Snöigt hemma hos mig

Tog några bilder istället för att lägga energin på jobb :0)

Full fredag

Åh vad jag är trött. Det har varit mycket jobb sista tiden och mer blir det hela tiden (vilket är trevligt både för mitt självförtroende och för plånboken). Jag steg upp halv 6 i morse och åkte på möte som jag brukar på fredagar, sen skjutsade jag Erk till tåget, skjutsade hem en kollega och så iväg till barnens skola för att följa med Bolls klass på luciauppträdande för gamlingar. Och allt detta utan att hinna få i mig frukost. Nu eldar jag i pannan och tittar på snön och så har jag ätit frukost och försöker få struktur på jobbandet. Men jag har förstått att jag är förkyld, mina förkylningar nu för tiden är ju inte som förr, de kommer sällan och de är ganska försiktiga men likaväl så blir jag ju lite tröttare än vanligt. Och det tar alltid ett tag innan jag inser att jag faktiskt inte är helt kry.

Jag måste jobba undan en del bråttomsaker och som sagt få ordning på andra jobb, sen en snabblunch och så iväg på fiol med Boll för att sedan skynda hem, packa lite och ge mig iväg med barnen till mina föräldrar. Barnen ska sova över, jag ska laga middag där och bada bastu och sedan ska jag åka ytterligare ett antal mil och hämta Erk som är på julfest med jobbet. Antagligen så är vi inte hemma förrän mitt i natten.

Men det jag känner mest av allt just nu är att jag borde ta av mig mina blöta (jag har gått i snön) byxor, bädda ner mig i sängen och vila en stund.

Ps Nyss ringde en pappa till Bolls fiolspelarkompis och sa att han kunde skjutsa dem, skönt att slippa ge sig ut åtminstone en resa i snövädret

Nisse-Björn

Jag har ingen lust att jobba. Min kom i håg-lapp säger att jag har minst åtta jobb som måste sättas fart med. Min hjärna säger god mat, levande ljus, korsord, musik... Jag tycker inte om att vara svårstartad. Jag vill sätta fart och få undan så jag kan koppla av i lugn och ro utan att ha saker hängande över mig.

Jag tror att jag vill gå i ide, jag är nog en björn.

Handstil?

Kim (se länk här bredvid) har snygg handstil jämfört med min som jag själv knappt kan läsa ibland. När jag koncentrerar mig och försöker skriva snyggt tar det lång tid och jag får kramp i armen. Och efter en liten stund så blir det slarvigt igen.

Lite dramatik i vardagen

Julkalender!

Gårdagen blev inte som jag hade planerat. Halv tolv ringde de från skolan och sa att Boll hade ramlat ner från en klätterställning och behövde åka till doktorn. Vi åkte till vårdcentralen där de trodde att ett ben i underarmen hamnat snett så vi fick remiss till röntgen och akuten. Hon röntgades och vi fick gå till akuten där vi väntade och väntade och så fick vi ett rum och väntade och väntade och sen försökte de vrida armen rätt och sen väntade vi och så kom en lite mer erfaren läkare som konstaterade att armen var okej och att vi fick åka hem.

Min onda tå tyckte inte om att vara instängd i en trång sko hela dagen. Ont gjorde det och jag haltade fram i sjukhuskorridorerna så folk nog trodde att jag var anledningen till sjukhusbesöket.

Vi var hemma vid halv 8 på kvällen. Då var vi trötta båda två, Boll somnade ganska snart och jag lade mig rätt tidigt jag med. I morse klagade Boll på ont i magen men jag trodde hon var hungrig och gjorde en rejäl frukost åt henne. Hon hann lagom till skolan så kräktes hon och jag fick åka och hämta henne. Så nu ligger hon nedbäddad i soffan och jag tittar ut på snön och ska försöka jobba undan så mycket som möjligt så snabbt som möjligt så jag kan ägna mig åt Boll istället.

Ha en fin dag vänner!

Smurftå

I morse tog jag på mig träskor och gick ut och tömde kattlådan. När jag skulle in igen så fastnade en sopborste som står på trappen under dörren. Och det vet ju alla att träskor är hårda, så jag sprakade till borsten. Men jag missbedömde hårdheten i sparken och jag missbedömde var det hårda på träskon sitter så nu har jag en blå stortånagel. Aj, aj, aj!

Jag har fått akut mys-, snö- och jullängtan. Jag vill vara ledig, jag vill städa, jag vill pyssla, jag vill mysa med levande ljus (ja alltså inte mysa med dem) och jag vill gå ut och åka pulka med barnen, ta promenader i snöig skog och umgås med vänner och familj. Jag vill ha vintrig december!

I går så var jag hos en vän och kollega och vi utbytte tjänster. Hon coachade mig till att komma fram till vilka mål jag har, vad jag vill och vad jag ska sträva mot. Mycket bra! Jag i min tur var som ett stöd i hennes funderingar och så gjorde jag en bild åt henne, en slags symbolbild som hon kan ha för att se sina mål. Jag ska göra en symbolbild till mig själv också. Det ska bli en pyrenéerhund eftersom det symboliserar den känslan jag vill förmedla i mitt professionella och sociala liv.

Jag letade reda på några papper jag skrev i en kurs om personligt ledarskap för snart två år sedan och det visade sig att jag har nått målen jag satte upp väldigt bra. Jag tror att det är viktigt att skriva ner vad man vill för då blir det mycket tydligare vad man strävar mot. Ord som sägs högt och skrivs ner blir liksom lättare till sanningar. Därför ska man inte säga negativa saker varken om sig själv eller andra. Det pratade jag med Will om igår då han som den tolvåring han är inte gillar en tjej i klassen och fällde ganska hårda kommentarer om henne. Jag berättade om hur lätt det är att uttalade ord kan bli sanna, om man varje dag säger att någon är ful så kommer den människan snart att tro på det och bli ful. Och jag pratade om att vi alla borde prova på nya saker lite oftare. Vi borde lära känna människor som vi egentligen inte alls tror att vi kan ha nåt gemensamt med eller kan bli god vän med. För om vi alltid bara umgås med de som är precis som vi, gillar samma saker, pratar likadant och har samma värderingar och liknande kläder så utvecklas vi ju inte heller. Att möta våra tveksamheter, våra rädslor och våra obehag leder oftast till att vi blir större som människor och att våra hjärtan växer och får rum för många fler. Jag tror att han tog till sig av det jag sa.

Jag håller ofta till på en diskussionssajt om lchf-kost och där har jag mött massor av kärleksfulla, omtänksamma människor som ju faktiskt inte har nåt mer gemensamt med mig än den kost vi äter. Internet kan kanske vara av ondo i vissa fall men här kan man möta människor och få direktaccess till deras tankar istället för att hindras av utseende, klädstil och situationer vi inte kan påverka.

Jag tror att det många gånger är lättare att älska utan ögon.

18 kilo mjöl

En snygg bild på mig med 18 kilo mjöl. Varför det nu då? Jo för att det är lika mycket som jag har gått ner genom att utesluta mjöl, socker och sånt. Det är en hel hög med mjölpåsar kvar att gå ner men 18 kilo bekräftar att jag gör rätt.

Att jag ser så fånigt glad ut på bilden beror på att det gick förbi folk precis som Erk skulle fota mig.

Vuxna Nisse

Jag har fått ta itu med några jobbiga saker och det känns lite tufft just nu. Jag har fått tala om för några människor att de måste ändra sitt beteende, skärpa till sig, tänka efter. Jag har gjort det av omtanke om dem själva och om andra som påverkas av deras beteende. Det har varit nödvändigt helt enkelt för det har med min yrkesroll att göra, mitt arbete är delvis beroende eller påverkas på olika sätt av hur dessa människor är mot andra människor eller vad de gör i sina yrkesroller.

Det är lite tufft att behöva inse att det är sånt här jag måste göra ibland. Jag kan inte gömma mig bakom någon annan längre om jag vill vara seriös och sköta mitt jobb och mitt liv på ett professionellt sätt.

Men jag är också glad för att jag kan ta itu med jobbiga saker och stå på mig. Det har bland annat lett till att kommunen där jag bor kommer att ta bort all glutamat ur skolmaten och maten till de äldre. Jag har jobbat för det från flera håll och nu har det gett resultat. Det sporrar mig att fortsätta kampen mot den dåliga maten. Nu är det margarinet som ska ut.

Jag är inte och kan inte vara den där mesiga lilla flickan längre. Nu är det dags att inse det även om det är rätt skönt ibland att gömma sig i soffan och låtsas som det snöar. Det är nästan 7 plusgrader ute och den lilla snö som är kvar är ett eländigt klet.

Äh nu får min arbetsdag snart vara slut så jag kan krypa ner i soffan och låtsas att det snöar.

Kultur

Igår var jag på ett möte om Dubai. Det var mycket intressant. Fast det var länge sen jag lyssnade på ett längre föredrag och jag är närsynt och fick sitta och koncentrera blicken hårt för att kunna läsa på bildspelet och jag kom på hur svårt det är att sitta still och lyssna (speciellt i mörkret) utan att ögonen vill blunda och hjärnan domna bort hur intressant det än är.

När jag ska hålla mina långa intressanta tal eller föreläsningar så ska jag nog göra det utomhus i dagsljus på ett torg så att folk måste stå upp. Och jag ska bara använda min röst och min övertygelse och inget bildspel. Och jag ska få folk att applådera, tjoa, busvissla, hoppa och hurra så att de håller sig vakna och alerta.

Jag läser en intressant bok just nu och lyssnar på en annan intressant bok. Den jag läser heter Den ensamma fallosen av Anja Hirdman och den jag lyssnar på heter Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Läs dom!

Odessa

När jag nu ändå håller på och uppdaterar lite så kan jag ju berätta hur det har gått med Odessa, katten vi hittade. Hon har ätit upp sig, minst sagt. Nu är hon en tjockis om magen. Hon är lugn och fin och verkar trivas bra. När jag går in på toan så sätter hon sig utanför och skrapar på dörren... som ett litet barn som inte vill låta mamma försvinna. När jag reser mig från arbetsstolen så ligger det alltid en Odessa där när jag kommer tillbaka. Men hon för inte mycket väsen, hon bråkar inte med de andra katterna och de bråkar inte med henne. Hon vill gärna ha mat. Fast det har blivit lugnare det med. Jag kom på att det inte funkade att ge lite mat i taget för då blev hon bara stressad och ville äta hela tiden. Istället fyller jag upp alla skålarna med torrfoder så kan hon äta sig mätt och sen gå och lägga sig och strunta i resten av maten.

Hon spinner så fort man nuddar henne men hon har blivit lite mera bestämd med vad hon vill. Hon sover gärna inne i badrummet eller i en dörröppning, i barnens rum eller så ligger hon på golvet vid våra fötter när vi tittar på tv.

Odessa är en fin katt som helt klart är en del av familjen. Fast det är ganska mycket med fyra katter tycker jag nog. Det har gjort att min hundlängtan har dragit sig tillbaka en bit. Och det är lika bra det för jag har inte tid i alla fall.

Shoppat

Vi handlade inte så mycket på Cypern men den här kunde vi förstås inte motstå. Fast min längtan efter att dricka den är inte så stor, speciellt inte sedan Therese berättade om sin Absint-upplevelse. Men den gör sig fint i baren i alla fall.

Bilder från Cypern

Utsikt från hotellpoolen.

Boll ser ut över havet.



Två badankor på väg ut i vågorna.



På promenad.



Tjofsis, katten som kom till vårt hotellrum varje eftermiddag. Han fick namnet Tjofsis eftersom det var det enda han lystrade till.

En annan av alla de söta katter som bodde i närheten av hotellet.


Båtar som vi inte åkte på utflykt med för att det var så dyrt.

Nya dagar tack

Hej hopp!

Jag går in på min blogg och undrar varför jag aldrig skriver nåt. Så nu skriver jag nåt.

Har haft en hel del för mig, som alltid. Mycket jobb och många andra saker. Egentligen skulle jag ju vilja skriva här oftare men jag har svårt att komma mig för när dagen är fullbokad. Även om jag sitter mitt framför datorn.

Varje vecka sitter helgen som en efterlängtad kloss mitt i vägen mellan jobbdagarna. Jag tänker att jag borde jobba på helgen så jag hinner undan och jag tänker att jag inte borde jobba på helgen så att jag hinner vila upp mig och ta nya tag. Det senare har vunnit flest gånger. Det är så skönt att släppa tangenterna och musen och ge mig ut i lövhögar, ta tag i skottkärran och skurborsten och låta pysselnisse komma fram.

Det är så mysigt att åka i väg en liten sväng med familjen och hälsa på nån eller titta i en affär, ta en fika eller promenad. Och att sätta sig i baren med sin man, dricka lite god sprit, lyssna på gamla vinylskivor och ta en svängom (trampa varandra på fötterna, skratta och kramas) gör att det är värt att ha fulla jobbardagar som liksom aldrig hinner i kapp.

Men jag tycker väldigt mycket om mitt jobb och det är mycket trevligt när pengarna på kontot visserligen sakta men ändå växer. Fast veckan borde ha åtminstone en dag till. Kommaifattdagen.

Lista

Min arbetsdag i dag:

1. Steg upp kl 06.45
2. Åt frukost, plockade ihop och åkte till möte
3. Möte från 8.30 - 15.00.
2. Hämtade skyltar och dekaler på tryckeri.
3. Skrev rent anteckningar från mötet.
4. Skickade viktiga mail.

Klockan är snart 18.00 så nu börjar nästa arbetsperiod:

1. Laga mat
2. Kolla att barnen har gjort sina läxor
4. Plocka undan
3. Natta barn

Vissa saker faller mellan stolarna

Jag sitter och jobbar mellan ett skrivbord och en vägg. Utrymmet är ca 80 cm. Jag tappade ett papper på golvet och när jag sträckte mig efter det så tippade stolen och jag ramlade av och fastnade under stolen. Om ni nån gång har testat att sitta fast i ett trång utrymme under en stol så vet ni att det inte är så lätt att ta sig upp. Och man känner sig lite snopen där man sitter. Men jag lyckades kravla mig upp i alla fall.

I övrigt kan jag rapportera att det regnar. Och att helgen förlöpte väl. Jag hade en lugn helg med trivsam städning, pyssel, bokläsning och middag hos mina föräldrar. En sådan helg som jag för det mesta eftersträvar då veckorna är hektiska.

Glädjande möten och nyheter

Jag hade ett fantastiskt möte i dag. Det kan ge så mycket att möta en annan människa. Vi hade massor gemensamt och fick ut mycket av mötet båda två. Förhoppningsvis kommer vi att ha ett gott samarbete framöver. Det ska bli spännande!

Sitter här och jobbar med affischer och flyers till två kunder. Känner att jag verkligen måste lyckas här. En av kunderna har varit på gång att anlita mig förut men det föll på priset. Inte jag som är dyr utan kunden som är snål. Men om jag kan få chansen att visa vad jag kan så tror jag att de kommer att bli nöjda och inse att priset är värt att betala.

Jag är glad i dag! Min viktnedgång har varit lite klen ett bra tag men i morse visade vågen på ytterligare minus ett kilo. Vilken innebär att jag har gått ner 17 kg nu! Och snart, snart har jag tappat 40 cm i midjan. Visst är det fantastiskt! Och jag mår så jäkla bra.

Smör är gott för hela kroppen och lilla huvudknoppen :0)

Här är jag

Hej vänner!

Jag har tänkt att lägga in bilder och skriva om allt möjligt sen jag kom hem från Cypern. Men det har varit mycket med jobb och annat som gjort att jag inte kommit mig för.

Nu ska jag snart ha ett möte så det blir bara en liten hälsning.

Kan ju berätta att jag var på ostprovning i tisdags och det var inte dumt alls. Och semestern var skön och jag vilade upp mig. 30 grader varmt, bad i havet varje dag, solning på stranden, god mat, vin och groggar på terrassen, många fina katter. Släppte allt vad jobb och datorer hette och det var himlans skönt.

Men nu är det full rulle igen. Fast jag är glad att vara hemma.

Resfeber

Snart åker vi. Jag är lite stressad. Har haft massor att göra på jobbet. Naturligtvis så dyker det upp en massa saker som måste göras i sista sekunden. Jag tänkte att jag skulle få ta det lite lugnt under helgen och hinna med att packa och göra färdigt inför resan. Men nu sitter jag här vid datorn och jobbar. Fast nu får det vara nog. Nu ska jag ha ledigt. Jobbet får vänta. Det är ju inte precis som att jag ska vara borta i ett år. En fjuttig vecka ska jag vara på semester och det borde nog även mina kunder klara av.

Alla fyra kissarna är hemma nu. Jag hoppas att de klara sig bra medan vi är borta. Jag har ordnat med två kattvakter så det ska nog gå bra. Men visst funderar man. Usch jag måste lära mig att slappna av och släppa kontrollen lite. Det ordnar sig, jag är inte oumbärlig varken hemma eller på jobbet eller någon annanstans.

Vi hörs när jag kommer hem.

Ettårsfirande med mera

I dag så träffade jag helt oväntat på en kille som är med i den där armbrytningsklubben. Så jag ska nog ta mig dit och testa. Han dök upp på mötet med mitt affärsteam. Jag jobbar hårt i det där affärsteamet och i dag fick jag ta emot en blå namnskylt som man får när man har bidragit med flest referenser och gäster. Trevligt att uppmärksammas.

Jag fick besök här på eftermiddagen. Det ringde på dörren och där stod två välkammade herrar och delade ut Vakttornet. För er som inte är insatta så är det Jehovas som delar ut såna. Vi hade ett trevligt samtal om internet, katter och bilar. Sedan önskade de mig en trevlig eftermiddag och åkte vidare.

Snart åker vi till Cypern. En dryg vecka kvar. Det ska bli kul att åka iväg. För mig som väldigt sällan åker utomlands annat än till Finland så känns det som ett äventyr. För många andra är nog Cypern nästan vardagsmat.

I dag är det exakt ett år sedan jag lade om kosten. Det har inneburit -16 kg, -37 cm i midjan och att jag är friskare, piggare, starkare och lugnare. Grattis till mig!

Nya intressen

Jag har ju bara jobbet och familjen och några olika föreningar och lite annat som jag har att pyssla med så jag tänkte att jag nog borde ha något mer att göra. Armbrytning verkar intressant tycker jag så jag har slängt i väg ett mail till en klubb. Skulle vara kul att prova på. Fast jag undrar om de har träning för alla åldrar och viktklasser eller om det bara är ungdomar +/- 50 kg? Det skulle i alla fall vara kul att lära sig tekniken och träna upp musklerna och bryta ner alla stöddiga karlar :0)

Lästips

Några intressanta länkar:

Om finländarna.

Om mat.

Om en förening nära dig.

Annika Dahlqvist och LCHF

Jag har varit på föreläsning med Annika Dahlqvist. Hon är väldigt intressant att lyssna på. Jag blir lite upprörd när jag tänker på alla människor som inte fattar vad det handlar om. Som inte vill förstå. Fler borde gå på hennes föreläsningar.

Jag har i alla fall lyckats få några att börja fundera på hur och vad de äter och vad kosten gör med oss.

LCHF-kosten är bra på många sätt. Förutom att den är bra för människorna som äter den så är den bra för miljön därför att de flesta av oss som äter LCHF vill äta så ren och naturlig mat som möjligt och därför månar om ekologisk och närproducerad mat. Vi äter mindre mängd mat eftersom maten vi får i oss är energität. Vi håller oss friska och behöver därför inte uppsöka sjukvård eller sjukskriva oss speciellt ofta.

LCHF står för Low Carb High Fat och med det menas att man minskar ner rejält på kolhydraterna (som vi faktiskt inte behöver utan som tvärtemot vad många tror faktisk kan göra oss sjuka och feta) och vi har fett som vår främsta energikälla. Men inte vilket fett som helst utan i huvudsak animaliskt fett som t ex smör. Det innebär inte att vi proppar i oss ett kilo smör om dagen. Fett är energitätt och därför behövs inte så stora mängder.

Spannmål något vi inte alls bör äta. Människan är inte gjord för att äta spannmål (pasta, bröd, kakor osv). Troligtvis beror de flesta av våra folksjukdomar på att vi ätit för mycket spannmålsprodukter, för mycket socker, margarin och annat farligt fett och för mycket kemikalier och tillsatser.

Om vi äter det vi är gjorda för att äta så får vi de liv vi är menade att ha.

Förhoppningsvis i tid

Jag har fått finsk massage. Aj, det gjorde ont och jag är fortfarande öm. Det var i fredags. Finsk massage går på djupet och är som sig bör inget tjafsande med lätta rörelser. Här är det rejäla tag som gäller. Jag sitter för mycket vid datorn med dålig arbetsställning så jag får ont i axlarna. Så massagen plus några rörelser, promenader med svängande armar, fler pauser och bättre arbetsställning är det som gäller nu.

Jag har infört en ordentlig lunchpaus som börjar med promenad. Jag ska som sagt svänga med armarna när jag går för att värma upp. Sedan ska jag göra några rörelser för att töja ut musklerna. Det är inte så lätt att svänga med armarna upptäckte jag. Det ska vara som att gå med stavar fast utan stavar och med avslappnade axlar. Jag kände mig ungefär som de sju dvärgarna i Snövit när de går till gruvan. Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå... När jag sjöng så gick det lättare att få till armsvängarna. Jag provade också Internationalen. Jag är nog inte så bra på rörelsekoordination.

Kattprat

I måndags var jag till veterinären med tre av katterna. Marsipan hade förstås tagit sig en tur igen så hon var inte hemma. Coffe och Aslan förstod inte varför de inte fick gå ut på morgonen som de alltid gör så de sprang runt och skrek. Sen tryckte jag in dem i varsin bur och det blev ju inte roligare. Och tillråga på allt så skulle vi åka bil. Det var en svettig bilresa. Tre katter som skriker och krafsar är svårt att ignorera när man sitter instängd i en bil tillsammans. Men veterinärbesöket gick bra. pojkarna blev vaccinerade och Odessa fick en ordentlig genomgång. Veterinären trodde att Odessa är steriliserad så då måste hon ju vara en bra bit över ett år eftersom veterinären fick klämma rejält för att kunna känna vad hon trodde var ett ärr. Kanske är hon två, tre år till och med. Men hon har fina tänder så hon är inte jättegammal i alla fall.

Odessa har nån infektion i de övre luftvägarna, därför det pipit om henne. Men vi ska vänta och se om det går över av sig självt. Det har ju redan blivit bättre. I övrigt så är hon nu mer i bra skick. Hon har ätit upp sig ca 2 kg på tre veckor så nu ser hon ut som en normal katt igen. Och i går fick hon börja gå ut. Jag släppte ut henne på förmiddagen och så ropade jag på henne några gånger under dagen. Framåt kvällen så kom hon strosande och så klev hon lugnt upp för trappen och gick in. Skönt!

Marsipan kom hem igår så just nu är alla fyra katterna inne. Plötsligt känns det som att vi har många katter. Små avundsjuka rackare är de också. Jag måste klappa alla lika mycket annars får jag en blick som säger: Älskar du inte mig?

Trassel

Det är inte lätt att vara kattmamma åt en hittekatt. Odessa vill gå ut, hon kräks hela tiden och vi har ingen tid till veterinär förrän på måndag. Jag ringde en annan veterinär i dag som gav mig en del råd om hur jag ska göra. Ska åka till apoteket och köpa nåt medel som jag ska försöka få i henne.

Igår var jag ute och gick med Odessa i koppel. Ska köpa henne en riktig kattsele. I går lånade jag en leksakssele från en av Bolls mjukisdjur. Den var väl inte helt bra. Men jag vill inte släppa ut henne hur som helst innan hon är frisk och stark nog. Och innan hon är helt hemma här så hon förhoppningsvis inte springer bort.

Sitter här och är lite nervös över Odessa och över ett möte jag har i kväll. Jag håller ju på med en projekt med en kollega och vi ska göra en utprovning. På mina föräldrar, svärföräldrar och några andra släktingar. Det här projektet är lite speciellt och det är en mycket bra grupp att testa på eftersom det är lite provocerande. Utprovade för ett tag sedan på Linda och Ullis och det blir nog lite skillnad nu. Fast sånt vet man ju aldrig innan.

Tillbaks

Odessa är inne igen. Jag gick ut i skogen och ropade och hon svarade. Hon kom fram till mig så jag kunde lyfta upp henne och bära in henne.

Jag är så tacksam.

Nu kommer tårarna som jag inte kunde gråta i går fast de satt i halsen.

När livet gör ont

Just nu är det inte så bra här hos mig. I går kände jag mig upp och ned. Mådde inte bra på ett diffust sätt. Tog en paus från jobbet och sov några timmar mitt på dan. Jag är inte fysiskt sjuk bara nere.

Sen så hände det som gör att jag mår dåligt just nu. Odessa försvann.

Hon ville gå ut. Stod och krafsade på dörren och ville inte gå därifrån. Så jag tänkte att jag väl kunde släppa ut henne lite. Hon stod på trappen en stund och sedan sprang hon. Rakt ut i skogen. Och hon kom inte tillbaks hur jag än ropade och lockade.

I morse så var hon här men hon gick inte att få tag på. Dessutom hade hon ätit massor av mat som stod på trappen. Alldeles för mycket mat. Så nu är jag orolig för att hennes mage inte ska klara det. Hon har kräkts massor de senaste dagarna och jag skulle ta henne till veterinär. Hur ska det gå nu?

Jag känner mig hemsk och usel som släppte ut henne och inte tänkte på maten som stod där.

Saker att glädjas åt

Måste ju skriva ner det positiva om jag ska kunna vara positiv.

Marsipan har kommit hem igen. Hon var bara borta några dagar den här gången.
Jag har jobb. Flera pågående och några på gång.
Jag har fått ordning på några av mina datorprogram som jag har haft lite strul med.
Odessa mår bättre och bättre.
Om fem veckor åker vi till Cypern.
Jag har en ny dator.
Familj, vänner och släkt måste jag bara ta med.
I morgon får jag träffa M.
Jag har ett bra liv.
Min röda jacka som när jag köpte den satt precis för att sedan bli för trång sitter nu löst och ledigt.
Jag hittade många fina kantareller på min skogspromenad.

Positiva Nisse är lite nere

Kim har positiva veckan hos sig, del två. Jag tycker det är en mycket bra idé. Jag ska försöka anamma den. Jag känner mig lite nere och behöver hitta upp.

Det har bara varit ett litet tag men det är inte likt mig. Arg kan jag bli, irriterad, tycka saker är jobbiga och så vidare. Men jag är sällan deppig och negativ. Nu vaknar jag om morgnarna och vill bara somna om. Inte för att jag är trött utan för att jag inte har lust.

Men jag gillar ju mitt jobb, jag tycker om livet och jag anar alltid möjligheterna bakom den grå vardagen. Jag har fina vänner, fin familj, fyra fina katter och föräldrar som alltid ställer upp.

Jag är dock inte den som finner mig i att vara deppig även om jag kanske borde bryta ihop först och sen gå vidare. Jag har försökt hitta orsaken och göra nåt åt det. Så jag har tagit en D-vitamin och en magnesium i fall jag skulle ha brist på dessa viktiga ämnen vilket kan göra vem som helst riktigt deprimerad. Jag har druckit te med kokosolja och jag har tagit en skogspromenad.

Så nu väntar jag på resultatet.

När jag gick där i skogen så gick jag och letade efter en ingång till en magisk värld, en stig som kunde leda mig mot fantastiska äventyr. När jag var liten så fanns det alltid en magisk värld, ett äventyr, bakom en sten eller mellan två trädstammar. Jag trodde på jultomten långt efter att jag slutat tro på jultomten. Jag tror fortfarande att det någonstans finns troll, tomtar, vättar och andra väsen. Ganska ofta finns det en längtan i mig att leva i fantasin. Antagligen därför jag tycker så mycket om böcker och filmer som Sagan om ringen, Harry Potter, Narnia, Kalle och chokladfabriken, Polarexpressen, Ronja Rövardotter, Mio min Mio, Tordyveln flyger i skymningen och så vidare. Och nog därför jag sörjer så mycket att jag inte skriver mer än jag gör. Kanske skulle jag skriva fantastiska sagor om jag bara tog mig tid att skriva.

Kanske är det orsaken till att jag känner mig nere? Min ouppfyllda längtan till skrivandet och till fantasins värld.

Eller så är det D-vitaminet.

Internmode

Kvinnliga interner har fått en ny fängelsedress. De ansåg det vara ytterligare ett straff att klä sig i manskläder. Men den nya dressen är en liten rosa klänning.

Är inte det ett värre straff?

Måndag igen

Helgen var välbehövlig och försvann rätt snabbt. Lördagen ägnades åt att åka på två kalas. Igår hälsade min syster med familj och mina föräldrar på hos oss. Sedan klippte jag gräs, plockade kantareller och krattade gräs. Lillebror var hos oss och den här gången gick det jättebra.

Odessa sover på den andra kontorsstolen. Hon pipsnarkar. Hon är mycket piggare nu, tigger vid matbordet och bryr sig inte om de andra katterna. De säger inte så mycket de heller. Cosmo brukar sätta sig och titta på henne ibland. Marsipan har gett sig iväg en sväng men jag hoppas hon kommer tillbaks snart igen.

Jag hade hoppats på en lugnare vecka men det verkar inte som det blir så.

Nöjd

Jag har jobbat med en logga och jag känner mig riktigt nöjd med resultatet. Hoppas bara kunden gillar den också. Han ville ha med en bild på ett hotell och jag är ingen illustratör. Men jag fixade till det riktigt bra, tycker jag. Det är kul att sitta och pilla ihop saker men aj vad jag får ont i axlarna. Jag borde nog se över min arbetsställning.

I går träffade jag Linda över en bit mat och en trevlig pratstund. Sedan avlöstes hon av mitt skrivargäng. Vi diskuterade bland annat jämlikhet, njutbart språk och slut. Jag uppskattar dessa träffar mycket.

Det går bra med Odessa även om hon ännu behöver lång tid på sig att återhämta sig. Om det inte blir nåt krångel med de andra katterna eller nåt annat så tror jag vi behåller henne. Hon har liksom krupit in i mitt hjärta och jag har mycket svårt att tänka mig att lämna iväg henne. Fast vi har inte diskuterat saken än i familjen. Men lusten att riva ner lapparna jag har satt upp är mycket stor.

Jag har plockat bort ytterligare en tio, femton fästingar från henne. Hur många får egentligen rum på en liten katt?

Bilder

Odessa sover djupt.


Hon är smutsig och prickig i ansiktet efter fästingarna... och trött.

Odessa

En liten uppdatering på kattfronten. Odessa är fortfarande trött men har piggnat på sig lite ändå. Hon dricker massor men hon är ju antagligen uttorkad. Natten gick bra. Först hade jag henne i en kattbur bredvid sängen och så gick jag ner med henne när hon gnällde. Hon gick på lådan och åt lite och sen fick hon sova i buren igen. Några timmar senare gnällde hon igen och då fick hon vara lös nere i köket istället och det gick bra.

Våra tre andra katter har hälsat på henne. För säkerhets skull fick hon vara i buren då. De fräste lite åt varandra men det gick bra ändå. Ännu så har hon inte börjat gå upp så våra kissar kan gå upp och lägga sig och hon kan vara i köket. Tyvärr har vi ju inga dörrar som vi kan stänga men än så länge så har det funkat. Aslan blev nog mest rädd, Cosmo lite stöddigt nyfiken och beredd på att sätta henne på plats, Marsipan fräste och gick sen upp och lade sig. Odessa fräste åt alla tre.

Jag plockade ju bort massor av fästingar igår och uppskattade det till kanske omkring 40 st. Plockade lite senare bort dem som var kvar och då räknade jag. Och det var 40 st bara det. Så troligtvis hade hon närmare 100 fästingar på sig. Många såna där pyttesmå nymfer men också jättestora otäckingar. Gissa om jag tvättade händerna noga efteråt. Usch.

Jag ringde nyss veterinären och frågade lite. Så nu känns det lugnare. Jag blir lite uppjagad av sånt här. Vill ju ta hand om på bästa sätt men även om jag har tre katter så vet jag inte så väldigt mycket om katter som är sjuka, undernärda osv. Jag har ingen aning om hur gammal hon är heller. Trodde först hon var runt ett halvår men hon kan lika gärna vara äldre.

Det skulle vara väldigt bra om någon annan kunde ta hand om henne men jag har också svårt att släppa ifrån mig ansvaret när jag väl har tagit det. Det känns lite hemskt att tänka att jag inte har tid. Men det är ju så att jag har väldigt mycket och ännu ett sak att ägna tid och tankar på innebär ytterligare stress. Fast allt går ju och vilka är alternativen? Om ingen annan tar henne så blir det ju avlivning ifall vi inte behåller henne. Sånt är väldigt svårt att besluta om. Jag har fått göra det vid några tillfällen och det är inte lätt.

Får det gå till så här?

Vi har hittat en katt. En liten, mager stackare som antingen är övergiven eller bortsprungen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med henne. Hon mår nog inte så bra. Hon hade omkring 40 fästingar eller mer på huvudet och i ansiktet. Hon är trött och lite dålig i magen. Våra katter har jag inte vågat ta in än och jag vet inte hur vi ska göra under natten.

Men jag kan bara inte släppa ut henne.

Jag har satt upp lappar, mailat folk i området och ringt några samtal. Vad mer kan jag göra just nu? Alla katthem är överfulla och vi har ju faktiskt rum både i huset och i våra hjärtan för en katt till. Men ändå, jag vet inte. Det är ju en hel del att göra med en ny katt i huset. Vänja de andra, vänja henne, ta hand om henne om hon är sjuk, kanske torka kattskit, kiss mm, oroa sig osv.

Boll hon grät förtvivlat och frågade hur det kan finnas människor som gör så mot sin katt.
- Jag tycker inte om såna människor, sa hon. Och det kan jag säga att det gör inte jag heller.

Katten som jag har gett namnet Odessa är mycket kelig, lätt att ha att göra med och hon ville så gärna gå in. Helt uppenbart en tam katt som har haft någonstans att bo. Nu sover hon i kattkorgen på kökssoffan. Jag vet inte hur gammal hon är men det skulle kunna var en katt som är född i våras. Eller bara en hona som fått för lite mat.

Stackars liten kisse.

Kunder jag gillar!

Fick ett mail från en kund i dag. Det gick så här:

"Visitkortet är skitsnyggt!
Verkligen!

Det var hur bra som helst! Snyggt som tusan, passar mig perfekt!
Jag hör av mig när jag vill ha visitkorten. nu har jag precis fått en laddning med 500 st som är enhetliga med de andra på salongen..
Men ditt är SÅ MYCKET SNYGGARE."

Såna kunder gillar jag.

Nya tider och fullt hus

Lite nytt på sidan. Blev så trött på den.

Igår var jag i Stockholm. Stockholm är trevligt. Jag hade ett möte på förmiddagen och sen så åkte jag runt lite. Stannade någonstans på söder för att äta lunch. Hade sett fram emot en god lunch på ett trevligt ställe men hu så svårt det är att hitta restauranger där jag kan äta nu för tiden. Och jag var vrålhungrig så jag hade inte ro att strosa runt och leta heller. Blev en hamburgare utan bröd. Men det gick ju bra det med.

Åkte sen till min mammas moster som jag inte träffat på några år. Där träffade jag en syssling också. Hade en väldigt trevlig stund tillsammans med dem. Det är fint med släkt. Man kan bara åka hem till dem och ha det mysigt ihop fast man träffas väldigt sällan. Jag tycker väldigt mycket om min mammas moster. Det är gott att sitta och titta in i någons ansikte och känna sig full av kärlek och värme och tillhörighet.

Vi har ett extrabarn i några dagar. Erks ena brorson som bor hos oss just nu. Och jag är hundvakt några timmar i dag och Will har en kompis här så det är fullt hus.

Jag har massor av jobb att fixa med men är lite trött. Steg upp fem i morse för ett stormöte. Mötet gick jättebra. Men jag sov bara några timmar i natt eftersom Boll hade ont i magen och inte kunde sova. Ska i alla fall försöka få lite mer gjort i dag innan jag tar helg.

Sportigt värre

Jag gillar min nya dator och nya skärm. Den andra känns redan gammal och fjuttig. Men det tar lite tid att få ordning på allt. Man ska ju installera alla program och teckensnitt och bla, bla, bla innan allt flyter på. Nu har jag också en backup så jag kan spara mina arbeten och bilder på ett lite bättre sätt än förut.

Min käre man och jag är inga sportiga människor. Vi går ibland en promenad eller brottas lite på tu man hand. Och det är ju trevligt men det ger varken kondis eller muskler. Inte speciellt mycket i alla fall. Men jag har plötsligt känt ett sug efter att springa. Jag har försökt att ignorera det. Det har jag. Men igår fick jag plötsligt ett infall och frågade Erk om vi skulle springa en sväng efter maten och han sa ja. Så vi sprang. Inte hela tiden men ändå, vi sprang.

Och idag har jag också sprungit. Ett varv runt huset och sen efter några. Det var en grannes kossor som kom och hälsade på kossorna (stutarna) i hagen. När man bor mitt i en hage som vi gör så får man nog finna sig i att bli invaderad av kreatur emellanåt. Mig gör det inget men grannen såg lite generad ut. Och jisses vad mygg det var ute. Jag viftade hysteriskt medan jag jagade kossorna. Sen sprang jag hem.

Nu är det kalasdags. Jag är gudmor åt en liten tjej som fyller tre år i dag.

Gubbjävel

Jag är inte en sån som hatar så där dagligdags. Men det finns något som jag tycker riktigt illa om och det är översittargubbar. I går råkade jag ut för en sån och jag tände direkt på alla cylindrar. Det finns inte en enda sådan gubbe som kan få mig att vika en tum. Barn, kvinnor, unga killar eller riktigt gamla pensionärer kan jag nog vända andra kinden till även om de är korkade. Men inte dessa arroganta översittartyper som tror att de alltid har rätt just för att de är medelålders män med lite pengar.

Jag åkte och letade parkeringsplats på en smal gata med parkerade bilar på båda sidorna. I slutet av gatan fanns en lite korsning. När jag kom dit så tittade jag i backspegeln, inga bilar i närheten. Så jag började svänga runt för att åka tillbaks på samma gata. Lugnt och stillsamt och inga andra bilar i närheten. Då kommer en gubbe i sin penisförlängar... hrmm... stadsjeep och när han ser att jag håller på att svänga runt så gasar han på och kör i full fart rakt mot min bil och ställer sig så att jag (som nästan kommit runt) inte kommer fram. Sen sitter han där och tittar ner på mig med en hånfull min i sin stora bil och viftar åt mig att jag får backa så han kommer fram. Gissa vem som fick flytta på sig. Inte var det jag i alla fall.

Jag blev tvärförbannad. Vilken jävla typ. Hade han kört normalt så hade jag hunnit svänga runt utan problem och han hade kunnat köra förbi lugnt och städat. Men istället så trodde han att han skulle sätta mig på plats för att jag svängde runt i en korsning (som om man inte skulle få det) och gasade på som en tok mitt bland folk och parkerade bilar. Men jag körde mot hans bil och sen så satte jag mig med armarna i kors, stirrade på honom och väntade. Jag skulle ha suttit kvar där än om det hade behövts. Men han backade ganska snart undan och då körde jag förbi. Och gubbidioten vevade ner rutan och trodde att han skulle få säga nåt till mig. Det kunde han ju glömma att jag skulle vilja prata med en sån typ.

Fan jag var arg resten av dagen. Jag är arg fortfarande. Jävla gubbe.

Bara en liten en

Jag var med om något spännande igår. Något som gjorde mig glad också. Ville bara skriva det men jag tror att jag inte säger mer än så.

I dag är det jobbardag så det är nog bäst att jag sätter igång ordentligt. Det är kallt inne. I dag är hösten verkligen här.

Nytt och annat

Jag har en ny dator! En stor skärm och mycket mer minne. Min personlige IT-konsult undrade hur jag har kunnat jobba. Men man vänjer sig ju. Fast nu har jag några dagar framför mig att installera program, fixa mina filer osv. Men sen så...

Min fredag började med att jag steg upp halv 6 och satte i gång att fixa, städa och ordna frukost för 10 personer. Hade möte här hemma från klockan 7 med mitt affärsteam. Vi körde hårt till halv tolv och sedan så mötade jag lite med en kollega och sedan med min IT-tekniker. Jag har utsetts till medlemskoordinator i mitt affärsteam. Tjusigt. I´m a business woman!

Jag har söta kissar. När alla hade åkt och jag hade vilat en stund så gick jag ner. Aslan och Cosmo kom försiktigt smygande ner för trappen och ställde sig i böjen och kikade. Synd att jag inte ahde kameran tillgänglig just då för de var sååå söta där de stod, den ena ett steg ovan för den andre och både med lätt frågande blick.

Har jag sagt att Marsipan har kommit hem? Min kisse som varje sommar försvinner för att sedan dyka upp till hösten. Hon försvann vid midsommar och kom hem för någon vecka sedan. Vanligtvis kommer hon inte förrän tidigast i oktober. Men jag tror att gammeln börjar ta ut sin rätt. Hon är 13 år nu och så mager som hon var när hon kom hem har hon aldrig varit förut. Tokiga katt. Men hon har ätit upp sig rejält redan.

Jag sitter och äter ost och dricker vin. Snart kommer mina föräldrar över. I morgon ska jag på möte och sedan på 40års-kalas. Lillebror kommer hit i helgen och äntligen har han börjat säga att han vill komma. Han är en go kille och jag är mycket glad för att vi får ta hand om honom ibland.

Jag önskar er alla (tre?) en skön helg.

Och jag trodde jag bodde på landet

Igår var jag i Vagnhärad. Eller egentligen så åkte jag förbi för jag skjutsade Will och några av hans klasskompisar som skulle på läger. Men på hemvägen så stannade jag för att tanka i Vagnhärad. När jag körde in bilen på macken så stod det en rund kille med keps och tvärrandig tröja och tankade bensin i en dunk. Framför min bil (i vägen) stod en flakmoppe. Men ganska snart dök det upp ytterligare en kille, en något rundare i tvärrandig tröja och keps. Han ställde sig och stirrade på mig innan han tog flakmoppen och flyttade på den. Jag började tanka och plötsligt stod där en kille till, ännu rundare med tvärrandig tröja och keps. Jag tankade klart (bensinen luktade mycket konstigt, kanske var den gammal) gick in och betalade. Kvinnan i kassan titta förvirrat på mig när jag sträckte fram mitt visakort.
- Ska du använda det där? frågade hon.
- Va? Ja, vadå? sa jag.
- Ska du betala med det där?
- Ja... ?
- Jaha, har du inte OK-kort?
Jag fick betala i alla fall, gick ut till bilen och ser då killarna åka iväg på flakmoppen. Några på flaket. Ingen med hjälm.

Sen åkte jag hem.

Omväxlande

Mitt jobb är väldigt omväxlande. Ibland är det massor, massor , massor att göra. Bråttom, stress, stiga upp tidigt, sitta uppe sent. Andra gånger går det som en dans, klart på en halvtimme. Ena dagen sitter jag fast vid datorn timme efter timme, en annan dag så åker jag lite hit och dit och fixar små saker. Vissa dagar grubblar jag över komplicerade kunder och känner mig lite liten och andra dagar så är jag bäst, jag kan, jag vet och det blir bra det jag gör.

I dag ska jag åka iväg och fixa saker, hälsa på en kompis och njuta av livet. I morgon vet man aldrig hur det blir.

Sex

Det är ett ständigt pågående arbete att ta hand om sig själv på bästa sätt. Jag är ibland dålig på det. Kanske för att jag istället är rätt bra på att ta hand om andra.

Jag har velat se Sex and the City-filmen hela sommaren men det har jag inte gjort. I stället har jag varit på bio och sett Indiana Jones och Arkiv X. Kanske för att mitt sällskap har föredragit dessa filmer. Eller vadå kanske, så är det ju. Och jag är som sagt ibland lite dålig på att stå på mig och göra saker som jag vill.

Men igår så åkte jag på bio. Ensam. Och såg Sex and the City och det vara två och en halv välspenderade timmar. Jag hade det fantastiskt bra där jag satt i biosalongen bland 35 andra kvinnor och en man. Precis som med konserten förra vecken så hade jag ett stort leende fastklistrat i ansiktet, men också lite tårar ibland.

Varför ska jag vara så dålig på att ta för mig och så bra på att offra mig för andra? Jag får väl säga som Samantha sa i filmen - att det längsta förhållandet har jag haft med mig själv och det är nog dags att satsa lite mer på det förhållandet nu.

Åh Winnerbäck

Mitt äventyr igår var att gå på Winnerbäck-konsert tillsammans med två vänner på Strömsholm. Miss Li spelade också och Sofia Karlsson. Och våra mungipor spretade uppåt hela tiden. Man blir så glad av all den energi och begåvning och ljuvliga musik som dessa fantastiska artister delar med sig av.

Det blåste och regnade när vi åkte dit men när vi hade parkerat så började det att spricka upp och när vi åkte hem så var det stjärnklart.

Bilderna är inte så bra men vad kan man begära av en mobiltelefon och avstånd? Jag lyckades hamna bakom långa karlar hela tiden. Om man är två meter lång så kan man väl ställa sig längst bak. Man ser ju ändå. Jag som är 163 cm ser inte mycket ens om jag står på tå. Men vi trängde oss fram tills vi såg hyggligt och det är alldeles, alldeles underbart att få stå i mörkret bland tusentals personer och se och lyssna och dansa och sjunga med för full hals.

Jag borde gå på konsert oftare.

Frihet är bara ett annat ord för att inte ha något att förlora

Jag älskar mina barn. När de är någon annanstans än där jag är så saknar jag dem. Längtar efter dem och undrar varför jag var så ivrig att få iväg dem. Och samtidigt så är det mycket skönt att ibland få en stund för sig själv. Som nu. Min mamma kom nyss och hämtade barnen. Will ska åka med dem till Ö-vik för att hälsa på släktingar och kommer hem först på lördag eller söndag. Boll ska vara hos min syster över natten då jag ska på äventyr i morgon.

Så nu sitter jag här och upptäcker att jag har frihet. Frihet är ett av mina favoritord. Jag har bara lite jobb att göra. Väntar på besked från en kund men jag tror inte det kommer i dag. Och till två andra kunder ska jag fixa några småsaker och det är inte bråttom egentligen. Så om jag vill kan jag lägga mig i hängmattan och läsa eller åka in till det lilla samhället och köpa en tidning. Som jag sedan kan ligga i hängmattan och läsa. Men skulle jag inte kunna göra de här sakerna fastän barnen är hemma? Jo naturligtvis. Men alla som har barn vet att man inte bara åker iväg en sväng hur som helst eller att man inte kan ligga ostört i en hängmatta och uppslukas av en bok i timmar. Barn vill fråga saker, barn vill inte alltid följa med, barn vill också ligga i hängmattor, barn behöver mat.

De timmar som de är borta hemifrån när de går i skolan eller är hos kompisar är annorlunda. Att ha en natt och ytterligare en dag framför mig då jag vet att barnen mår bra och har det bra på alla sätt och vis men utan att jag behöver ha ansvar för dem är frihet. Men utan alla dessa dagar då vi är tillsammans så skulle denna frihet inte vara värd så mycket.

Det ger även svar på en fråga jag har funderat på ett tag. Varför man stannar hos någon som man inte alltid är lycklig med. Svaret är enkelt. Därför att man i det stora hela är lyckligare tillsammans än utan.

Min man och jag har inte alltid haft det bra. Jag har funderat på att gå och jag har slitit som ett djur ibland för att få det att funka så som jag måste ha det för att må bra. Men livet är inte bara lycka och enkla tillstånd. Och den kärlek och lycka jag känner tillsammans med min man och mina barn är det som får mig att välja den ibland mycket svårare vägen. Och hur fulländad är inte njutningen när man varit i den svartaste natten?

Och jag måste nog säga, efter att ha provat både att leva i en bergochdalbana och flytandes på en madrass på en lugn och begränsad sjö, att jag nog nästan hellre lever i en bergochdalbana. Bara det är raksträcka emellanåt så jag får hämta andan lite.

TV-apparater

Jag flyttade till egen lägenhet när jag var 20 och då köpte jag en begagnad tv. Något år senare flyttade jag ihop med Erk och tvn fick följa med. För trots att han var utbildad inom det elektriska och brukade laga tv-apparater och hade en ansenlig mängd sådana så funkade bara min. Vi hade inte så mycket pengar och den funkade ju så varför skulle vi köpa en ny? Den höll i några år men när den gick sönder så fick vi en begagnad tv av mina föräldrar då de hade vunnit en ny tv. Mycket passande. Vi hade den tv´n i några år tills mina föräldrar köpte en ny och gav den de hade vunnit till oss. Den vunna tv´n har vi sedan haft och den har funkat bra. I förrgår så ringde min pappa och frågade om vi ville ha en ny tv. Han hade nämligen en över efter att ha bytt jobblokaler. Samma dag så börjar vår tv att krångla. I går kom pappa över med den nya. Mycket passande.

Vi har funderat på att köpa en ny, platt tv. Lite större. Man ska ju ha sån nu. Men ingen av oss har riktigt känt sig manad att driva det vidare till fullbordat köp. Och nu behöver vi ju inte. Nu har vi ju en nästan ny tjocktv som passar utmärkt där den står. Och det känns bra att använda begagnade saker och inte alltför mycket bidra till konsumtionssamhället.

Så förskräckligt mycket tittar vi ju inte på tv och min syn är utmärkt upptäckte jag igår då jag besiktade bilen. De hade en sån där tavla med bokstäver som optiker har och de hade markerat var man skulle stå och vilken rad man borde kunna läsa för att köra bil utan glasögon. Jag kunde utan större problem läsa den understa raden. Som var tre rader i från den markerade. Vad min syn har med tv-tittandet att göra? Förutom det uppenbara att man behöver kunna se för att titta på tv. Jo, ett tag har jag tyckt att jag inte sett texten ordentligt. Eller det var nog för ett tag sen när jag tänker efter. Men då tyckte jag att vi antingen skulle flytta tv´n närmare soffan eller skaffa en större tv. Att jag har glasögon (som jag inte använder) spelar ju ingen roll. Men nu behöver vi inte lägga sköna tusenlappar på en ny tv, jag behöver inte använda mina glasögon och vi kan njuta av Seinfeld och Sex and the City och andra trevliga program ett tag till. Och skulle den här tv´n gå sönder så kommer säkert pappa på att han behöver en ny tv.

Tidig morgon efter en konstig natt

Sovandet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. När vi skulle lägga oss så ringde telefonen och Erk fick åka och jobba. Ett maskinrum i en stor affär hade brunnit upp i en stad en bra bit härifrån. Så jag satt uppe vid tv´n lite längre än jag hade tänk mig och sen läste jag en stund. Och jag sov oroligt. Vaknade flera gånger av min mage som böljade av oro. Vaknade 20 i 6 och ringde till honom för att fråga hur det gick. Då hade de precis fått fart på allting. Så snart borde han vara på väg hem. Det är svårt att sova när det inte är som vanligt.

Jag kokar ägg och skriver ut några papper jag ska ha med mig till bokföringen. Ska snart väcka barnen som ska följa med. Det var ju bra det att vi ska åka iväg i dag så gubben min får sova.

Nu är jag hungrig. Jag blir alltid mycket hungrigare när jag stiger upp tidigt.

Förresten så drömde jag att vi hade skaffat hund. Mina föräldrar och jag. En liten ljusbrun ungersk ras som var mycket trofast.

En dag i augusti

Det blev en riktig fin dag. Så där vardagsfin och trevlig. Jag har jobbat lite lagom, tvättat, surfat lite, lekt kurragömma med barnen, lagat god mat och promenerat med min man. Nu ska jag plocka ihop mina kvitton och andra papper för i morgon ska jag få hjälp med bokföringen. Men det första jag ska göra tidigt i morgon bitti är att åka och besikta min 47 år gamla Opel.

Så det blir tidig nattning, tror jag. Jag har haft en period av jobbiga drömmar. Jag har vaknat mitt i natten och satt mig upp. Inte vetat var jag är, inte kunnat se nåt och knappt kunnat andas. Vi har väldigt mörkt i sovrummet. Men sista nätterna har jag fått sova.

En kompis ringde precis och berättade att hennes pappa har dött. Han var 90 år så det var ju inte så oväntat. Men hon behövde prata och det förstår jag, hoppas att jag kunde lätta lite av hennes tankar genom mitt lyssnande. Jag är lite kluven till döden. Gamla människor som är sjuka eller inte orkar länge borde få dö och jag tycker nog att det är lite av en lättnad när de dör. Men får man känna så? Är döden alltid sorglig? Kanske sörjer man inte alltid en gammal människas död utan mest bara saknar och minns? Eller är saknaden samma sak som sorgen?

Utanför mitt fönster står en svart kopojke och äter löv från småbjörkar. Kvällsluften kommer in genom den öppna dörren och kyler mina fötter. Barnen leker med varandra utan att bråka och någonstans i närheten finns min man. Livet kanske inte behöver vara mer än så en måndagkväll i augusti.

Okej

I dag är det sol. Men jag tycker att hösten har kommit. Det är något i ljuset som känns som höst. Men det är okej. Första riktiga arbetsveckan börjar i dag. Det är också okej. Och jag är okej. Ledsenheter blåser ganska snabbt över.

Jag tror jag nöjer mig så för tillfället.

Aj

Jag är ledsen och har ont i magen. Ledsen för att jag ska reagera sådant. För att det så lätt kan bli fel. Jag är ledsen och trött och både tom och full på samma gång. Det hänger ihop med mitt förra inlägg. Och med saker som hänt efter det. Fast allt bottnar nog egentligen i saker som ligger långt tillbaks.

Det är så lätt att tro att saker är borta, begravna, försvunna. För att de inte varit där på ett tag. Men så händer en liten sak som gör att de väller fram. Och saker antar onödigt stora proportioner och jag borde säga till mig själv att jag ska strunta i det och inte förstöra för mig själv. Men jag kan inte. Det kommer över mig och jag blir sårad ända in i själen för att jag påminns om allt som varit.

Och nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.

Funderingar som inte kommer ut

Jag har mycket jag funderar på. Men i bloggen skriver jag mest ytligt blaj och jag har inte pratat, pratat, pratat med någon på länge. Inte ens min man. Som sex till exempel. Sex pratar man inte med vem som helst om och inte när som helst. Sex skriver man inte om i sin blogg hur som helst. Och nätvänner som jag förut skrivit med om allt är inte lika tillgängliga längre. Eller så är det jag som inte är tillgänglig längre.

Jag känner hur det vill ut. En massa prat om allt möjligt men jag tror att jag inte har någon att vräka ut alltihop åt. Jag vet att jag har vänner som lyssnar men jag vet inte om jag vill vräka ut allt på dem. Jag vet inte riktigt vad allt är som vill ut heller för det har jag inte tillåtit mig att fundera på.

Det är ju så att även om man kan berätta mycket för sina vänner så berättar man inte riktigt allt för alla. Och alla tar inte emot allt med öppet sinne. Så man sållar. Och då försvinner ju en del av poängen med att få lufta sina tankar fritt.

Fast när jag tänker efter så vet jag ju att det finns vänner som jag inte behöver sålla med. Men så ska ju möjligheten finnas också, att få tid att sitta ner och prata. Utan barn i närheten, utan tider att passa.

Nu förstår jag fördelen med en granne man kan gå över till och babbla av sig med.

Pride vs segling

Det blir inget Pride för mig i år. Jag har velat åka i flera år och i år så trodde jag nog att jag skulle ta mig dit. En kollega ville att vi skulle åka tillsammans men det blev inte så. Och sen kom ju Kims trevliga förslag om att vi kunde ses över en drink (eller nåt liknande :0). Väldigt svårt att motstå. Men istället blir det segling med svärföräldrarna. Och det är ju väldigt trevligt det också.

I dag är en slöar dag. En riktig slapp semesterdag. Vi har mest byggt och målat och grejat på semestern. Jag säger semester fastän jag har jobbat lite. I dag skulle jag jobba hade jag tänkt. Men jag kom mig inte för. Istället har badat i poolen, legat i solen, letat efter obefintliga blåbär i skogen och nu dricker jag vin och äter lite choklad. Mörk, 70 procentig choklad med apelsinsmak. Mycket gott. För gott. Jag skulle gärna svulla i mig alltihop. Men jag har inte gått ner 15 kg genom att ha ett sånt beteende. Så mitt svullande blir lite försynt och så ger jag mig 17 på att jag ska njuta av det istället. Inget dåligt samvete för två chokladbitars skull.

Igår hade vi 12 årskalas. Will som fyllde. Vi var omkring 30 personer på kalaset. Det blev tårta (som min svägerska hade gjort eftersom vi även firade barnens kusin), hemgjord glass, hallon och vispgrädde. Senare på kvällen grillade vi. Då var vi 19 personer kvar. Poolen kom väl till pass. Det badades hejvilt. Vi har också byggt en ställning till min brasilianska hängmatta och hängmattan var populär den med. Jag tog hand om Lilla N (7 månaders bäbisen som vi var barnvakt åt häromsistens) medan U sov i hängmattan och F badade i poolen. Jag fick honom att somna en stund. Tydligen har jag handlaget kvar.

Sist kvar var mina svärföräldrar och Erks faster med man. Vi släpade upp ett gäng flaskor med starkt från baren och så blandades det. Till slut så sa fruarna i från till sina män när blandningarna började blir lite väl vågade. Jag sa inte ifrån. Jag är inte en sån fru. Vill min make dricka sig redlös på konstiga spritblandningar så varsågod. När fastern med man skulle cykla hem så verkade det ganska vingligt. Men jag har inte hört nåt om att de kört i diket så det gick säkert bra.

Snart är det dags för grillning och sen ska jag nog föreslå familjen att vi kan ha en filmkväll. Vi har varit ute nästan från vi stiger upp tills vi går och lägger oss så en kväll kan vi nog sitta framför tvn.

Ha det fint mina vänner!

Badbart

Tänka sig, igår var vi på teater. Det var mycket trevligt. En bra föreställning och dessutom nära. Efteråt så åkte vi till ett bad i närheten och kände på vattnet. När jag parkerade så började bilen glida ner i diket. Villrådig satt jag där med foten på bromsen för när jag försökte backa så gled den ännu mer. Och förstås så kom det en bil mitt i min prekära situation. När det kära paret som befann sig i bilen hade gått ner till vattnet så drog jag i handbromsen som man egentligen inte ska dra i för då rinner bromsvätskan ut och så klev jag ur bilen och överlät åt min käre man att backa upp den ur diket medan jag puttade på. För putta bilen det är jag en mästare på. Det har jag gjort MÅNGA gånger.

Sedan kände vi på vattnet och skrämde bort det kära paret som nog hade tänkt sig en hångelstund i den ljumma kvällen vid det ljumma vattnet. I ensamhet och inte med en barnfamilj flåsande i nacken. Jag hade gärna badat men hade inte med mig några badkläder eller handduk. För all del så kunde jag nog badat ändå men risken för att jag skulle chocka någon hundrastande eller badsugen person fick mig att låta bli. Istället åkte vi hem och hämtade handdukar och åkte sedan till vår sjö i skogen och tog ett trevligt nakendopp klockan elva på kvällen.

Teatern gjorde att våra mattider blev lite konstiga så när vi kom hem från kvällsdoppet så tog vi fram grillen. Gott med nattmat när man är hungrig.

Vi har också köpt en pool till barnen. Det tar väldigt lång tid att fylla den med vatten. Men det blir nog bra. Förhoppningsvis blir det mindre tjat när de kan roa sig i poolen.

Vi är hundvakt igen. Fast bara åt den ena hunden, den äldre och lite lugnare. Och bara över dagen. Det är okej. Och klockan två kommer Lillebrors hund hit. Vi ska ha henne över helgen. Men det är lättare än att ha svärmors vildbasar. Hon är ju en liten dvärgpudel som är lugn och försynt.

Suck

Men... suck. Plötsligt väller det in mail från folk om att Bill Gates kommer att skicka pengar till mig om jag vidarebefordrar deras mail. Jaha. Och det är alldeles sant. Jaha. Suck.

Jag har bestämt mig för att prova ha tuppkam. Det är ju min dröm sedan många år att nån dag ha en riktig tuppkam. Men jag inser nu att det tar väldigt lång tid och att jag behöver hjälp. Suck.

Jag skulle behöva städa mitt kontor för det ser förskräckligt ut. Står en massa saker här som inte ska vara här och papper har ramlat ner på golvet och det är ingen ordning alls. Inte blir det nån trevlig arbetsmiljö av det så jag drar mig för att jobba. Men jag måste jobba. Vet bara inte i vilken ände jag ska börja. Städa först eller jobba först? Suck.

Men annars är det bra.

Bilar och kalas

Jag är lite trött. Har sovit lite skruttigt några dagar. Tror det beror på fullmånen. Fast i går så var vi på dragrace hela dagen och sedan på 40-årskalas hela kvällen. Kom hem halv 2 och sen skulle jag upp vid 9 för att skjutsa Boll till ett kalas. Så det är nog inte bara månens fel.

Lillebror är här och jag har fortfarande lite svårt att slappna av. Vill ha koll så han inte blir ledsen. Samtidigt så är det ju inte så farligt om det skulle hända. Det är ju bara att jag kramar om honom och pratar med honom en stund så löser det sig. Så jag måste verkligen lära mig att koppla av när han är här.

Det var trevligt på racet, vi träffade några kompisar och så var det kul att titta på bilarna. Kalaset var också trevligt. Det var många som vi inte känner och så några gamla kompisar som vi inte träffat på länge. Jag var till slut den enda vuxna som var nykter eftersom jag skulle köra hem. Barnen sprang runt som yra höns och hoppade studsmatta, snurrade i en gunga och käkade chips, glass, godis och drack cola så de var nästinpå som fulla de också. Men jag hade trevligt. När man är ensam nykter så kan man liksom vara lite fånig ändå. Jag var nog lite störig också. När man har hjärncellerna i behåll så är det lätt att mopsa sig lite mot folk som har tappat några och inte riktigt kan hänga med i svängarna. Ovanligt för att vara jag. Kan ju ha berott på att det var jag som körde och när man kör en Mustang med en V8 i så blir man lite kaxig. Ha ha.

Bröllopsdag och barnvakt

I helgen så var vi barnvakt åt Lilla O och Lilla N. Lilla N är 7 månader så plötsligt var vi småbarnsföräldrar igen. Han sov mellan oss och jag sov inte så mycket. Men det är gosigt med små barn. Och det gick över förväntan även om jag inte hade förväntat mig att det skulle vara så svårt. Det är lätta barn att ha hand om.

Orsaken till att vi var barnvakt var att U och F oväntat fick vip-biljetter till Kentkonserten och efterfesten.

I går hade vi bröllopsdag så då åkte vi på utflykt till havet. Vi hade picnic och så badade vi och solade. Det var kallt men uppfriskande med ett havsdopp. Vi gick också på guidad tur i underjorden. Spännande. Hemma igen så grillade vi och skålade i bubbelvin. Oj, glömde ju att jag överraskade min käre man med kärleksballonger. Jag väckte honom genom att kasta ballonger på honom. Såna med hjärtan på. Vi hade en fin dag. Vi har varit gifta i tretton år nu. Det är en stund.

Några cyklister stannade till igår kväll och ville ha tips på var de kunde slå upp sitt tält. Det går en cykelled på vägen förbi oss. Vi lånade ut en karta och pekade ut den bästa platsen i området. Hoppas de inte blåste bort under natten.

Huset

Det här är huset i Finland som min morfar har byggt och som jag skulle vilja köpa. En hel del jobb och ingen tomt. Men vad spelar det för roll? Storängen heter platsen.

Power Meet-bilder

Nils och jag

Efter ett intressant möte igår så fick jag för mig att prova göra mig till man i morse. Ett ganska snabbt försök. Nästa gång ska jag fixa polisonger och träna på att gå som en karl. Roligt var det i alla fall.

Det gungar till

Helt plötsligt så ställs saker på ända. Allt är som vanligt utanför men ordningen inuti har störts. Rubbats en aning. Jag kan nog säga att jag är lite frustrerad. Saker kommer mig inte ur händerna som jag vill att de ska göra.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.

Jag har bestämt mig för att jobba hela sommaren. Jag har inte haft nåt överflöd av jobb så det känns ju rätt och riktigt att ta varje tillfälle i akt. Och jag styr ju mitt arbete själv så vill jag ha en ledig dag så är inte det några problem. Problemet är att i början av sommaren så är tiden oändlig. En bit in så krymper den i rask takt.

Det har kommit in en del jobb och andra projekt här i början av sommaren vilket ju känns jättekul. Jag tycker nog att jag har det mesta under kontroll men den jobbade tiden och den fakturerade tiden stämmer liksom aldrig överens. Trots att jag skriver upp när jag jobbar. Så om jag skulle jobba bara den tid som jag fakturerar för så skulle jag har en hel del tid till att läsa, gå ut och gå, hitta på skojiga saker med barnen. Men det har jag inte riktigt. Fast visst en hel del tid går ju åt till mitt projekt också.

I alla fall så vill jag ju jobba, jag vill få in pengarna och det är kul att jobba. Men jag vill också bara släppa allt och vara ledig ända in i märgen emellanåt. När vi åkte till Finland så trodde jag ju att jag skulle få vara det men jag var blev tvungen att jobba en del där också.

Det här gör mig frustrerad. Det gör också att jag sover lite oroligt och känner att jag behöver stiga upp tidigt för att hinna med och lägga mig sent av samma orsak. I måndags så lovade jag barnen att vi skulle gå på bio. Vi tog den sena bion för att jag skulle hinna jobba färdigt. Jag jobbade alltså från morgonen till strax innan vi skulle åka på bio. Och kände att jag egentligen borde stannat hemma och jobbat mera. Men sen insåg jag att det handlar om att vara tydlig mot mig själv och mot kunder och kollegor. Jag måste säga ifrån att jag inte kan jobba dygnet runt när jag inte ens kan ta ut någon lön än.

Så nu funderar jag på att ha en ledig dag i veckan när jag bestämt inte jobbar alls oavsett vad som händer. Går det månntro?

Sedan har det hänt andra saker som rubbar mig. Som på utsidan inte spelar så stor roll men som gör att något gungar till inom mig. I går fick jag veta att min fem år äldre svägerska väntar barn. De har tre ganska stora barn och nu väntar de tvillingar. Det får mig att inse saker som jag inte riktigt har erkänt för mig själv. Jag vill ha ett barn till. Men det finns så många om omkring så jag har inte velat ta det till mig. Skulle jag räkna upp alla för och mot så skulle mot bli en lång lista och för kanske bara en enda rad. Att jag vill. Och så rör det upp känslor jag gömt undan. Vetskapen om att vi kunde haft ett barn till men att vi valde bort det. Och att jag aldrig riktigt sörjt mitt bortvalda barn.

Jag är också frustrerad över att jag väntar. Jag väntar på att jag ska gå ner ordentligt i vikt så jag kan göra en massa saker. Och jag väntar på att jag ska börja tjäna pengar så jag kan göra en massa saker. Och jag väntar på tid så jag kan göra en massa saker.

Men om jag dör i morgon. Vad gör då allt den här väntan för nytta?

Tomelitom

Det är tomt i mitt huvud men nåt ska jag väl komma på att skriva. Vad jag gör om dagarna till exempel. Eller hur det var på Power Meet.

Eller så tar jag det en annan dag.

Jag kan ju berätta att jag har gått ner 15 kg nu. Det känns trevligt.

Just nu

När svärmor kom och hämtade hundarna och frågade hur det hade gått så berättade vi som det var. Att de är jobbiga. Jag tror hon blev lite sur. Men jag orkar inte med dem. När jag berättade att ena hunden hade bitit mig i handen så sa hon lite surt jaha då får vi väl ta bort dom då. Men vad ska jag göra då, låtsas som om det var jättekul?

I dag kom barnen hem. Jag har saknat dem. Vi har haft kramkalas och pratat och sen hämtade vi Lillebror. I dag strålade han som en sol när vi hämtade honom. På eftermiddagen ska vi åka till Västerås och se på raggarbilar. Men innan dess ska vi försöka hinna med ett dopp i sjön.

Ha en bra helg alla filurer. Jag ska roa mig kungligt bland raggare och snygga bilar.

Galen

Jag blir tokig. Jag är hundvakt åt svärmors hundar och det går inte. Jag kan inte. Usch. De är helt vansinnigt tokiga, ouppfostrade och jobbiga. Jag längtar hett efter en egen hund och jag älskar hundar men dessa två ger mig obehagskänslor och jag blir arg. Jag vill inte känna så. Men de jagar katterna och korna om de är lösa och kommer inte hur mycket man än ropar. De skäller hela tiden om de är kopplade. Är de lösa inne så letar de efter saker att bita på eller så hoppar de på mig och river på mig med tassarna. De hoppar så fort man kommer nära dem, hysteriskt hoppar de. Slickar, biter, river. När vi ska sova så måste vi antingen ha dem i sängen eller tjata på dem hela natten om att de ska gå ner. Eller stänga sovrumsdörren och istället få vakna flera gånger och tjoa åt dem att vara tysta och gå och lägga sig. De kan inte heller vara i hela huset för då kanske de biter på nåt. Så innan vi gick och la oss så fick vi rensa bort saker och bygga barrikader så de inte skulle kunna ta sig ner för trappen. Och i morse när jag skulle ta bort barrikaderna så hade de så bråttom ner så de försökte komma genom trappspjälorna med följden att en av dem fastnade med huvudet.

I går kväll kom ena katten in och när jag försökte hejda dem att flyga på honom så bet den ena hunden mig i handen. Inte så det gick hål men ändå.

Jag står inte uuuut! Om man ska ha hundar så måste man uppfostra dem. Det går inte annars. Kan man köpa Cesar milan på dvd? Såna fall ska svärmor få den av mig.