, det börjar några minuter efter att jag stigit upp och sen sitter det i ett tag. Tills jag rört mig tillräckligt. Sätter jag mig direkt vid datorn så blir det inte så bra. Så i morse så gick jag ut på promenad direkt och nu känns det mycket bättre. Dessutom var det en väldigt trevlig promenad i vårgrönt och fågelkvitter och små pratstunder med grannar.

Jag märker tydligt hur mycket vädret och årstiden påverkar mig. Jag blir nästan euforisk av vackra vårdagar. Just nu är det alldeles fantastiskt här hemma hos mig. Jag sitter ute vid mitt cafébord under min egenhändigt snickrade blomlåda med rosa och vita pelargoner. Jag har ätit frukost och läst tidningen och nu sitter jag här med Bärbara-Barbara och njuter. Det som hörs är insektssurr, fågelkvitter och grusknarret när en granne cyklar förbi. Körsbärsträdet är fullt av vita blommor och i gräsmattan blommar Bellis och det är varmt, skönt och grönt.

Sådana här dagar så vill jag bjuda hit hela världen så ni får dela det vackra med mig. Fast ni får nog komma en och en annars så tror jag friden försvinner.

Tvåtusenfemton

I dag skulle min hund ha fyllt 15 år. Min söta vovve. Saknar honom. I helgen var jag på springpride, det var kul att se på artister av olika kaliber och lyssna på Mian och Kalle. När jag kom in till stan blev jag stoppad av polis och ivägviftad åt fel håll. Det var för att ett gäng unga allvarliga pojkar i kängor och gröna jackor och ganska kort hår skulle gå förbi. Det känns sorgligt att de ska behöva ha besvär med att alla människor inte är precis likadana. Men det gjorde ju i och för sig att det kändes ännu bättre att gå med i paraden. Och när man står där och ser på alla människor så inser man att vi inte är så förskräckligt olika. Det är mer olikt att vara helt lika. Jag läste i tidningen i går att det var omkring tusen personer i paraden. Det känns ju bra.

Igår så köpte jag jord och blommor och planterade. Jag köpte fem säckar jord och de är både tunga och otympliga så när jag stod där och lyfte in dem i bakluckan och svor litegrann (hur lätt är det att lyfta en tung jordsäck från marken och in i en bil utan att få säcken mot kläderna?) så hörde jag någon som sa något. Jag tittade upp och där stod en äldre man.
- Oj, vad du lyfter och bär, sa han.
Och sen började han berätta om vad han odlar och har odlat. Ett år fick han tusen gurkor i sitt växthus. Vi pratade ett tag om växter och jord och odlingar medan jag lyfte in allt i bilen. Och sen kom hans fru. Hon såg mycket förvirrad ut, hon undrade nog vem jag var och om hon borde känna igen mig.
- Det här är min fru, sa mannen.
- Hej, sa jag.
- Se så hon lastar in jordsäckar, sa mannen vänd till sin fru, hon har lyft i allihop.
-Ja oj, sa kvinnan och tittade i bakluckan.
Vi pratade lite till och sen sa vi hej då och så åkte vi åt varsitt håll. Mycket trevligt.

Schlagertrav

Igår var vi på schlagertrav. Det var kul. Fast trav är nog inget jag kommer att fortsätta gå och titta på. Men jag blev bjuden på champagne av mina uppdragsgivare och det var kul att se på Babsan och de andra artisterna och publiken som var stela som vandrande pinnar (även jag var ganska stel trots min röda jacka och rödrandiga t-shirt och mitt viftande med Bolls armar). Boll köpte några singlar och fick dem signerade. Babsan och Richard Herrey kom på delad första plats i kändistravet. En trevlig dag.