Den som inga byxor har...

Det har varit en intressant dag idag. Började morgonen med ett tidigt möte som jag brukar på onsdagar. Jag är med i ett affärsnätverk och vi träffas varje vecka för att få mer affärer. Just nu är jag den som leder mötena vilket är en utmaning och mycket bra träning. Efter mötet åkte jag förbi en mataffär. Funderade på pengarna eftersom vi har lite dåligt av den varan just nu. Åkte hem och förberedde mig inför ett möte. Jag ska göra en logga till ett närliggande litet samhälle. Kul! Jag gör det gratis men jag tror att det kan bli bra reklam. Det var ett givande möte, inte minst för att jag fick visa att jag kan mitt jobb.

Jag lunchade ute i min sommarfina och varma trägård och läste tidningen. Grät en skvätt åt något en av mina vänner skrivit. Och så slängde jag mina byxor i tvätten. Eftersom det var varmt så tyckte jag att jag inte behövde klä på mig igen. Det kommer ju sällan några oinbjudna hit. Satte mig vid datorn på mitt lilla kontor och jobbade vidare. Boll kom hem och började göra chokladbollar. Och förstås. Mitt som jag satt där utan byxor och Boll hade kladdiga händer så bankade det på dörren.

- Aaahhh... sa jag till dottern. Jag har inga byxor! Du måste öppna.
- Men jag är kladdig om händerna, sa hon.
- Öppna, väste jag, och försökte smygkika ut i hallen utan att synas.
Så hon öppnade på vid gavel så Einar sprang ut och jag hörde en djup stämma fråga:
- Finns det inte någon annan hemma?
- Hämta byxor, väste jag.
Jag försökte tänka ut ett bra strategi. Gå ut och låtsas som ingenting eller springa förbi snabbt.
Sen stack jag ut huvudet och log mot en ung, snygg budkille. Och kapitulerade.
- Hej, sa jag. Jag har inga byxor. Jag har lagt dom i tvätten.
Och så stod jag där medan Boll hämtade byxor och killen klappade Einar.
- Du är väl inte rädd för hundar, sa jag fånigt. Som om en lugn kille som sitter på huk och klappar en liten hund för fulla muggar skulle vara rädd.

Nåja, jag fick mitt paket och killen skrattade glatt åt att jag inte hade några byxor. Det är säkert jättekul att vara paketleverantör.

Dagen fortsatte med att Will, som numer är min frisör, rakade mig på huvudsidorna så tuppkammen fortsätter vara tuppkam. Och så åkte Einar och jag in till stan för att äta mat tillsammans med mina fina vänner vid den enas kolonilott. Mycket trevligt.

En bra dag på det hela.