Tråk, tråk, tråk. Jag har väl egentligen en hel del att göra men jag känner inte för det. Det är för lite umgås. Umgås är ett konstigt ord.
Jag blir lite matt när saker inte är självklara. När jag går och liksom väntar på att jag ska veta hur jag ska göra.
Väntan är inte min starka sida.
Det är väldigt mycket vinter även om det faktiskt är plusgrader ute just nu. Jag gillar det. Igår var jag ute och åkte i snöstorm på oplogade vägar. Körde fast lite, sladdade lite. Det är ändå kul när det händer nåt. Här är det så mycket stiltje och väntan och suddiga konturer just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar