Jag har något så skojigt som karpaltunnelsyndrom. Det är när handen domnar hela tiden och speciellt på nätterna. Jag har haft problem till och från i flera år och varit till läkare. Det var en surtant som tyckte jag överdrev.
- Du kan ju gå ner i vikt och komma tillbaka sen om du fortfarande har besvär, sa hon.
Det gjorde jag inte.
Men nu har det börjat bli värre. Handen somnar hela tiden och gör ont. Så jag tog kära gamla Internet till hjälp och läste på. Där står det att det är väldigt vanligt och att det går att bota för det mesta med ganska enkla medel. Och om man har besvär mer än några veckor så ska man söka läkare. Jaha. Men om läkaren är en idiot då?
Ingenstans står det att karpaltunnelsyndrom har med övervikt att göra.
Men nu har jag ringt till vårdcentralen och hoppas på att få en tid till en vettig läkare. Och den här gången har jag läst på. Är inte det skumt egentligen? För att få den hjälp man behöver så ska man inte gå till sjukvården utan då ska man läsa på själv och sen vända sig till sjukvården för att kräva att få hjälp. Så har det varit många gånger både med mig och barnen så därför drar jag mig för att ringa dit. Istället försöker jag hitta egna sätt. Så vad har vi sjukvård till egentligen kan man ju undra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag vet, det är inte klokt hur det är.
Jag hade dock en enorm tur när jag klappade ihop mentalt för tre år sen. Jag fick massor av hjälp från alla möjliga instanser. Det kändes bra men det som är en självklarhet är många gånger en omöjlighet.
Varför? Det är helt rubbat/Linda
Ja jag tror att de inte vill ha några vårdtagare. Är väl enklast så.
Det känns lite som att om man inte är en atlet, frisk och kry och med 100%-iga hälsovanor så blir man illa bemött.
"Gå ner i vikt" t ex.
Eller min standard; "Börja äta kött och kom tillbaka om ett halvår om det inte blivit bättre".
Idioter.
Ja som om man inte har rätt att ha några problem om man inte är helt frisk och supersund på alla sätt och vis.
Skicka en kommentar