Vatten och sånt

I morse åkte jag som vanligt på möte. Som jag gör varje onsdag morgon. Jag var trött och lite uppe i varv som jag brukar eftersom jag tidigt på morgonen ska stå inför en massa folk och prata och hålla reda på viktiga saker och ta tag i saker. Sen så åkte jag till en kompis men stannade innan vid en trädgårdsaffär. Jag gick in där fortfarande lite uppe i varv och så plötsligt var jag som i en annan värld. Det var som om jag landade efter att ha irrat runt som en ballong i blåsväder. Jag var här och nu istället för överallt och ingenstans och då och där och sen.

På hemvägen stannade jag och köpte vatten. Loka med krusbärs och päronsmak och blev glatt överraskad. Krusbär har aldrig varit någon favorit men det här var gott. Lite som piggelin fast utan sockerslisk.

Jag har också köpt en flytväst åt Einar så nu kan jag lugnt låta honom springa lös vid sjön utan att hela tiden ängslas för att han kanske ramlar i. Kanske har jag redan skrivit det men om inte så höll han på att drunkna för att han slutade simma och sjönk som en sten. Läskigt.

Nu är det dags att åka och inviga den. Till en glittrande blå skogssjö med solvarma klippor. Bättre än att jobba, bättre än alla pengar i världen.

Lite bilder

Här är min älskade hund och jag förevigade på en av våra dagliga promenader. Han är så söt!



Vi har ju gått och blivit med båt och Einar är redan sjövan. Han hoppar glatt i båten och sitter sedan i aktern och kikar.


I söndags var vi på träff hos Einars uppfödare. Vi träffade många andra hundar bland annat två av Einars systrar och en 6 månader äldre fralladam vid namn Charlotte. Den svarta är Charlotte och den med bruna fläckar är hans syster Ebba. Einar blev mycket förälskad i Charlotte och tyckte att de kunde ha lite kärlek ihop. Hon höll med.

Upp och ner

Ibland har jag inte tuppkam, då ser jag ut som på den nedre bilden. När jag dristar mig till att gå bland folk utan tuppkam så händer det märkliga saker. Plötsligt kommer folk fram och säger, men så fin du är i håret. Liksom uppmuntrande. Som om de vill stödja mig att våga vara normal igen. Det är intressant. Mitt hår växer också och när det har vuxit ut en bit på sidorna så händer lite liknande saker. Folk ser på mig med en mer okejande blick.

På den övre bilden, som är tagen idag, är jag nyrakad. Och genast får många nåt bekymrat i blicken. Som om de vill säga:
- Jaså, hon gjorde det igen. Har det inte gått över än?

Men min tuppkam för så mycket bra med sig så jag behåller den allt ett tag till. Och nästa frisyr jag skaffar mig kan mycket väl vara helrakat.

Det är jättebra när man väntar på mat på en restaurang till exempel, jag glöms aldrig bort längre. Eller om jag träffar folk en andra gång så vet de precis vem jag är. Det är också gott för min själ att se lite fräck och störande ut. Det är lättare att ta plats och låta bli att be om ursäkt.

Och det är sannerligen på tiden att jag gör det.

Den som inga byxor har...

Det har varit en intressant dag idag. Började morgonen med ett tidigt möte som jag brukar på onsdagar. Jag är med i ett affärsnätverk och vi träffas varje vecka för att få mer affärer. Just nu är jag den som leder mötena vilket är en utmaning och mycket bra träning. Efter mötet åkte jag förbi en mataffär. Funderade på pengarna eftersom vi har lite dåligt av den varan just nu. Åkte hem och förberedde mig inför ett möte. Jag ska göra en logga till ett närliggande litet samhälle. Kul! Jag gör det gratis men jag tror att det kan bli bra reklam. Det var ett givande möte, inte minst för att jag fick visa att jag kan mitt jobb.

Jag lunchade ute i min sommarfina och varma trägård och läste tidningen. Grät en skvätt åt något en av mina vänner skrivit. Och så slängde jag mina byxor i tvätten. Eftersom det var varmt så tyckte jag att jag inte behövde klä på mig igen. Det kommer ju sällan några oinbjudna hit. Satte mig vid datorn på mitt lilla kontor och jobbade vidare. Boll kom hem och började göra chokladbollar. Och förstås. Mitt som jag satt där utan byxor och Boll hade kladdiga händer så bankade det på dörren.

- Aaahhh... sa jag till dottern. Jag har inga byxor! Du måste öppna.
- Men jag är kladdig om händerna, sa hon.
- Öppna, väste jag, och försökte smygkika ut i hallen utan att synas.
Så hon öppnade på vid gavel så Einar sprang ut och jag hörde en djup stämma fråga:
- Finns det inte någon annan hemma?
- Hämta byxor, väste jag.
Jag försökte tänka ut ett bra strategi. Gå ut och låtsas som ingenting eller springa förbi snabbt.
Sen stack jag ut huvudet och log mot en ung, snygg budkille. Och kapitulerade.
- Hej, sa jag. Jag har inga byxor. Jag har lagt dom i tvätten.
Och så stod jag där medan Boll hämtade byxor och killen klappade Einar.
- Du är väl inte rädd för hundar, sa jag fånigt. Som om en lugn kille som sitter på huk och klappar en liten hund för fulla muggar skulle vara rädd.

Nåja, jag fick mitt paket och killen skrattade glatt åt att jag inte hade några byxor. Det är säkert jättekul att vara paketleverantör.

Dagen fortsatte med att Will, som numer är min frisör, rakade mig på huvudsidorna så tuppkammen fortsätter vara tuppkam. Och så åkte Einar och jag in till stan för att äta mat tillsammans med mina fina vänner vid den enas kolonilott. Mycket trevligt.

En bra dag på det hela.

Trött

I morse gick jag och lade mig igen när barnen hade åkt. Jag sov ända till halv elva och först hade jag dåligt samvete för att jag sov istället för att jobba. Men när jag började räkna efter så är det ju faktiskt så att jag sover för lite. För att må bra behöver jag sova 8-9 timmar per natt. Om jag gör det regelbundet så kan jag sova lite kortare emellanåt utan att det gör nåt. Men om jag, som det är för det mesta, sover 6-6,5 timmar per natt så går det liksom inte tillslut. Jag blir så trött och funkar inte alls särskilt bra. Med andra ord så sover jag minst 10 timmar för lite varje vecka.

Sen tog jag ledigt och åkte med Einar till en närliggande liten ort och promenerade och så tog vi en tur på trevliga småvägar.

Ibland behöver jag bli människa igen.

Ren glädje

Det har varit en bra helg. Marknad på lördagen. Einar skällde ut några musikanter. Vi rodde också en bit i ån med vår eka. Vi har köpt den av en granne fast vi har inte betalt än. Den är i ganska dåligt skick. Det blir en del ösande. Men det är mycket trevligt att glida fram i ån. Och så har vi klippt gräs, bakat bullar, fikat på ett (relativt) närliggande café, gått på promenader, plockat liljekonvaljer, städat, tvättat upp all tvätt och plockat undan den rena tvätten. Och bytt ut den trasiga tvättmaskinen mot en bättre begagnad. Vi har bott i vårt hus i i tolv år och alla apparater och vitvaror börjar bli skröpliga. Jag är glad för att min man är bra på att laga såna saker.

Jo, jag har ju gjort en odlingslåda av två pallkragar också. Planterade över de tidigare sådda och uppkomna blommor och grönsaker som jag hade. Fast jag skulle behöva några pallkragar till. Det är inte tillräckligt med plats för alla frön.

Jag är egentligen inte så hushållig av mig. Men det finns en glädje i att stå i solen i sin egen trädgård och hänga tvätt en ledig dag.

Funderingar

Nu måste jag skriva. Jag brukar tänka att jag ska skriva här oftare för att det är skönt att skriva av sig. Men så kommer vardagen emellan.

För några minuter sedan gick en man iväg, han jobbar på ett lokalt parti och vi diskuterade trycksaker som de kan behöva och som jag kanske ska hjälpa dem med. Fast... ja... jo... jag vill gärna göra det men varför, varför behöver det vara så krångligt? Denne till synes förvirrade man (han skrattade nervöst emellanåt och flamsade rätt rejält) var nog lite mindre förvirrad än han verkade. Men, som med så många kunder jag mött, så hade han inte riktigt grepp om vad de egentligen behöver. Jag försökte säga att de helt enkelt ska fundera på vilka texter, bilder, ja innehåll, de vill ha med. Så kan de skicka det till mig så gör jag ett förslag utifrån det. När de sedan sitter med sakerna i handen så kommer de att se hur de vill ha det. För så brukar det vara, en behöver nåt konkret för att få tankarna att reda upp sig.

Igår var jag på föreläsning med Gudrun Schyman, vilken skarp, intelligent och kunnig människa! Tyvärr kunde jag inte stanna hela föreläsningen ut men det gav mycket. Det vore nästan tjänstefel att inte rösta på henne.

I övrigt så behöver jag semester. Jag har inte hutlöst med jobb men det hänger över mig. Jag kan inte riktigt få allt ur händerna så fort som jag borde. Sen så är det ju så att jag har en familj också. Ska iväg till skolan och prata med Wills lärare om en liten stund. I eftermiddag ska jag följa med Boll på ridningen. Och jag är så trött hela tiden. Eller nja, inte hela tiden men ofta nog. Jag är frisk och stark men behöver ordentligt med sömn. Jag sover för lite och då blir jag så trött. Hela min kropp skriker efter sömn när jag sovit för lite och jag kan inte koncentrera mig ordentligt på jobbet när jag känner så.

Helgerna är mina andningshål, då kopplar jag bort jobbet. Men samtidigt är veckorna för korta, jag hinner aldrig färdigt. Kanske borde jag använda helgerna till att jobba så det blir klart. Men jag fixar inte det, jag behöver min lediga tid.

Nu ska jag försöka ringa några samtal innan jag ger mig av till skolan. Snart helg.

Livet

Jag har gått runt i våren och varit sentimental. Våren väcker så mycket känslor i mig och jag åker berg och dalbana bland minnen och förnimmelser. Jag bor på en mycket vacker plats och upptäcker ständigt nya ställen.

Det bästa jag har gjort på länge var att skaffa hund. Jag tror inte att jag hade kommit ut lika mycket annars. Det är inte lika roligt att gå ut och gå själv. Och med hund så ser i alla fall jag möjligheter på ett annat sätt. Det är bättre att gå i en hage så han kan gå lös än att gå på vägen. Till exempel.

Det finns mycket som är bra med att ta en promenad i naturen. Min hjärna blir lite bättre av syret och det är som meditation.

Jag känner mig inte helt tillfreds med min situation. Det är lite för mycket ibland, rörigt. Och så ger det ju för lite pengar. Och som jag ser det så krävs ännu mer jobb för att det ska bli mer pengar. Och det är minst sagt avskräckande. Jag vill inte jobba mer, jag vill jobba mindre. Det känns som jag är i desperat behov av semester. Visst , som egen företagare kan jag ju ta ledigt precis när jag vill. Men risken är ju att det inte blir så bra i längden.

Det finns ändå mycket som är bra med att vara egen. Jag ska försöka tänka mer positivt och styra upp saker bättre.

Våren är här, jag har en hund, fina barn, en man, ett hus, katter, en båt. Fast båten är inte betald än men vi har börjat fixa med den. Förresten är det en eka. Vi har tjärat ekan, inte målat båten som farbror Melker sa.

Jag älskar mitt liv. Det gäller bara att reda i trasslet som uppstår ibland och leva vidare.

Jag såg på Hollywoodfruar i går och Päivi sa nåt bra. Nåt om att man ska njuta av livet. Ha roligt. Skratta mycket. Det låter bra.

Ingenting

Jag är inte så jobbsugen i dag. Eller det kanske jag är, men jag har inget skoj att ta tag i. Ska iväg på möten om ett tag.

Så just nu sitter jag här och funderar. Fast jag vet inte på vad.

Trallallala. Kunde jag inte fått sova en timme till istället?

Einar i våren

Nu är det äntligen vår. I går gick vi i solen Einar och jag. Tittade på tranor, blåsippor, bäckar och annat skoj. Det är skönt med vår.

Långt om ansvar

I dag har jag varit med min 13-årige son i skolan. För att det är stökigt på lektionerna. Det kan man ju lugnt säga att det var.

Vad jag inte förstår är varför lärarna inte säger ifrån.

Varför väljer man att utbilda sig till lärare? Ingen av lärarna verkade tycka att det var speciellt kul. För att kunna göra det de är där för så behöver de ju upprätthålla en viss ordning. Om de inte klarar av det så måste de ju se till att få hjälp.

Jag efterlyser mer ansvar. Inte bara i skolan utan nästan överallt. Varför vill inte folk ta sitt ansvar? Vågar de inte? Vet de inte hur de ska göra? Är de för lata för att ta sitt ansvar?

Då ska jag berätta något för er alla där ute (eller i alla fall för er två som läser det här). DET ÄR KUL ATT TA ANSVAR! Jo, faktiskt. För om jag tar ansvar så får jag också bestämma. Och det är kul att bestämma. Det är kul att ha friheten att bestämma över sitt eget liv men för att göra det måste man också kunna ta ansvar.

Jag har varit rätt feg. När jag var yngre så smet jag gärna undan när något blev jobbigt. Det kan jag erkänna. Men med tiden så har jag lärt mig att det bara gör allt värre. Att möta det som är jobbigt, att ta sitt ansvar och ställa saker tillrätta är jobbigt ett litet tag men sen så kan man gå ur det med högburet huvud, släppa det och må bra.

Det är jävligt jobbigt att ta ansvar. För när man har ansvar så kan man inte släppa det mitt i. Man måste fullfölja. Man måste bråka ibland. Vara obekväm ibland. Vara envis. Våga leda. Men det är också jävligt skönt att ta ansvar. För då vet jag vad som händer, jag kan lita på att det blir gjort och det är skönt när det blir ett bra resultat. Då växer man som människa och man mår bra.

Vad jag vill komma till här är att dessa lärare mår dåligt för att det är stökigt på lektionerna. Hur löser man det bäst? Jo genom att ta ansvar. Om jag inte mår bra på mitt jobb så måste jag hitta problemen och ta itu med dem. I det här fallet handlar det om att säga ifrån, prata med föräldrar och ta hjälp av ledningen.

Okej, det börjar ju hända saker nu eftersom vi föräldrar äntligen har blivit inblandade. Men först och främst borde de säga ifrån. Det har de kanske gjort, vad vet jag. Men jag vet i alla fall att jag aldrig skulle tolerera ett sånt beteende som dessa barn hade i klassrummen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Att uppfostra barn är lite som att uppfostra hundar. Markera direkt när de gör fel och beröm när de gör rätt.

Egentligen tycker jag att skolplikten är skit. Hur fan ska jag kunna uppfostra mina barn hela vägen när de måste vara i skolan 6-8 timmar om dagen? Då måste jag ju kunna lita på att de som har ansvaret för dem säger ifrån när de beter sig dumt. Och om de inte gör det och jag inte får reda på något? Hur blir det då?

Queer hund

Jag tror att Einar är lite queer. Han har nämligen en förkärlek för björnar. Han har flera olika gosedjur men det är bara björnar som han mycket noggrant och ihärdigt idkar kärlek med. Han har en björn som heter Ernst och den är han mycket kär i. Min käre make fick en gång i tiden Ernst av ett gammalt ex. Det är ju bra att Ernst kommer till nytta.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till Einars böjelser. Ska jag låta honom hållas och se det som något positivt att han tränar sig i fall han en dag ska bli avelshund eller ska jag förmana honom och förklara att sådant gör man i enrum och inte mitt framför ögonen på gäster och barnen?

Einar var på utställning för lite sedan och då vann han fina priser. Kanske kan han bli avelshund?

Jag tror jag avvaktar ett tag och ser hur det utvecklar sig både på utställningsfronten och kärleksfronten.

Var är kärleken till din nästa?

I går kväll ringde det på dörren, ganska sent. E öppnande och där stod en man som berättade att han glömt radion på i sin bil så att batteriet var urdraget. Med andra ord så kunde han inte åka hem. Denne man hade gjort ett snickerijobb i en sommarstuga i området. Eftersom vi inte har några nära grannar (500 m till den närmaste och mycket längre till någon sommarstuga) så undrade vi hur det kom sig att han kom till oss.

Orsaken var att ingen annan hade velat hjälpa honom. De trodde han var en skummis.

Visst, jag kan förstå att man undrar om en vilt främmande karl kommer och ringer på sent på kvällen men lyssnar man inte på vad människan har att säga innan man bestämmer sig för att det är en skum typ?

Självklart så hjälpte vi honom.

Jag fick en ny kund för några veckor sedan. Han babblade glatt på om än det ena än det andra. Tydligen var han av vallonsläkte och han sa:

- Det var vi valloner som kom hit med kunskaperna och gjorde Sverige till ett fungerande samhälle. Sen kom bidragstagarna hit.

Jag fattade inte vad han menade så jag hummade nåt förvirrat.

- Ja, muslimerna, sa han och skrattade.

Jag blev helt ställd och kom inte på nåt att säga.

- Men det kanske inte du tycker, sa han när han inte fick nåt svar.

Jag tycker det är rent jävla skitsnack, hade jag velat säga men vad säger man till en blivande kund när man inte har råd att tacka nej till jobb? Fast han fattade nog att jag inte höll med honom.

Men vad håller folk på med? Är vi så rädda för andra människor så vi glömmer bort kärleken? Har hatet och föraktet för andra människor blivit så vanligt så vi inte ens fattar att det är det det är?

Jag lovar, det är mycket roligare att älska än att hata. Min dotter fick ett kärleksbrev av sin pojkvän idag. Han är 10 år. Det var det finaste kärleksbrev jag någonsin läst (ja, jag fick läsa det). Det finns hopp om livet.

Bikt

Det skulle sitta fint med en liten resa till en solig, varm och färgglad plats just nu. Jag går runt i nåt som känns som en mjölkvit plastlåda. Kantigt, enfärgat, lite småtrist och instängt. Letade runt i bokhyllan och hittade Bikten, en bok där folk biktar sig. Berättar sina knäppa hemligheter. Och fick sån lust att flippa ur och göra dumma saker.

Nu ska jag äta lunch.

Herr Einar

Min käre Einar är full av leklust och spritt i benen. Själv har jag haft myyyycket jobb så även om vi förstås tagit våra dagliga promenader så har jag inte hunnit med att extraleka och gå extra långt med honom. Barnen brukar röja runt med honom när de kommer hem men åh så tråkig jag är dessa långa förmiddagar när han vill leka och jag måste jobba. Då smiter han upp till övervåningen och sliter ut tvätten ur tvättkorgen, bråkar med katterna och käkar läppsalva och whiteboardpennor.

Det är ju bra att han kan roa sig själv en stund. Fast vi efterlyser tö nu Einar och jag så vi kan börja gå i skogen och springa av oss lite mer än man kan på en smal väg med höga snövallar på sidorna. Vi vill skutta över stockar och stenar och lukta på mossa och grenar och se små knoppar. Vi vill ha nytt, nya dofter och nya ställen att leka på.

Jag undrar om Einar kommer ihåg att det funnits annat än snö. Han är mycket intresserad av de små fläckar av grus och gammalt gräs som dyker upp där solen lyckats komma åt.

Intressant jobb

Det är intressant att ha reklambyrå... eller vad man nu ska kalla det (det är ju sällan ren reklam jag jobbar med utan mer med information). Jag får se många olika sidor hos folk. Många är dumsnåla, en del har ingen smak alls. Vissa förvånar en och andra har jag ingen lust att jobba med för jag vet att det kommer att bli besvär. Men naturligtvis så tackar jag inte nej till jobb.

Jag håller på med en logga åt en kund. Jag gjorde en skitsnygg logga. Men loggan var för snygg för kundens hemsida så istället för att kunden ändrar sin hemsida så får jag nu förfula logga lite. Ha ha. Ganska kul egentligen.

Jag lär mig nåt nytt varje dag. Många gånger lär jag mig att jag kan mer än jag tror. Och mer än andra tror.

Att samarbeta är också intressant. Jag tror att jag är rätt bra på att samarbeta men ännu bättre på att göra allt själv. Eftersom jag är mycket skeptisk mot att göra saker som jag inte ser någon nytta med så blir det ibland problem. Det kan ju hända att de jag samarbetar med inte tycker som jag. Om jag gör allt själv så blir allt gjort och det blir bra gjort. Ha ha... fast å andra sidan så är det rätt tufft att göra allt själv. Speciellt som jag har en latmask som bor inuti mig.

Den senaste tiden har jag kunnat skicka iväg flera fakturor. Och snart får jag skicka ännu fler. Det är kul. Men många kunder är lite dåliga på att betala. Somliga betalar för sent och andra inte alls. Det gör mig förbannad. Jag kan väl för sjuttsingen inte jobba gratis heller.

I vilket fall som helst så trivs jag när jag har jobb att göra, jobb jag får skicka iväg fakturor för.

Fotsvett

Jag skulle ha hårspray i tuppkammen och så visade det sig att den var slut. Kom på att jag även hade en blå liten flaska med saltvattenspray. Jag sträckte mig efter den i badrumsskåpet och så började jag spraya men det tog inte så bra. Sprayade lite till, och lite till, och lite till.

Och då upptäckte jag att det var fotspray!

Ha ha... så nu kommer jag inte att lukta fotsvett om håret i alla fall.

Full rulle igen

Oj, oj, oj vad det är mycket på gång. Fast det är kul. Jobb som ger pengar och som är roligt att pyssla med gillar jag.

Snart ska jag i väg och träffa ett gäng äldre män och några kvinnor. Möte i en förening jag är med i.

Ha det gott i vårsolen vänner.

Vårligt

Precis inkommen efter en skön promenad i en sol som berättar om vår. Jag tror faktiskt att våren är i antågande. Ljuset är fantastisk, solen värmer och det droppar från taken.

Einar är så söt. Kan man annat än att älska honom när han skuttar runt i snön med mungiporna uppe vid öronen? Nu ligger han och tuggar på ett ben. Han blev glad när jag plockade fram det ur gömmorna och gav det till honom.

Boll är hemma från skolan, i onsdags blev hon magsjuk och sen hade hon närmare 40 graders feber i två dagar och sov, sov och sov. Hon var bättre lördag och söndag men i morse hade hon 38 grader igen men nu verkar hon lite bättre. Får se om hon får stanna hemma i morgon också kanske.

Min älskling fyller år i dag. Ska ha lite kalas för honom i kväll, har bara bjudit hans föräldrar. Han ska få en flaska whisky och en film i present.

Lite hyfs tack

Vad är det med folk egentligen?

Jag spelade betapet, som alfapet på nätet där man spelar mot folk man inte känner. Ibland så vinner jag och ibland (ganska ofta) så förlorar jag. Den här gången så lyckades jag få till ett riktigt bra ord så jag fick massor av poäng. Då blev killen jag spelade mot förbannad. Han skrev med stora bokstäver: Vilken jävla fitta du är. Hej då!

Sen loggade han ut.

Så fruktansvärt oförskämt och löjligt. Undrar om han beter sig så mot folk irl också.

Dagens promenad

Bilden är lite suddig men Einar är så himla söt på den så den får vara med ändå.



Han har fått en ny jacka istället för tröjorna som han har vuxit ur.

En tupp i mataffären

Jag var och handlade i en mataffär. I en kundvagn nära mig satt en pojke på kanske 4 år. Hans mamma stod bredvid. När pojken fick syn på mig så pekade han på min tuppkam och sa upphetsat:
- Mamma, kolla en sån där!
Mamman tittade upp på mig och så vände hon snabbt bort huvudet, sa mmmmmm (lite sammanbitet sådär) och puttade iväg med vagnen.
- Men mamma, ropade pojken, det var ju en tupp!

HA HA HA!

Tjofaderittan vad det snöar och är kallt

I vanliga fall, en vinter som inte varit lika snörik och kall som den här, så skulle jag nog välkomna snöfall och minus 10 grader fredagen innan sportlovet. Men även om jag verkligen gillar vinter som är vinter och även om jag har varit mycket glad åt all snö så börjar jag nu tycka att det räcker. Det får gärna vara snö kvar under februari men det behöver inte fyllas på så förskräckligt mycket. Helst.

Kanske är allting mitt fel? Innan snön kom så ställde jag mig nämligen på trappen och ropade på snö allt vad jag kunde.
- SNÖ!
För då längtade jag väldigt mycket efter just snö.

Kanske är det dags att ställa sig och ropa på vår, sol och värme istället?

- VÅR, SOL OCH VÄRME! KOM OCH MOTA BORT SNÖN!

Snark

Tråk, tråk, tråk. Jag har väl egentligen en hel del att göra men jag känner inte för det. Det är för lite umgås. Umgås är ett konstigt ord.

Jag blir lite matt när saker inte är självklara. När jag går och liksom väntar på att jag ska veta hur jag ska göra.

Väntan är inte min starka sida.

Det är väldigt mycket vinter även om det faktiskt är plusgrader ute just nu. Jag gillar det. Igår var jag ute och åkte i snöstorm på oplogade vägar. Körde fast lite, sladdade lite. Det är ändå kul när det händer nåt. Här är det så mycket stiltje och väntan och suddiga konturer just nu.

Skoj

Så här roligt har vi ibland.

Spel

Mycket Einar blir det på bloggen. Men så är han ju en väldigt stor del av mitt liv. Fast det händer andra saker också. Min kollega har varit i Kina och kollat på produktionen av spelet. Hon fick med sig ett ex hem. Lite småjusteringar behövs men sen så är det bara att köra. Så nu hoppas vi på att det blir riktigt bra. Det är skitsnyggt, jag blir alldeles glad av att titta på det och känna på det. Vi har mycket framför oss med att försöka få ut spelet och sälja, sälja, sälja men samtidigt är det spännande och kul för vi har fått så mycket positiva reaktioner. Bilden är en detalj av spelet. Texten är präglad i guld. Snyggt!

Einar i bilder

Är man riktigt trött så kan man sova lite hur som helst.



Einar som undrar vart barnen ska ta vägen. Notera hans snygga veck ovanför svansstumpen.



Hemma hos mormor och morfar. Einar har hittat sin favoritsovplats i trappan.

Snöbilder

Här står Einar och tittar på vår fina gran med blå lampor. Vilket inte syns speciellt bra på den här bilden. Tog med mobilkameran så det bidde inte så värst bra bilder.



Här står han och undrar vilket håll vi ska gå åt. I sin fina tröja som snart är för liten.

Snö!

Det snöar!

Einar och jag tog en fantastisk promenad i skogen. Snöigt, vackert och magiskt på nåt sätt.

Tänk att snö kan göra en så glad. Och nu snöar det ännu mer.

Nisserapport

Jag har gjort en fin lista så jag ska få saker gjorde. Med klockslag och allt. Fast jag har redan frångått listan lite.

Nu är det dags för lunch.

Men Einar har somnat och om jag rör på mig så vaknar han. Det är ett dilemma. Han behöver ju sova, valp som han är. Men jag kan inte ens ställa mig upp utan att han vaknar och undrar om jag tänker överge honom. Jag brukar släpa hans korg mellan köket och kontoret så han snabbt ska kunna somna om när jag förflyttar mig till ett annat rum. Vad gör man inte för sin älsklingsvovve?

Ikväll ska jag på konsert med Ullis. Igår var jag på födelsedagskalas hos Madeleine. I onsdags var jag på tjejmingelafton med Annlouise. I morgon ska jag på kalas till Emelie och på söndag är det Noah som har kalas. I morgon kväll så kommer mina föräldrar hit på middag och på söndag ska vi klippa oss och eventuellt gå på luciashow i stallet innan Noahs kalas. Det är kul att göra saker och träffa vänner men tänk så skönt det är att bara slöglo på tv ibland.

Nej nu var det ju dags för lunch.

Einarrapport

Einar är en skojig person. Hemma hos mormor och morfar så brukar han ligga på understa trappsteget och sova. Här hemma så har han börjat klättra upp några steg i trappan och så sitter han där och gnäller lite. Där uppe är ju katterna och barnen och här nere är ju jag. Svårt att välja. Och så får han egentligen inte gå i trappen eftersom den är brant och hal och han har ramlat ner några gånger.

När jag dammsuger så blir han alldeles knasig. Då skäller han och försöker bita dammsugaren. Aja baja, säger jag.

Han ska alltid följa med mig in på toaletten även om det egentligen är jättetråkigt. Ibland får han frallefnatt och rusar som en tok fram och tillbaks i hela huset. Han gillar att leka tafatt med Boll och ibland när han har sitt tuggeben så kommer han och kastar det på mig för att jag ska skoja med honom.

Han ställer sig ofta på bakbenen med framtassarna på något. Han ser ju lite bättre då eftersom han inte är så stor. Hans skinn veckar sig precis ovanför den lilla svansstumpen när han står så och det ser ut som han har en för stor pyjamas på sig.

När han vill leka med katterna så står han och skuttar fram och tillbaks. Alltså framtassar, bakben, framtassar, bakben. Katterna nappar aldrig. De sätter sig under en stol och fräser och Einar fattar ingenting.

Han är lite feg men samtidigt nyfiken. När vi möter någon ny människa som är lite för på så skäller Einar och gömmer sig mellan mina ben. Eller så ställer han sig med framtassarna mot mina ben och piper:
- Lyft upp mig matte!

Einar är kärlek.

Telefonist... jaaaa viiiisst

Borde man inte ha lite telefonvettsutbildning om man sitter och svarar i sjukvårdsupplysningstelefon? Jag fick prata med en kvinna som hela tiden föll mig i talet med jajaja, uhum, uhum, jaaaa, mmmm, preciiis osv med en fånigt överdriven stockholms dialekt.

- Jaaa, det borde du... jaa... meeeen preciiis. Mmmm, jaaa, mmm, sååå är det.

Mellan fånerierna så fick jag ändå ur henne nåt vettigt så kanske hon har en plats där trots allt.

:0(

Ledsen är jag också.

Aaaaaaarrrrrrrrrgggghhhhh

Jag är förbannad i dag. Jag hade ont i magen redan igår kväll och vaknade med samma onda i morse. Sån där oro-ont i magen.

Jag är också på krigsstigen och just nu så hatar jag alla jävla idioter.

Det är ett enda stort bråkande, kämpande, hållapåande hela tiden med sånt som borde vara enkelt och självklart. Fan, fan, fan.

Men jag tänker fan i mig inte krypa. Inte ta någon skit.

I skogen

Det är skönt att gå ut i skogen. Jag blir glad varje gång. Det spelar ingen roll om det regnar, är kallt eller grått. När jag var liten var jag ofta ute i skogen. Då lekte jag indian, byggde kojor eller gjorde dammar och vattenfall i bäckar. Eftersom vi skaffade hund när jag var 12 så fortsatte jag att gå ut i skogen och när jag flyttade hemifrån så skaffade jag hund direkt och kom ut i skogen då också. Men sen så dog ju Rossi. Jag blev utan hund, fick massor av annat att göra och glömde bort att gå ut.

Nu har jag ju Einar och blir påmind varje dag om att det är dags att gå ut. När han börjar fnatta runt så är det bara att kliva i stövlarna och traska iväg så han får springa av sig. Och varje gång så blir jag glad. Skogen är fantastisk. Den står där så lugn, grön och mjuk och bara finns.

Jag tränar med Einar varje gång vi går ut. Då ska han gå bredvid eller bakom mig när vi går på vägen. När vi kommer in i skogen så får han gå lös och springa lite som han vill. Men han har hela tiden koll på mig och vart jag går. Det är han som följer mig och inte tvärtom. Ibland vill han fnatta i väg men när jag gör som Cesar Milan säger och känner mig som en ledare så följer han mig. Det är fantastiskt.

Han får heller aldrig gå ut eller in först. Lydigt sätter han sig på trappen och väntar på att jag säger varsågod. Samma med maten. Det känns bra. Jag tror han mår bra av det.

Einar är en mycket glad hund. Han blir bara lite ledsen när jag är för långt i från honom. Som i morse när jag var på möte. Då fick husse visa honom att jag inte var hemma eftersom han trodde jag var på övervåningen. Sen när jag kom hem så blev han jätteglad och ville upp i famnen. Lyckligt somnade han i min famn och fast det var lite obekvämt ville han inte alls gå ner.

Hund och skog är en del av mig, det känner jag tydligt. Det har varit några vilsna år när jag var utan dem. Nu är ordningen återställd.

En annan jag

Så såg jag ut förra vintern. Så här ser jag ut nu. I like my new style.

Flera gånger sista tiden har jag upptäckt att jag säger i från. På en gång. Utan att tänka efter först.

En bra sak med kort hår och tuppkam är att jag inte "måste" se snygg ut. Inte måste se ut för någon annan. Jag är ju redan förtappad. Ha ha.

Skrivbordsbakgrund

Vet ni vad jag vill göra? Boa... eller nåt. Jag känner igen en del från hur det var då jag fick mina barn. Antagligen så har Einar en stor del i det hela. Han har väl triggat igång föräldern i mig. Allt jag vill är att mysa, pyssla, gå ute i skogen, baka, se på film osv. Allt som är mys.

Vet ni vad jag vill göra? Flippa ur... eller nåt. Springa runt som en tok och skrika en stund. Dricka mig full på rödtjut. Sitta uppe på nätterna i vilda diskussioner med goda vänner. Skapa, slå sönder, förändra. Allt som väcker liv i mig.

Jag tror att de här två sidorna egentligen funkar rätt bra ihop. Men de funkar inget vidare med alla måsten som kräver mig. Jag vill inte ringa det där samtalet. Jag har ingen lusta att skicka de där mailen. Jag tycker det är tungt att läsa böckerna som jag borde förkovra mig i. Det är jobbigt att inte ha några pengar och att inte ha lust att ta tag i det. Vet ni vad jag gör när jag inte vill? Då letar jag reda på en skrivbordsbakgrund som passar min sinnestämning. Och så sitter jag och tittar på den. Jag sitter ju ändå framför datorn. Just nu har jag en vy över Paris från filmen Råttatouille.

Ett med naturen

Det är lite segt på pengafronten just nu. Klent med jobb och svår engagemangsbrist. När jag går ut med Einar i skogen så känns det bra. Vill vara kvar där.

Jag är en igelkott

Jag har varit så trött. Trots att jag tog sovmorgon i måndags och att jag lagt mig tidigt om kvällarna. Igår somnade jag framför House och jag vaknade först när barnen var på väg ut genom dörren. Visst beror min trötthet till stor del på att jag har en bäbis i huset men jag tror det finns andra orsaker också. Jag har det lite ostrukturerat på jobbet just nu. Små jobb som inte är så givande och så en massa tråkigt pappersarbete som inte ger några pengar. Sen så är det stora beslut som påverkar inte bara mig utan hela min familj om jag gör fel val. Och så en hel del andra åtaganden som komplicerar min tillvaro en del.

Min käre make har grejat med sin nya jobbdator varenda kväll så honom har jag knappt pratat med känns det som. Jag behöver långpromenader men lilla Einar orkar inte gå mer än några hundra meter än så länge. Små problem men sånt som nog bidrar till tröttheten.

Fast Boll och jag hade en mysig stund i går kväll. Vi fixade frisyrer på varandra, gav varandra massage och kill på ryggen och gosade med Einar.

Det ringde nyss och snart ska jag bli intervjuad för en tidningsartikel om spelet jag har gjort. Ikväll ska jag på en slags utbildning i nätverkande. Ska lämna Einar i flera timmar för första gången. Inte ensam eftersom barnen är med honom men det känns lite kluvet.

Lite har jag nog den där grävanermig-lusten. Gå i ide. Var god sätt in en stor summa pengar på mitt konto, fixa mina papper och låt mig sedan grotta in mig så ses vi i januari igen.

Brrrr

När det är kallt ute och man fryser så man skakar så är det skönt med en stickad tröja. Einar är nöjd med sin och leker glatt i frosten. Fast efter en stund så är det ändå rätt skönt att komma upp i mattes famn och värma fötterna.

Liten rapport om min nya älskling

Det är verkligen som att ha en liten bäbis. När Einar börjar bli trött får jag vyssja honom en stund så han lugnar ner sig och kan somna. Helst vill han somna i min famn och sen kan jag lägga ner honom i hans låda. På nätterna vaknar han ibland och gnäller lite, då behöver han gå ut och kissa. Sen somnar han snällt om. När vi går ut så leker han en stund men när det börjar bli för kallt så kommer han fram till mig och vill bli upplyft. Han är så söt. Då står han och studsar vid mina fötter och liksom sträcker upp framtassarna. Han tyr sig mest till mig. Det kan vara lite läskigt med nya personer och då kommer han till mig. Det är rätt gott att ha någon som vill vara hos just mig, som tycker att jag är bäst och tryggast. Tänk va att man kan bli mamma åt en hund.

Värdefullt

Funderar lite kring vad som är värt nåt här i livet. Just nu så känns det som om det är små njutningar och mysiga stunder som är det mest värdefulla. Som ett tänt ljus vid frukosten, kramar av barnen, gos med Einar, stjärnklara höstnätter, middag med goda vänner, spela kort med mannen, ett glas vin, att pyssla lite och göra det fint omkring mig.

Jag gillar mina jobb men har nog haft lite av inställningen att jobb är en sak och njutning en annan. Jag är beredd att omvärdera det. Einar är ju en del av min valda förändring. Jag vill jobba på ett lite annat sätt. Inte flänga runt och stressa. Det mesta jobbet gör jag ju hemma och jag kan faktiskt sätta tempot och tonen själv. Kanske tjänar jag inte massor av pengar men det har jag ju inte gjort när jag stressat heller. Och det mest värdefulla handlar ju sällan om pengar.

Einar i bild

Einars supersöta tass!



Einar sover på min arm medan jag jobbar, jag får kanhända starka armar.



Einar när han precis hade kommit.

Matte

Plötsligt är jag alltså matte igen. Sitter just nu med en sovande Einar på magen innanför tröjan. Det har gått jättebra. Vi gick och lade oss halv 11 igår kväll. Einar fick sova i en låda bredvid min säng och han sov hela natten ända till klockan 6 då jag väckte honom och tog med honom ut för att kissa. Sen har vi ätit frukost och lekt och varit ute lite till och nu sover han.

Katterna har kikat nyfiket avvaktande på honom. Odessa tittade ner i lådan när han sov och Marsipan satt bredvid i soffan när han låg i mitt knä. De ser nog inte honom som ett hot och det är ju skönt.

Bilder kommer. Lite svårt att röra sig med en hund innanför tröjan.

Han har fått namnen Einar August Ford men kallas för Einar. Han är så gullig!

Wow!

Fem intensiva dagar på bokmässan i Göteborg. Har visat spelet för massor av människor och fått otroligt bra repons. Känns superkul men gissa om jag är glad att vara hemma igen. Jag vet inte hur vi hade fixat det utan Ullis och Linda som kom som två räddande änglar och hjälpte oss.

Jag har mött så många häftiga, härliga, roliga människor dessa dagar men också några riktigt läskiga typer som har varit såå fördomsfulla. Som tur är så är de ganska få.

Klockan är snart 13 och jag sitter här i handduken. Har sovit länge, duschat och ätit frukost. Ska packa ur bilen och fixa lite. Ikväll ska vi åka och hämta hem vår lille pojke.

Det händer mycket nu!

Egobilder

Min tuppkam får inte plats på bild. Sånt kan få vem som helst att bli lite ledsen.


Men ledsenheten gick över snabbt.

Av min trettonårige son har jag lärt mig om egobilder. Så eftersom jag känner mig lite flummig och har en sån där specialdag då jag packar och förbereder mig inför mässan så tyckte jag att det var på sin plats med några egobilder.

Hund

Vi får köpa Einar! :D

Jag vaknade tidigt efter jobbiga drömmar och var alldeles nervös. Jag vågade knappt kolla mailen. Men nu vet jag i alla fall, så det är bara resten kvar att oroa mig för :0)

Vägskäl

Jag sitter här och stirrar på datorn. Har förstås jobb att ta itu med men det är många tankar som far runt i skallen på mig.

Igår var vi och hälsade på valparna igen. Jag trodde nog att vi skulle få besked om vi får köpa en valp men inget är bestämt ännu. Det känns lite förvirrande eftersom de är leveransklara om en vecka. Men om vi får köpa en så kan vi i alla fall inte hämta den förrän om två veckor eftersom jag ska stå på mässa i Göteborg hela nästa helg.

Det är också förvirrande - mässan alltså. Så mycket som ska fixas, funka och bli bra. Jag tror nog att vi har koll på det mesta men det är så jäkla mycket ändå. Och så fick vi offerten på vad det kommer att kosta att ta fram grejorna. Det fick oss att inse att vi inte kan fega och köra på nåt småfjös. Ska det vara så ska det vara ordentligt direkt.

Min 13-årige son har blivit med flickvän. Helt okej förstås med ändå lite omvälvande. Helt plötsligt finns det saker att ta ställning till som inte existerade för några veckor sedan.

Jag höll också på att ramla av stolen nyss när jag fick se bilder på min kusins hand. Har har kapat av sig två fingrar.

Men det här med hund - jag har funderat så länge, i flera år. Nu har jag kommit till det läget att jag vill ha just den här hunden. Om vi inte får köpa den så vet jag inte om jag kommer att kasta mig ut och leta aktivt direkt. Hund innebär en förändring i mitt liv som jag har längtat efter och som känns nödvändig. De senaste åren har varit lite för flängiga och stressade för att jag ska må helt bra av det. Mina två företag är faktiskt inte så beroende av att jag flänger och far och ställer upp och stressar som jag nog velat inbilla mig för att på nåt sätt stå ut. Mycket är ju skitkul, utvecklande och givande på många sätt men när jag kände efter vilket liv jag vill leva så är det ett helt annat tempo, mycket mera vara ute i naturen och mycket mera närhet till min familj (och då räknas förstås både de tvåbenta och de fyrbenta in) och mina vänner som gäller.

Men om några veckor så vet jag ju. Hur mässan gick, om jag har en hund. Då är det nya saker att ta ställning till.

In love

Jag känner mig alldeles uppjagad. Det här är Einar. Jag är kär. Var och tittade på valpar i dag och det kändes helt rätt. Men inget är bestämt än. Så jag sitter här och är pirrig och uppjagad för tänk om jag inte får köpa Einar eller hans bror Rune. Det var en mycket bra uppfödare och det kändes bra både med henne och hundarna.

Åh, jag vill så gärna ha en liten hund.

Ny frisyr igen

Lustigt, men det kändes som jag hittade mig själv när håret föll. Jag borde klippt mig för länge sen. Det är en lättskött frisyr med, bara att stiga upp och dra fingrarna genom håret. :0)

Lite matt och åker i en raket

Jag är lite matt. Har börjat jobba igen och det är raketfart som gäller känns det som. Kanske inte så stressigt egentligen men oj vad det händer saker.

Jag har nu mer två företag. Jag är delägare i ett aktiebolag förutom min enskilda firma. Vårt projekt är nu mitt uppe i produktionsfasen. I dag var vi på möte i Stockholm med ett mycket spännande företag som troligtvis kommer att tillverka en del av de saker vi behöver. I förrgår lade vi in den första beställningen och igår den andra.

Det är stora saker för mig det här. Jag är som sagt lite matt.

Trema, tilde och circumflex

Jag har fått några insikter och lite nya vinklar att se på saker. Det är trevligt. Ibland behövs lite gnäll och nattvak och pratstunder och tid att fundera. Mmm, jo, det känns rätt okej.

Plattorna ligger på plats. Vi har lagt plattor under semestern och det blev riktigt bra, ser fint ut. Det är nöjsamt att se hur huset och trädgården formar sig under våra händer. Det tar tid och det är mödosamt emellanåt men när jag ser resultaten så känns det bra.

Jag fick en bok av min man på vår bröllopsdag. Jag läser högt ur den för honom. Den är lite speciell. Våtmark heter den.

Jag tittade lite närmare på tangentbordet och tremaprickarna såg ut som ögon. Vet ni den lilla knappen med trema, tilde och circumflex? Det är två ögon med en liten hatt och så mustaschen bredvid. Den sitter till vänster om pilen på entertangenten. En gång hade jag en fråga på en tipspromenad om Trema, Tilde och Circumflex. Är det:

1. Tre danska porrstjärnor
x. ^¨~
2. Hundraser

Eller nåt sånt.

Flera trodde det var porrstjärnor.

Sill

Jag spillde sillspad på min tröja. Det är ingen hit att gå runt och lukta sill.

Nattsurr

Jag har försovit mig. I en dryg vecka har jag haft semester och jag har sovit nio timmar per natt och nu är jag inte trött längre. Jag vet vad det vill säga att vara trött. Många kvällar har jag trots järnvilja inte kunnat hålla mina blå öppna framför en bra film. Jag har domnat bort, somnat snabbt, sovit som en stock. Trött, trött, trött.

Jag läste, jag blundade, jag försökte slappna av. Till slut steg jag upp och satte mig vid datorn och här sitter jag nu och känner mig möjligtvis lite långvakad men inte särskilt trött.

Nu har jag nästan bestämt mig för att klippa mig. Jag har hittat några snygga frisyrer som är ungefär vad jag vill ha. Fast jag vet inte vilken frisör jag ska gå till. Mitt mesiga, fega jag försöker hitta små undanflykter. Jag är ju inte så snygg som kvinnorna på bilderna, tänk om frisören tycker jag är knäpp, tänk om jag inte ser klok ut, tänk om jag ångrar mig, hur ska det bli när det växer ut, kanske orkar jag inte hålla på med vax och hårspray och vad man nu behöver för att det ska se ut som på bilderna och hur ser det ut om jag inte gör nåt och vad ska svärmor tycka.

Men inte går världen väl under om jag klipper mig? Jag är bara en feg liten lort som gömmer undan mina drömmar och mitt jag.

Jag insåg häromdan att jag inte har några dagdrömmar längre. Det är ju förskräckligt. Jag har inget att drömma om. Jag vill saker och jag längtar efter saker men dagdrömmarna har liksom tagit slut. När jag försöker är det lite som att smaka på en bakelse som ser väldigt god ut men som inte lockar alls efter första tuggan.

Inte har jag några speciella laster längre heller. Förut så missbrukade jag socker på olika sätt, jag kunde inte få nog av sex, jag lyssnade massor på musik, läste massor och när jag drack vin så hade jag svårt att sluta.

Jag behöver flippa ur. Klippa mig, tatuera mig, skaffa hund, låta bli att sova ibland, skriva mer, läsa mer, göra oväntade saker. Överraska mig själv och alla omkring mig. Inte vara så jävla fesljummen hela tiden. Usch!

Gnäll och tuppkam

Jag har klippt mig lite. Påbörjat min tuppkam. Dvs rakat mig ovanför öronen. Men det syns inte om jag låter resten av håret hänga ner som det brukar. Borde nog klippa mig lite mer.

Vi fixar och donar en massa varje dag och jag känner mig lite stressad ibland. Jag har aldrig haft semesterstress förut eftersom jag aldrig har haft semester på det här sättet förut. Egentligen skulle jag vilja ha mer tid för promenader, läsning och bara vara. Varför tar jag mig inte tid till det?

Varför gör jag inte mer sådant som jag vill? Vem eller vad finns det att skylla på? Det är ju bara att göra.

Och så går jag runt och ältar gammalt skit. Varför då?

Så där, nu har jag gnällt av mig. Annars är det bra.

Semesterpoet

Tra la la la la
jag har jobbat riktigt bra
och snart så är det kväll
och då ska jag vara snäll
mot mig
äta jordgubbar och dricka bubbel
så det blir lite snubbel
i säng
sova gott
och vakna pigg
till ledig tid och sköna dagar
och göra precis vad jag behagar

Något fint att titta på

Var sak har sin tid

Jag har massor att berätta men jag vet inte vad jag ska skriva. Det känns som om jag inte borde berätta något innan allt är klart. Det är så mycket på gång just nu så jag blir alldeles matt. Lite uppjagad är jag och jag jobbar massor. Det är tusen saker som ska klaffa. Men jag tror att det blir bra och att allt ordnar sig fast vi får ta det lite lugnt och helt enkelt göra vad som går att göra.

Tanken är att jag ska ha semester från och med nästa vecka. Jag tror nog att det blir så för alla andra är på semester och det går inte att göra saker när ingen annan jobbar. Men man vet ju aldrig.

Jag behöver semester.

I helgen som var så var vi på Power Meet i Västerås. Det var kul men jag vill mer. Det började ösregna så då kom vi av oss lite.

Jag behöver fler Power Meet också.

Något annat jag behöver är att komma ut och röra på mig och att jobba med musklerna. Min kropp bara längtar efter att få ta i.

Men först jobbet. Timmar framför datorn för att få färdigt allt. Sen kommer ledigheten, träningen och kanske andra bilträffar.

Var sak har sin tid.

Sommar är gott

Ha ha... här sitter jag och jobbar fast det känns som om jag har semester. Och så får jag en bild från fotografen som fotar till mitt projekt. Så jäkla bra. Mungiporna killar i öronen. Jag har det bra. Igår tog jag ett dopp i poolen på eftermiddagen. Idag fick jag till en grej i illustrator som jag blev jättenöjd med.

Många bra blir det. Och det är fint.

Vad gör jag mer då? Cyklar, badar, grillar, jobbar, åker på möten, bränner mig i solen, gräver, plockar blommor. Det enda jag tittar på på tv är Ernst. Jag kan stiga upp tidigt om jag vill utan att det känns jättejobbigt och jag kan ta sovmorgon en stund eller siesta på eftermiddagen.

Jag tycker om sommaren jättemassor.

Gott

Vi har varit i Finland över midsommarhelgen. Det var bra där, jag tycker mycket om att åka till stugan. Men det är också mycket skönt att komma hem.

Båda barnen är hemma igen. Will skulle ha varit kvar ett tag till i Finland men fick hemlängtan. Jag är glad över att ha båda hemma. Nu kan jag ge dem bra mat och vi kan göra roliga saker tillsammans även om jag har rätt mycket att göra på jobbet. Om två veckor går jag på semester.

Jag har en hög med bra böcker som jag ska läsa i sommar. Började på en mycket intressant bok igår. Jag har en intensiv och spännande jobbtid framför mig. Sommaren är vacker och varm och igår så hade E och jag flera intressanta samtal.

Jag är tacksam över allt det goda som finns i mitt liv.

Ledig

Önskar er en skön helg. Min börjar nu.

PS bilden är helt fräckt snodd

Hund?

Efter mycket funderande så har jag kommit fram till att vi nog ska ha en hund igen inom en rimlig framtid. Det betyder inte att det är just nu eller kanske inte ens i år. Men jag är sån som vill göra saker grundligt så jag har kontaktat uppfödare för att få veta mer om rasen jag tänker mig. Och i dag så fick vi komma och hälsa på och träffa ett gäng trevliga Frallor eller Fransk bulldog som ju rasen heter.

Kriterierna har varit en korthårig, relativt liten hund som är lätt att ta med och som är glad i barn, gillar att vara med och som är gosig och trevlig. Och jag har fastnat för just Fransk bulldog. Fast vad visste väl jag innan jag ens hade träffat nån. Men i dag har jag fått träffa flera och visst lutar det åt att det blir en sådan. Barnen tyckte definitivt att det var en bra ras så nu återstår mannens tyckande. Tyvärr kunde han inte följa med men eventuellt ska vi ta med oss en hund till Finland så då får han chansen att se en på närmare håll.

De här hundarna var bruna allihop men jag vill ha en svart eller brindle tror jag det heter. De är inte kolsvarta. Såna valpar blir det troligtvis till jul så kanske blir det en vovve då. Vi får se. Råd ska vi ju ha också. De är inte gratis precis de små rackarna.

Fördelen med att vara kvinna

Är att kvinnor blir kramade medan män oftast får nöja sig med ett handslag (från både män och kvinnor, ja ekvationen går inte riktigt ihop men på nåt sätt så blir det så i alla fall).

Varför är det så?

Bra

Vilket fantastiskt väder det är! Jag gick ut i trosor och en tröja i morse och lade mig i hängmattan. Gungade en stund och pratade lite med katterna innan jag tog in tidningen. Sen bläddrade jag igenom den, kokade ägg och gjorde frukost. Har suttit en stund vid datorn och svarat på några mail, betalt räkningar och lite annat. Jag funderade en stund på att vi inte har något överflöd av pengar och ringde till E som tyckte att vi ju har en del pengar trots allt. Och ja, vi har ju så vi klarar oss. Jag har det bra som har ett eget företag, jobbar hemifrån, kan ta det lugnt och strosa runt lite. Snart ska jag åka och jobba med projektet. Det är mycket trevligt.

Det finns så mycket som är bra.

Soligt

Jag har haft några riktigt bra möten i dag. Och i går vann jag en flaska vin. Snart kommer Linda och Therese hit och kanske Ullis. Min käre make är med sonen på skolresa och jag har kramats hårt med min dotter och klappat mina kissar. Mitt projekt går framåt och det känns jättekul och spännande. Och jag fick ett mail i dag som jag blev mycket glad för.

Allt det jobbiga som varit har nog fastnat lite i mig men det känns bra ändå. Mitt minne är ganska kort när det gäller sånt som är jobbigt och gör ont så snart kommer jag nog att skina som en sol igen.

Nu jäklar

En sån här ska jag skaffa mig! Kanske flera stycken och hänga runt huset och i sovrummet och på mig. Läs mer här.

Kläder

Jag har en ny favorit t-shirt. Det står jag är bäst på den och jag känner mig bra när jag har den på mig.

(Borde favorit-t-shirt skrivas så här? Eller så här: favoritt-shirt? Eller kanske: favoritttröja?)

I övrigt så gillar jag att gå klädd i mina arbetskläder som består av jeans jag krympt ur och en vit och mycket smutsig t-shirt (som fortsätter att vara smutsig trots att jag tvättar den). Det är skönt att ha kläder på sig som det bara är att torka av händerna på och som jag inte behöver vara ett dugg rädd om. Då kan jag bära tunga vedkubbar och stenplattor och köra jord så det står härliga till. Och känna mig stark. Då står det nästan jag är bäst av sig själv på bröstet.

Det är sånt jag behöver ibland. Det är inget vidare att gå omkring och känna att jag inte kan eller att alla andra är bättre. Då behövs det mer jag är bäst-mentalitet.

Fästingjävel

Måndagar. Jag har sällan något emot måndagar, snarare tvärtom. Jag gillar att det är nytt. En ny vecka som börjar. Men det är också lite svårt ibland med motivationen. Alla mina tankar riktar sig mot allt jag kan göra. Jag är optimistisk och ser möjligheterna. Men så kommer en tröttsam seghet och handlingsförlamning över mig och jag kryper ner i sängen igen, bara för att vila lite. Oftast så kommer jag upp snabbt igen, jag sätter mig vid datorn, jag jobbar eller plockar lite med saker. Men segheten vill inte riktigt försvinna och jag tror att det är bristen på kreativa flöden och lagom krävande uppdrag som gör mig sådan. Men jag är också rädd om mitt tillfälliga arbetslugn. Det har varit så mycket som stressat mig så nu vill jag bara låta hjärnan vila och kroppen göra sådant som den mår bra av.

Och så upptäcker jag fästingjäveln som satt sig i knävecket. Det kliar och är rött och jag vill inte ha borrelia igen.

Ute är det varmt som sommar och jag har ätit frukost i solen.

Varje dag är ny

Idag:

• Om några timmar åker jag iväg på en liten semester tillsammans med min familj.
• Jag har blivit invald som medlem i ett annat team i samma affärsnätverk som jag var medlem i tidigare. Annan plats, nya tider, nya möjligheter.
• Jag har landat i mig själv och situationen som råder efter en jobbig helg och jobbig början på veckan. Flera möten i Wills skola och långa samtal med honom. Men nu känns det bättre och jag tänker att varje dag är ny.
• En dröm och längtan som jag länge har haft har tagits till nästa steg. Från dröm till möjlighet till att snart kanske vara verklighet. Vi får se.

En bild för att muntra upp mig lite

Det hjälper inte med träskor

Aj, aj, aj... jag måste lära mig att bli lite mer okänslig, tror jag. Min mage fixar inte riktigt allt jobbigt. När blir man tillräckligt tuff egentligen? Det hjälper ju inte att mina muskler blir större av allt vedbärande och jordskottande. Inte funkar det så värst med en stor hund eller en fräck bil heller. Och inte med skinnväst och träskor. Eller kompisar som är med i motorcykelgäng. Kanske måste jag helt enkelt bara bli härdad. Med andra ord utsätta mig för så mycket jobbigt att huden hårdnar och inte släpper in det onda. Men inte så mycket att det går hål.

Eller så får jag njuta av det onda och tänka att jag faktiskt är en kännande människa som lever och lär mig av livet.

Nästa år vid den här tiden så har det nog gått över. I alla fall om tio år. Då är det andra saker som är jobbiga men det vet jag ju inget om nu.

Varför regnar det när jag behöver sol?

Jag borde skriva nåt. Det är ju inte så att tiden står still hos mig även om jag kunde önska det ibland. Jag inser att jag inte är helt okej. Jag mår bra och det fungerar men det är inte så att kaos och jobbigheter blir utplånade, raderade, borta bara för att man mår bättre.

På grund av det här så hoppade jag över Springpride. Känns konstigt och lite tråkigt. Men behövligt var det nog. Jag har också plockat bort andra saker och jag lär mig varje dag att lyssna på mig själv. Det handlar mycket om vad jag inte gör. Idag tvättade jag inte åt en släkting. Jag är inte längre teamledare i affärsnätverket. Jag jobbar inte på helgerna (med företaget och sådant).

Jag har planer. Jag har kommit till en punkt då mitt företag har blivit på riktigt. Inget mesande och fegande längre. Nu ska jag bli affärsmässig hela vägen. Det känns bra. Rätt och riktigt. Och saker jag gör just nu handlar mycket om det här. Att lyssna på vad jag behöver för att driva mitt företag på ett professionellt sätt. Satsa på rätt saker.

De senaste helgerna har jag ägnat mycket tid åt att jobba med kroppen. Tagit i så jag varit helt slut. Jag har grävt jord och kört tunga lass med skottkärran, burit mastodontvedkubbar och annat som rensar hjärnan rätt effektivt. Det har varit bra. Musklerna växer och hjärnan slappnar av. Det blir som ett gift, jag längtar ut. Jag längtar efter mina skitiga jobbarkläder, värkande muskler och känslan av att jag orkar hur mycket som helst. Jag älskar att känna mig stark. För några år sedan så orkade jag inte alls så mycket som jag orkar nu.

Det går framåt - även om det är lite snårigt emellanåt.